Torstein Bratvold i gåmöte med Jane Axelsson

_______________________________________________

Han har startat och drivit fjorton olika bolag främst inom IT-sektorn. De senaste åren har verksamheten mest handlat om sociala insatser där Torsteins varma och goda hjärta vägleder honom. Den stora förebilden är hans 95-åriga mamma, Sala, polsk judinna som överlevde flera år i koncentrationsläger.

Myror i brallan

Torstein växte upp i en familj strax utanför Oslo i Norge. Hans föräldrar träffades i Sverige där den norska pappan studerade på Chalmers och mamman jobbade på Mölnlycke syfabrik i väntan på att bli bortgift med någon i den egna släkten. Torsteins mamma, Sala Bratvold,  är tveklöst hans största förebild i livet. Hon tillfångatogs av nazisterna redan 1939 och sattes i olika arbetsläger innan hon efter den ökända dödsmarschen vintern 1944/45 placerades i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Med hjälp av de Vita bussarna kom hon till Sverige. Efter studierna i Sverige drev Torsteins pappa eget byggföretag i Norge. Torstein berättar att han själv hoppade av skolan som 15-åring.

– Jag var hopplös som barn och hittade på otyg och kunde inte sitta still, jag var varje förälders mardröm, avslöjar han.

Läslust och fysiskt arbete

Efter skolavhoppet drog Torstein till Sverige och i femton års tid ägnade han sig åt olika fysiska arbeten som hantverkare, betongarbetare och trädgårdsarbetare för att så småningom landa i en bokhandel.

– Perfekt tänkte jag, eftersom jag alltid älskat att läsa skönlitteratur, och nu kunde jag till och med göra det lite på jobbet, berättar Torstein.

Efter en tid slogs han av idén att i stället ägna halva lästiden åt facklitteratur och kunde tack vare det både läsa upp sina betyg samt plugga in gymnasiet. Eftersom Torstein alltid varit tekniskt intresserad tog han, vid dryga 30-års ålder, steget att börja läsa maskinteknik vid Lunds Tekniska Högskola.

Lukrativt extraknäck

År 1984 på flygplatsen i Köpenhamn var Torstein på väg hem till Oslo när han såg en liten annons i New York Times. Ett bolag i Hong Kong sålde datordelar och nyfikenheten gjorde att han lade en beställning. På den tiden kostade en IBM- dator 50 000 kronor, för bråkdelen av den summan byggde Torstein ihop en egen dator med hjälp av delarna han beställt. Det visade sig så framgångsrikt att han sålde sin dator, och byggde ytterligare en och ännu en. Det blev ett lukrativt extraknäck för en student, varför han gick ihop med några studentkompisar som startade företag tillsammans. De började med att erövra Skåne och var tidigt ute med nätverkslösningar. De första stegen på Torsteins bana som entreprenör var tagna.

Med modet som superkraft

När Torsteins fru Christina upplevde att deras barn pratade ”malmöitiska” ansåg hon att stunden att återvända till sina hemtrakter runt Umeå var kommen, något som också sammanföll med åldrande föräldrar. Flytten gick norrut och både anställningar och eget företagande avlöste varandra. En optimistisk grundsyn tycks vara centralt för Torsteins entreprenörskap. Han beskriver sin superkraft som modet att VÅGA, det vill säga våga ta beslut, våga ta risk och våga göra affär.

– Det fantastiska med att driva bolag är att kunna ha en idé, ta ut den till en marknad och få nöjda kunder, samtidigt som man tjänar pengar, säger han.

Värdighet och respekt

När entreprenörskapet övergår i en förvaltande fas lämnar Torstein hellre över till någon annan. I dagsläget har han varit med och drivit upp fjorton olika bolag och kan räknas som såväl IT-veteran som serieentreprenör. Han kan sätta sitt namn på bolag som Upkeeper Solutions och nuvarande Hi5 sprungna ur tidigare Office IT-partner vilket Torstein var med och grundade. Av dessa fjorton bolag har det varit en konkurs som utmynnat i nya erfarenheter.

– Jag lärde mig att det kan vara klokt att vara flera som delar på risken istället för att vara ensam. Och att inte ha för stort lager med tekniska produkter som hastigt kan minska i värde. Jag behöver också en mer ”nej-sägande” person som mer kritiskt kan balansera upp när jag är för optimistisk, konstaterar Torstein.

På senare år har Torstein mer fokuserat på sociala investeringar. Han har varit med och etablerat asylboendet på Umedalen och i Holmsund.

– Vi tog emot femhundra flyktingar och jag tillbringade sextio timmar i veckan på boendet. Ingen väljer att vara flykting och vi ville bemöta dem med värdighet och respekt för att hjälpa dem komma in i samhället. Än idag har jag kontakt med många av dem, berättar han ödmjukt.

Känner med de svaga

Hans omtänksamma hjärta klappar lite extra för några verksamheter; ett skyddat boende för våldsutsatta kvinnor. Engagemanget som ordförande i KFUM där han medverkar till att mer förutsättningslöst ge alla ungdomar en chans till personlig utveckling via lägerverksamhet, idrott mm. I GF Chansen hjälper han till att slussa ut långtidsarbetslösa i samhället. Listan kan göras ganska lång, och engagemanget fortsätter utifrån Torsteins svar på vad han gör om fem år:

– Jag skapar värde i vardagen, i möten med människor. Jag är med och utvecklar bolag. Men jag äger mina förmiddagar själv genom att ta det lugnt på morgonen, en lång frukost med tid för tidningen och sen en bra dos med rörelse, som gärna får vara skidåkning längs det egna skidspåret ute i Obbola.

Fem snabba med Torstein:

Familj: Fru Christina som varit  lärare på frisörlinjen,  sönerna Rickard, Jonathan och Alexander som alla bor i Umeå och fyra barnbarn med femte på väg.

Min förebild: Min mamma Sala Bratvold, 95 år, som överlevt sex år i koncentrationsläger.

Optimism: Jag säger ofta JA till det mesta, det öppnar upp för möjligheter.

Erfarenhet av gåmöten: Det är effektfullt att använda sig av i arbetsmöten, coachsamtal eller kris.

Norsk affärskultur: Även om jag är uppvuxen i Norge är det en utmaning att göra affärer där. I Sverige har vi mer en kultur av konsensus.