janeaxelsson

Kategori: Okategoriserade

På gång med Jane möter delägaren Charlotte på Mohv

Av , , Bli först att kommentera 2

Jane Axelsson och Charlotte Forsberg i gåmöte längs med Umeälven

_____________________________________________________________

I vår firar Charlotte Forsberg tillsammans med sina två delägare och personal på mäklarfirman Mohv i Umeå 5-års jubileum. Verksamheten i det egna bolaget Drömhem i Umeå AB, under varumärket Mohv, har haft en stadig tillväxt och tjejerna har fått flera utmärkelser under resans gång. Följ med på ett spännande möte som också bjuder på en liten trendspaning.

 

Sporter och extraknäck under uppväxten

Charlotte är uppvuxen på Mariehem i Umeå med föräldrar och en lillebror. Idrotten blev tidigt en viktig del i livet för henne med simning och fotboll på agendan. Men när simningen övergick till tidig morgonträning samtidigt som innebandyn exploderade som sport så byttes simglasögonen raskt ut mot en innebandyklubba . Charlotte var bl a med och startade Gimonäs CKs daminnebandysektion. Under gymnasietiden så blev det fullt upp med fotboll (Gimonäs CK) och innebandy (IKSU).

Vid sidan om sporten fanns också utrymme för extraknäck. Hennes mamma var dagbarnvårdare och tack vare det fick Charlotte en kärlek till barnen som i sin tur innebar en kontaktyta till jobb.

– Jag var nog bara 12 år vid mitt första jobb som barnvakt och det blev åtskilliga timmar, berättar Charlotte.

Senare blev det också jobb som fotbollsledare på somrarna samt postiljon. Efter att ha läst ekonomi på Östra Gymnasiet utbildade hon sig till lärare i svenska/So med tillval idrott för årskurs 1 – 7.

– Jag gillade framförallt undervisningen och att få elever att lära sig och utvecklas, berättar hon.

På minussidan fanns all tid med administration, stundtals långa beslutsled, stora barngrupper och brist på resurser.

– Det var mer påtagligt i yrket under en period då vi bodde Stockholm, säger hon uppriktigt.

Från läraryrket till mäklare

Efter en tid i Stockholm, med sin sambo och numera man Claes, blev hemlängtan så småningom för stor och familjen återvände till Umeå, som då vuxit till fyra med sönerna Elliott och Mille. Under sin andra föräldraledighet fick Charlotte tid att reflektera över sitt karriärval.

– Första tankarna hade kommit redan i Stockholm när vi sprang på många visningar. Yrket verkade vara socialt och intressant. Ett flexibelt och varierande arbete, säger hon.

Så när sonen Mille var dryga året började Charlotte pendla till Skellefteå för studier till fastighetsmäklare.

– Jag var verkligen motiverad att studera. Jag var äldre, med erfarenhet och väldigt målinriktad berättar hon med entusiasm.

Charlotte gjorde sin praktik på en mäklarbyrå i Umeå (Boporten) vilket ledde till en anställning som fastighetsmäklare.

– Jag hade bra arbetskamrater där Rose-Marie Brontén alltid fanns till hands när man hamnade i situationer man aldrig tidigare varit med om. Hon hade erfarenhet och varit med om det mesta, hade alltid lösningar och bra svar, aldrig rådlös berättar Charlotte vidare.

På egna ben

Efter ett antal år i den rollen så lockade nya utmaningar. En vilja att fortsätta och verka i yrket men att få göra det som sin egen och helt enkelt sätta ihop sitt ”dreamteam”.

– Jag och min kollega Malin Persson startade Mohv tillsammans med Lina Bennervall. Vi hade alla samma dröm om att driva eget, gemensamma värderingar, hur vi ville bygga företaget, marknadsföring, bästa affären, ledarskap osv.

– Vi valde att bli franchisetagare för Mohv, som var ett etablerat och modernt varumärke med en tydlig affärsmodell och support. Ett varumärke med framåtanda, där allt inte behöver vara lika.  Det var en fördel för att snabbt komma igång i verksamheten, och med ett varumärke som kändes modernt och nytt och som synkade med våra värderingar säger Charlotte.

De har nyligen firat 5-års jubileum och är idag nio anställda mäklare plus assistenter.

– Det har varit en spännande tillväxtresa och två gånger har vi inom kedjan vunnit priset som Årets Kontor. Vi har också hyllats för vår höga kvalitet där både säljare och köpare är nöjda med vårt arbete, vilket betyder mycket för oss, uttrycker Charlotte med stolthet.

De har länge varit ett team med bara tjejer, även om det i sig inte har varit något självändamål. Men sen i höstas finns en kille, Simon, med i arbetsstyrkan. Och inom kort öppnar de ett fysiskt kontor i Hemavan med en fast mäklare på plats.  Mycket som händer med andra ord.

Charlotte beskriver att hennes superkrafter är engagemanget för både kunder och verksamhet samt en förmåga att kunna anpassa sig till olika människor och deras behov. Från läraryrket har hon med sig egenskapen att kunna organisera och skapa bra struktur, ofta pedagogisk, vilket kan möjliggöra en fungerande vardag i kombination till det hektiska mäklarlivet. Tillväxtresan som egenföretagare har förstås inneburit uppoffringar i tid.

– Det har tagit tid från familjen, och tid från mig själv i anspråk. Nu har jag bestämt mig att ha minst en ledig vardagskväll och vara ledig på helgerna, säger hon.

Samtidigt beskriver hon också att det är en livsstil att vara mäklare och det finns flera äldre i branschen som aldrig går i pension.

Påverkan i coronatider, trender och i spåkulan

I dagens rådande coronatider erbjuder Mohv visningar på individuella tider. De upplever också en viss avmattning av köpare till smålägenheter då den målgruppen kanske blivit mest påverkade. Även om allting fortfarande säljs, kan processerna ta längre tid. Dock märker de inte någon större prisnedgång.

– Vad gäller trender i inredning så har färgskalan länge varit vit men går nu alltmer mot färg. Även inslag av naturmaterial har ökat, avslöjar Charlotte.

I spåkulan om vart Mohv Umeå befinner sig om fem år så siktar de på att i vart fall vara tio mäklare och det kan också vara aktuellt med fler kontor. Men det är inte kvantiteten i affärer som är det avgörande utan snarare att ha rätt team och fokus på hög kvalitet, avslutar Charlotte.

Fem snabba med Charlotte:

Familj: Maken Claes som är egen företagare, sönerna Elliott 18 år och Mille 15 år.

Bor: På Haga i ett klassiskt egnahemhus från 50-talet, som byggts ut.

Fritidsintressen: Hela familjen gillar idrott och både jag och maken har varit fotbollstränare och innebandytränare för barnen. Stuga i Hemavan där vi uppskattar att åka slalom.

Drivs av: Jag är en tävlingsmänniska genom idrotten och gillar utmaningar.

Laddar energi: Att vara med familjen i Hemavan, idrotta, delta i barnens idrott, se en film eller serie tillsammans med familjen.

På gång med Jane möter Ume Assistance VD Mattias Hansson

Av , , Bli först att kommentera 0

En solskenspromenad med VD Mattias Hansson på Ume Assistance

_________________________________________________________________________

Bolaget har för första gången sprängt gränsen med mer än hundra miljoner i omsättning samtidigt som man blivit hela Sveriges vardagshjältar i TV3:s ”Frusna Vägar”. Följ med på ett spännande möte.

Entreprenörskapet går i arv i familjen

Mattias är uppvuxen med en pappa som la grunden till bolaget år 1967 och en mamma som jobbade på Försäkringskassan. Han är familjens förstfödde med en dryg timmes ankomst före sin tvillingbror Magnus. Senare utökades familjen med ytterligare två bröder. Under uppväxten så var det  idrotten som stod i fokus.

– Livets hittills största motgång upplevde jag tidigt när yngsta lillebrorsan insjuknade i leukemi vid tre års ålder.

Den erfarenheten har starkt bidragit till Mattias livsinställning där han är mån om att hjälpa andra.

Efter gymnasiet började de båda tvillingbröderna att arbeta i företaget. Ödet i form av en vibrationsskada i händerna ledde dock in Mattias på en helt ny bana.

– Jag satte mig på skolbänken och läste ekonomi för att därefter utbilda mig till nätverkstekniker, berättar han.

Efter några år av studier och sedan som anställd inom såväl kopiatorbranschen och som säljare inom telekom kände han att det var dags att byta bana.

– När du är anställd har du inte samma möjlighet att påverka och fatta beslut. Att kunna driva på framåt är ju den stora tjusningen med att vara egen, säger han entusiastiskt.

Sagt och gjort så klev Mattias åter in i familjeföretaget under hösten 1998 för att avlasta pappan som utöver den dagliga operativa verksamheten slet med företagets administration tidiga mornar och sena kvällar. IT-eran hade då slagit igenom och Mattias kunde bidra med att effektivisera verksamheten. Inom kort blev han också bolagets VD, vid denna tid hade även Mattias yngre bror Martin kommit in i bolaget och idag äger de tre bröderna en tredjedel var.

En tillväxtresa och behållningen av syskonkärleken

Ett strategiskt beslut togs 2001 då Ume Assistance AB bestämde sig att genomgå en miljöcertifiering. Detta skapade en konkurrensfördel gentemot andra aktörer i branschen.  Baserat på ett gott råd från sin bank genomförde man några år senare en  annan viktig förändring i bolaget.

– Vi valde då att ta in två externa ledamöter till vår styrelse vilket bidragit till vår expansion. Det har gjort att vi mer strukturerat har fokuserat på tillväxt genom årliga strategidagar och framtagande av olika handlingsplaner.

Mattias berättar att det också funnits motgångar, som när det var lågkonjunktur.

– Vi fick säga upp personal, avyttra fordon och fick ansträngd likviditet. Sen dess är vi väldigt uppmärksamma på hur vår omvärld kan påverka oss.

Han konstaterar också att det finns tillfällen när de tre syskonen har delade meningar.

-Då bråkar vi lite och går sen hem och sover på saken. Sen jämkar vi och fattar beslut med konsensus, berättar han vidare.

Drivkrafter och baksidan av allt det roliga

Mattias drivkraft är att det ska vara roligt på jobbet eftersom man tillbringar mycket tid där.

-Sen motiveras jag mycket av att hjälpa andra i det arbete företaget gör, det ger en go känsla. Om det så handlar om att dra upp någon nödställd ur diket, leverera matjord till en bonde eller att köra transporter ett steg närmare slutkund, säger han med värme.

Den egenskapen är något som bidrar till att Mattias är mycket stolt över att företaget knappt har någon personalomsättning och också beundransvärt låga sjuktal.

– Receptet tror jag är att skratta och att se till att ha kul på jobbet. Sen bryr vi oss mycket om varandra, som exempelvis att hjälpa till och ta någons jour, det har man igen nästa gång man själv behöver hjälp, i detta har vi en fantastisk personal.

Den hjälpande inställningen sträcker sig också till familjeföretaget 4Sign som hans fru Melinda är med och driver tillsammans med hennes två bröder och Mattias svärfar.

– De har en jättespännande resa framför sig och självklart försöker jag stötta i den mån jag kan och i det som de önskar ha hjälp med, berättar han.

Mattias säger sig inte direkt ha några förebilder, utan plockar snarare inspirerande exempel från sina föräldrar, vänner och idrottens värld.

Baksidan med entreprenörskapet är att alltid vara uppkopplad med företaget.

– Tankemässigt kan det inkräkta på sömnen. Med verksamheten och personalen igång dygnet runt, året runt, det vill säga även jul och nyår. Bästa chansen till riktig återhämtning har varit när vi semestrat långt bort tillsammans med familj och goda vänner eller i sommarstugan ute i Norrmjöle.

Till vardags kan Mattias koppla bort jobbet när han kliver in i rollen som fotbollstränare.

– Jag är då närvarande i nuet till hundra procent och kan koppla bort annat. Jag har varit tränare för både min dotters lag och nu för laget som sonen spelar i, tyvärr har Tindra slutat nu men Elvis har förhoppningsvis många år framför sig inom idrottens fantastiska värld.

Utsikter för nästa generationsväxling

Tredje generationen har just tagit plats i familjeföretaget via tvillingbrorsans 19-årige son Elliott. Mattias son Elvis är hittills helt ointresserad och drömmer istället om en karriär som fotbollsproffs. Dottern Tindra har prövat på att driva UF-företag där dom gjorde grytunderlägg av spillrester från 4Signs produktion. Vid sidan av studierna driver hon även en salong i hemmet Lashlift Umeå där hon fixar fransförlängning, browlift och naglar. Kunderna är inte längre bara kompisar och utbildningen har hon bekostat själv. Det verkar finnas stor potential till entreprenörskap i den kommande generationen.

Fem snabba med Mattias:

Familj: Frun Melinda entreprenör i 4Sign Umeå, dottern Tindra 18 år och sonen Elvis 15 år.

Aktuell: Bolagets vardag skildras i femte säsongen av Frusna Vägar på TV3.

Fritidsintressen: Många intressen men i dagsläget för lite tid så nu är det fotbollen som får den tiden.

Högsta önskan 2020: Att bolaget fortsätter med sin positiva spiral av tillväxt och att jag tillsammans med alla nära och kära får vara friska och må bra. Samt att UFC gör en supersäsong i Superettan.

Senaste prylen: Ett tyngdtäcke som gör att jag snurrar mindre och sover bättre.

 

 

 

 

 

På gång med Jane möter Rototilts VD Anders Jonsson

Av , , Bli först att kommentera 1

SEB´s Jane i gåmöte med Rototilts Anders i ett vintrigt Vindeln

______________________________________________________________________________________

I vackra Vindeln råder en sann entreprenörsanda och framtidshopp. Här investeras i 160 miljoner kronor i en utökad fabrik som har världsledande teknik. Följ med på ett spännande möte med Anders som driver familjeföretaget som har hela världen som arbetsfält och visionen om Rototilt på varje grävmaskin.

Uppväxt som präglas av entreprenörskap

Anders växer upp i Vindeln som näst yngst i en syskonskara om fem. Pappan Allan Jonsson var en sann entreprenör och samtalsämnet runt köksbordet handlade ofta om det som kretsade kring företaget.

– När jag var cirka fem år skulle pappa designa en timmergrip och av någon anledning hamnade vi på knä i vårat kök och delar klipptes ut från kartongpapp och vi skulle få griparmarna att röra sig på rätt sätt, till slut så såg det riktigt bra ut. Att sen se den färdiga produkten gjorde ett starkt intryck, minns Anders.

De första stegen togs för bolaget Cranab

Riskkapitalanskaffningen för att kunna dra igång tillverkningen gjordes genom att pappan Allan vände sig till tant Seris som drev en populär damklädesbutik på orten. Hon hade förtroende för Allan och ställde upp med ett lån. Han och farbror Rune lyckades lite senare övertyga underleverantören Hydraulik Indexator i Norrtälje att flytta sin verksamhet till Vindeln. Det köptes några år senare upp för att bli ett dotterbolag till Cranab. Och det var just Indexator som var fokuserat på utveckling av en hydraulisk rotator som Allan fick behålla när Cranab såldes till Jonsered.

– Jag hängde mycket på företaget som barn och ville sommarjobba långt innan jag hade åldern inne. Då fick jag uppdraget att sopa den gigantiska gårdsplanen till fabriken vilket resulterade i stora handblåsor, berättar Anders.

Generationsskifte och största motgången

Vi skriver år 1983 när Allan lyckades övertala några av barnen att ”ta över” Indexator, som då omsatte 14,5 milj. Anders och hans två äldre syskon Hans och Lise-lottie tog över rodret, företagets huvudförsäljning var då hydrauliska komponenter (tekniskt enkla produkter).

– Vi syskon jobbade hårt för Indexators tillväxt och att vi kunde göra det utan att bli osams var starkt, konstaterar Anders.

Han berättar att en av de värsta motgångarna var när de efter en intensiv produktutvecklingsfas av en ny produktplattform fick ett telefonsamtal från en kund i Älvsbyn som säger att det inte fungerar.

– Vi skickade en ny, som inte heller fungerade. Jag fick pappa Allan att flyga upp mig med hans sjöflygplan till en liten sjö norr om Älvsbyn och konstaterade att handhavandet var korrekt, berättar Anders.

En tung period följde med felsökning och det visade sig till sist att det var en komponent med materialfel.

– Vi insåg ganska snabbt att alla enheter som vi hade levererat sedan vi hade gått i serieproduktion riskerade att vara behäftade med samma fel. Det tog lång tid att komma i balans igen efter detta, och jag kunde känna pistolmynningen mot tinningen, berättar Anders öppenhjärtigt.

Lärpengen blev att noggrant testa ut nya produkter i ett testlaboratorium.

Det var i början av 1990-talet när Sverige kom in i en kraftig lågkonjunktur, kronan devalverades och räntan sköts upp till 500%, och många företag kom då in i en mycket svår situation. Indexator intresserade sig för en produkt som både kunde tilta och rotera redskap på grävmaskiner. Bolaget Noreco i Umeå hade kommit längre i sin utveckling men hamnade i ekonomiska svårigheter och därför kunde Indexator genomföra en inkråmsaffär, där de fick lös all teknologi och varumärket Rototilt.

– Produkten blev till en början placerad i hörnan av fabriken som en udda fågel då vi var fullt sysselsatta med lansering av andra produkter, berättar Anders vidare.

Produkten fick med tiden välförtjänt uppmärksamhet och år 2007 invigdes en ny produktionsanläggning. Som en förberedelse inför nästa generationsväxling delades bolagen sju år senare upp mellan syskonen. Anders blev då ensam ägare till Rototilt, och idag släpper han succesivt in sina barn på ägarandelar. Båda barnen har examen från Handelshögskolan i Umeå. Sonen Hampus är verksam som projektledare i företaget och dottern Caroline har precis tagit plats som produktionschef i det kanadensiska dotterbolaget söder om Toronto. Önskan är att företaget ska förbli ett familjeföretag.

– Företaget är som en familjemedlem och det har alltid funnits med som ett naturligt samtalsämne i hemmet, säger Anders.

Kliande tagelskjorta och förebilder

När jag frågar hur Anders beskriver vad ett entrerprenörskap innebär för sina barn får jag ett slående citat som pappan Allan yttrat:

”Att vara entreprenör är som att bära en tagelskjorta, den värmer gott men kliar obekvämt ibland…”

Det vill säga att det är ständiga utmaningar som pockar på. Anders säger sig inte ha några direkta förebilder, men däremot en nyfikenhet på andra företagare som gjort en spännande entreprenörsresa, det vill säga att det alltid finns kullerbyttor på vägen. Han tar sen en liknelse med Tärnaby som varit bra på att lyfta fram sina hjältar i ”världsmästarbyn” och skapat en fantastisk kultur och varumärke.

– Jag önskar att företagen i Vindeln kan vara en förebild för ungdomarna. Därför har vi varje höst en ”businessweek” tillsammans med övriga företag i Vindeln, vi kommer till skolan och visar våra produkter på en mini-utställning, allt för att väcka ett intresse och se möjligheter, säger han entusiastiskt.

För att lyfta fram Vindelns företagsområde fick han kommunen att gallra skogen mellan väg 363 och industriområdet och glädjande nog så ändrades namnet på området till ”Vindeln Innovation Park”. Gatan som företagen samlas kring döptes även om från Lidvägen till Allan Jonssons väg.

Nätverket runt Anders utgörs av en styrelse med två externa ledamöter.

– Sen omger jag mig med rätt kompetens och bra team i det dagliga arbetet. Men den största utmaningen för att vi ska kunna utveckla vårt produkterbjudande handlar om att hitta rätt kompetens för vår komplexa teknik, säger han. Ett stort erkännande är att den amerikanska giganten Caterpillar valt Rototilts produkt.

Anders promenerar alltid till jobbet och ser det som ett sätt att få egen tid för reflektion. Han hämtar även energi i naturen.

– Jag har varit scout sen barnsben och under uppväxten tillbringades mycket tid i stugan i Laxnäs (nära Tärnaby). Fjällen ligger mig fortfarande varmt om hjärtat med fiske, skidåkning, skoter och vandring.

På tio års sikt finns inga drömmar om ett vilsamt pensionärsliv utan en ambition att i en något annan roll bidra till Rototilts fortsatta resa att erövra världen.

Fem snabba med Anders:

Familj: Hustrun Margareta verksam i folktandvården, Hampus 32 år, Caroline 28 år.

Aktuell: Vinnare av EY´s Entrepreneur of the Year i norr och tävlade i nationella finalen i Stockholm i januari.

Personlighet: Mer av en generalist men fokus på teknik & marknad.

Drivkraft: Att göra affärer/hitta rätt/& utveckla produkter till ett behov som finns på marknaden.

Högst på önskelistan 2020: Ser fram emot invigningen av nya fabriken till senhösten.

 

På gång med Jane möter Thnx´s VD Richard Lindberg

Av , , Bli först att kommentera 1

Thnx

Thnx´s VD Richard och SEB´s Jane under gåmötet längs med Umeälven.

_________________________________________________________________________

Följ med på ett spännande möte med Richard som varit nominerad som Årets VD i Umeåregionen i höst. Han driver ett förhållandevis ungt bolag inom en bransch som är på stark tillväxt. Han är med och skapar digitala framgångar hos kunderna tillsammans med sitt team som består av vitt skilda personligheter.

Med nyfikenheten som drivkraft

Richard är uppvuxen i Sävar tillsammans med sina föräldrar och en lillasyster. Vid fem års ålder fick han en mattebok av sin pappa, som han fullkomligt slukade.

– Det blev inget roligt i skolan sen, att göra samma sak, berättar han öppenhjärtigt.

Han beskriver det som att ”skolan inte var min grej”. Under gymnasiet blev det el-programmet som följdes av militärtjänstgöring på arméns tekniska högskola i Östersund.

– Där fick jag tillsammans med likasinnade jobba med teknik, säger Richard.

Det var också där som han hittade inspiration till att skriva högskoleprovet. Det möjliggjorde att han kunde läsa upp och komplettera gymnasiets betyg. Det ledde vidare till studier på universitetet, först i matematik och sen i elektronik.

– Men jag är ju nyfiken och vill hitta nya vägar hela tiden. När jag istället började läsa datavetenskap hittade jag rätt, på datorn kan man skapa på ett sätt som jag trivs väldigt bra med, säger han entusiastiskt.

Bankkrasch och hemlängtan

Examensarbetet utfördes på ett företag i Stockholm vilket övergick till en anställning. Strax därefter blev Richard utvecklare på den isländska banken Glitnir. Arbetsplatsen var på Blaiseholmen i flotta lokaler som luktade av tunga ekmöbler. Här serverades både frukost och lunch av en tidigare kockmästare. Richards pappa kom på besök och var mycket klarsynt med sina iakttagelser:

– Njut medan det varar för det här kommer inte hålla länge, sa han.

Kort tid därefter kraschade den isländska banken med buller och bång och den svenska verksamheten blev uppköpt av HQ-bank. Den ägaren fick också problem och verksamheten gick över i Carnegie.

– En VD under den här turbulenta tiden kallades för ”yxan” då hans fokus var att skära ned på personal, men vi fyra utvecklare blev kvar trots förändringarna, berättar Richard.

Men längtan norrut växte sig starkare. Det var inte svårt att hitta jobb som utvecklare i Umeå och det blev några anställningar innan det var dags att ta steget ut i det okända.

Livet som egen företagare

Det var tre år sedan som Thnx grundades av Richard. Men han var noga med att formulera ett ägardirektiv till sig själv, om att inte ensam vara majoritetsägare. I dagsläget är de fyra grundare och några delägare genom ett partnerprogram, totalt tolv stycken.

– Min drivkraft om att ständigt vilja utvecklas passar utmärkt i rollen som entreprenör.

De jobbar nära tillsammans som team i sina uppdrag. Richard beskriver att hans superkraft är att hitta vägar till bra samarbeten mellan rätt personer. Han beskriver att utmaningen i företaget är förmågan att hänga med i snabba förändringar och att ständigt göra rätt saker för både kunden och bolaget. 

Uppoffringar och energiuppladdningar

Richard berättar att satsningen på eget företagande innebär en period där det blir ekonomiskt ansträngt en tid. En annan uppoffring är att inte kunna vara pappaledig med sin andra son. Med första sonen var Richard pappaledig i tre dagar i veckan under tre månader men upplevde det som tufft och svårt att förena med rollen som VD.

– Men jag får energi varje dag av att komma hem från jobbet klockan fem och tillbringa tid med barnen. Det är alltid något som händer och de utvecklas, säger han med värme från hjärtat.

Jag tänker på Steve Jobs och undrar om Richard på något vis är restriktiv med teknik med barnen.

– Nej, inte alls. Vi skapar till exempel musik tillsammans på en I-pad i programmet Geoshred, jag tror det är utvecklande, kul och nödvändigt.

Richard beskriver sig själv som en introvert person som också är analytisk, eftertänksam och kreativ.

– Ja, jag är introvert och behöver också egen tid. Den tiden har jag på kvällarna mellan klockan tio och midnatt. Den tiden är bra för mig, då kan jag fokusera riktigt bra och arbetar som bäst.

Fem snabba med Richard

Familj: Sambon Rania som är tandsköterska, Noah 2,5 år och Mio 1 år.

Förebilder: Hämtar inspiration från Kevin Kelly ”The Inevitable” som beskriver tolv krafter som påverkar vår framtid. Och Tim O’Reily, What’s the Future.

Fritidsintresse: Är naturfotograf sen länge och har en gång legat i en jordhåla och fotat varg och björn. Fotar idag gärna fåglar under skogspromenader. Skidåkning.

Detta visste ni inte om mig: Genomfört en ”Svensk Klassiker” två gånger (de fyra långloppen med simning, löpning, längdåkning, cykling)

Aktuell: Nominerad till Årets VD i samband med Umegalan, vilket är med skräckblandad förtjusning då rampljuset ogillas. Det är teamet som räknas.

 

På gång med Jane möter Blomstras grundare Delia Zadius

Av , , Bli först att kommentera 0

Delia 3.0

Jane och Delia under ett regnigt gåmöte längs med älven.

____________________________________________________

Delia är en ung kvinna med utländsk bakgrund som driver ett assistansbolag i snabb tillväxt. De två senaste åren har omsättningen mer än dubblerats och överstiger nu fyrtiofyra miljoner. Och i Delias visioner finns fler bolagsbildningar runt hörnet, följ med på ett spännande möte med en drivande kraft att räkna med.

Flykten från Irak och kylan som mötte i norr

Delia kom till Sverige som 12-åring tillsammans med föräldrar och sju syskon. Då hade familjen redan bott några år i Irak sen de flytt från iranska Kurdistan. Det var en välplanerad flytt då de var kvotflyktingar på grund av att pappan varit politisk aktiv. De lämnade fyrtio gradig värme och landade i Luleå i april 1999.

-Det tuffaste var att klara av kylan, men den vita snön var vacker och man fick lust att äta av den, minns Delia.

Några år senare blev Umeå bostadsort när de äldre tvillingbröderna skulle börja gymnasiet.

-Ambitionerna var högt satta med målet att bröderna skulle bli läkare och i Umeå fanns privatskolan Minerva som ett steg på den vägen, berättar Delia.

Hon tillägger också att idag är majoriteten av syskonen akademiker. Hon själv saknade dock motivation och hoppade av gymnasiet.

-Men nu har jag läst in basämnena på Dalkarlså folkhögskola och jag har sedan dess regelbundet skrivit högskoleprovet.

Drömmen om att starta eget

Det har alltid funnits en dröm hos Delia att starta eget inom vården, efter en uppväxt med en pappa som förlorade sitt ena ben på grund av en krigsskada. Första jobbet var inom hemtjänsten men där fick hon sparken när hon tappat bort schemat. Men motgången avskräckte inte Delia som istället ordnade en referens genom chefens chef. Hon kom till ett privat assistansbolag och blev där kollega med Peter Sundbom som är jurist. Under en fest sa hon till Peter, mest på skämt men ett uns av allvar:

-Vill du starta bolag med mig?

Han replikerade vid det tillfället ”aldrig i livet”. Men åren gick och så småningom gjorde dåvarande arbetsgivarens värderingar att de gick skilda vägar. Och när Delias brukare och kund gått bort hade beslutet mognat fram.

-Jag blev uppmuntrad av flera i omgivningen att satsa. Och jag vill starta företag för att skapa jobb, berättar Delia med glöd.

Hon ringde till Peter, som då befann sig på smekmånad med sin fru, och två veckor senare kunde de mötas och börja smida planer för företagets grundande.

 Att skapa en kultur

Den första tiden efter uppstarten av Blomstra tyckte Delia var särskilt tuff av flera olika anledningar.

-De flesta vände sig till Peter som är man. Men jag insåg att jag som ung kvinna helt enkelt måste ta tjuren vid hornen och visa vem jag är och vad jag står för, säger hon.

Delia belyser vikten av att skapa en kultur med bra värderingar när man utvecklar sitt företag. Och kulturen är något som medarbetarna kan bära med sig i andra sammanhang i samhället.

-Jag är mån om att se människan och bemöta med värdighet och respekt. Ingen ska vara offer för sin situation, fortsätter hon.

Hon berättar med entusiasm om att entreprenörskapets uppsida är att kunna förändra och att göra det i handling.

-Vi skapar själva det samhälle vi vill ha. Och jag vill kunna bidra till att världen är lite bättre när jag lämnar den, uttrycker Delia.

Hon glider osökt in på ett annat område hon brinner för. Hon önskar nämligen att alla ska få en andra chans. Hon är en förebild som coachar och inspirerar långtidsarbetslösa att slussas tillbaka in i arbetslivet och därigenom känna en mening med tillvaron och att bidra.

-Jag tror på människans förmåga, och att man kan ge ansvar och ställa krav, och sen följa upp, säger hon.

När hon talar om entreprenörskapets nersida kommer hon in på att det är en svår kombination med satsning på familj och barn då arbetsveckan rör sig om långt mer än fyrtio timmar i veckan.

-Jag känner ibland att ansvaret kan kväva mig. Då vet jag att jag måste delegera, säger hon klarsynt.

Nätverket i vardagen

För Delia finns inte direkt någon namngiven förebild, men hon inspireras mycket av andra företagare som vill förändra och som jobbar hårt och målmedvetet. Det finns inte heller någon annan egen företagare i släkten.

-Men jag har min bror som driver Gröna Älgen och Ruccola.

Hon berättar att hon finner ett stort stöd från sina föräldrar och syskon. En ledstjärna är att aldrig vara helt nöjd och vetskapen om att man själv kan skapa sitt liv och påverka dess inriktning. När det finns utrymme för fritid är umgänge med familjen central.

-Min mamma lagar gudomlig mat, och om jag inte äter den blir det mest att äta ute, berättar Delia och konstaterar att matlagning inte är hennes starka sida.

Träning är ett sätt för henne att fylla på med energi, ett annat att försöka se alla Umeå FC´s matcher. På sin födelsedag i somras vandrade hon Skåneleden och bodde på B&B. Även vandring i Årefjällen finns som återkommande destination. Med tanke på att flera olika affärsidéer finns i Delias huvud så tror och hoppas jag på att vi kommer att få se ännu fler företagsetableringar signerat Delia Zadius.

Fem snabba med Delia:

”I mitt nästa liv”: Då ska jag läsa ekonomi och jobba på bank….(jag har inget siffersinne).

Laster: Kaffe och Laphroaig (rökig whisky), även om väninnor dricker rosévin.

Passion för: Att besöka olika kyrkor och uppleva atmosfären. Favorit i Storlien.

Religion: Troende i zoroastrism som är den ursprungliga religionen i Kurdistan.

Aktuellt: Delia är nominerad i HM Konungens pris som Årets Pionjär med regionfinal den 18e september och prisutdelning på länsresidenset.

På gång med Jane möter Algoryx grundare Kenneth Bodin

Av , , Bli först att kommentera 0

Bild Algoryx

Algoryx grundare Kenneth Bodin i gåmöte med Jane Axelsson en solig sommardag.

_________________________________________________________________

Sverige har nyligen nåtts av beskedet att Wallenberg-stiftelserna gör sin största forskningssatsning någonsin, och Umeå Universitet blir värduniversitet med 660 miljoner till forskning inom AI, artificiell intelligens. För att bli framgångsrik inom AI behövs effektiva simuleringar och inom detta område ligger Algoryx i framkant i världen med sin spetskompetens. Men idag kom Kenneth Bodin, en av Algoryx grundare, inte undan med att simulera utan han fick allt promenera på riktigt med mig.

Motstånd och fördomar som sporrar

Kenneth växte upp i Skivsjö som ligger i Vindelns kommun. Han är enda barnet i en arbetarfamilj och första skoltiden var i en ”byaskola”. Tidiga förebilder som Kenneth tog intryck av under sin barndom var familjen Olsson som härstammade från Skivsjö men bodde i Uppsala och tillbringade somrarna i byn. Sonja Olsson var lärare och kunnig i det mesta. Vuxne sonen Jan arbetade på Försvarsdepartementet och blev chef för Styrelsen för psykologiskt försvar. Dottern Monika arbetade på svenska ambassaden i Warszawa när Solidaritet bildades och blev början till slutet på öststatskommunismen.

-Jag minns att jag blev så fascinerad av all kunskap de hade om världen. Att prata med dem var på nåt vis som att se på TV. De tog världen till byn. Det väckte en nyfikenhet hos mig, berättar Kenneth.

Teknikintresset föddes genom de kemi- och elektroniklådor som han fick av föräldrarna.

-Jag experimenterade om jag kunde spränga sönder halva köket och störa ut grannens TV, säger Kenneth.

Efter avslutat högstadium i Vindeln styrde han kosan mot Umeå när valet föll på tekniskt gymnasium. Ett möte med en fördomsfull studievägledare fungerade mer som en sporre för Kenneth, att ge sig den på att kunna bevisa motsatsen.

-Det ska du ha klart för dig att det är krävande att läsa 4-årig teknisk linje och det är väl nästan ingen från Skivsjö som har gått den vägen, deklarerade studievägledaren.

Kenneth gjorde ett gymnasiearbete på universitetet som gav mersmak då tillvaron där verkade friare och man fick studera det man var intresserad av. Valet föll på fysikerlinjen vid Umeå Universitet och ett sista års studier i Amsterdam. Förutom studier så mötte han sin blivande fru på universitetet.

Men fortfarande fanns det fördomar kvar att övervinnas.

-Universitetet är väl en plats för överliggare, sa Kenneths far, och undrade om han inte kunde bli elektriker istället.

Det tog en tid att omvända fadern men hans skepsis kunde senare vändas till stolthet över sonens val.

Spännande forskning i framkant

Efter Kenneths examen blev det forskarstudier på Chalmers i Göteborg, då blivande frun flyttat dit. Förutom forskning i teoretisk fysik kom Kenneth tidigt i kontakt med Internet, och därefter även World Wide Web som utvecklades på det ledande forskningscentrat i världen inom högenergifysik, CERN, för att fysiker över hela världen skulle kunna kommunicera med varandra. Parallellt med forskningen arbetade Kenneth med att bygga en stor website för fysik som också var en av de första websajterna i världen. Den såldes till Institute of Physics i England.

-Det var nog landets både första och minst kända försäljning av en website, konstaterar han. Det kom så ett erbjudande om jobb på Netscape i Silicon Valley i Kalifornien. Detta sammanföll med ett glädjebesked från frun:

-Jag har något att berätta, vi väntar vårt första barn för jag är gravid, sa hon.

I ett sådant läge i livet framstod Sverige som ett tryggt och bra land. Flytten gick istället tillbaka till Umeå då Kenneths far blivit sjuk.

Åren 2000 – 2007 var Kenneth föreståndare för universitetets VRlab (Virtual Reality, datoriserade interaktiva miljöer). Här var målet att skapa tillväxt och avknoppningar till näringslivet, vilket så skedde. En av dessa avknoppningar var Algoryx och Kenneth tog klivit ut i näringslivet. Även vid detta tillfälle fanns pessimister längs med vägen.

-Jaha, du kommer från en trygg bubbla på universitetet. Man kan ju inte tjäna pengar på fysik, sa affärscoachen.

Men Kenneth tycker snarare att han fått med sig många bra lärdomar från tiden på universitetet.
-Där var det viktigt med ordning, reda och struktur. Sen handlade det alltid om att ha koll på ekonomin och inte vara övertalig med personal, berättar han.

Algoryx som tillväxtbolag och förebilder

Nu har Algoryx varit igång i mer än tolv år och i stadig tillväxt som bolag. Kenneth beskriver entreprenörskapets uppsida:

-Att vara med och BYGGA, det vill säga arbetstillfällen, samhälle och ny teknik som kan förändra världen. Att därmed kunna bidra till ett bättre samhälle, säger han med glöd.

En nersida med entreprenörskapet är det personliga engagemanget som behövs.

-Det kan också ha ett högt pris för det innebär känslor. Det går upp och även ner, och då är det viktigt att ha ett bra nätverk runt sig, berättar Kenneth.

Samtalet glider över till en betydelsefull person i nätverket som varit Tomas Brännström (grundare till Erisoft) som var styrelseordförande i Algoryx fram till våren 2018 när han så tragiskt insjuknade och avled.

-Tomas kunde ge ett lugn, förhålla sig neutral och balanserad samtidigt som han var en positiv kraft framåt. Vid en affärsförhandling med den då största kunden inledde Tomas med att berätta historier i tjugo minuter…Han skapade en tillit så manegen blev krattad för att göra business, och meningsskiljaktigheterna var helt bortsopade, minns Kenneth.

I nätverket och som en förebild finns också Lars Stenlund, VD på Vitec, som delat klokskap om affärsmodeller och syn på ägande.

-Jag har fått tips om att inte ”sälja bort min själ”, det vill säga att inte ha en övertro på investerare, och dessutom säger vi nu ”recurring revenue” morgon, middag och kväll på Algoryx, fortsätter Kenneth.

Superkraften inom Kenneth

Han beskriver sin superkraft som en allvetare med ett teoretiskt djup, som kan hantera alltifrån HR-frågor och budgetar till tekniska detaljer.

-Men jag har insikten om när jag behöver släppa taget, och det blir bättre om andra tar över, berättar han.

Han är också en person som vill uppmuntra till kunskap och vetenskap. Han har i 2 ½ års tid engagerat sig ideellt som Ordförande i Föreningen Näthatsgranskaren.

-Vi har gjort över 1200 polisanmälningar som avser hets mot folkgrupp, hat- och demokratibrott och fått fler än 200 fällande domar, berättar Kenneth.

Jag inser att Kenneth på flera plan är otroligt engagerad i att vi ska ha ett bra samhälle, så det känns varmt i mitt hjärta att veta att han finns där som en god kraft och samhällsmedborgare.

Fem snabba med Kenneth:

Familj: Frun Madelen Bodin som är chef för Umeås nya Science Center, Curiosum. Döttrarna Tora som läser interaktionsdesign i Göteborg, samt Stina och Milla som gått ut gymnasiet och nu planerar för vad som kommer härnäst.

Fritid: tillbringas gärna i stugan i Lövöudden. Spelar gitarr, och gärna lite multisport som löpning, skidåkning, paddling och simning i öppet vatten.

Alternativyrke: Jag har mycket synpunkter på demokrati och samhälle men har inte tålamodet att vara politiker. Så jag kan tänka mig vara rockmusiker.

Vegetarisk mat: Jag var vegetarian i 13 år tack vare en tidig flirt, men när vi sprang ihop i nutid visade det sig att hon var det i endast 1 år.

Aktuellt: Algoryx har i hög konkurrens precis fått fyra miljoner i finansiering från EU:s forskningsprogram Horizon för att vidareutveckla sina simuleringar inom robotic.

På gång med Jane möter choklad-Jenny

Av , , Bli först att kommentera 0

Jenny

Jenny Berg och Jane Axelssons möte till fots längs med Umeåälvens promenadstråk.

_____________________________________________________________________________

Efter att ha smakat choklad hos sin mormor som liten fick Jenny Berg ett passionerat förhållande till kakaobönan.

– Det är ju så att choklad gör en gott och alla blir glada av det, säger Jenny.

Den starka kärleken har Jenny burit med sig genom livet och det var den som sådde fröet till drömmen om en egen chokladfabrik. Det har varit många steg på vägen men Jenny är en person som går in helhjärtat för sin passion och för entreprenörskapet.

Från böna till kaka

En milstolpe i Jennys väg mot drömmen var när hon som 14-åring åkte till norra England  för att besöka chokladfabriken John Bull Confectioners genom sin mosters kontakter. Hon återkom hit flera somrar, men det var ändå en liten besvikelse att uppleva produktionen på nära håll. Fabriken tillverkade inte egen choklad, utan köpte in chokladpellets som de smälte om till sina kakor precis som majoriteten av alla chokladfabriker gör.

– De förstod inte vad jag drömde om och ville skapa, konstaterar Jenny.

Med inlevelse berättar hon om den mer hantverksmässiga produktionen där tillverkaren är involverad från böna till kaka (bean-to-bar). Idag, drygt tjugofem år senare, har den nya ägaren till fabriken i England vänt sig till Jenny för att få råd om hur de delvis skulle kunna ställa om sin produktion till att bli mer hantverksmässig.

Första jobbet 

För Jenny blev naturvetenskaplig linje det självklara gymnasievalet, med mer studier i kemi och biologi än övriga linjer.Med siktet inställt på att tjäna pengar för att spara till sin dröm blev hennes första jobb danslärare på Korpen. Visserligen hade hon ingen dansutbildning på den tiden, men med en stor dos improvisation samt inspiration från mammans vattengymnastikövningar, gick det bra.

Med örter inpå husknuten

Jenny växte upp med en mamma som jobbade som sjukgymnast och en pappa som var museiarbetare. Under en period innebar pappans arbete att han reste runt i länet och samlade in läkeörter för dokumentation. Örterna och deras egenskaper intresserade Jenny. När familjen i ett tidigt skede köpte en bit mark i Tärnaby kom de i nära kontakt med växten kvanne. Den mest prisbelönta chokladen i dagens sortiment av Jennys choklad är just den med kvanne, medan folkets favorit är chokladen med lakrits.

Motgång blev framgång

På en chokladmässa i Linköping år 2006 träffade Jenny fransmannen Pierrik Chourard som redan tio år tidigare hade startat utvecklingsprojekt för kakaoodlare i Ecuador.

Tillsammans har de rest runt till kakaoplantager i världen och hjälpt till med att utveckla odlingstekniken. År 2008 startade så Jenny sitt första chokladföretag och hon menar att det inte alltid har varit lätt. Att bli bemött med en nedlåtande attityd tillhörde vardagen:

-Du förstår att äta choklad är gott, men att driva rörelse är något helt annat. Och det görs redan idag, sa företagsrådgivaren.

Efter denna besvikelse engagerade sig Jennys man Lars:

– Det du gör Jenny är redan att driva ett bolag. Jag som är civilekonom (då på Siemens Financial Services) kan vara din hjälp och ordna det praktiska och administrera, sa han.

Att ha en person i sin omgivning som tror på en, så att motgångar kan vändas till framgångar, är en räddning. Då kan små steg börja tas på vägen mot målet. Nu följde några viktiga år av utvecklingsarbete i både Ecuador och Peru innan chokladfabriken kunde startas. Jenny påbörjade också ett eget samarbete med de odlande urinvånarna i Ecuador i kampen om att bevara gamla ursprungliga kakaosorter. Chokladindustrin delar nämligen ut snabbväxande kloner till odlare för att få dem mer effektiva genom att byta ut gamla träd, något som riskerar att påverka smak, kvalitet och biologisk mångfald negativt. Jenny är mån om att bevara Ecuadors ursprungskakao och att odlarna kan få betalt för kvalitet istället för kvantitet.

Norrlands enda chokladfabrik

År 2013 gick Jennys livsdröm i uppfyllelse när hon grundade Norrlands första och hittills enda chokladfabrik tillsammans med maken Lars och fransmannen Pierrick. Märket heter Vintage Plantations. Kakaobönorna importeras direkt från plantagen i Ecuador och Peru och matchas med lokala smaker från både Västerbotten och hela Norrlands skafferi; tranbär, kvanne, blåbär, älgört, lingon och svarta vinbär. Dessa plockas och raw food torkas bland annat av det lokala företaget Bärande produkter i Umeå. Det rör sig om örter och bär som Jenny redan som barn fått smak för.

– Det är ett sätt att kunna lyfta fram det ursprungliga och genuina som finns här i Norrland och kärleksfullt låta dessa smaker förenas med kakaon, tillägger Jenny.

I företagets mission pratar Jenny om att prioritera människor, planeten och produktkvaliteten före vinstmaximering. Hon är mån om fokus på hållbarhet.

Möte med Harrods

I dagsläget står förändringar på agendan för att stärka varumärket och profilera sig mot det som är unikt för Norrland. Företaget söker investerare för att kunna ta nästa steg med att sälja och skapa mer volym.

– Harrods i England är intresserade av min kvannechoklad, men jag tackade nej för tillfället för att undvika att bli beroende av en storkund, säger hon.

De har dock fortsatt dialog.

Superkraften inom Jenny

Choklad-Jennys superkraft är hennes höga energinivå men också förmågan att kunna adressera den rätt. Hon beskriver en minnesvärd dag när hon växlade från sin mammaroll i mysbyxor, cyklade in till stan och gick upp på Umeågalanscenen med skinnbrallor och fixat hår, för att presentera desserten tillsammans med Mikael Tornving, och senare hem igen till småbarnen. Efter varje arbetsdag laddar hon batterierna med hjälp av olika tekniker hon samlat på sig genom åren. Jenny är glad och tacksam över att kunna ladda om på det här sättet för att undvika att bränna ut sig. Ett annat sätt att tanka energi är genom dansen och allra viktigast i tillvaron är familjen.

Fem snabba med choklad-Jenny:

Familj: Maken Lars som är civilekonom och delägare i företaget, döttrarna Mira 5 år och Olivia 2 år.

Min förebild: Studieförbundet Vuxenskolans regionchef Per Stattin som är bra på att leda utan hierarkier och som involverar alla i teamet.

Finns i mitt egna nätverk: Många kloka kvinnor och män.

Ogillar:Att bli ”boxad in” i färdiga mallar och strukturer.

Aktuellt: Genom Connect North Women var Jenny en av åtta kapitalsökande bolag som pitchade för 70 investerare, och hon vann med sin presentation. Boksläpp i Australien där hon presenteras som en av världens främsta chokladfabrikörer.

 

 

 

På gång med Jane möter serieentreprenören Torstein Bratvold

Av , , Bli först att kommentera 0

Torstein

Torstein Bratvold i gåmöte med Jane Axelsson

_______________________________________________

Han har startat och drivit fjorton olika bolag främst inom IT-sektorn. De senaste åren har verksamheten mest handlat om sociala insatser där Torsteins varma och goda hjärta vägleder honom. Den stora förebilden är hans 95-åriga mamma, Sala, polsk judinna som överlevde flera år i koncentrationsläger.

Myror i brallan

Torstein växte upp i en familj strax utanför Oslo i Norge. Hans föräldrar träffades i Sverige där den norska pappan studerade på Chalmers och mamman jobbade på Mölnlycke syfabrik i väntan på att bli bortgift med någon i den egna släkten. Torsteins mamma, Sala Bratvold,  är tveklöst hans största förebild i livet. Hon tillfångatogs av nazisterna redan 1939 och sattes i olika arbetsläger innan hon efter den ökända dödsmarschen vintern 1944/45 placerades i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Med hjälp av de Vita bussarna kom hon till Sverige. Efter studierna i Sverige drev Torsteins pappa eget byggföretag i Norge. Torstein berättar att han själv hoppade av skolan som 15-åring.

– Jag var hopplös som barn och hittade på otyg och kunde inte sitta still, jag var varje förälders mardröm, avslöjar han.

Läslust och fysiskt arbete

Efter skolavhoppet drog Torstein till Sverige och i femton års tid ägnade han sig åt olika fysiska arbeten som hantverkare, betongarbetare och trädgårdsarbetare för att så småningom landa i en bokhandel.

– Perfekt tänkte jag, eftersom jag alltid älskat att läsa skönlitteratur, och nu kunde jag till och med göra det lite på jobbet, berättar Torstein.

Efter en tid slogs han av idén att i stället ägna halva lästiden åt facklitteratur och kunde tack vare det både läsa upp sina betyg samt plugga in gymnasiet. Eftersom Torstein alltid varit tekniskt intresserad tog han, vid dryga 30-års ålder, steget att börja läsa maskinteknik vid Lunds Tekniska Högskola.

Lukrativt extraknäck

År 1984 på flygplatsen i Köpenhamn var Torstein på väg hem till Oslo när han såg en liten annons i New York Times. Ett bolag i Hong Kong sålde datordelar och nyfikenheten gjorde att han lade en beställning. På den tiden kostade en IBM- dator 50 000 kronor, för bråkdelen av den summan byggde Torstein ihop en egen dator med hjälp av delarna han beställt. Det visade sig så framgångsrikt att han sålde sin dator, och byggde ytterligare en och ännu en. Det blev ett lukrativt extraknäck för en student, varför han gick ihop med några studentkompisar som startade företag tillsammans. De började med att erövra Skåne och var tidigt ute med nätverkslösningar. De första stegen på Torsteins bana som entreprenör var tagna.

Med modet som superkraft

När Torsteins fru Christina upplevde att deras barn pratade ”malmöitiska” ansåg hon att stunden att återvända till sina hemtrakter runt Umeå var kommen, något som också sammanföll med åldrande föräldrar. Flytten gick norrut och både anställningar och eget företagande avlöste varandra. En optimistisk grundsyn tycks vara centralt för Torsteins entreprenörskap. Han beskriver sin superkraft som modet att VÅGA, det vill säga våga ta beslut, våga ta risk och våga göra affär.

– Det fantastiska med att driva bolag är att kunna ha en idé, ta ut den till en marknad och få nöjda kunder, samtidigt som man tjänar pengar, säger han.

Värdighet och respekt

När entreprenörskapet övergår i en förvaltande fas lämnar Torstein hellre över till någon annan. I dagsläget har han varit med och drivit upp fjorton olika bolag och kan räknas som såväl IT-veteran som serieentreprenör. Han kan sätta sitt namn på bolag som Upkeeper Solutions och nuvarande Hi5 sprungna ur tidigare Office IT-partner vilket Torstein var med och grundade. Av dessa fjorton bolag har det varit en konkurs som utmynnat i nya erfarenheter.

– Jag lärde mig att det kan vara klokt att vara flera som delar på risken istället för att vara ensam. Och att inte ha för stort lager med tekniska produkter som hastigt kan minska i värde. Jag behöver också en mer ”nej-sägande” person som mer kritiskt kan balansera upp när jag är för optimistisk, konstaterar Torstein.

På senare år har Torstein mer fokuserat på sociala investeringar. Han har varit med och etablerat asylboendet på Umedalen och i Holmsund.

– Vi tog emot femhundra flyktingar och jag tillbringade sextio timmar i veckan på boendet. Ingen väljer att vara flykting och vi ville bemöta dem med värdighet och respekt för att hjälpa dem komma in i samhället. Än idag har jag kontakt med många av dem, berättar han ödmjukt.

Känner med de svaga

Hans omtänksamma hjärta klappar lite extra för några verksamheter; ett skyddat boende för våldsutsatta kvinnor. Engagemanget som ordförande i KFUM där han medverkar till att mer förutsättningslöst ge alla ungdomar en chans till personlig utveckling via lägerverksamhet, idrott mm. I GF Chansen hjälper han till att slussa ut långtidsarbetslösa i samhället. Listan kan göras ganska lång, och engagemanget fortsätter utifrån Torsteins svar på vad han gör om fem år:

– Jag skapar värde i vardagen, i möten med människor. Jag är med och utvecklar bolag. Men jag äger mina förmiddagar själv genom att ta det lugnt på morgonen, en lång frukost med tid för tidningen och sen en bra dos med rörelse, som gärna får vara skidåkning längs det egna skidspåret ute i Obbola.

Fem snabba med Torstein:

Familj: Fru Christina som varit  lärare på frisörlinjen,  sönerna Rickard, Jonathan och Alexander som alla bor i Umeå och fyra barnbarn med femte på väg.

Min förebild: Min mamma Sala Bratvold, 95 år, som överlevt sex år i koncentrationsläger.

Optimism: Jag säger ofta JA till det mesta, det öppnar upp för möjligheter.

Erfarenhet av gåmöten: Det är effektfullt att använda sig av i arbetsmöten, coachsamtal eller kris.

Norsk affärskultur: Även om jag är uppvuxen i Norge är det en utmaning att göra affärer där. I Sverige har vi mer en kultur av konsensus.

 

På gång med Jane möter en av Aptums grundare

Av , , Bli först att kommentera 0

Aptum bild

Jane Axelsson i givande gåmöte med Gustav Paringer, VD i Aptum AB

________________________________________________________________

Gustav Paringer och Gustav Nord är grabbarna som möttes under gymnasiet och fann varandra genom gemensamma intressen som klättring och skidåkning. Tidigt i vänskapen var de överens om att de en dag skulle driva företag tillsammans, frågan var bara när den tajmingen skulle uppstå. År 2005 grundade de tillsammans säkerhetsföretaget Aptum AB.

En tillåtande atmosfär

Under Gustav Paringers första tio levnadsår bodde familjen i Vännäs där hans pappa drev den lokala ICA-butiken. Gustav och hans tre syskon såg knappt röken av pappan, som varje morgon gick upp vid femtiden och kom hem sent. Vid jultid kulminerade det hårda arbetet och när julfriden väl infann sig var pappan alltid utpumpad av intensivt arbete. Uppsidan med entreprenörskapet var att familjen kunde åka på utlandsresor. Gustav berättar att han inte direkt blev uppmuntrad till att driva eget men att det var en tillåtande kultur i hemmet.

– Under gymnasiet importerade jag MP3-spelare och sålde. Jag arrangerade också skidresor till fjällen, berättar han entusiastiskt.

I dagsläget har alla fyra syskon provat på att driva bolag i någon form, även deras mamma har varit egen företagare och drev inredningsbutiken Handplockat i centrala Umeå.

Driven och påhittig

Den unge Gustav gjorde sin Prao på brandkåren vilket gav mersmak och gjorde att Räddningstjänstutbildningen blev ett självklart gymnasieval. Där mötte han Gustav Nord. Parallellt med gymnasiet utbildade Gustav Paringer en trafikskola i Första Hjälpen för att på så sätt kunna få hjälp med att själv ta lastbilskort. Redan vid unga år tycks han ha varit påhittig och driven i att skapa möjligheter.

– Jag gillar vatten, och sporterna undervattensrugby och dykning. Därför fick jag chansen att göra lumpen som ytbärgare, berättar Gustav.

Det i sin tur ledde sedan till en fast tjänst som ytbärgare på en räddningshelikopter för oljebolag i Norge. Det innebar arbetstid dygnet runt i fjorton dagar och därefter ledighet i fyra veckor.

– Jag behövde något att göra på min ledighet och Gustav Nord som jobbade som brandman skadade sitt knä. Det var nu tajmingen uppstod till att grunda Aptum, konstaterar Gustav.

Båda killarna hade en tid hållit i utbildningar i akutsjukvård på skolor och företag och valde att göra detta i egen regi, i Aptum AB. Att möta och att hjälpa människor är något de bägge vännerna vill göra.

– Jag bodde på Bankgatan då och Nord på Teg så vi körde vår inköpta färgskrivare mellan adresserna till den som hade störst behov av att skriva ut utbildningsmaterial, berättar Gustav.

 Prestigelösa och prisbelönta

I ett tidigt skede fick de, under två år, vara del i företagsinkubatorn Bic Factory. Gustav berättar att det blev en lärorik period. Ett annat avgörande steg i företagets utveckling var när de genom Connect fick göra en så kallad språngbräda.

– Till skillnad från andra som gör en språngbräda och söker efter kapital så efterlyste vi kompetens. Vi sökte någon som hade gjort en tillväxtresa med sitt företag, förklarar Gustav.

Tack vare detta kom erfarne entreprenören Martin Morin in i bolaget som styrelseordförande och visst delägarskap. Några år senare tillhörde Aptum AB de mest snabbväxande bolagen i norra Sverige och blev kategoriserat som Gasellföretag av Dagens Industri. Den senaste i raden av utmärkelser är att Aptum korats som region Norrs vinnare i den prestigetunga tävlingen Entrepreneur of the Year i 2018.

– Jag och Gustav Nord hänger fortfarande ihop för att vi alltid kommunicerat så bra. Vi är prestigelösa, först var Nord VD och nu är jag det. Och vi är olika som personligheter där Nord är mer den otåliga idésprutan när jag är bra på snabb analys med mer uthållighet, berättar Gustav Paringer.

 Passionen, kraften och återhämtningen

Gustavs fru Linda är kriminaltekniker och hon beskriver sin man som ”rationell och beslutsam”.

– Min fru är relationsmänniska, och när jag var i Norge och jobbade och vi hade telefonkontakt fick hon uppmuntra mig till att man faktiskt också kan ”småprata” lite, avslöjar Gustav småleende.

Hans bästa avkoppling är stugan i Kittelfjäll. Där uppskattar han att kunna ta skotern till en mer avskild plats, spänna på sig skidorna och hänga bössan över axeln i hopp om att möta någon ripa. Tystnad och ensamhet i samklang med naturen.

– Jag behöver inte vara med andra för att få energi. Det får jag genom att vara själv.

En riktigt bra arbetsdag för Gustav är när han får avsluta arbetsuppgifter och ta en paus vid lunch för träning.

– Jag löptränar gärna på lunch. I alla fystester jag har gjort har det alltid varit min svaga punkt, konstaterar han.

Arbetsdagen avslutas med bilresan på tjugofem minuter till hemmet i Hörnefors.

– Det är värdefull reflektionstid efter en arbetsdag, när jag inte vill prata i telefon. Det är en omställningstid till att kunna möta barnen med närvaro, avslutar Gustav.

 Fem snabba med Gustav:

Familj: Fru Linda och barnen Erik 8 år och Elsa 10 år

Ovärderliga backupen: Min mamma Anna-Maja Paringer som gärna tillbringar tid med sina barnbarn

Young start up day: Är vi grundare av sen fyra år. Ett sätt att inspirera och peppa ungdomar till att ta steget och bli företagare.

Entreprenörskapets uppsida: Utveckling! Och när företaget utvecklas gör jag det i olika roller.

Entreprenörskapets nedsida: Att inte alltid kunna bestämma när man behöver jobba. Är man kundfokuserad så kommer inte alltid jobben när man önskar det.

 

På gång med Jane möter Ulrika Dorsch ägare i UT Transport

Av , , Bli först att kommentera 0

 Ulrika Dorsch

Jane Axelsson i ett uppfriskande gåmöte med Ulrika Dorsch

_________________________________________________________________________

Åkerinäringen är traditionellt manlig med en typisk machokultur. I den branschen har Ulrika Dorsch satsat på nytänkande och ökat omsättningen med mer än tusen procent sen hon blev VD i UT Transport i Norr AB. Hon är en karismatisk kvinna med skinn på näsan och en smittande hög energinivå.

 

En svärfar som såg Ulrikas talang

Ulrika Dorsch som är yngst i syskonskaran växte upp i en akademikerfamilj. Hon blev tidigt en udda fågel i släkten av naturvetare när hon valde ekonomiskt gymnasium. Men intresset för ekonomi var starkt och ganska snart hade hon avancerat till ekonomiansvarig i ett företag som sålde kontorsstolar.

Redan som sjuttonåring mötte hon sin blivande man Pierre Dorsch utanför nattklubben Dragonen. Han inspirerade Ulrika med en driftig nytänkande personlighet och ett mod att kliva ur sin bekvämlighetszon.

När Ulrika var småbarnsförälder började hon läsa till personalvetare. Svärfar Ingemar Dorsch erbjöd sig att finansiera studielånet mot att hon skulle fortsätta att hjälpa honom med ekonomin för Umeå Tidningstransporter AB som han ägde. Parallellt med att Ulrikas universitetsexamen närmade sig så blev svärfar sjuk.

– Han var verkligen fördomsfri och trodde på mig, och undrade om inte jag kunde ta över firman, berättar Ulrika.

Hon hade redan gjort en mängd iakttagelser på saker som kunde förändras i företaget. Och kände sig riktigt taggad med många goda idéer från studietiden. Det blev ett gemensamt beslut med maken Pierre att de båda skulle ta steget och satsa tillsammans. Barnen var vid det tillfället sju och nio år gamla när makarna gick från sina trygga anställningar för osäkrare inkomster som egna företagare. Vid den tidpunkten var dom nio anställda och Ulrika körde själv budbil halva dagarna.

Machokultur och modet att gå sin egen väg

– I början när det ringde hände det att de efterfrågade chefen när de hörde att jag var kvinna, och då sa jag lite skämtsamt att i så fall får de prata med drängen, som är min man, berättar Ulrika med både skratt och allvar.

Åkerinäringen är av tradition präglad av machokultur och är en trögrörlig bransch. 

– Övriga i branschen ville få med oss i en lastbilscentral (en form av kollektiv) men vi ville vara våra egna till hundra procent utan att vara beroende av andra. Med möjlighet att välja våra egna vägar, säger Ulrika.

Det har visat sig vara gynnsamt för paret att välja sina egna vägar och idag har de över nittio anställda på lönelistan och en lönsam verksamhet med hög kvalitet. Familjeföretaget sysselsätter också dottern Sara Kingstad i rollen som personalansvarig. Ulrika berättar att de kompletterar varandra väl.

– Pierre är den som gasar med stort mod, medan jag är den som bromsar och har öga för att göra träffsäkra analyser.

Berikande nätverk och uppoffringar

Ulrika har en förebild i sin mamma, Kristina Svensson, för att hon är så öppensinnad, livsklok och med egna åsikter som hon står upp för. Stunder när det finns behov av att diskutera saker med någon utanför jobbet ringer Ulrika bästa väninnan Britt Grabbe som hon kan prata om allt med. De lärde känna varandra som Korpenledare när de bodde i Bullmark . Idag åker de på träningsresor tillsammans. 

En uppoffring som entreprenör är det stora ansvaret det innebär att driva företaget.

– Det är verksamhet dygnet runt sju dagar i veckan och det går aldrig att koppla bort helt, konstaterar Ulrika.

Men uppsidan med entreprenörskapet överväger då det bjuder på utrymme för kreativitet.

– Vi kan själva vara med och påverka, fatta beslut och sen se effekten av dessa, säger hon med eftertryck.

Idag är Ulrika också engagerad som ordförande i TYA´s (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd) regionala utbildningsråd för att verka för en god kompetensförsörjning till branschen. Och hon räds inte för att uppfattas som obekväm utan står upp för sina åsikter och driver gärna viktiga frågor framåt.

Nästa år firar Ulrika tjugoårs-jubileum med UT Transport. Men om blicken lyfts tio år framåt ser Ulrika gärna sig i någon sorts roll som lobbyist som gillar att vända på stenar, utveckla och påverka.

Fem snabba med Ulrika:

Min superkraft: envishet, hög energinivå och en god förmåga att utveckla nya affärsområden

Kopplar av: tränar för att rensa huvudet, rider regelbundet och går på gym

Utmaning 2019: ska köra cykelvasan till sommaren, och kommer ladda genom att cykla från hemmet i Hörnefors till kontoret på Västerslätt

Intressen: resor, god mat och att umgås med familj och vänner.

Andningshål: stugan i Björkbacken, söder om Tärnaby