Författat lördag 6 april

Det är lördag den 6 april och jag hungrar! Och jag lider. Svårt.

Denna mänskliga tragedi utspelar sig i detta NU på snabbtåget från Uppsala till Umeå. Tro inte att jag åker tåg för att vara PK. Nej. Jag åker tåg för att mina knän smärtar för mycket för att ranta omkring inne på Arlanda flygplats. Tacka vet jag lilla Bromma som mina knän klarar av.

Jag åker tåg eftersom jag inte KAN att flyga hem till Umäh från Uppsala, efter att Arbetarpartiets medlemsmöte, i dag lördag, i Uppsala har avslutats. Och därför är jag är så ända in i helvete förbannad på detta digitala kontantlösa och auktoritära samhälle.

* Det digitala samhället måste dö – NU

Jag anlände till Uppsala torsdagen den 4 april, efter att ha åkt med snabbtåget från Umäh 06.21. Hade jag haft ett miljöfarligt privat jetplan skulle jag, naturligtvis, ha tagit detta. Enbart för att slippa framstå som en mesig PK:are. Men jag slapp i alla fall hungra på tåget. Jag kunde nämligen betala med mitt kontotkort – med mitt digitala kontotkort. Kortet fungerade nämligen. Ännu.

Jag haltade fram till mitt billiga Hostel … Jag lovar: OM jag haft en kommunalrådslön skulle jag ha tagit in på det absolut dyraste Hotellet i Uppsala. Men Arbetarpartiet är ett fattigt parti. Alltså ett Hostel, på St. Persgatan 16.

Mat. Jag köpte mat – billig och prisvärd mat – på närmaste Pressbyrå. Också på St. Persgatan. Jag plockade girigt på mig rulle ”Mangomaniac Chichen” i kyldisken, en stor kaffe (man är väl norrlänning) plus två kolsyrade vattenflaskor med citronsmak. (Stället har superbra musik – inte en låt gjord senare än 1969)!

Varför kolsyrat vatten? Därför att Uppsalas kranvatten smakar, rent ut sagt, SKIT! Åtminstone när man kommer från … Umäh. Och tänk – det gick bra att betala med mitt kontokort – med mitt digitala kontokort. Kortet fungerade. Även denna gång. Detsamma gällde taxiresan till den plats där Arbetarpartiets första partiföreningsmöte under detta veckoslut skulle hållas. Jag tog alltså inte bussen. Vem fan åker buss när ”firman” betalar för taxi? Jo, enbart PK-idioter. Yes.

Möte. Nåja, Ska sanningen fram kunde jag inte åka buss dit jag skulle. Jag hade alltså att välja mellan att hyra en bil och att ta taxi – och taxi blev väldigt mycket billigare. (Jag fattar inte att jag hela tiden hamnar i PK-fällan.) Partiföreningsmötet gick bra. Två pantertanter gick med i partiet. Den ena (80 år) hade, ensam, samlat in 67 namn mot de oskäliga hyreshöjningarna i Uppsala genom att gå och ”knacka dörr” –  precis som vi gör i Umeå då vi säljer vår tidning ”Veckans Nyheter” i trapphusen – och fått grannarna att skriva under. Och inte endast grannarna. Vilken Lady! Hon heter Magdalena.

Magdalenas kompis, Ingrid, som tvingas åka rullstol p g a en olycka, hade inte samlat in lika många namn mot de oskäliga hyreshöjningarna. Men hon fick gå med i Arbetarpartiet. Ändå.

Det fick däremot inte en yngre förmåga. Det var en kille som inte druckit kaffe under hela mötet. Han hade bett om ”lite varmt vatten” från vatten-bryggaren. Precis som ”kusinen” med den fula mustaschen i reklamen. Sedan plockade killen fram en tepåse som han hade smugglat in på vårt möte och hällde varmvattnet på denna. Han tog heller ingen bulle från Pressbyrån…

– Duger inte kaffet, frågade Magdalena?
– Eller bullarna som Janne hade med sig, frågade Ingrid?

– Jag kan inte sova på kvällen, svarade killen, om jag dricker kaffe efter 13.00. Dessutom vill jag ha rättvisemärkt kaffe. Kan ni ta med rättvisemärkt kaffe nästa gång, bad killen. Cirka 20 år. Men jag vill också gå med i partiet, avslutade han.

– Är du vegan? frågade jag.
– Ja, hur visste du det, svarare killen, och fortsatte med att säga att han trodde på att leva i harmoni med …

Där avbröt han sig. Ingrid körde nämligen på honom med rullstolen, samtidigt som Magdalena hällde en kopp skållhett icke-rättvisemärkt kaffe i skrevet på killen.

– Du kan gå med i Miljöpartiet, väste jag åt fanskapet, som slängdes ut samtidigt som han försökte a) ropa att han var pacifist, b) sjunga ”We shall over come” och c)  skrika att han hade bränt sig. Allting samtidigt. Det gick inget vidare.

Efter att vi fått två nya, militanta, medlemmar avslutades mötet. En Evita och en Sara bad att få tänka över om de ville bli medlemmar ett tag. Det går bra, svarade jag, ”bara ni äter kött”. Det kan du lita på, pysen, svarade Evita, som var med i Hemvärnet (anti-tankenheten) och som dessutom avlagt jägarexamen för storviltsjakt i Afrika.

Jag tog, nöjd, taxin tillbaka till Hostellet där jag bodde. ”Another one bites the dust” tänkte jag belåtet, apropå PK-parodin som vi slängt ut. Jag undrade i mitt stilla sinne varför folk säger att politik är tråkigt? Jag tyckte att kvällen hade varit lika roligt som att se de två boxningsmatcherna mellan Sonny Liston och Floyd Petterson (Sonny är en av mitt livs största idoler).

Taxin betalades med mitt kontokort – med mitt digitala kontokort. Inget hade hittills antytt den katastrof som väntade. Taxi-chauffören var för övrigt en kurd från Turkiet och lämnade sitt telefonnummer för att vi skulle kunna skicka material till honom, Han ansåg att Sverige svikit kurderna på ett ofattbart skamligt sätt. Taxichaffisen och jag var helt överens. Han ska få en gratisprenumeration på Veckans Nyheter. Dessutom fick han dricks. AP-firman betalar!

* Två kontokort OCH kontanter – men omöjligt att betala
Sedan gick jag för att handla mat på ett grekiskt ställe Giros eller Gyros eller något liknande. Kortet fungerade. Men …

Fortsättning följer – tåget anländer nämligen till Umäh om bara någon minut.

Författat söndag 7 april

Här fortsätter den tragiska berättelsen från igår. Vi har nu kommit fram till fredag den 5 april i denna tragiska berättelse om mänskligt lidande – mitt lidande – i Uppsala.
Sedan skulle jag köpa godis till efterrätt. Jag borde ha sett tecknen i skyn. Kortläsaren på kiosken hade en trasig display!. Kortläsaren talade till mig. Auktoritärt! ”Detta kort fungerar inte”, sade den, eller någon liknande förolämpning, som syntes bakom det spruckna glaset. Troligen hade en tidigare kund gett kortläsaren en välförtjänt omgång.

– OK. Kan jag betala med kontanter frågade jag? Visst, svarade butiksägaren. Så det gick bra. Sedan handlade jag kvällsmat på ett grekiskt ställe. Återigen gick det bra – eftersom jag kunde ”blippa” matkostnaden. Men därmed var friden slut. Om detta visste jag dock inte något då, utan somnade sött.

Fredagen då det började. På fredag morgon gick jag till min kära Pressbyrå efter St. Persgatan. Jag plockade snabbt åt mig en ytterligare ”Mangomaniac Chichen”, en ny jättelik kopp kaffe (man är som sagt från Norrland) samt två nya flaskor bubbelvatten med citronsmak. Har jag sagt att kranvattnet i Uppsala smakar SKIT? Ja. Men jag säger det igen. Jag gillar att upprepa mig. Nämligen. I Uppsala hämtar kommunen upp vattnet, ofiltrerat, direkt ur Fyrisån. Allt för att sänka kommunalskatten. Därav smaken.

Där och då började mitt lidande. ”Du kan inte betala – du har slagit in fel kod”, stod det på kortläsarens display – en kortläsare som var kusin med kortläsaren från igår kväll. Kan jag betala med kontanter, frågade jag? Nej, svarade kvinnan på Pressbyrån.

– Digital Död, tänkte jag, och gick tillbaka till Hostellet för att hämta mitt andra kontokort. Ont i knäna, lidande, uppför trappan (ingen hiss), och ännu mycket ondare nedför. Tillbaka till pressbyrån. Vi prövar med att blippa, sade kvinnan. Och har man sett. Kortläsaren accepterade summan. Därmed trodde jag att ETT av mina TVÅ kontokort fungerade. Vilken dum tanke. Men låt oss inte springa (halta) händelserna i förväg. Jag blev kvar på Hostellet och författade viktiga skrivelser under större delen av fredagen. Och åt min ”Mangomaniac Chichen”. På kvällen tog jag mig en tur runt de centrala delarna i Uppsala och träffade två Ordningsvakter som berättade att det var en lugn kväll. Ni blir inte rädda för mig, då, försökte jag med, för att skrämma den. Ni är ju bara två stycken?

– Kul gubbe, skrattade grabbarna, klappade mig på axel, och gick. Tur att man kan förgylla några personers dag, tänkte jag, och gick själv vidare – med ömmande knän. För att köpa mat. Och nu använde jag, listigt det kort som hade fungerat tidigare på dagen. jag använde inte det kort som inte hade fungerat. Däremot hade jag beställt ett nytt kort från Nordea.

Och så slutade fredagen. Av två fungerande kontokort var ett kvar. Och med den trösterika tanken somnade jag. Naivt.

Fortsättning, måndag 8 april

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Hej igen,

Till er som inte förstod att det jag skrev igår var ett aprilskämt: APRIL, APRIL …

Jag lovade tidigare att även publicera ett blogginlägg, från fullmäktige 25 mars, med en video från debatten rörande huruvida Hans Lindberg (S) har varit jävig när det gäller Umeå kommuns handläggning av Thorén-hallarna på Nolia. Detta på grund av Hans Lindbergs nära relation till Raja Thorén.

Videon nedan innehåller ett urval av de inlägg som hölls med anledning av jävsfrågan på fullmäktige den 25 mars.

Ingress
Under påskhelgen har Thorén Arena-affären fått en minst sagt sensationell vändning. Arbetarpartiet har tagit över ägandet av arenorna på Noliafältet! Jag har intervjuat min partikamrat, Arbetarpartiets gruppledare i Umeå kommunfullmäktige, Davis Kaza. I detta blogginlägg bevarar Kaza de frågor som alla som har följt Thorén-affären idag måste ställa sig när Arbetarpartiet nu står i begrepp att ta över arenorna. 

Fråga ett:
Varför har Arbetarpartiet förvärvat Thorén-gruppens arenor?

– Det har jag faktiskt inget bra svar på, säger Kaza. En bättre fråga är väl hur det kom sig att vi kunde förvärva arenorna? Jag är själv fortfarande omtumlad.

Fråga två:
OK, hur kom det sig att AP kunde förvärva Thorén-gruppens arenor?
– Det är en ganska fantastisk historia. Under förra veckan damp ett inbjudningskort ned i min brevlåda. Det var Raja Thorén som bjöd gruppledarna i Umeå kommunfullmäktige på fest. Han hade låtit skriva ”Kom på Raj-raj med Raja” i guldtext på inbjudningskorten. För att inte vara oartig infann jag mig på angiven plats på påskafton. Det var en adress väster om E4:an, så mycket kan jag säga, berättar en påtagligt omtumlad Kaza. Och jag var sen, det hör till saken, säger Kaza vidare.

Fråga tre:
Så Raja välkomna dig alltså med att ge bort arenorna till Arbetarpartiet?

– Nej, nej, svarar Kaza, avvärjande. Det gick till på ett helt annat sätt.

Fråga fyra:
Kom till saken då, karl!

– Jag ska försöka, säger Kaza, och slår ut med händerna i en nästan uppgiven gest.
– Alltså, direkt när jag steg in genom dörren fick jag se flera av Umeås politiska profiler och en del andra kändisar, som jag inte vill nämna vid namn, sitta runt ett bord och spelandes poker. Till hög musik. Jag blev anvisad en plats vid pokerbordet, av en okänd person, och fick veta att den hög med spelmarker som låg på bordet framför min stol var värd 500 kronor.
– Det är som i Kasinostugan, sade den okända personen, skrattade och försvann. Jag tyckte att jag sett honom på sportsidorna.

Fråga fem:
Det här låter ju spännande – vad hände sedan?

Ja, miljön kändes lite ovan. Men jag gillar ju poker, även om jag sällan spelar om pengar. Men jag tänkte att jag ju alltid kunde sluta spela när jag förlorat mina 500 kronor, säger Kaza, och fortsätter sedan sin berättelse.
– Bredvid mig satt kommunalrådet Hans Lindberg (s). Han hade en rätt liten hög med spelmarker framför sig och såg lite varm ut, nästan svettig. Lindberg log lite nervöst då jag slog mig ned, fortsätter Kaza. Det verkade inte ha gått speciellt bra för honom. Mitt emot Lindberg satt en brett leende Raja Thorén. Dennes hög med spelmarker var desto större. Även Anders Ågren (m) satt med vid bordet samt Mattias Larsson © och Veronica Kerr (kd). Dessa verkade också ha förlorat en del. Men Bore Sköld (v), Nils Seye-Larsen (mp), Lars Forsgren (sd) och Hanna Lundin Jernberg (l) hade redan lämnat bordet. De satt och såg lite sura ut, tyckte jag nog, och tröstade sig med soft drinks, i fåtöljerna runt pokerbordet. Jag drog slutsatsen att poker inte var deras grej. Maria Lindvall (f.d. l) var också där.

Fråga sex:
Fick du något intryck av hur höga insatserna hade varit

– Jag kom ju sent, som sagt, svarar Kaza. Men det verkade ha gått ganska tufft till. Det fanns även kreditkort bland spelmarkerna i Rajas hög, som några deltagare tydligen hade satsat, och förlorat, innan jag kom. Det var uppenbart att det hade spelats högt, säger Kaza. Han fortsätter med att beskriva stämningen.
– Det stod en del halvt urdruckna flaskor på bordet. Vodka och Gin, Whiskey och Konjak. Fina sorter. Samt en hel del tomma ölflaskor.

Fråga sju:
Hur gick själva pokerspelet för dig – du verkar undvika den frågan?
– Det gick helt sanslöst bra, svarar en generad Kaza.
– Jag kände att jag hade flyt, det var min kväll, liksom. Efter några omgångar hade jag vunnit en hel del av Thoréns marker. Han hade ett ganska dåligt poker-face. Varje gång han hade bra kort vände han sig mot Ågren och Lindberg och blinkade med höger öga. Det tog inte lång tid för mig att inse detta. Det var hans ”tell”, som James Bond skulle ha sagt, i Casino Royal. Jag satsade allt jag hade, vann, satsade allt igen, vann ännu mer, och steg för steg vandrade liksom Rajas spelmarker och kontokort över bordet, från hans krympande hög till min växande. Jag har aldrig drabbats av speldjävulen tidigare, men i lördags blev jag som besatt. Och bra gick det. Bättre än bra, faktiskt, säger en både stolt och lite ursäktande Davis Kaza.

Fråga åtta:
Hur reagerade de andra på att det gick så bra för dig?

– Alla blev inte glada direkt, om jag ska vara ärlig. Andra höll humöret uppe. Till saken hörde att alla hade lovat att stanna kvar på festen till dess pokerspelet var slut. Så de som gett upp korten roade sig bäst de kunde. Veronica Kerr, som gav upp pokerspelet rätt snart efter att jag hade anlänt, tog en svängom tillsammans med Borde Sköld, till dansbandsmusiken. Det var Anders Sellström (kd) som var diskjockey för kvällen, därav den dansvänliga musiken. Anders Ågren gav också upp pokern efter ett tag och började deklamera dikt, något från Shakespeare, ”to be or not to be”, tror jag. Sedan övergick han till ”Fänrik Ståls sägner”. Jag tror att han hade förlorat rätt häftigt, berättar Kaza vidare.

Fråga nio:
Några skandaler?

– Det var lite si och så med den saken, rodnar Kaza. Nils Seye-Larsen hade somnat i en soffa. Fast han log i sömnen…

Stackars Lars Forsgren hade tårar i ögonen. Han sade att hans misstag bestått i att han hade kastat bort alla klöver- och spaderkort. Och att det var dumt, samt att han funderade på att byta parti. Jag tycker att han ska hålla sig borta från att spela med pengar. Precis som hans partiledare Jimmie.

När Mattias Larsson fick slut på spelmarker antydde han att vissa hade haft väldigt lätt att få både stege, färg, kåk och fyrtal samt att bönder var hederligare än proffspolitiker. Jag tror han antydde att vissa hade fuskat. Han blängde på Ågren och mig, fortsätter Kaza.

Hans Lindberg, som också fick slut spelmarker, hade tänkt lägga stadshuset i potten, men ringde först en jurist, som avrådde, och därför gav Hans upp spelet. Ordentligt svettig. ”Och utan kontokort”. Det var Larsson som viskade det sistnämnda.

Liberalerna som, så att säga, hade två gruppledare på plats, hade delat upp sig i olika falanger, som satt i var sitt rum. I ett rum vandrade någon sorts hemmarullad cigarett runt – jag tror att det var där som Lundin Jernberg satt tillsammans med några från ungdomsförbundet. Men det var svårt att se på grund av all, sötdoftande, rök, så jag kan inte svära på saken, om det skulle gå till rättegång, berättar Kaza vidare. Det vore ju dumt att trotsa domstolarna, säger han också.

Fråga tio:
OK, men själva förvärvet att hallarna på Nolia – hur fick det till?

– Ja, jo, så här gick det till. När Raja började få slut på spelmarker blev han ursinnig. Först skrek han något om att skriva sina memoarer. Och då skulle både tidningar och teve få något att skriva om. Han, Raja alltså, skrek också att han inte tänkte glömma radion. Memoarerna skulle heta något i stil med ”från SSU, via bandykung till friskolemagnat – med hjälp av …”. Där tystades Raja ned av en del politiker i sällskapet, det syntes inte av vilka, då dörren till ett av liberalernas rum hade öppnats. Det var som dimman vid Lützen.

– Nåväl, fortsätter Kaza, sedan fick Raja rådet att lägga sina arenor på Noliafältet i potten. ”Den där djävla Kaza har satsat allt han har, nio gånger i rad, och vunnit varje gång, bolsjevikens bonntur måste ju ta slut”, hördes det från någon. Jag tror faktiskt att rådet kom från liberalernas rökrum.

Då blev alla i rummet plötsligt på helspänn, berättar Kaza. Dansmusiken upphörde, Kerr och Sköld lämnade dansgolvet. Till och med liberalerna samsades runt bordet (efter att den ena falangen lämnat sitt röka), Seye-Larsen vaknade, Ågren tystnade, Hans, Lars och Mattias tog sig samman. DJ Sellström slöt upp. Alla följde min och Rajas slutuppgörelse – vi var som två gladiatorer på Kolosseum. Det var som om vi hållit i svärd och inte spelkort.

Efter att vi båda hade kastat våra dåliga kort och bytt, lade Raja, med en väldigt nöjd min, nästan lite överlägsen, om jag ska säga sanningen, ut en Royal Straight Flush på bordet – i hjärter. Och då heter det Imperial Royal Straight Flush! Han sträckte sig sedan mot min, numera stora, hög av spelmarker och kreditkort. Men ni skulle ha sett allas min när jag visade min hand. Fem ess!

Det var där och då som arenan bytte ägare. Jag reste mig snabbt upp och lämnade rummet. Vem vet vad som hade kunnat hända.

Sista frågan:
Vad händer nu med arenorna?

Det är lite tidigt att säga. Och partistyrelsen måste ju, som sagt, få säga sitt. Men då VI inte har några lån på kåkarna så finns det en del handlingsutrymme. Lånen var nämligen det enda som Raja fick behålla. Sannolikt kommer vi att fortsätta att hyra ut till idrottsföreningarna – men till reducerat pris. AP kommer också att överta kontorslokalerna.

Den största skillnaden blir att vi, alldeles säkert, kommer att byta namn på arenorna. Vi utlyser härmed en tävling som alla som är mantalsskrivna i Umeå kommun får delta i. Skicka förslagen till Arbetarpartiet, Box 7001, 907 02 Umeå, avslutar Davis Kaza sin fantastiska berättelse.

Apropå namnförslag. Vad sägs om HÄGGLUNDS?

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Ingress
I mitt förra blogginlägg skrev jag om den interpellation som vi i Arbetarpartiet hade skrivit med anledning av Umeå kommuns planerade köp av Thorén Arena på Noliaområdet. Vi ville bland annat få reda på varför de styrande i kommunen – S, MP, M med flera – hade ”fläskat på” och tänkte betala 10 miljoner mer för Thorén Arena än vad ägaren (Thoréngruppen) ansåg att hallarna är värda.

Del ett
Innehållsdeklaration
I detta blogginlägg får du, käre följare, se utdrag av från debatten om priset för hallarna på Noliafältet. I ett kommande blogginlägg ska vi publicera utdrag från debatten om eventuellt jäv. Nedan får se och höra vad Davis Kaza och Patrik Brännberg från AP tar upp i debatten om priset på fullmäktige (25 mars) samt hur Janet Ågren från (S) försöker försvara den politiska majoritetens prissättning.

Bakgrund till debatten
Arbetarpartiet hade ställt följande tre frågor om priset:
1. Hur kommer det sig att Umeå kommun initialt var beredd att betala ett pris för arenan, som låg 10 miljoner högre än säljarens egen värdering?
2. Hur, och av vem, ska den oberoende värderingen göras?
3. Kommer underlagen till den oberoende värderingen att offentliggöras – eller kommer även denna värdering att vara hemlig för umeborna?

Hans Lindberg (S) deltog, anmärkningsvärt nog, inte alls i debatten om priset. Han hade lämnat över ansvaret för att svara på våra frågor till kommunalrådet Janet Ågren. Det var dock uppenbart att både Hans Lindberg och Janet Ågren inte ville svara på AP:s frågor. Debatten blev därför, tidvis, riktigt ”het”.

Del två
I klippet nedan kan du alltså se och höra utdrag ur debatten om priset.

Avrundning
Missa inte nästa blogginlägg! Du kommer vi att publicera utdrag från debatten om huruvida Hans Lindberg (S) är jävig i förhållande till Raja Thorén. Vi återkommer alltså med videoklipp från denna debatt som också fördes på kommunfullmäktiges möte den 25 mars.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Ingress
De styrandes beslut om att göra en extern värdering av Thorén Arena är en delseger för oss som velat se pappren på bordet för denna affär. Men ännu kvarstår många frågor rörande hur de styrande, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har hanterat ”Thorén-affären”. Det handlar bland annat om varför de styrande ”fläskat på” med 10 extra miljoner till Thorén – pengar som riskerar att tas från exempelvis äldreomsorgen och skolmaten. Mina partikamrater i Arbetarpartiet har därför skrivit en interpellation till kommunfullmäktige för att ta reda på just detta.

Interpellationen kan du läsa nedan. Debatten blir troligen måndagen den 25 mars.

”Överpris för Thorén-arena?
Interpellation till Hans Lindberg (S)

Den 27 februari avslöjade SVT nya fakta kring Thorén Arena. Journalisterna hade begärt ut en mail-konversation mellan ägaren Raja Thorén och företrädare för Umeå kommun. Mailen har lämnats ut till SVT i maskerad form. Maskeringen är dock så bristfälligt gjord att man kan läsa att Thorén själv värderar hallarna till 250 miljoner kronor. Detta vid ett ränteläge på 6 %.

I ett annat mail skriver Thorén till kommunförträdare ”I sann samarbetsanda satt jag i helgen och lekte med excel, jag försökte hitta argument till varför kommunen ska köpa arenan”.

Trots att Thorén-gruppen själv värderat arenan till 250 miljoner har kommunens företrädare (i bland annat tekniska nämnden) hittills sagt att arenan har ett marknadsvärde på 260 miljoner. Detta samtidigt som värderingsunderlagen länge varit hemligstämplade.

Efter ett möte i kommunstyrelsens planerings- och näringslivsutskott i februari sägs nu att en oberoende värdering av arenan skall göras.

Med anledning av detta undrar vi:

1. Hur kommer det sig att Umeå kommun initialt var beredd att betala ett pris för arenan, som låg 10 miljoner högre än säljarens egen värdering?
2. Hur, och av vem, ska den oberoende värderingen göras?
3. Kommer underlagen till den oberoende värderingen att offentliggöras – eller kommer även denna värdering att vara hemlig för umeborna?

Patrik Brännberg
Davis Kaza
Arbetarpartiet”

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Ingress
Nu har de styrande i Umeå äntligen tvingats krypa till korset och göra en extern värdering av Thorén Arena. Detta enligt det beslut som togs av Kommunstyrelsens Näringslivs- och Arbetsutskott i tisdags. Denna helomvändning kommer inte en dag för tidigt! Dessutom har de styrande beslutat att offentliggöra Thoréngruppens egen uträkning rörande hallarnas värde. Det har suttit långt inne. Men efter påtryckningar från grävande journalister i lokalmedia och flera fullmäktigepartier, däribland Arbetarpartiet, verkar vissa papper nu komma på bordet. Det är bra. Men med tanke på det hemlighetsmakeri som präglat frågan om fotbollshallar i Umeå ända sedan Thoréngruppen kom in i bilden så är detta sannolikt inte slutet på historien.

Del ett
Så sent som i måndags framkom att de styrande i kommunen velat köpa Thorén Arena till ”kompispris” – och betala 10 miljoner kronor mer än vad Raja Thorén värderat arenan till. Detta har framkommit av ett maskerat dokument från Umeå kommun som SVT Västerbotten kommit över. Av en händelse (tillfällighet?) hade tjänstemannen som maskat dokumentet använt en för svag penna. SVTs journalister kunde därför utläsa att Raja Thorén själv hade värderat arenan till ”bara” 250 miljoner kronor!

Ändå tänkte Umeå kommun betala 260 miljoner för hallarna! Den fråga som skriker efter ett svar är varför Umeå kommun valde att lägga på 10 miljoner kronor på Thoréns värdering? Hans Lindberg (S) är svaret skyldig.

Del två
Men det finns fler frågor.

Exempelvis hur värderingen på 250 miljoner gjordes. SVT har nämligen kunnat visa på ett internt mail mellan Raja Thorén och Umeå kommun. Där står följande att läsa: ”I sann samarbetsanda satt jag i helgen och lekte med Excel, jag försökte hitta argument till varför kommunen ska köpa arenan”

Umeå kommun var alltså, inledningsvis, beredda att köpa Thorén Arena för 250 miljoner, plus 10 miljoner i ”dricks”, baserat på att Raja Thorén ”lekt med Excel”! Det är helt oacceptabelt att kommunala beslut baseras på så bristfälliga underlag – som dessutom kommer från arenans ägare. En ägare som för övrigt, vilket SVT avslöjade, ville sälja hela sin krisande friskoleverksamhet (Thoréngruppen) innan han vände sig till Umeå kommun med försäljningen av Thorén Arena…

Avslutning
Att Kommunstyrelsens Näringslivs- och Arbetsutskott nu har beslutat att genomföra en extern värdering av Thorén Arena samt att offentliggöra Thoréns egna värderingar av hallarna är bra. Men vi har sannolikt inte sett slutet på denna historia. Alla papper måste på bordet.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Ingress
Vi är inne i den tid på året då kommunens vinterväghållning åter hamnar i blickfånget. Det fenomen som uppstår varje år är nu åter här. Då snön faller ligger temperaturen kring nollan. Snötäcket, som snöröjningen inte hinner få bort, pressas ihop av tyngden från trafiken. Detta ojämna och halvslaskiga underlag fryser sedan till is och riskerar att skada personbilar, yrkesfordon, bussar, m.m.

Till detta kommer att vintern, i allmänhet, varit ovanligt snörik. Många gator är idag för smala. Även på gator där många bilar och gångtrafikanter rör sig är snövallarna höga och sikten dålig.

Del ett
Att problemen upprepas år efter år beror på huvudsakligen tre faktorer:

A. Vädret. Detta kan vi inte göra något åt. Däremot pekar forskarna på att den globala uppvärmningen kommer att leda till ökad nederbörd i norra Sverige. Vi kan därför räkna med att vädret kommer att vara ett ännu större problem om tio eller 20 år än idag.
B. Besparingar. Tekniska nämndens budget har utsatts för besparingar under tio års tid. I september 2019 antog nämnden en ”Handlingsplan för ekonomi och verksamhet i balans”. I denna handlingsplan ingick förslag på årliga besparingar motsvarande 9,5 miljoner inom vinterväghållningen.
C. Förtätningspolitiken. Många grönytor och fria ytor i kommunens centrala delar har byggts igen. Detta ökar behovet av att frakta bort snön – vilket ökar kostnaderna för snöröjningen.

Del två
För drygt ett år sedan debatterades snöröjningen i Umeå kommunfullmäktige, på Arbetarpartiets initiativ. Vi ställde två frågor till tekniska nämndens ordförande Christina Bernhardsson (S) som är lika aktuella än idag:
1. Är du beredd att öka resurserna till snöröjningen redan denna vinter?
2. Hur avser du förbättra vinterväghållningen i kommunen framöver?

Svaren lämnade en hel del övrigt att önska. Bernhardsson var inte beredd att öka resurserna till snöröjningen och kunde inte ge något svar om vilka framtida förbättringar som planerades. Och det är här problemet sitter.

Del tre
Det politiska styret i Umeå, bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, vill inte se problemen. Under drygt tio års tid har kommunens styrande bedrivit en förtätningspolitik i centrala stan som innebär att avlastningsytorna för snö har blivit färre och att snön därför måste fraktas bort i större utsträckning. Detta är dyrt och borde därför leda till en större budget för vinterväghållningen. Det är i detta läge som samma styrande väljer att minska budgeten för vinterväghållningen! Den ena handen verkar inte veta vad den andra gör…

Slutligen har kommunens styrande, som gärna slår sig för bröstet för sina insatser i klimatfrågorna, skrämmande dålig koll på klimatförändringarnas effekter i Umeå. I debatten om snöröjningen för drygt ett år var det flera inlägg som betonade att klimatförändringarna riskerar att leda till ökad nederbörd och mer extremväder. På detta svarade kommunalrådet Janet Ågen (S), på fullaste allvar, att ”det är inte säkert nederbörden kommer som snö”! (VK 31/1-23)

Avslutning
Det är tur att de som jobbar med snöröjningen i kommunen är yrkeskunniga och sköter sitt jobb bra – trots den politiska ledningens uppenbara brister. Men risken är att inkompetensen i Stadshuset skrämmer bort seriösa snöröjare.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Uppdatering 13/2-2024.
Sedan detta blogginlägg publicerades har nya uppgifter framkommit. Det handlar om att Raja Thorén först försökte sälja hela sitt friskoleimperium – men misslyckades. Därefter vände han sig till Umeå och bad kommunen att köpa hallarna på Noliafältet. Raja Thorén förefaller att hänga på ringrepen efter all kritik som Thoréngruppen fått för brister i sin skolverksamhet. Om inte Umeå kommuns styrande – Socialdemokraterna och Miljöpartiet, stödda av Moderaterna – kan presentera de ekonomiska kalkyler som ligger bakom köpesumman på 260 miljoner går det inte att undvika misstankar om vänskapskorruption. Tyngst faller skuggan på Socialdemokraterna. 

Thorén Arena debatterades på fullmäktige den 29 januari. Alla frågetecken från 2018 finns kvar – dessutom har nya tillkommit!

Se filmklipp från debatten i Umeå kommunfullmäktige!

 I mitt förra blogginlägg tog jag upp planerna på att Umeå kommun ska köpa Thorén Arena.
*Priset uppges bli 260 miljoner kronor (av skattebetalarnas pengar),
*Det är höljt i dunkel hur priset har räknats ut – och om det är rimligt?
* Överstiger priset marknadsvärdet måste köpet ses som ett företagsstöd till Thoréngruppen – av skattebetalarnas pengar. Ytterst

I hopp om att få klarhet i dessa frågeställningar ställde Arbetarpartiet en fråga till ordföranden i tekniska nämnden, Christina Bernhardsson (S), på mötet med kommunfullmäktige. Men Bernhardsson ville inte skingra dunklet – som därmed kvarstå.

Alltså: Se filmklippet från kommunfullmäktige nedan.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Detta blogginlägg är skrivet tillsammans med Patrik Brännberg

Ingress
Umeås kommunstyre planerar att köpa Thorén Arena för 260 miljoner kronor – av skattebetalarnas pengar. Initiativet till affären kommer från Thorén-gruppen som, förutom 260 miljoner, även vill ha en snabb affär. Thoréngruppen vill att transaktionen – med skattebetalarnas pengar – ska vara klar redan den 2:a maj. Hela denna affär luktar illa. Mycket illa. Låt oss förklara varför.

Del ett
Historien. När förslaget kom att bygga en fotbollshall i Umeå var det, från kommunledningens sida, mycket viktigt att en extern aktör (dvs Thorén-gruppen) gjorde den stora investeringen i fotbollshallen. Argumentet från de styrande Socialdemokraterna, understödda av den borgerliga s.k. oppositionen, var att Umeå kommuns låneskuld inte skulle öka. En externt ägd arena skulle, rent av, bli en bra affär för Umeå kommuns skattebetalare…

Men ett antal profiler från idrottsrörelsen i Umeå påpekade, i ett flertal insändare, att det skulle bli mycket dyrare att hyra fotbollshallen av en extern aktör som Thoréngruppen, än att bygga hallen i egen kommunal regi. Färskt i minnet fanns då dyra offentlig-privata fiaskon såsom Nya Karolinska sjukhuset. I kommunfullmäktige protesterade både Arbetarpartiet och Vänsterpartiet mot det befarade slöseriet med skattebetalarnas pengar.

Men kommunledningen drev dock igenom projektet i form av ett – för skattebetalarna – dyrt samarbete med Thoréngruppen. Det avtal som skrevs gick ut på att kommunen skulle hyra fotbollshallen – i hela 25 år (!). Dessutom framkom, helt plötsligt, att kommunen också skulle betala för en innebandyhall i anslutning till fotbollshallen. Det enda anbudet på att bygga arenan kom från … Thoréngruppen.

Del två
Nutid. Mot bakgrund av Thorén-arenans historia framstår den nya, mycket plötsliga, affären som än mer osund. I pressmeddelandet från Umeå kommun påstår Christina Bernhardsson (S) att köpet innebär att ”kommunen gör en ekonomisk besparing”. Bernhardsson menar att ”omvärldsläget” gör att det nu, helt plötsligt, blivit fördelaktigt för kommunen att äga sina egna lokaler. Nu har alltså, helt plötsligt, Socialdemokraternas tidigare oro för kommunens stora låneskuld släppt.

Bernhardsson menar alltså att det år 2024, efter att räntorna ökat mycket kraftigt, helt plötsligt skulle vara mer ekonomiskt fördelaktigt för Umeå kommun att göra stora investeringar än för tre år sedan – då räntorna var påtagligt mycket lägre! Det skulle alltså vara ekonomiskt mer fördelaktigt att göra stora investeringar för ca 4 procents ränta än för ca 1,5 procent… ?

Än mer absurt är nästa påstående i pressmeddelandet från socialdemokraten Bernhardsson. Det är den förändrade ”omvärldssituationen” och det förändrade ”säkerhetsläget” som gör att kommunen köper hallarna av Thorén. På allvar! Vi efterlyser en redovisning av – den mycket eventuella – tankegången bakom detta uttalande. På vilket sätt innebär ett ägande av en fotbollshall göra att, exempelvis, beredskapen i kommunen förbättras? Har Bernhardsson tänkt sig att gömma stridsvagnar i arenan och därmed kunna överrumpla en ev. angripare? Vi är övertygade om att hon kunna göra detta militära snilledrag ändå – med tanke på att Umeå kommun redan hyr arenan (till överpris) under de kommande ca 23 åren.

Del tre
Fikonlöv för helomvändning (S). Begrepp som ”omvärldssituation” och ”säkerhetsläge” kan, uppenbarligen, missbrukas å det grövsta. Som ett fikonlöv att gömma sig bakom när höjda räntor och andra bakslag försatt Thoréngruppen i en svår situation (hur svår vet vi inte) och umesossarna därför gör en helomvändning – från att hyra till att äga själva – med stor sannolikhet för att stötta den krisande Thoréngruppen.

Del fyra
Myglandet. Så kommer vi då till det pris på 260 miljoner som Umeå kommun har tänkt betala till Thoréngruppen. Vi anser att Umeå kommun ska äga sina egna verksamhetslokaler. Vi anser, också, att om man ska köpa in lokaler för sina egna verksamheter så ska man göra det till marknadspris. Umeå kommunstyre är nu villigt att betala 260 miljoner för denna arena. Frågan dock om 260 miljoner verkligen motsvarar marknadspriset? Byggkostnaden för arenan är höljd i dunkel (då det ju är en privat aktör som byggt). Men en summa om 250 miljoner har nämnts. I samband med att räntorna har höjts kraftigt under de senaste åren har dessutom priserna på både bostäder och andra fastigheter sjunkit.

Ingen annan aktör verkar intresserad av att köpa hallarna. Ändå har priset fastställts till 260 miljoner kronor. Som representanter för Umeå kommuns skattebetalare kräver vi att de ekonomiska beräkningar som ligger bakom köpesumman på 260 miljoner offentliggörs. Det talas om att det finns en ”modell” som används för denna beräkning. Det borde därför inte vara svårt alls att redovisa hur priset på 260 miljoner, som skattebetalarna ska stå för, har räknats fram!

Avslutning
Vi skrev inledningsvis att hela denna affär luktar illa. Mycket illa. Nu har vi förklarat varför. Det är omöjligt att inte repetera frågan: Är priset på de arenor som Umeå kommun nu köper av Thoréngruppen verkligen marknadsmässigt? Eller betalar Umeås skattebetalare ett överpris för att stötta ett krisande privat skolföretag – ett bolag vars ägare, Raja Thorén, länge haft en rad kopplingar till det socialdemokratiska partiet i Umeå?

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________

Detta blogginlägg är skrivet tillsammans med partikamraterna Tomas och Davis. Som alla förstår stöder Arbetarpartiet aktivt IF Metalls strejk för kollektivavtal.

Ingress
Sedan IF Metall inledde strejken på Tesla den 27 oktober har konflikten vuxit till att bli den viktigaste striden på svensk arbetsmarknad på flera decennier. Idag omfattar strejken inte bara tio olika fackförbund i Sverige. Sedan i december har även fackföreningar i Danmark, Norge och Finland vidtagit sympatiåtgärder med de svenska fackföreningarna. Detta innebär att hela 13 fackföreningar från fyra länder deltar i strejken!

Bakgrunden till strejken är Teslas vägran att teckna kollektivavtal. Eftersom löner och arbetsvillkor i Sverige beslutas genom kollektivavtal mellan fackföreningar och arbetsgivare så finns det ingen lagstadgad minimilön. Finns det inget kollektivavtal på en arbetsplats finns det inte heller någon lägre gräns för hur låga löner en arbetsgivare kan sätta. Skulle Tesla vinna striden finns det en risk för att fler företag struntar i kollektivavtalen – eller säger upp sina befintliga avtal. Detta riskerar att underminera hela systemet med kollektivavtal och öppna för en dumpning av löner och villkor i en omfattning som inte skådats i Sverige på 100 år.

Strejken på Tesla är därför viktig för alla löntagare i Sverige.

Du som vill hjälpa till att försvara kollektivavtalen kan anmäla dig som strejkvakt hos IF Metall. Det har flera av mina partikamrater i Arbetarpartiet gjort. Här nedan kan du läsa en rapport från strejkvaktskedjan en kylig dag i mitten av december.

RAPPORT FRÅN EN STREJKVAKT

”Jag fick den stora äran att göra min strejkvaktsdebut en ganska kall dag i mitten av december. Och fler dagar ska det bli.

När jag kom fram till strejkvaktsbordet utanför Teslas verkstad i Umeå möttes jag av tre glada strejkvakter som hälsade mig välkommen och visade mig baracken i närheten där man hämtar sin s.k. konfliktväst eller konfliktgördel. Då jag är en rätt stor grabb, som blir ännu större med vinterkläder, fick det bli en gördel då det saknades västar som passade min storlek iklädd ”vinterpälsen”.

De som var på plats berättade om det viktigaste att tänka på och gav senaste nytt då det gällde strejken. Dagen innan kom nyheten om att Transport skulle ta ut all sophämtning på Teslas verkstäder i blockad från och med julafton, vilket såklart var en stämningshöjare. God jul, Elon Musk!

Mitt pass var från kl 14 till 17:30. Denna eftermiddag var det få människor i rörelse i området. Någon enstaka bil kom med någon leverans. Några skötte underhållsladdning av Teslabilarna. Detta räknas för närvarande som s.k. skyddsarbete och är inte satt i blockad. Bilarnas batterier kan tydligen ”dö” om de står utan strömtillförsel för länge, om jag förstått det rätt.

En man som passerade området gjorde tummen upp och utbrast ”Ni gör ett bra jobb!” till oss. Detta gjorde att temperaturen kändes några grader varmare. Så det är ett tips till alla läsare som bor i närheten av ett ställe där strejken pågår och vill göra en insats. Titta förbi och berätta att ni stöder strejken. Det kanske inte låter som mycket, men ni ska veta att det betyder något för strejkvakterna. Det har varit en lång strejk – och den ser ut att bli längre. Det kräver uthållighet. Då behövs allt stöd – från uppmuntrande ord till att man avstår en lugn eftermiddag inne i värmen för att stå som strejkvakt.

Förutom medlemmar i IF Metall bemannades posterna på detta pass av medlemmar i mitt fackförbund Kommunal. Jag stod i sällskap med en trevlig Kommunalare från Västerbottens inland. Hon tipsade om att ett bra sätt att slippa frysa om fötterna var att stå på en frigolitskiva. Det visade sig att detta fungerade alldeles utmärkt. Men nog frös man ändå, trots frigolit, flera lager varma kläder och varm dryck.

Däremot slogs jag av tanken att det finns ett egenvärde i att människor står och fryser för ”saken”. Det är på något sätt och vis en slags investering i principen om att arbetare ska enas i kampen för sina intressen. Teslas vägran att teckna kollektivavtal är ett angrepp mot den principen. Ju fler som göra sådana investeringar, desto bättre.

Hoppas vi ses i strejkvaktskedjan! ”