Bekämpa nedskärarpartiet SD

Sverigedemokraterna deltar i nedmonteringen av välfärden

Flera opinionsmätningar antyder att Sverigedemokraterna (SD) kan komma in i riksdagen i höstens val.

SD präglas av en genomgående motsättning. Å ena sidan försöker partiet vinna röster från de som är missnöjda med de etablerade partierna. Metoden är att skylla bl a nedskärningar på invandrarna. Försöket att splittra svenskar och invandrare är SD:s speciella bidrag till borgerlighetens angrepp på arbetarna.

Inför väljarna försöker SD framställa sig som mer löntagarvänligt jämfört med riksdagspartierna. Samtidigt är målet för SD:s ledning att bli accepterade av just etablissemanget. Så har skett i Österrike och Danmark. Där har högerextrema partier blivit en del av regeringsunderlaget. Men för att accepteras måste SD först visa att man är ”att lita på” – genom att i praktiken delta i samma nedskärningspolitik som inte minst partiets arbetarväljare reagerat emot.

Som en röd tråd går motsättningen genom SD:s politik. För att värva röster påstod partiet inför EU-valet att man ”försvarar arbetarnas intressen”. Men i praktiken vill partiet sänka arbetsgivaravgifterna, avskaffa MBL samt försvaga LAS, vilket gör det lättare att sparka arbetare. Dessutom vill partiet inskränka fackens rätt att vidta stridsåtgärder mot arbetsplatser som bara anställer personal som inte är fackligt engagerad. Facket har fått ”alltför stort in flytande” står det i SD:s partiprogram. Partiet är arbetarfientligt.

SD påstår sig vilja satsa på äldreomsorgen. Det är ett annat av partiets retoriska favoritknep (ofta ställer man då äldreomsorgen mot invandringen). Men även här talar partiet med kluven tunga:
I Landskrona fick SD 22 % av rösterna 2006. Strax efter valet stödde partiet ett nedskärningspaket på 4 miljoner inom äldre- och handikappomsorgen. År 2008 röstade SD-Landskrona för ett ”rationaliseringsprogram” som innebar 50 miljoner i nedskärningar. Stefan Olsson, SD-ledare i Landskrona, säger i DN angående att många väljare är besvikna: ”De vet ju inget om att ta ansvar för helheten”.

Ända sedan början av 2000-talet har SD:s inriktning mot att bli ”salongsfäigt” varit tydlig. 2001 uteslöts en grupp nazister ur partiet. Partiets ledning domineras numera av avhoppare från de borgerliga partierna med f d moderaterna Jimmie Åkesson och Sten Andersson i spetsen. SD röstar också oftast med allianspartierna i de kommuner där partiet finns.

SD:s ökade stöd återspeglar ett missnöje med nedskärnings-politiken och med de etablerade partierna. Men de som röstar på Sverigedemokraterna kommer att få nya pampar som återanvänder argument om ”ansvar” och ”prioriteringar” som ursäkt för fortsatta angrepp på vård, skola och omsorg. Och på jobben.

Ska välfärd och jobb försvaras krävs att svenskar och invandrare kämpar tillsammans. Ett nytt kampvilligt arbetarparti skulle kunna organisera motståndet. Kampen mot SD är intimt kopplad till bygget av ett nytt arbetarparti för alla de som övergivits av nedskärarpartierna i riksdagen.

PS. Det nya numret av vår tidning Offensiven är ett temanummer om Sverigedemokraterna – tidningen utkommer på torsdag den 6 maj.