Vänsterpartiet sviker EU-motståndet – var står Jonas Sjöstedt och Tamara Spiric?

Av , , 7 kommentarer 7

V-ledningen har lagt sig platt i EU-frågan. Inför möjligheten att få ministerplatser vid köttgrytorna har man svikit EU-motståndarna. Sveket är riktat mot de egna partimedlemmarna; mot de som röstat på V samt mot EU-motståndare runt om i Sverige.
 
Under midsommarhelgen offentliggjorde V, MP och S en överenskommelse där det slås fast ”att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU…”. Jämför detta med V:s material inför EU-valet (2009) där man kunde läsa att EU skulle ”monteras ned och det fort”. Förändringen, från EU-motståndare till EU-vänner, har skett utan en bred demokratisk diskussion bland partiets medlemmar. Att omsvängningen offentliggörs under midsommarhelgen antyder att V-ledningen t o m vill dölja förändringen – för väljare och medlemmar. 

De rödgrönas uppgörelse stödjer också Lissabonfördraget, d v s EU:s ”grundlag”. Denna innefattar bl a den s.k. solidaritetsklausul som innebär att Sverige ska ställa upp om något EU-land blir angripet militärt. V, MP och S uttalar t o m att EU är en ”central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör” och utesluter ej ett svenskt deltagande i militära insatser inom ramen för EU och Nato! I Vänsterpartiets valmaterial 2009 gjordes reklam för en bok av Jonas Sjöstedt. Det framhölls att Sjöstedt kritiserar EU:s ”stormaktsambitioner”. Vänsterpartiet kritiserade även Lissabonfördraget av andra skäl, bl a att Sverige förlorar kontrollen över sin egen flyktingpolitik.

Ifjol beskrev V hur EU, bl a via IPRED-lagen, ”tog ännu ett steg mot ett storebrorssamhälle”. Jonas Sjöstedt förklarade att ett problem med EU var ”bristen på verklig demokrati”. Ett år senare vill V, tillsammans med S och MP, inte ha ”några större fördragsförändringar” i det Lissabonfördrag som innebär att allt mer makt förflyttas till anonyma, och av sekretess skyddade, organ i Bryssel.

EU har de senaste åren både ökat sin militära ambitionsnivå och den arbetarfientliga politiken i Europa. Den uppmärksammade Lavaldomen, som ökade möjligheterna till lönedumpning, visade mer tydligt än någonsin att ” EU står på företagens sida” (citat från V:s valmaterial 2009). Att Lissabonfördraget ökat EU:s möjligheter att tvinga medlemsländer till privatiseringar och nedskärningar understryker detta.

Vänsterpartiet har, bakom ryggen på medlemmar och väljare, övergett sitt EU-motstånd. Omsvängningen är ett verkligt svek. Partiet överger de lågavlönade, ungdomar och arbetslösa som drabbas av EU-anpassning i form av nedskärningar, privatiseringar och lönedumpning.

Antingen håller alla i V med Ohly. EU är ett bra påhitt. Eller så tar partimedlemmar och Ung Vänster strid mot partitoppens svek. Ett speciellt ansvar att gå emot partitoppens helomvändning ligger på Jonas Sjöstedt. Han har i princip byggt sin politiska karriär på att vara EU-motståndare. Är han fortfarande emot EU eller sviker också Sjöstedt? Även Tamara Spiric, gruppledare för V i Umeå kommunfullmäktige och ledamot i partiets högsta styrelse, måste bekänna färg. Tillhör Tamara Spiric de i V-ledningen som sviker kampen mot EU. Eller tillhör hon oss som fortfarande är EU-motståndare?