Ska umeborna behöva inandas dålig luft under 50 år?

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Luftföroreningarna i centrala Umeå har diskuterats vid många tillfällen i Umeå kommunfullmäktige. En kombination av tre saker ligger bakom att vi i Arbetarpartiet anser oss föranledda att återigen ta upp frågan om luften.
1. beskedet i handlingarna inför förra kommunfullmäktige där det bl a skrivs att umeborna löper ”stora risker” att tvingas att leva med överskridanden av Miljökvalitetsnormen ”även under kommande tioårsperiod”,
2. den undersökning som gjorts vid Umeå universitet och som visar på helt oacceptabla risker för barn att drabbas av astma om de vistas i förskolor som ligger nära E4,
3. nya uppgifter som vi fått fram om hur länge luftmätningar gjorts i Umeås centrala delar med anledning av farhågor om effekterna av den dåliga luften:
 
* 1969: Av ”Handlingsprogram för miljövård i Umeå Kommun” från 1973 framgår att man i Umeå haft luftmätningar ända sedan 1969! I programmet framgår att ”större panncentraler, motorfordon och större industrier” var de största förorenarna.
 
* 1973: Vad gäller biltrafiken oroade man sig vid denna tidpunkt främst för utsläpp av koloxid, kolväten och bly. Man kan också utläsa att man redan 1973 förstod att biltrafiken orsakade ökad halt av partiklar i luften. I utredningen påpekas också att ”bilar skiljer sig från de flesta andra föroreningskällor genom att utsläppen sker i marknivå, vilket…betyder dålig utspädning”. Slutsatserna i programmet var att nya mätningar av stoft och koloxid måste göras vid starkt trafikerade trafikkorsningar.
 
* 1977: kom ett direktiv gällande bilavgaser från regeringen. Detta ledde fram till att Umeå kommun 1981 genomförde en utredning om luftföroreningar och trafik kallad ”Umeå år 2000”. I ledningsgruppen fanns kända representanter Umeås maktpartier som Bo Sjöstedt (S), Nils Häggström (C) och Ingemar Dahlgård (M). Här framgår att ”vid god ekonomisk tillväxt och mild politisk styrning uppstår på de mest trafikerade gatorna…en avgaskoncentration som klart överstiger WHO:s rekommendationer”.
 
I slutet av 70-talet hade man också börjat oroa sig för utsläpp av kvävedioxid. I utredningen från 1981 pekas Västra Esplanaden, Järnvägsallén och Östra Kyrkogatan ut som problemområden vad gäller höga halter av kvävedioxid. I utredningen föreslås höjda parkeringsavgifter och en minskning av antalet arbetsplatser i centrala delarna av Umeå som åtgärder för att minska utsläppen. Men för Umeås makthavare sätts det stora hoppet, redan 1981, till byggande av ringleder och teknikförbättringar av fordonsparken. Det vill säga, för över 30 år sedan lät argumentationen från Umeås makthavare exakt som idag – år 2012!
 
På 1990-talet antogs EU:s riktvärden för kvävedioxid och partiklar också som svenska riktvärden och 2006 blev de lag i de s.k. Miljökvalitetsnormerna (MKN). Ända sedan 2003, och eventuellt ännu längre tillbaka, har luftföroreningarna brutit mot gränsvärdena vid Västra Esplanaden. Eftersom MKN är att betrakta som lag så har Umeås ledande politiker systematiskt brutit mot lagen under hela sex år, från 2006 – 2011 (under förutsättning att MKN överskridits även det sista året – vilket vi kan utgå ifrån). Men än värre: samma politiska makthavare har, helt medvetet, utsatt umebornas hälsa för ökande risker under flera årtionden!
 
Idag har vi år 2012. Luftmätningar har genomförts i Umeå från 1960-talet till 2010-talet – det innebär under 5-6 decennier. Oron för luftföroreningar har alltså funnits sedan 1960-talet, d v s i över 40 år! Ändå kan vi i Miljökonsekvensutredningen för Kv Magne läsa att risken är stor för att MKN kommer att fortsättas att brytas – d v s för fortsatta lagbrott som drabbar umeborna i form av en ökad risk för exempelvis cancer och astma (speciellt barn) – i ytterligare 10 år! Och vi får höra att Umeås politiska makthavare knyter hoppet (vad gäller renare luft) till ringleder och teknikförbättringar – precis som för 30 år sedan!
 
Detta är varken mer eller mindre en skandal.
 
Mot denna bakgrund bör kommunledningen besvara följande frågor: 
* Känner kommunledningen till LUCAS-studien från Stockholm, som visar på ett tydligt samband mellan en ökad förekomsten av cancer och en hög förekomst av kvävedioxid?
* Anser kommunledningen det acceptabelt att umeborna, i ytterligare tio år, ska leva med hotet av ökad risk att få cancer?
* Anser kommunledningen det acceptabelt att barn, som vistas i närheten av E4:an löper påtagligt större risk att få astma än andra barn i kommunen?
* Är kommunledningen – mot bakgrund av sambanden mellan höga koncentrationer av kvävedioxid och cancer samt närheten till E4:an och ökad förekomst av astma bland barn – beredd att minska den tid som Miljökvalitetsnormerna bryts till mindre än tio år?
* Anser kommunledningen att det är acceptabelt att Umeå, genom att år efter år bryta mot MKN, även år efter år bryter mot lagen?
* Tycker kommunledningen att det är acceptabelt att umeborna, då de vistas i kommunens centrala delar, ska tvingas inandas hälsovådlig luft under en period på 50 år. Minst!

 

Vänsterpartiet i opposition mot sig själv, igen!

Av , , 1 kommentar 11

Denna gång handlar det om luftföroreningarna i Umeå

I gårdagens VK gjorde Vänsterpartiet ett utspel om att stänga av Storgatan för biltrafik.

Vi i Arbetarpartiet (tidigare Rättvisepartiet Offensiv) fick inget stöd av Vänsterpartiet i kampen mot luftföroreningarna längs Storgatan. Detta vare sig när det gällde flytten av Stadsbiblioteket/bygget av Kulturens hus eller när det gällde bygget av ett nytt höghus vid Thulehuset. Därför är det med stor förvåning som jag läste att V, helt plötsligt, har upptäckt luftföroreningarna på Storgatan – en fråga som vi alltså har drivit under lång tid. Men som Vänsterpartiet inte brytt sig om.

Problemet är följande: hur kan Vänsterpartiet godkänna förändring efter förändring i centrala Umeå, som alla ökar utsläppen från trafiken (bland annat på just Storgatan), å ena sidan – och å andra sidan plötsligt göra detta utspel?

Vänsterpartiet utgör tillsammans med Socialdemokraterna "regeringen", dvs kommunstyrelsen, i Umeå. Samtidigt agerar V i fråga efter fråga som en opposition mot sig själv! Förra gången handlade det om kommunalrådet Tamara Spiric (V) gåvor till sju stycken anställda inom äldreomsorgen. Som arbetsgivare stöder inte Spiric fackföreningen Kommunals avtalskrav, där bland annat en jämställdhetspott ingår. Som vänsterpartist är hon ute och delar ut pengar till några få kommunalare som råkar arbeta just den dagen på just den platsen. Det går inte ihop.

På facebook kan man läsa att en vänsterpartist tyckte det var en bra idé att dela ut pengarna eftersom de fick så stor uppmärksamhet i media. Ungefär som om de köpt reklamplats! Vi i Arbetarpartiet tycker att detta sätt att utnyttja anställda är cyniskt och vi kan inte fatta hur media går på något så genomskinligt.

I grunden handlar det dock om två allvarliga saker.
1. Är Vänsterpartiet med i Umeås "regering" eller tillhör de oppositionen? Det går nämligen inte att vara i opposition mot sig själv i hur många frågor som helst – och samtidigt bevara sin trovärdighet.
2. Vänsterpartiet saknar en genomtänkt miljöpolitik för Umeå kommun – och gör därför desperata utspel.

Här nedan kan du läsa en interpellation som vi från Arbetarpartiet har skickat in. Vi vill nämligen diskutera dessa frågor på nästa kommunfullmäktige, den 27 februari. Vårt syfte är att få reda på vilka partier som umeborna kan lita på när det gäller bland annat luftföroreningarna från trafiken.

 

"Interpellation om stängning av Storgatan
Till tekniska nämndens ordförande Lasse Jacobsson (V)

Sedan valet 2010 styrs Umeå kommun av en koalition bestående av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det är deras gemensamma budget som bestämmer vilka nedskärningar eller eventuella satsningar som ska göras av kommunen i Umeå. När det gäller de olika översikts- och detaljplaner som nu i mycket rask takt omvandlar centrala Umeå, exempelvis flytten av Stadsbiblioteket och bygget av Kulturens hus vid älven är S och V eniga.

Mot denna bakgrund uppstår en orimlig situation då Vänsterpartiet både utgör en del av kommunens regering och, gång på gång, samtidigt agerar opposition mot sig själv. Det senaste exemplet handlar om Vänsterpartiets utspel om Storgatan.

I Västerbottens-Kuriren (2 februari 2012) säger tekniska nämndens ordförande Lasse Jacobsson samt Annika Herrström, ledamot i kommunstyrelsens näringslivs- och planeringsutskott, att de vill stänga av Storgatan för biltrafik och bygga om den till ett gång- och cykelstråk. Detta i syfte att minska trafiken i centrum. Dagen därpå tar dock kommunstyrelsens ordförande, Lennart Holmlund, direkt avstånd från en stängning av Storgatan. Förslaget döms ut som ”fullständigt vansinnigt” (VK 3 feb 2012). Holmlund menar att kommunen redan har tittat på möjligheten att stänga av Storgatan, men att det visat sig inte fungera. Detta då en stängning av Storgatan skulle medföra en ökning av trafiken längs Strandgatan.

Detta innebär att vi har en situation där tekniska nämndens ordförande samt en ledamot i näringslivs- och planeringsutskottet vill stänga av Storgatan, medan kommunstyrelsens ordförande inte vill stänga av Storgatan.

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande frågor:

–    Är det Umeå kommunlednings uppfattning att Storgatan bör stängas av för trafik?
–    Hur stor del av Storgatan är tänkt att stängas av?
–    När, tidigast, kommer en stängning att ske?
–    Har det genomförts någon utredning för att kartlägga vart de 8 000 fordon som varje dygn kör längs Storgatan kommer att ta vägen vid en stängning?

Jan Hägglund,
Patrik Brännberg,
Tomas Westerström."

VK