Historien bakom planerna på att sälja Scharinska villan

Av , , Bli först att kommentera 11

Protesterna för att stoppa försäljningen av Scharinska villan lyckades – Scharinska får vara kvar. Arbetarpartiet är mycket glada för denna viktiga seger. I samband med protesterna utlovade vi en utredning om bakgrunden till försäljningsplanerna. Här nedan presenterar vi resultatet av vår utredning.

År 2008 antog kommunen ett Lokalförsörjningsdirektiv som innebar att kommunen ska göra sig av med fastigheter som inte har med kommunens kärnverksamheter att göra (dvs vård-skola-omsorg). Undantag kunde göras för fastigheter som Kommunstyrelsen anser vara av ”strategisk betydelse”. Två partier röstade emot lokalförsörjningsdirektivet i kommunfullmäktige – nuvarande Arbetarpartiet och Miljöpartiet (samt en enskild vänsterpartist). De partier som röstade för direktivet var S, M, V, FP, C och KD.

I detta läge upprättade tjänstemännen på Fastighetskontoret en s.k ”försäljningslista”. Denna lista är inte en offentlig handling, utan ett slags arbetsmaterial. Detta arbetsmaterial presenteras för Kommunstyrelsens arbetsutskott (KS:au) med jämna mellanrum. Vid dessa presentationer kan KS:au komma med synpunkter på de fastigheter som är uppe på förslag till försäljning. Även om inga formella beslut tas, så kan KS:au i dessa lägen stoppa eller ge ett informellt ”go ahead” åt eventuella försäljningar. År 2009 presenterades en sådan ”försäljningslista” för KS:au, i vilken Scharinska villan ingick. Eftersom arbetet med att sälja Scharinska fortsatte efter presentationen 2009, så tyder allt på att inget av partierna i KS:au haft något att invända mot en försäljning av Scharinska. Om något parti haft seriösa invändningar skulle detta ha lett till ett offentligt avståndstagande mot en försäljning redan 2009. Se lista nedan med ledamöterna i KS:au 2009.

Både under 2010 och 2011 var Umeå kommun i kontakt med Umeå studentkår, som hyr Scharinska villan av kommunen. Vid ett tillfälle (våren 2011) ställdes t.o.m frågan om studentkåren var intresserad av att köpa villan! Även kårstyrelsen vid Umeå Studentkår hörde alltså till den utvalda skara som fick ta del av planerna på att sälja Scharinska villan.
Allt detta skedde alltså bakom lyckta dörrar, utifrån en ”försäljningslista” som finns men ändå inte finns, inom en krets av vissa ”betrodda” partier i Umeå kommun (S, V, M, FP, C och KD). Så odemokratiskt behandlas alltså ärenden som rör framtiden för Umeås viktiga kulturinrättningar. 
 
Uppståndelsen kring Scharinska har avslöjat att kommunledningen vill påverka flera kulturverksamheter genom att sälja hus eller dra in bidrag. Det handlar bl a om det s.k Kulturmejeriet på Röbäck och Sagateatern.  Även dessa kulturverksamheter förtjänar att försvaras.
 
Segern i kampen mot försäljningen av Scharinska villan visar att det går besegra kommunledningen. Samtidigt är den stoppade försäljningen endast en delseger. Kommunen har under många år slarvat med underhållet på Scharinska – troligtvis då de planerade att sälja villan och låta den nye ägaren stå för renoveringskostnaderna. De totala kostnaderna för att rusta upp villan beräknas till 10-20 miljoner kronor. Det krävs ett fortsatt tryck på kommunen – tills renoveringen är genomförd. Men även för att bevara musikverksamhet på Scharinska villan.
 
De ansvariga som ingick i Kommunstyrelsens arbetsutskott 2009
ordinarie
Lennart Holmlund (S)
Anders Ågren (M)
Marie-Louise Rönnmark (S)
Christer Lindvall (S)
Sven-Olov Edvinsson (C)
Britt-Marie Lövgren (FP)
Tamara Spiric (V)
 
ersättare
Åsa Ögren (S)
Christer Paulsson (S)
Margareta Rönngren (S)
Nicklas Sandström (M)
Pernilla Djärv (C)
Björn Kjellsson (FP)
Lasse Jacobsson (V)

Hur mycket får ett badhus kosta?

Av , , 2 kommentarer 11

Badhusfrågan är aktuell igen. Detta efter att kommunen sagt upp avtalet med Lerstenen. Jag och mina partikamrater fick några frågor från TV4 om hur mycket ett nytt badhus ska få kosta. VF har också skrivit om frågan.  TV4:s frågor och Arbetarpartiets svar nedan: 

Fråga ett: Hur mycket får badhuset kosta att bygga?

Svar: Vårt svar utgår ifrån att innehållet ska vara a) en 50-metersbassäng plus b) en enklare äventyrsdel. Vi utgår dessutom ifrån att c) det nya badhuset ska drivas i kommunal regi

(våra beräkningar faller om det nya badhuset byggs/drivs tillsammans med en privat byggmästare/företag).

I Borås kostade det 56 miljoner kr att bygga en 50-metersbassäng (för två-tre år sedan). Mot denna bakgrund anser vi att en rimlig kostnad för Umeås del är cirka 100 miljoner kr.

PS. Umeå kommuns övriga stora engagemang, t ex kulturhuvudstadsåret och kulturhuset på kajen, begränsar tyvärr det ekonomiska handlingsutrymmet. 

Fråga två: Hur mycket badhuset kosta kommunen att driva/år?

Svar: Vårt svar ligger på 10 – 15 miljoner.

Bakom siffran ligger följande beräkning.

I.  Om bygget kostar 100 miljoner att bygga leder detta till följande utgifter

a) 5 miljoner i kapitalkostnader/år

b) 5 miljoner i personalkostnader/år

c) 5 miljoner i övriga kostnader/år

Summa 15 miljoner kr/år

II. Vi räknar med att 20 procent av driftskostnaderna täcks av ”biljettintäkter”,

det vill säga 3 miljoner kr.

III. Utgifterna för personal, och uppvärmning, kan minska om badhuset byggs på Nolia-området. Skälen är följande: dels kan receptions- och teknisk personal samutnyttjas med de omfattande verksamheter som redan finns på Noliaområdet, dels kan kostnaden minskas genom att man tar tillvara överskottsenergin från ishallarnas kylanläggningar.    

Fråga tre: är det möjligt att i nuläget fatta ett avgörande beslut kring badhuset, eller bör frågan utredas igen?

Svar: Vi anser att frågan bör utredas igen. Speciellt med tanke på den kritik som länsstyrelsen har riktat mot den bristande trafiklösning som kommunen presenterat (begreppet ”trafikinfarkt” har använts).

Våra svar ska ses mot bakgrund av att vi inte tror att kommunens politiska makthavare, av prestigeskäl, kommer att kosta på sig den tid som ett demokratiskt förfarande skulle kräva. Och för att kunna presentera ett eget alternativ svarar vi på detta sätt – med ovanstående uträkningar.