Arbetet för att rädda Nydalasjön har bara börjat

Av , , 1 kommentar 13

Bristen på sakkunskap har präglat debatten om Nydalasjön. Då Arbetarpartiet redogjorde för hotet mot Nydalasjön under fullmäktige 29/10 gick hela alliansen till angrepp: Ågren (M) förnekade, Johansson (M) dömde ut och Sellström (KD) var aggressiv. Degerliden (FP) hänvisade till 70-talet och ”kände sig trygg”. MP satt mest tysta och lät Alliansen föra ordet. Alla saknade de dock fakta när det gäller risken för algblomning.

 
För att råda bot på okunnigheten vill vi beskriva hotet mot Nydalasjön. Vid algblomning produceras gifter. Enligt Smittskyddsinstitutet kan dessa gifter innebära att badande hundar dör. Badande människor kan drabbas av feber och påverkan på levern, njurarna och muskulatur.
 
Risken för algblomning ökar kraftigt då koncentrationen av fosfor överstiger 25 mikrogram per liter sjövatten. Den s.k. närsaltutredning, som gjorts av företaget WSP på uppdrag av Umeå kommun, beskriver läget i Nydalasjön: Då belastningen från bostadsområdena Tomtebo 1B och Mariestrand slår igenom kommer snittkoncentrationen i Nydalasjön att hamna i intervallet 20 – 25 mikrogram/liter! Strax under den kritiska 25-gränsen. Till detta måste läggas belastningen från Kolbäcksleden, som byggts om till en fyrfilig motorväg, samt E4-rondellen.
 
Närsaltutredningen visar också att algblomning kan starta trots att medelvärdet för fosfor ligger långt under de kritiska 25 mikrogrammen. Detta beror på enskilda toppår. Umeå har haft flera sådana, t ex 1980 och 2002. Värst var 2010 då hela 42 mikrogram uppmättes. Siffrorna visar att vi redan nu befinner oss i en situation där ett utbrott av algblomning kan äga rum. Detta betyder att arbetet att säkra Nydalasjön inför framtiden bara har börjat.
  
Innan Arbetarpartiet tog upp hotet mot Nydalasjön förekom ingen debatt om detta. Sedan dess har miljöhotet diskuterat desto mer. Det är en seger för oss. Den första i denna fråga. Beslutet om Nydalaområdet är ett första steg. Stugorna kommer inte att privatiseras, och utvecklas mot ett året-runt-boende, vilket skulle ha ökat belastningen på en sjö som är i behov av minskad belastning. Antalet stugor kommer att minskas och utedassen att bibehållas. Men detta räcker inte. Arbetet för en sedimenteringsdamm, eller liknande, måste komma igång för att stoppa den fosfor som kommer från campingen.
 
En strid är över. Nu måste arbetet för att utveckla Nydalaområdet vidta. Runt en sjö med ett levande ekosystem kan satsningar av typen äventyrslekparker, beachvolleyplaner och friluftsliv göras. För detta krävs både politiska allianser och samarbete med alla de föreningar som har verksamheter runt sjön.