V har många goda skådespelare – Lasse Jacobsson gör en utmärkt Hamlet

Av , , Bli först att kommentera 17

Är det elakt att jämföra Lasse Jacobsson (V) med figuren Hamlet? Läs nedan och avgör sedan själv.

I lokaltidningarna kunde vi förra veckan läsa att vänsterpartiets Lasse Jacobsson är ”jätteupprörd och besviken” över att Apberget ska rivas under det att den nya gallerian Utopia byggs.

Jag instämmer med alla de Umebor som vill ha Apberget kvar. Platsen är viktig för folk som vill träffas och äta glass i solen samt för politiska, sociala och kulturella evenemang. Om Apberget försvann för gott vore detta en verkligt stor förlust. Dessutom har umebor kunnat tala från denna plats i decennier – långt före att Apberget byggdes.

Men åter till redan nämnde Jacobsson. Han undrar nämligen om Umeå är ”en kommun som bugar och bockar för starka fastighetsägare?” Frågan är minst sagt berättigad! Vi var många som ställde oss den då Vänsterpartiet (Jacobssons parti) först var emot en flytt av stadsbiblioteket så sent som bara nio dagar före valet 2010 och sedan ändrade sig strax efter valet. Jacobssons ”jätteupprörd” blir underhållande, av den tragi-komiska sorten, med tanke på att den som läser Jacobssons artikel luras tro att han är yrvaket överraskad av beslutet. Men så är inte fallet. Lasse Jacobsson är ordförande för Tekniska nämnden, ledamot i kommunstyrelsen och ersättare i kommunstyrelsens Arbetsutskott (kommunens regering).

Lasse Jacobsson är alltså direkt och omedelbart, likt en minister fast för en kommun, personligt ansvarig för det som händer i Umeå. Dessutom är han som ordförande för just Tekniska nämnden extra ansvarig för följande frågor: den uteblivna förbättringen av luftmiljön i centrala Umeå, flytten av Stadsbiblioteket, det nya Äventyrsbad som, enligt Länsstyrelsen, riskerar att skapa en ”trafikinfarkt” längs Östra Kyrkogatan (ÖK).

Så när Lasse Jacobsson kritiserar Umeå kommuns agerande kritiserar han alltså sig själv, sitt eget parti samt sin koalitionspartner Socialdemokraterna. Men det framgår liksom inte då han med en skådespelares påhittade yrvakenhet låtsas överraskad av att Apberget ska rivas.

Detta inte är första gången som Jacobsson är ute med en bitande skarp kritik – mot sig själv. I samband med utförsäljningsplanerna av Scharinska Villan var Jacobsson en av de röststarkaste kritikerna. Han hördes han. Samtidigt hade han, och hans eget parti, röstat för det lokalförsörjningsdirektiv som låg till grund för försäljningen. Då frågan om Scharinska kom upp våren 2012 satt Jacobsson, även vid detta tillfälle, i Kommunstyrelsens Arbetsutskott (Umeås regering). Och det var detta Arbetsutskott som tidigare (2009) gett ”go ahead” åt den s.k. försäljningslista på vilken Scharinska Villan ingick. Sådant ska en ordförande i Tekniska nämnden känna till. Jacobssons kritik, i samband med förslaget att sälja Scharinska Villan, var därmed riktad dels mot honom själv, dels mot hans egna partikamrater, dels mot regeringspartnern Socialdemokraterna.

För den som vet vilka som styr Umeå (dvs Vänsterpartiet och Socialdemokraterna) kan Jacobssons allt oftare och allt upprördare kritik mot sig själv, sitt parti och sin koalitionspartner framstå som ett stycke lyckad vardagskomik. Men skrattet fastnar i halsen när man inser att Jacobssons agerande i själva verket utgör en del av en Politisk Metod. En del av Vänsterpartiets Politiska Metod.

Metoden har två sidor. Den ena sidan går ut på att Vänsterpartiet vill vara med då det är kul att styra kommunen. Den andra sidan går ut på att kritisera beslut som umeborna inte gillar. Eftersom umeborna inte gillade flytten av Stadsbiblioteket var V emot den. Före valet. Sedan erbjöds man att styra stan med S. Detta innebar att V gjorde en helomvändning och stödde flytten. De stödde sedan skrytprojektet Kulturhuset/väven på kajen dit stadsbiblioteket ska tvingas flytta. Det innebär också att V ansvarar för nedskärningar på nattpersonalen inom äldreomsorgen. Detta i utbyte för att (V) har fått en kommunalrådspost, andra politiska positioner och utrymme i media – som alla kommunalråd får.

Men ibland blir det alltså tungt att styra. Och då (V) nu sitter i koalition med (S) kan partiet inte bara byta position som de gjorde i frågan om Stadsbiblioteket för att få styra tillsammans med (S). Därför har Vänserpartiet utvecklat en ny svekmetod. Den Dubbla Svekmetoden. Å ena sidan röstar man med S även för det folk inte gillar. Å andra sidan går man ut och kritiserar de egna besluten. Detta innebär att man dels sviker Umeborna, t ex man röstar för förslag som försämrar luften i Umeå. Å andra sidan sviker man sin Koalitionspartner (S) eftersom man låtsas att ”kommunen” (alltså S) är det parti som står för det obekväma. Exempelvis en ändlös rad av brott mot miljölagarna.

Vänsterpartiet räknar kallt med att få umebor vet att V själva tillhör kommunens regering. Detta är förstås djupt oärligt och förutsätter att ingen – varken journalister eller andra politiska partier – sticker hål på bubblan.

Inför den budget som ska tas den 28 oktober har jag många önskningar. Låt mig nämna två små:

* pengar så att Apberget snart står på plats igen så att jag och andra kan stå där – många tycker faktiskt att jag hör hemma på Apberget, så det så!

* att Lasse Jacobsson, och Vänsterpartiet, efter alla tillfällen, slutligen besvarar den fråga Hamlet grubblade över: to be or not to be” en del av Umeås regering?

Fantastisk uppslutning mot nazism – men i lördags var det liv-eller-död

Av , , 2 kommentarer 14

Det var en mäktig känsla att få angripa nazismen inför långt över 2 000 umebor – på manifestationen på Rådhustorget idag (9 sept). Jag hade alltså förmånen att få vara en av talarna. Nedan publicerar jag hela det anförande som jag förkortade för att hinna bli klar inom 4-minutersgränsen.

Men först vill jag säga att det hölls många bra anföranden denna måndagskväll. Jag tänker, bland annat, på Birgitta Mukkavaaras, Fanny Erikssons och Helena Lindahls respektive anföranden. Men det bästa var att arrangemangets grundidé höll. Det var ”Umeå mot nazism” – både bland talarna och bland publiken!
Därför: Ett stort tack för gott samarbete till alla deltagare – både till talarna och till den aktiva publiken.

Mitt oavkortade anförande

”I lördags var jag rädd för första gången under mitt politiska liv. Jag var rädd då jag gick fram till Svenska Motståndsrörelsens, SMR, ”warchief” – vilket innebar att jag måste ställa mig mitt i deras klunga – och säga att dom inte var välkomna här i Umeå. De filmade, och sa att dig – Jan Hägglund -känner vi till. Jag var rädd eftersom Svenska motståndsrörelsen, SMR, är den mest våldsinriktade nazistgruppen i Sverige. Men jag var inte förlamad – eftersom jag visste att jag inte var ensam.

Min familj har varit utsatt för nazister sedan 1991. Min tidigare fru, ett skyddsombud, fick läsa ”vi ska krossa det röda svinet” var gång hon satte upp en kallelse till ett möte om arbetsmiljön – det fanns nazister på hennes jobb. Sedan blev det personligare. Hennes och mitt ansikte klipptes ut, man ritade hakkors över våra ansikten, och klistrade upp bilderna vid det stämpelur hon använde då hon gick hem. Det fanns fyra stämpelur man kunde använda – så nazisterna hade kartlagt henne.

Då hade det hade blivit personligt. Sedan började nazisterna sätta upp hakkorsmärken på vår ytterdörr. Vi fick gå runt till alla grannar och förklara att det inte var vi som var nazister – utan tvärtom. Nästa steg hade varit att kasta in en sten genom fönstret – och vår dotter var tre år. Detta med att förföljelsen hade blivit både så personlig, med bilderna, och flyttat hem till vår lägenhet, gjorde att polisen tog hoten på allvar.

Det var vid denna tid (1994-95) som nazisterna fick för sig att använda telefonen. De hotade folk i mitt namn. Detta drabbade en moderat skolpolitiker här i Umeå. Olika firmor ringde upp och frågade när jag ville titta på diamanterna? Eller var på mina föräldrars stugtomt som timmerlasset skulle tippas av? Till en början fattade jag ingenting. Men sedan gick det ju upp för mig att detta var typiska nazifasoner.

Det var inget roligt att media skrev om att jag hade hamnat på en ”dödslista”. Visserligen var jag långtifrån ensam – men det gjorde ju inte föräldrar, och övriga släktingar och vänner, mindre oroliga. Men visst fanns det fanns fog för uttrycket ”dödslista”. Den grupp som avrättade två poliser i Malexander hade satt upp mig på sin lista. Detta kom fram vid en husrannsakan efter polismorden. Och nazisterna hade inte bara kartlagt mig, och min f d fru, utan även min då 75-åriga mamma Ruby. Då VK frågade henne hur det kändes att finnas med på listan svarade hon: ”jag är inte rädd för dom djävlarna”. Jag är stolt över mamma: ”Röda Ruby”. Polisen har mer diskret berättat att jag funnits på ytterligare två listor. Därför var jag inte förvånad över att SMR kunde mitt namn nu i lördags. Och som jag blev då jag talade med deras ”warchief”. Motståndsrörelsen är rena papparazzifotograferna!

En sak som är tröttande är telefonsamtalen. Under drygt 20 år har jag ständigt fått telefonsamtal. De kan komma kl tre på eftermiddagen eller tre natten. Samtalen kommer också i skov – ungefär som nazisternas klistermärken.

Jag var alltså rädd i lördags, då jag gick fram till SMR:s warchief, och sa att SMR inte var välkomna i Umeå. Annars hade jag varit dum. Men som sagt – jag visste att jag inte var ensam. Om vi umebor inte hade börjat ropa som vi gjorde så hade inte nazisterna känt samma tryck på sig som de nu fick känna av. Och då hade risken varit större för att de ska komma tillbaka. Polisen ville inte ha några rop, i ett skede då de ville öka avståndet mellan hundratals uppretade umebor och nazisterna i SMR, och så fick det bli. Men inte längre än nödvändigt.
Sedan kom talkörerna.

Vi i Umeå har ofta ropat – utan verkliga fiender. Men lördagen den 7 sept var en vändpunkt. Plötsligt blev nazismen allvar. Genom att marschera in på gågatan, och försöka hålla ett torgmöte, försökte SMR testa umeborna. Och vi klarade testet – denna gång. Och kände mig mycket stolt över att vara umebor i lördags. Och jag kände mig mycket stolt idag då jag fick tala till ca 2000 andra anti-nazister. Men risken är inte över. Nu måste vi snacka ihop oss – så att vi kan hålla vårt så ofta givna löfte: inga nazister på Umeås gator.”

Förkrossande JA-seger – kurs i krishantering för MP och S

Av , , Bli först att kommentera 8

En förkrossande majoritet på 88,4 procent röstade JA till en lika (och bra) sjukvård i hela länet. Detta innebar ett förödande nederlag för NEJ-sidan som endast fick 7,3 procent av de avgivna rösterna. Det betyder tolv JA-röster på varje NEJ-röst.

Jag, och det Arbetarparti som jag tillhör, har aktivt ”kampanjat” för en JA-seger. Jag är glad, till och med mycket glad, för att JA-sidan segrade.

Men samtidigt är glädjen delad med en stor oro inför framtiden

Den hittills värsta krishanteringen som världen känner skedde året 1914 i staden Sarajevo. Då sköts en arvtagare till en kejsartitel ihjäl. Bristen på krishantering slutade i Det Första Världskriget vilket beräknas ha lett till att uppåt tjugo miljoner människor miste livet.

Den sämsta politiska krishanteringen i modern tid, i Västerbotten, har Miljöpartiet och Socialdemokraterna visat prov på. Det är Miljöpartiet och Socialdemokraterna som styr landstinget – tillsammans. MP + S utgör alltså landstingets regering. Och dessa båda partierhar i praktiken utgjort NEJ-sidan i den nyss slutförda folkomröstningen om sjukvården i Västerbotten. Det fruktansvärt prestigefyllda agerande från MP och S har nu spelat borjaralliansen rakt i händerna inför nästa val.

Och för vad? För tre (3) miljoner av en budget på ca 7 240 miljoner! Det utgör 0,4 promille. Så lite gav alltså besparingarna av sjukvårdsplatser i Dorotea och ambulansen i Åsele. Men det kostade MP och S en väldig prestigeförlust. En förlust som, utan tvekan, kommer att gynna borgaralliansen i valet – inte bara till landstinget – utan även till länets 15 kommuner och riksdagen den 14 september nästa år.

MP och S hade kunnat backa på denna mindre-än-halva-promille av budgeten. Istället kunde MP och S ha hållit fram att borgaralliansens skattesänkningar nu innebär att den offentliga sektorn (inklusive sjukvården) numera får 123 miljarder mindre per år – varje år. MP och S kunde ha framhållit att detta bidragit till att statsbidragen till landstinget inte räknas i takt med inflationen. Och att detta innebär att landstinget i Västerbottens län måste skära ned med 124 miljoner kronor per år – varje år.

Men istället för att backa på de tre (av 7 240) miljonerna – och hålla fram de fruktansvärda resultaten av borgarnas politik – så gav MP och S prov på en nästan osannolikt dålig krishantering. Som alltså innebar att de nu framstår som förlorade i folkomröstningen med 12 -1 !

Men det som verkligen oroar mig är två andra saker.

1. Att MP och S inte ska rspektera valresultatet och ytterligare förvärra skadan – och på detta sätt göra det ännu mer sannolikt att borgaralliansen går framåt i valet,

2. Att inte bara borgarallians som – av rent taktiska skäl – hoppade på JA-sidan utan att även andra organisationer och personer, nu ska hoppa av det arbete som återstår för att vända trenden för inlandet.

För oss i Arbetarpartiet var folkomröstningen bara ett första steg – i arbetet för en industri- och regionalpolitik som innebär att det skapas fler jobb i Västerbottens skogs- och fjällkommuner. För utan fler jobb kommer inte den avfolkning som pågått i inlandet under många decennier att kunna vändas till en positiv trend – där antalet sysselsatta och boende åter börjar öka.

Janne H.

PS. Miljöpartiet (MP) vill alltid vara partiet som är för det som är bra och emot det som är dåligt. Och på sina nationella partikongresser talar de, både högstämt och gulligt om att folkomröstningen förstärker demokratin. Men nu – då det verkligen gällde – här i Västerbotten vad ser vi då: ett MP som är redo att sälja sina principer för att få sitta kvar och styra landstinget med S. Eller kommer MP att respektera folkviljan i form av att endast 7,3 procent stödde den NEJ-sida som MP representerade. DS.

Hundratals umebor slöt upp mot nazister

Av , , 2 kommentarer 19

Nazisterna skadade minst tre umebor med blodvite som följd

Den våldsinriktade nazistorganisationen Svenska Motståndsrörelsen (SMR) gjorde ett misslyckat försök att hålla torgmöte på gågatan i Umeå idag, lördag 7 september. SMR lyckades inte eftersom hundratals umebor samlades inom några få minuter och började ropa ”inga nazister på våra gator”. SMR förnekade sig inte. Minst tre personer som stod utanför Åhléns ingång skadades av glassplitter från flaskor kastade av nazisterna med blodvite som följd. SMR-medlemmarna gjorde även utfall och angrep umebor med flaggstänger.

Arbetarpartiet, som hade torgmötestid med anledning av slutspurten inför folkomröstningen om sjukvården, höll ett improviserat anförande om SMRs våldsamma historia inför ett hundratal applåderande lördagsflanörer.

Det hela slutade med att nazisterna eskorterades bort av Polisen mellan de uppåt 500 uppretade umeborna.

Man är stolt över att vara umebo idag, med tanke på den starka och snabba reaktionen mot nazisterna från vanliga lördagsflanörer. Jag kommer själv att sluta upp på Rådhustorget på måndag kl 18. Då samlas ”Umebor Mot Nazism”.

smr-umea

Rösta ja – såklart

Av , , Bli först att kommentera 12

De sakfrågor folkomröstningen handlar om är viktiga. Men för många inlandsbor handlar folkomröstningen också om något mycket djupare: om rätten att bo kvar i sitt eget samhälle och om den egna kommunens möjligheter att överleva.

Ett JA stärker kampen mot nedskärningarna
En seger för JA-alternativet i folkomröstningen skulle kunna förbättra sjukvården i Åsele och Dorotea. Men en JA-seger skulle också stärka kampen mot vårdnedskärningarna i andra delar av länet. Att det över huvud taget blev en folkomröstning berodde nämligen på ett brett folkligt motstånd: 24 000 västerbottningar stödde uppropet för en folkomröstning. Till detta ska läggas 30 000 namnunderskrifter mot nedskärningar på Skellefteå lasarett samt protester från personalen på NUS i Umeå mot minskat antal vårdplatser.

Folkomröstningen visar vägen – även NUS och vårdcentralerna i Umeå måste försvaras

Det högsta priset för nästan två decennier av nedskärningar inom sjukvården i Västerbotten har betalats av personalen. Ständiga överbeläggningar, kombinerat med brist på personal, har skapat en oacceptabel arbetsmiljö som fått kritik av Arbetsmiljöverket. Det finns en risk för en ond cirkel. Stress och låga lönenivåer gör att personal säger upp sig, vilket ökar stressen ytterligare. I grunden kan denna cirkel bara brytas om mer resurser tillförs vården.

Att en folkomröstning över huvud taget kommit till stånd visar att engagemang från personal, patienter och anhöriga kan rubba beslutsfattarna. En JA-seger vore därför ett steg framåt. Men om resurserna till vården ska öka, och inlandet överleva, krävs fler namninsamlingar, demonstrationer och kanske även ockupationer också på andra ställen i länet – och i landet.

Ett första steg är att rösta JA i folkomröstningen den 8 september.

PS Rent formellt handlar Folkomröstningen främst om tre konkreta nedskärningar, på totalt tre miljoner, som drabbat kommunerna Åsele och Dorotea. Västerbottningarna får rösta om de tre försämringarna ska återställas eller inte.
– I Dorotea minskade antalet akutvårdplatser från fyra till två, som dessutom flyttades.
– I Dorotea försvann också den s.k. ”läkarjourkedjan”. Detta innebär att det inte längre finns en jourläkare på plats i Dorotea på kvällar och nätter.
– I Åsele byttes ambulansen ut mot en ”akutbil”, som har något sämre utrustning och en begränsning när det gäller vilka kommuner den får trafikera. DS