Ofattbar girighet

Av , , 10 kommentarer 16

Flytten av jobben från Umeå är resultatet av en nästan ofattbar girighet från Volvos aktieägare. Under åren 2007-2012 hade Volvo Group en sammanlagt vinst på nästan 51 miljarder kronor. De anställda på Umeverken har bidragit till dessa vinster under åratal med hårt slit, värkande ryggar och axlar. Nu belönas jobbarna genom att koncernledningen flyttar monteringsjobben från Umeå – bara för att öka vinsten ännu mer.

Det Volvos ledning, för att tillfredsställa aktieägarna, eventuellt skulle kunna tjäna på detta är kaffepengar om man jämför med de enorma aktieutdelningarna. Av vinsterna på 50,9 miljarder har nämligen hela 46,7 miljarder delats ut till ägarna.

Volvojobben måste stanna i Umeå – av minst tre skäl: för de Volvoanställa arbetarna och tjänstemännen, för Umeå som stad och som en grund för nya framtida industrilokaliseringar i norra Sverige. Jobben på monteringen är viktigare än ytterligare ett år med rekordutdelningar till Volvos aktieägare.

Jag hoppas att sista ordet inte är sagt ännu. Volvo är fortfarande beroende av att produktionen på Umeverken löper på en hög och felfri nivå. En bestämd arbetsplatsprotest skulle definitivt fortfarande kunna skicka en signal ända till koncernledningen.

 

 

Etiketter: , , ,

10 kommentarer

  1. Christian

    Volvo är inte något offentligt företag som sysslar med välgörenhet. Det står dem fritt att lägga ner, flytta och utöka produktionen helt enligt egna önskemål.

    Implikerar du en önskad tvångsförvaltning från stat eller kommun av privata företag så att dom ska styras enligt solidariska politiska direktiv direkt ifrån kommunhus eller riksdag där hänsyn överhuvudtaget inte tas till företaget som sådant utan istället ”jobben”, Umeå som stad och framtida industrier i norra Sverige?

    Svara
    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Hejsan Christian
      Tack för ditt fråga. Jag vill öka löntagarnas makt. Det är absurt att ett företag som Volvo först kan pressa sina anställda med ständig övertid och allt tempo för att sedan bara flytta produktionen – utan att de anställda kan säga stopp. Jag anser att de som jobbat ihop vinsterna också ska ha makten över vad vinsterna ska användas till.

      Idag håller Sverige på att avindustrialiseras eftersom att de stora företagen tjänar pengar i Sverige men gör stora investeringar utomlands – där det inte finns fackföreningar som kan kräva rimliga löner (som ex i Kina). Sverige är ett av de länder i världen med störst andel kapitalexport.

      Christian: Har du själv någon lösning på detta problem – eller vill du att de politiska partierna bara ska sitta med armarna i kors och se landet avindustrialiseras?

      Svara
      • Christian

        Verkligheten är ju som du säger, företag och kapital lämnar Sverige utan att vi kan göra något åt saken. Det är såklart beklagligt. Globalismen, EU och internet möjliggör outsourcing till helt andra världsdelar på gott och ont. Det är något vi måste förhålla oss till då det sker oavsett vad vi tycker om det. Antingen fortsätter vi som nu med massvarsel och slutligen står där med skägget i brevlådan och undrar hur det här gick till, utan någon ersättning till den tidigare industrin.

        Det finns några alternativ som jag ser det, somliga svåra att genomföra och skulle innebära gigantiska skillnader i hur vi som samhälle betraktar arbete och företagande. Faktum är ju dock att något måste göras och det måste göras snart, det här är omställningar som tar tid.

        1. Vi släpper tanken på en industribas i Sverige. Ställer om befolkningen mot kunskapsinriktad högteknologisk verksamhet. Det innebär att universitetsstudier blir i princip obligatoriska för att vara relevant på arbetsmarknaden på samma sätt som gymnasiestudier har kommit att bli och är idag, det riskerar givetvis att slå ut dom individer som varken kan eller vill studera på högre nivå.

        2. Drastiskt anpassa lönenivåer, arbetsgivarreglering och skatter så att företagens incitament att flytta produktion och kapital minskar. I företagens ögon helt enkelt göra oss själva mer attraktiva. Det sänker lönenivån, slår åratal av arbetstagarrollsutveckling i spillror men kan i bästa fall förutom att behålla våra inhemska företag locka utländska på samma sätt som exempelvis Irland gör idag. Det är ett chansspel som skulle kunna leda till fler företag som var för sig innebär mindre skatt till stat och kommun, men som kanske skulle vägas upp om antalet företag ökar.
        10st som betalar 1kr istället för 1st som betalar 10kr.

        3. Vi svenskar, européer och andra ”köpmarknader” måste acceptera att dagens prisnivåer inte är realistiska. Som folk får vi släppa tanken på kläder för 100kr, bilar för 300 000kr och teknisk apparatur för några tusenlappar. Chockhöjning av pris på flera 100% för att möjliggöra löneutveckling och arbetsmiljö på det sätt vi är vana vid idag. Vill vi att våra lastbilsmontörer ska kunna ha en grundlön på ~30 000kr så får vi helt enkelt betala för det, med allt vad det innebär. En höjningen av momsen till 500% skulle kunna vara en start varpå man i samråd med de stora företagen gradvis arbetar ner momsen samtidigt som de höjer sina priser tills vi når en hållbar nivå.

        Det kräver givetvis ett brett samarbete med industrin och total transparens vad gäller inkomster och utgifter.

        Det är relativt sett otroligt enkelt att flytta sin verksamhet till Kina där det finns arbetare i tusental som är villiga att jobba 16timmar om dagen för en spottstyver av den lön svenska arbetstagare kräver, och kvaliteten de levererar kan diskuteras men på det stora hela så är den fullt jämförbar. Det är verkligheten vi lever i och något måste helt enkelt göras. Det är en omöjlighet att fortsätta som vi gör idag, det är ett faktum.

        Svara
  2. Neo

    Med en S-regering hade vi sannolikt haft kvar SAAB som biltillverkare,och med löntagarfonder som storägare i Volvo så hade tillverkningskapacitet fokuserats till Sverige och aldrig flyttats ut ur landet till lika dyra eller ännu dyrare Belgien och Frankrike!

    Svara
    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Jag vill hoppas det. Men Sahlin ställde aldrig några konkreta krav kring SAAB. Hon blev förbisprungen av den ekonomiska krisen 2008 – eftersom att hon saknade alternativ till den kapitalistiska krisen. Nr det gäller Löfvén är han allt för ovillig att staka ut en alternativ politik till alliansen i många frågor (jobbskatteavdraget,NATO, osv). Trots dessa svagheter är det självklart att vi måste byta regering i valet 2014. Men om vi lyckas med det får vi vara beredda på att sätta tryck även på en ny S/Mp-regering. Så: Använd S-valsedeln för att rösta bort Reinfeldt i riksdagsvalet – menrösta sedan på Arbetarpartiet i kommunalvalet om du är less på alla skrytprojekt och nedskärningar i Umeå.

      Svara
    • Ivar

      Av någon anledning har du missat att SAAB klarade sig utan den Svenska regeringen hjälp. Trots den Svenska och Amerikanska regeringarnas storartade försök att förstöra SAAB är produktionen av bilar snart igång igen genom den nya ägaren NEVS. Jag tycker du ska läsa vad som händer framöver på SAABSUNITED.

      Svara
      • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

        Ivar: Under krisen föreslog en av fackföreningarna på SAAB att man skulle slå ihop SAAB och Volvo för att sedan göra en kraftfull satsning på miljövänligare fordon. (Båda företagen var vid denna tid i kris.) Om exempelvis pensionsfonderna skulle ställa sig bakom med de finansiella musklerna är det troligt att satsningen som nu sker i Trollhättan hade kunnat vara betydligt större – och med bättre framtidsutsikter.

        Svara
  3. Neo

    Jag håller dock inte riktigt med om att de som jobbat ihop vinsterna också automatiskt ska ha del av dessa, eftersom de anställda har ett anställningsavtal som de skrivit under och som reglerar ersättning för utförd arbetsinsats. Att jobba på företaget innebär inte detsamma som att man äger företaget för detta skulle avskräcka många från att ens starta ett litet företag ifall det riskerar att helt tas över av de anställda, och det skulle definitivt avskräcka småföretag från att anställa personal. Löntagarfonder vore bättre då de konkurrerar mot alla andra på aktiemarknaden, och skulle tvingas leva efter offentliga öppna regler som eliminerar risken att de ”stjäl” företag från småföretagare…, och de företagare som inte vill få in pengar i företaget via en börsintroduktion slipper riskera att de anställda tar över entreprenörens idé och dennes företag!
    Jag har jobbat som montör på Volvo och jag saknar definitivt inte det jobbet som ”levande” industrirobot vid det omänskliga föråldrade löpande bandet! Umeå måste fokusera på att bli en stad vars ekonomi är kunskapsbaserad, och jag anser att Sverige måste låta även studenter bli en del av ”välfärdssamhället” och precis som alla andra grupper i samhället garanteras en överlevnadsbar ersättning motsvarande existensminimum under max 12 terminer och med krav på 75% av poängen varje termin. Alla arbetslösa måste ges samma grundersättning kompletterat med en behovsprövad tiläggsersättning, medan alla inkomstabaserade ersättningar, som inte baseras på faktiskt behov, måste vara fullt ut privat finansierade! Samhället ska inte ge mer till dem som redan har mest, så det är golvet/försörjningsstödet som måste höjas, inte taket i a.kassan!

    Svara
    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Den enkla sanningen är att löntagarna redan idag skulle kunna ta över stora delar av näringslivet. Detta via pensionsfonderna som idag omfattar kapital som motsvarar hela stockholmsbörsens värde. Men pensionsfonderna, som ju borde representera spararna (dvs oss löntagare), är ofta passiva ägare. De ställer sällan krav på var investeringar ska göras eller vilka villkor som ska gälla i företaget. Dessutom har pensionsfonderna regler som säger att de MÅSTE investera stora delar av sitt kapital utomlands. De löntagarfonder som lagts ned finns alltså redan här – men de används inte för att utöva den makt som löntagarnas kollektiva kapital berättigar till. Löntagarna skulle kunna styra samhällsutvecklingen om de bara använde sina finansiella muskler.

      Svara

  4. Pingback: En sorgens dag för Umeå och de Volvoanställda | Mattias Larsson (c)

Lämna ett svar till Neo Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Om kommentarer på bloggen
Jag kommer endast att publicera kommentarer av seriös karaktär som relaterar till innehållet i blogginläggen.

Vill du kontakta mig - om innehållet i bloggen eller något annat? Hör av dig!
Telefon: 070-293 74 61,
090-19 47 35
E-post: [email protected]

Korta fakta:
Sysselsättning: Ansvarig utgivare för Veckans Nyheter och ordförande för Arbetarpartiet
Född: På Umeå lasarett, har förblivit Ume trogen och är tillräckligt gammal för att ha tagit körkortet
Familj: Dotter född på Första Maj (när annars?) 1991 samt Marika
Bor: Nydalavägen, Berghem
Bil: Volvo
Hobby: Styrketräning, film och historia, exempelvis andra världskriget
Bästa maträtten: Marikas Janssons frestelse
Förebilder: Sonny Liston (boxare), Keith Richards (Stones), Inga-Britt Ahlenius (anti-korruptionskämpe), Saga Norén (Länskrim Malmö) och Susanne Aidanpää-Ernstson (koncern-VD)
Musik: Rolling Stones, Dylan och i stort sett allt annat
Bästa egenskaper: Uthållig och stabil då det blåser
Sämsta egenskaper: Kolerisk, störande tidsoptimist och ofta för hjälpsam
Senast lästa bok: En deckare i Harry Bosch-serien
Favoritplats i Umeå: Gamla tågbron vid Tallberg strax före Nyåker (visserligen Nordmaling men i alla fall).
Det bästa med Umeå:
1. Var man än befinner sig tar det högst fem minuter att nå skogen med cykel.
2. Utan att blunda för problemen så är attityden mot folk födda utomlands och mot hbtq-personer bättre än på många andra ställen, vilket bidragit till att nazister, och rasister som SD, haft svårare att etablera sig här än på andra platser.
Det sämsta med Umeå:
1. Maktkoncentrationen: eliten inom politik, ekonomi, media, finkultur och elitidrott är ihopväxta genom tusen trådar och hjälps åt att tysta den stora opinion som finns bland umeborna mot alla satsningar på skrytprojekt som Kulturväven, ett överdimensionerat Äventyrsbad och liknande.
2. Ointresse för grön industri: makteliten försöker inte ens samordna resurserna hos universitet och företag för produktion av exempelvis miljövänligt bränsle; förutsättningarna finns för en helt ny bransch med gröna industrijobb och inkomster som även skulle trygga jobben inom vård-skola-omsorg. I detta sammanhang vill jag också nämna att det behövs en ny debatt och Lag om Medbestämmande på arbetsplatserna eftersom löntagarna har pressats tillbaka till 1970-talet. Fackföreningsrörelsen måste gå i spetsen för den kampanj som krävs för en sådan maktförskjutning till löntagarnas förmån 2.0.

Sök
Senaste inläggen
Tidigare inlägg