Nu hotas också Hamrinsberget

Av Jan Hägglund, 2 december 2013 kl 09:09, 1 kommentar

10

På kommunfullmäktige den 25 november beslutades om en fördjupad översiktsplan för den s.k. Universitetsstaden. I planen (sid 39) konstateras helt riktigt att planområdet har för få grönområden och parker. Ändå ingår det i planen att dra en väg genom sjukhusparken – men också att uppföra stadsbebyggelse på Hamrinsberget.

Detta är ytterligare ett exempel på att förtätningstänkandet i Umeå gått för långt. Ja – det är bra att man bygger på höjden för att minska behovet av transporter. Men SAMTIDIGT: man måste bevara grönområden i en sådan omfattning att stadsmiljön inte försämras väsentligt. Tyvärr verkar dagens kommunledning (S, V och Allianspartierna) inte bry sig om behovet av gröna lungor i staden. Man vill bygga på Hamrinsberget, på Lundåkern (längs cykelvägen mot Backenkyrkan), på Rosendalsparken osv…

Just Hamrinsberget har en fantastisk potential. Förr fanns här dansbanor och en liten hoppbacke. Med en satsning på att öka tillgängligheten skulle Hamrinsberget kunna bli Umeås mest uppskattade grönområde – och en tillgång för både universitetet och sjukhuset.

Men icket – istället har Balticgruppen fått option på att ”köpa och utveckla” Hamrinsberget. Efter radhusen på Utopia: är Hamrinsberget stället för Umeås nästa gräddhylla?

Om kommentarer på bloggen
Jag kommer endast att publicera kommentarer av seriös karaktär som relaterar till innehållet i blogginläggen.

Vill du kontakta mig - om innehållet i bloggen eller något annat? Hör av dig!
Telefon: 070-293 74 61,
090-19 47 35
E-post: [email protected]

Korta fakta:
Sysselsättning: Ansvarig utgivare för Veckans Nyheter och ordförande för Arbetarpartiet
Född: På Umeå lasarett, har förblivit Ume trogen och är tillräckligt gammal för att ha tagit körkortet
Familj: Dotter född på Första Maj (när annars?) 1991 samt Marika
Bor: Nydalavägen, Berghem
Bil: Volvo
Hobby: Styrketräning, film och historia, exempelvis andra världskriget
Bästa maträtten: Marikas Janssons frestelse
Förebilder: Sonny Liston (boxare), Keith Richards (Stones), Inga-Britt Ahlenius (anti-korruptionskämpe), Saga Norén (Länskrim Malmö) och Susanne Aidanpää-Ernstson (koncern-VD)
Musik: Rolling Stones, Dylan och i stort sett allt annat
Bästa egenskaper: Uthållig och stabil då det blåser
Sämsta egenskaper: Kolerisk, störande tidsoptimist och ofta för hjälpsam
Senast lästa bok: En deckare i Harry Bosch-serien
Favoritplats i Umeå: Gamla tågbron vid Tallberg strax före Nyåker (visserligen Nordmaling men i alla fall).
Det bästa med Umeå:
1. Var man än befinner sig tar det högst fem minuter att nå skogen med cykel.
2. Utan att blunda för problemen så är attityden mot folk födda utomlands och mot hbtq-personer bättre än på många andra ställen, vilket bidragit till att nazister, och rasister som SD, haft svårare att etablera sig här än på andra platser.
Det sämsta med Umeå:
1. Maktkoncentrationen: eliten inom politik, ekonomi, media, finkultur och elitidrott är ihopväxta genom tusen trådar och hjälps åt att tysta den stora opinion som finns bland umeborna mot alla satsningar på skrytprojekt som Kulturväven, ett överdimensionerat Äventyrsbad och liknande.
2. Ointresse för grön industri: makteliten försöker inte ens samordna resurserna hos universitet och företag för produktion av exempelvis miljövänligt bränsle; förutsättningarna finns för en helt ny bransch med gröna industrijobb och inkomster som även skulle trygga jobben inom vård-skola-omsorg. I detta sammanhang vill jag också nämna att det behövs en ny debatt och Lag om Medbestämmande på arbetsplatserna eftersom löntagarna har pressats tillbaka till 1970-talet. Fackföreningsrörelsen måste gå i spetsen för den kampanj som krävs för en sådan maktförskjutning till löntagarnas förmån 2.0.