Fnitter, vapen och blod går inte ihop, Ebba Busch Thor

Av Jan Hägglund, 20 februari 2015 kl 11:36, 3 kommentarer

10

Jag vill uppmana alla att se bilderna och läsa den DN-artikel som jag länkar här: http://www.dn.se/nyheter/sverige/ebba-busch-thor-pa-kontroversiella-bilder-i-israel/. Läs därefter min kommentar nedan.

Partiledarkandidaten i KD, Ebba Busch Thor, poserar tillsammans med sin kollega i KD Sara Skyttedal, tillsammans med israeliska pansarfordon på en resa till Israel 2009. Ebba B T tittar sig näpet om över axeln, iklädd en israelisk militär t-shirt, i en klassiskt modeposé. Hennes kollega Skyttedal är mer krigisk. Hon poserar bakom ett tungt maskingevär. Detta är sällsynt osmakligt. År 2009 genomförde Israel ett av de mest brutala angreppen mot Gaza-remsan i hela mellanösterns blodiga historia. Beräkningarna från bl a FN och PCHR uppger att det då dog ca 1 400 palestinier samtidigt som över 5 000 skadades. Det var över 50 000 som tvingades lämna sina hem.

Vissa kommer att försvara Ebba Busch Thor och Sara Skyttedal med att de var yngre på den tiden. Men deras besök skedde mot en bakgrund som var så blodig och brutal att den även fick Israels mest trogna vänner att kritisera landets regering. Jag minns det som hände det året smärtsamt väl. Under januari kom det nya och allt högre siffror på döda, skadade och flyende palestinier – varje dag. Det är mot denna bakgrund som dessa näpna bilder på Ebba Busch Thor ska ses. Det finns något påtagligt fnittrigt över bilderna. Detta – tillsammans med de blodiga krigshandlingar som pansarfordonen och vapnen troligen deltagit i – gör bilderna sällsynt osmakliga. Sett i sitt sammanhang är detta ett mycket tydligt politiskt ställningstagande. Och ett blodigt sådant.

Återigen: jag tycker att kombination av fnitter och poserande tillsammans med vapen och pansarfordon, mot bakgrund av vad som hände bara några månader tidigare, är sällsynt osmakligt.

Om kommentarer på bloggen
Jag kommer endast att publicera kommentarer av seriös karaktär som relaterar till innehållet i blogginläggen.

Vill du kontakta mig - om innehållet i bloggen eller något annat? Hör av dig!
Telefon: 070-293 74 61,
090-19 47 35
E-post: [email protected]

Korta fakta:
Sysselsättning: Ansvarig utgivare för Veckans Nyheter och ordförande för Arbetarpartiet
Född: På Umeå lasarett, har förblivit Ume trogen och är tillräckligt gammal för att ha tagit körkortet
Familj: Dotter född på Första Maj (när annars?) 1991 samt Marika
Bor: Nydalavägen, Berghem
Bil: Volvo
Hobby: Styrketräning, film och historia, exempelvis andra världskriget
Bästa maträtten: Marikas Janssons frestelse
Förebilder: Sonny Liston (boxare), Keith Richards (Stones), Inga-Britt Ahlenius (anti-korruptionskämpe), Saga Norén (Länskrim Malmö) och Susanne Aidanpää-Ernstson (koncern-VD)
Musik: Rolling Stones, Dylan och i stort sett allt annat
Bästa egenskaper: Uthållig och stabil då det blåser
Sämsta egenskaper: Kolerisk, störande tidsoptimist och ofta för hjälpsam
Senast lästa bok: En deckare i Harry Bosch-serien
Favoritplats i Umeå: Gamla tågbron vid Tallberg strax före Nyåker (visserligen Nordmaling men i alla fall).
Det bästa med Umeå:
1. Var man än befinner sig tar det högst fem minuter att nå skogen med cykel.
2. Utan att blunda för problemen så är attityden mot folk födda utomlands och mot hbtq-personer bättre än på många andra ställen, vilket bidragit till att nazister, och rasister som SD, haft svårare att etablera sig här än på andra platser.
Det sämsta med Umeå:
1. Maktkoncentrationen: eliten inom politik, ekonomi, media, finkultur och elitidrott är ihopväxta genom tusen trådar och hjälps åt att tysta den stora opinion som finns bland umeborna mot alla satsningar på skrytprojekt som Kulturväven, ett överdimensionerat Äventyrsbad och liknande.
2. Ointresse för grön industri: makteliten försöker inte ens samordna resurserna hos universitet och företag för produktion av exempelvis miljövänligt bränsle; förutsättningarna finns för en helt ny bransch med gröna industrijobb och inkomster som även skulle trygga jobben inom vård-skola-omsorg. I detta sammanhang vill jag också nämna att det behövs en ny debatt och Lag om Medbestämmande på arbetsplatserna eftersom löntagarna har pressats tillbaka till 1970-talet. Fackföreningsrörelsen måste gå i spetsen för den kampanj som krävs för en sådan maktförskjutning till löntagarnas förmån 2.0.