UPPDATERAD VERSION av del 2 i fullmäktigerapporten. Vilka bekämpar islamisternas parallellsamhälle och vilka sviker. NYA INSLAG om S passivitet och de skrämmande frågor som väcks

Jag är så upprörd att jag ska publicera en artikelserie på denna blogg om den institutionaliserade svenska politiska fegheten.

Förord.
Debatten i fullmäktige 26/3 handlade dels om Abu Muadh, dels om den förening som inbjudit honom och tidigare även imamen Hussein Halawa. Debatten utgick, som sig bör, från de frågor som vi i Arbetarpartiet hade ställt.

Dessa frågor var:
1. Ska Umeå kommun upplåta lokaler åt en person som sprider sådana värderingar?
2. Ska Umeå kommun betala ut ekonomiskt stöd till en förening som tar hit sådana föreläsare?
3. Ska Umeå kommun hålla en sådan förening med lokal?

 

Avsnitt A.
Finns det en motsatsställning mellan fria demokratiska val och sharia – eller inte?

I första delen av rapporten, påbörjad i lördags, berättade jag både om vad dessa två imamer står för. Men också om Arbetarpartiets tidigare kontakter med Islamiska Föreningen i Västerbotten. Jag vill att alla – medlemmarna i vårt parti och islamiska föreningen samt läsarna av denna blogg – ska förstå att vi menar allvar när vi i artikel efter artikel skriver att vi ser en majoritet av muslimerna i Sverige som våra allierade i den kamp vi för mot islamisterna.

Vad menar vi då med islamister?

Idag styrs landet via de lagar som beslutas i den lagstiftande församling som kallas riksdag i Sverige (parlament i Storbritannien och förbundsdag i Tyskland). Lagarna som styr landet stiftas alltså av den riksdag som är utsedd genom fria val. De vi anser vara våra allierade är den majoritet av muslimer som liksom vi stöder denna ordning. I grunden bygger den på en tro på att människan kan styra sig själv. Detta i ”upplysningens” tradition vars barn både liberalismen och socialismen utgör.

Med islamister avser vi de som vill införa sharialagar i Sverige. Detta innebär tron på en gudomlig rättsskipning. Grunden till denna utgörs av 350 verser ur Koranen – islams heliga bok som anses ha berättas för profeten Muhammed av Allah via ängeln Gabriel. Förutom dessa verser ur Koranen bygger sharialagarna även på profetens sunna (hans uttalanden och gärningar nedtecknade som berättelser). Det är på denna grund som ett prästerskap, som utses av tidigare präster, ska stifta de lagar som styr samhället.

Dessa två system kan inte samexistera. Därför arbetar idag islamisterna, främst i form av det Muslimska brödraskapet, för att skapa ett parallellsamhälle i Europas länder. Detta för att skydda muslimerna från inflytandet från de länder som styrs via fria val till en lagstiftande församling som riksdagen. Islamisterna i det muslimska brödraskapet vill skydda människor från den svenska majoritetsbefolkningens inflytande.

 

Avsnitt B.
Debatten handlade om att bekämpade idén om ett parallellsamhälle – eller inte.

På ytan handlade debatten om de tre frågorna vi ställde.
Men det sätt som olika partier, och som olika representanter för partierna, agerade hade helt och hållet att göra med följande två frågor:

I. vilka vill slå vakt om det system som vi har idag, med fria val till en lagstiftande riksdag, för alla i Sverige och därmed avvisa alla tankar på sharialagar och ett parallellsamhälle, och vilka uttalade inte sitt stöd till de fria valen – i motsatsställning till prästvälde och sharialagar?

II. vilka erkände att det finns islamister som systematiskt arbetar för ett parallellsamhälle där sharialagar ska gälla för den del av Sveriges befolkning som kommer från huvudsakligen muslimska länder – och vilka erkände inte att det finns islamister som arbetar för ett parallellsamhälle?

 

Den första frågan är naturligtvis beroende av det andra. De som inte erkänner att det existerar islamister som:

1. infiltrerar rättssystemet – som exempelvis i Solna,

2. infiltrerar de politiska partierna – och tar sig ända in i regeringen som Mehmet Kaplan

3. praktiserar månggifte, och vill att majoritetssamhället ska acceptera detta,

4. praktiserar barnäktenskap, och vill att majoritetssamhället ska acceptera detta,

5. ställer krav på separata tider för män och kvinnor på badhusen, och kräver acceptans,

6. kräver en statligt finansierad högskoleutbildning, för bl a imamer, och kräver acceptans,

7. kräver stopp för att manliga förskollärare ska få byta blöjor på flickor, som kan bli orena, och kräver acceptans – vad annars.

De som inte inser att kravet på

8. böneutrop ingår i en allmän offensiv från islamisternas sida, som ett av de övriga sju exempel jag just räknat upp …

… är inget att räkna med när det gäller försvaret av:
att  lagarna som bestämmer hur Sverige ska styras stiftas av riksdagen – som utses i fria val.
att  alla i Sverige – oavsett om de tillhör majoritetsbefolkningen eller kommer från ett muslimskt land –  ska omfattas av samma lagar och samma principer för lagstiftningen.

Det sätt på vilket partierna, och dess representanter, besvarade de tre frågorna hade helt och hållet att göra om de erkänner att det finns islamister som arbetar för ett parallellsamhälle som ska styras av sharialagar – eller om de inte erkänner att det finns islamister som arbetar för parallellsamhällen som ska styras efter sharialagar.

Hur partierna och deras debattörer tog sig an de ursprungliga tre frågorna speglade på ett tydligt sätt om de insåg att det krävs en kamp mot de islamister som strävar efter ett parallellsamhälle – eller inte. Och enligt min åsikt är det på denna grund som insatserna från partierna och deras representanter ska bedömas när det gäller fullmäktige den 26/3!

 

Avsnitt C.
Skulle Muslimska brödraskapets medlemmar avrättas – Nej, anser Arbetarpartiet!

innan jag går vidare vill jag komplettera det jag skrev om igår, rörande Arbetarpartiets tidigare relationer
med Islamiska Föreningen i Västerbotten. Den senaste gången som jag erbjöds att komma till denna förening var år 2013 eller 2014. Det handlade om att vi tänkte genomföra en protest mot att nära 700 dödsdomar hade utfärdats mot medlemmar i Muslimska brödraskapet i Egypten. Däribland mot den förre presidenten Muhammad Mursi.

Alla som har läst mina blogginlägg vet att vi i Arbetarpartiet ser just det Muslimska brödraskapets som huvudkraften bakom de islamister som driver på för sharialagar och ett parallellsamhälle – i Sverige och i många andra europeiska länder. ”Brödraskapet” är våra uttalade politiska motståndare. Men detta innebar inte att vi accepterar massavrättningar av dess medlemmar. Vi skulle inte heller acceptera massavrättningar av moderaternas partikamrater utomlands.
Därför genomförde vi en protest på Rådhustorget mot verkställandet av dödsdomarna mot Muslimska brödraskapets medlemmar i Egypten. En protest till vilken vi alltså inbjöd medlemmarna i Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Tyvärr ledde min inbjudan detta till att en minoritet av föreningens medlemmar blev fruktansvärt upprörda – och arga på mig. Andra blev glada över inbjudan. Och ytterligare andra bad om ursäkt för de som hade skrikit ut sin ilska mot mig. Jag tog inte illa vid mig. Ledningen för Islamiska Föreningen i Västerbotten visste vilken inbjudan som jag skulle framföra och de var positiva till denna. De var också olyckliga över de ilskna utbrott som kom från en del av dess medlemmar. Själv vet jag inte vad som låg bakom och vill inte spekulera.

Vårt torgmöte gick ut på att upplysa den egyptiska ambassaden i Sverige om att det finns de som protesterar mot de annonserade massavrättningarna av ”brödraskapets” medlemmar. Och det var alltså till detta offentliga torgmöte som vi inbjöd IFV:s medlemmar. Och vissa, inte många, kom till detta offentliga möte mot massavrättningar. Det betyder inte att vi tror att de som inte kom ville att ”brödraskapets” medlemmar skulle avrättas. Det handlade om nästan 700 dödsdomar. Bland de dödsdömda fanns alltså den tidigare presidenten Muhammad Mursi

Med detta vill jag understryka två saker:
att  vi har haft ett långvarigt utbyte i form av ömsesidiga inbjudningar med Islamiska Föreningen i Västerbotten (IFV),

att  Arbetarpartiet inbjöd IFV:s medlemmar att delta i en protest här i Umeå mot hotande massavrättningar av medlemmar i Muslimska Brödraskapet i Egypten år 2013 eller (troligen) år 2014.

 

Avsnitt D. Muslimska brödraskapet bör anses vara ett politiskt parti – och vi uppmanar dem att vara ärliga nog och framträda som ett sådant

Vi har under mer än två årtionden arbetat aktivt för att Islamiska Föreningen i Västerbotten och dess medlemmar ska utgöra en del av samhällslivet här i Umeå. Det är mer än övriga partier i Umeå kommunfullmäktige kan säga. Men vi kan samtidigt kritisera det Muslimska brödraskapet. Det bästa sättet att beskriva det Muslimska brödraskapet på är att jämföra det med ett – extremt – politiskt parti. Och sådana partier kritiserar vi varje dag!

När det gäller den Islamiska Föreningen i Västerbotten har den, vilket dess inbjudningar till imamer som Abu Muadh och Hussein Halawa visar, blivit en extrem religiös församling. DETTA BEKLAGAR VI MYCKET. Men vi kommer inte att avstå ifrån att kritiserar denna församling endast för att den är islamistisk. Naturligtvis inte. Vi kommer att kritisera IFV på samma sätt som vi har kritiserat kristna religiösa församlingar, exempelvis Livets Ord, och extrema judiska bosättare i Palestina, genom alla årtionden.

Arbetarpartiet tillhör inte den sanslöst handfallna huvudfåra i svensk politik som inte förmår göra något – utom att slå till reträtt – bara för att ett politiskt parti eller en religiös församling använder namnet ”muslimska” eller ”islamisk” i namnet på ett parti eller församling.

Kanske skulle det vara lättare för fler partier, deras olika falanger och representanter i Umeå kommunfullmäktige att fatta vad som är vad om de insåg att Muslimska brödraskapet kan jämföras med ett politiskt parti och Islamiska Föreningen i Västerbotten med en extrem religiös församling.

Vi i Arbetarpartiet ser Muslimska Brödraskapet som en extrem politisk motståndare som vill avskaffa den politiska demokratin för delar av befolkningen i Sverige och påtvinga dessa en form av religiös diktatur. Den som vill ha något att jämföra med kan studera utvecklingen i Turkiet under president Recep Tayyip Erdogan. Den tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan stod, enligt min mening, närmare Erdogan, än Stefan Löfven.

Arbetarpartiets metod är därför att peka ut PARTIET det Muslimska Brödraskapet – och tvinga fram en debatt med dess anhängare. Detta anser vissa ”till vänster” vara rasism. Vi själva anser att vi slår vakt om de demokratiska fri- och rättigheterna. Alldeles speciellt för människor som kommer från muslimska länder. Samt att denna ”vänster” alldeles särskilt sviker kvinnor och barn som kommer från dessa länder.

Som privatperson lyckades ja, tillsammans med två andra privatpersoner, tvinga ut ”brödraskapet” i en politisk debatt i samband med att ”brödraskapets” motsvarighet till studiet förbundet ABF – nämligen studieförbundet Ibn Rushd – försökte stoppa en föreläsning som jag var med om att arrangera tillsammans med de två andra privatpersonerna och ett annat studieförbund. Jag ser detta som en stor framgång, att lyckas tvinga ut Ibn Rusdh / Muslimska Brödraskapet i en debatt, efter allt de gjort i mörkret för att stoppa ett offentligt seminarium på Umeå universitet med en erkänd forskare.

Men, ändå, demonstrerar till ”brödraskapets” försvar då deras medlemmar döms till massavrättningar. Vi anser inte att Muslimska brödraskapets anhängare ska dödas.

 

Avsnitt E: Vilka yttrade sig i debatten i Umeå kommunfullmäktige den 26/3?

(S)trutsarna inom S backade ur. Helt. Sade inte ett ord.

De insiktsfulla inom (S) fick ta över. Och gjorde som vi förväntat. Deras händer var bundna – inget kunde göras. Men vi fick i alla fall beröm. Representanten för De insiktsfulla inom (S) sade var att vi i Arbetarpartiet tog ett stort ansvar genom att resa dessa svåra men viktiga frågor – om Abu Muadhs åsikter samt om hur en förening skulle behandlas som gång på gång tar hit denna typ av predikant. Representanten sade vidare att Socialdemokraterna höll med oss när det gällde predikantens åsikter och det olämpliga i att inbjuda sådana. Men, men, men, de inte kunde inte göra något.

De kunde inte göra något varken då det gäller inbjudningen av Abu Muadh eller Husseini Halawa. Inte heller kunde de göra något åt IFV som bjudit in dessa imamer. Men, vi fick veta att en representant för (S)trutsarna inom S hade skrivit ett brev till justitieministern och bett denne att se över rättsläget i dessa frågor. Så att något kan göras – i framtiden. Jag sammanfattar vad representanten för De insiktsfulla inom (S) sa för hela partiets räkning – och lägger till min egen slutsats:
a) bra att ni i Arbetarpartiet tog upp frågan,
b) vi håller med er om Abu Muadhs åsikter,
c) vi kan inte göra något – utom att skriva brev.

Men det finns ingen som helst garanti att detta brev blir behandlat före valet. Och efter valet är kanske S borta ur regeringsbilden. De insiktfulla inom S tillhörde i alla fall inte våra motståndare. Synd bara att de endast utgör en falang av tre inom S – och inte den starkaste.

Min kommentar: för sent och för lite.

Liberal kämpe: En kvinnlig representant, känd för sitt engagemang mot hedersförtryck och islamism, gav oss stöd. Hon gjorde ett påpekade som (på ett ungefär) gick ut på att Socialdemokraternas ledare Hans Lindberg, och hans parti, åtminstone kunde ha tagit avstånd -via sin blogg eller via ett pressmedelande – från Abu Muadhs åsikter och det olämpliga i att inbjuda honom. Det enda som Socialdemokraterna dittills hade gjort var att peka på vad det inte kunde göra.
Ungefär så uttryckte sig denna kvinnliga liberala kämpe.
Min kommentar: Så rätt, så rätt.
Jag hoppas bara att hon representerar hela det Liberala partiet i Umeå. Det är nämligen hon som ensam får dra hela lasset när det gäller frågor som har med hedersförtryck och islamism att göra – då dessa debatteras i fullmäktige. Gruppledaren i Liberalerna lyser alltid med sin frånvaro när dessa frågor debatteras i fullmäktige. Tyvärr.

 

Avsnitt F: Nu över till en översikt av våra aktiva motståndare

Ett uppvärmande förord alltså om aktörerna i debatten.
-Vänsterpartiet: Ständigt islamisternas bästa vänner – ständiga svikare när det gäller de vanliga muslimernas intressen. Ständigt påpekande att det gynnar rasisterna om fullmäktige ens diskuterar hedersförtryck –  ständiga svikare av de som drabbas av hedersförtryck.

-Schvänstern: Den falang in (S) som alltför ofta – väldigt ofta – hänger i Vänsterpartiets politiska bakhasor.

-Miljöpartiet: Ständigt agerande som Vänsterpartiet i frågorna om islamism och hedersförtryck – fast bara i mindre doser.

Det parti som slår an tonen för denna trio är Vänsterpartiet. Just därför har vi i Arbetarpartiet myntat ett passande uttryck för dessa. Uttrycket är ”V med vänner”.

Låt mig säga att dessa, för oss i Arbetarpartiet, tävlade i feghet. Just Vänsterpartiet, Schvänstern och Miljöpartiet. Dessa tre grupperingar, som i frågor om hedersförtryck och islamism, utgör EN SAMLAD GRUPPERING VAD GÄLLER FÖRSVARET AV STATUS QUO (att inte göra något). Detta oavsett partitillhörighet.

Det måste kännas som en väldig triumf för Vänsterpartiet att kunna ta ifrån Socialdemokraterna både deras lokala regeringskollega här i Umeå (Miljöpartiet) och en av de tre falangerna inom S självt. På motsvarande sätt måste detta kännas väldigt politiskt pinsamt för Socialdemokraterna. Men låt mig trösta ledaren för hela (S) – och tillika ledaren (S)trutsfalangen inom partiet Hans Lindberg – ni utgör alla bara varianter på en sak. Vi ska inte göra något – i alla fall INTE NU.

Detta var den minsta gemensamma nämnaren för alla i debatten – utom för oss i Arbetarpartiet och den kvinnliga kämpen inom Liberalerna som jag hoppas representerar hela detta parti.

 

Avsnitt G: De fegas debatt

Vad har då Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Schvänstern att säga – mer utvecklat:

* (V) hade – som vanligt – svårt med att ta ställning. Typexemplet är Jan-Olov Carlsson. För honom är saker alltid ”komplicerade”. Carlsson skulle ha varit orolig om folk inte varit för ”ängsliga” för att agera. Som han själv. En krampaktig försvarare av status quo. Detsamma gällde för alla andra från detta parti – när det gäller att bekämpa islamism och hedersförtryck. Men till Carlssons  fördel ska sägas att han inte brukar anklaga oss för att ”gynna rasisterna” (i alla fall inte i fullmäktige) – som andra i (V) gör.
Däremot är Vänsterpartiet nationellt mer aktiva än Jan-Olov Carlsson. (V) gav både islamister (och troligen) även salafister en plattform i flera av sina egna tåg och möten på 1 Maj i fjol. Detta kunde iakttagas på flera platser i Sverige 2017. Vänstern är islamisternas bästa försvarare. Utan (V) skulle islamisterna i Muslimska brödraskapet tappa en av sina mest aktiva medlöpare.

Vår kommentar: V tog inte ställning mot ett parallellsamhälle styrt av sharialagar för folk från muslimska länder i debatten i fullmäktige. Detta framgick i kommentarerna till våra ursprungliga tre frågor.

Men det är värre än så. V försöker dessutom lamslå alla som vill bekämpa de aktiva islamisterna – som bland annat försöker genomföra de åtta punkter som jag räknat upp ovan – genom att lamslå Socialdemokraterna och andra harhjärtade. Detta passar både ”(S)trutsarna inom S och Schvänstern inom samma parti. Det är en skam för S att de övertar V:s politik.

 

* (MP) var som vanligt när det gäller frågor om hedersförtryck och islamism – det vill säga som V – fast i mindre dos.

Min kommentar: MP tog inte ställning mot ett parallellsamhälle styrt av sharialagar för folk från muslimska länder i debatten i fullmäktige. Detta framgick i kommentarerna till våra ursprungliga tre frågor.

 

 * Schvänster-falang inom S – ständigt lyssnande på V.
Dessa tycker inte om att det talas om ”vi och dom”. Schvänstern tycker att det är så hemskt att någon pekar ut någon eller något som motståndare. Och att vi dessutom angrep HELA studieförbundet Ibn Rusdh ”bara” för att de försöker stoppa det fria ordet är upprörande för Schvänstern. Då uppstår en valsituation! Och i en valsituation kan någon tvingas välja exempelvis mellan demokrati och diktatur.
Själv anser jag att detta är vad politik handlar om. Och att kritisera de som försöker att – med hjälp av skattepengar – tysta det fria ordet i samband med offentliga möten på Umeå universitet med forskare ÄR ETT MÅSTE anser vi i Arbetarpartiet. Detta till skillnad från representanter för Schvänstern.

Min kommentar: Schvänster-falangen inom S tog inte ställning mot ett parallellsamhälle styrt av sharialagar för folk från muslimska länder. Detta framgick i kommentarerna till våra ursprungliga tre frågor.
(Tyvärr gällde samma sak för (S)trutsarna).

 

Avsnitt H: Den smärtsamma fråga som måste ställas – är socialdemokraterna bundna av 1999 års uppgörelse med ”brödraskapet”?

Det är inte roligt att ställa denna fråga.
Men Socialdemokraternas passivitet är både uppseendeväckande och upprörande. Varför gick Umeås styrande parti inte ut tidigt och (som vi uppfattade att den liberala kvinnliga kämpen menade) åtminstone tog avstånd – via bloggar eller via ett pressmedelande – från Abu Muadhs åsikter och det olämpliga i att inbjuda honom. Det enda som Socialdemokraterna dittills hade gjort var att peka på vad partiet inte kunde göra.

Arbetarpartiet anser inte att denna debatt är svår.
Det handlar, huvudsakligen, om politiskt mod. Och, den som är utrustad med bara en liten, liten dos mod, är det inte svårt att skaffa sig de nödvändiga kunskaperna i dessa frågor. Kunskaperna ligger bara där och väntar. För de som vågar se dem.

För antingen bekämpar man Islamiska brödraskapets försök att införa ett parallellsamhälle i Sverige för folk som kommer från muslimska länder. Eller också gör man det inte. Detta är en absolut avgörande fråga i dagens politiska debatt – och politiska agerande. Detta både för partier, falanger inom partier samt för personer som är politiskt aktiva.

Antingen kämpar man för att alla – oavsett om de tillhör den svenska majoritetsbefolkningen eller kommer från muslimska länder – ska ha de rättigheter och skyldigheter som lagen säger.
Eller så öppnar man för sharia – vilket just nu sker i en rad kommuner i en rad frågor. Bland annat i de åtta frågor som jag räknade upp tidigare i detta blogginlägg.

Detta är inte komplicerat. Däremot gör det alla politiskt harhjärtade blötdjur förbannat ängsliga: för det här innebär ju konfrontation och konflikt. Men ibland är detta nödvändigt – om de demokratiska fri- och rättigheterna ska kunna bevaras. För alla.

TA VÄXJÖ OCH BÖNEUTROPEN
-Hur kan Vi bli annat än ursinniga över det obeskrivliga fega, och odemokratiska, i Stefan Löfvens handling – då han överlåter åt Sveriges 290 kommuner att själva överlåta att avgöra om de ska tillåta böneutrop eller inte – och därmed ställa riksdagen och grundlagen åt sidan,
-Hur kan Vi undgå att bli annat än ursinniga över det obeskrivligt fega, och odemokratiska, i att kommunledningen i Växjö i sin tur överlåter till en enskild nämnd som ”Miljö- och hälsoskyddsnämnden” att avgöra frågan – och därmed ställer kommunfullmäktige åt sidan,
-Hur kan Vi undgå annat än att bli ursinniga över det obeskrivligt fega, och odemokratiska, i att denna politiska nämnd sedan förklarar att den i slutänden inte ens betraktar detta som en politisk fråga !!!
”För oss handlar detta om ljudnivån och ingenting annat” säger nämndens ordförande (Dagens Samhälle 28/3 nr 12, 2018). Och då är vi nere på mätningar gjorda av kommunanställda – tjänstemän eller arbetare som avläser ett instrument.

Alltså: antingen en fråga för riksdagen och grundlagen – eller för kommunanställda som avläser ett instrument utan att politikerna tar något ansvar över huvud taget. Gissa vilka partier som stödde Stefan Löfvén? Naturligtvis: Vänster- och Miljöpartierna. ”The inseparables” (de oseparerbara) i dessa frågor.

Schvänstern och (S)trutsarna i Umeå, eller i rikspolitiken, ska inte tro att de kommer undan med detta. Och detta innebär även att ”de insiktsfulla inte heller kommer undan. De tre falangerna inom S plus V och MP kommer att tvingas ut och förklara sig – och försvara sig. (S)trutstaktiken kommer helt enkelt inte att fungera i denna fråga – Hans Lindberg och Stefan Löfven.

VI  GARANTERAR  ATT VI  KOMMER  ATT  JAGA  ER  MED  DESSA  FRÅGOR.
Det går bra att snacka demokrati då det inte kostar något. Men det var NU som det gällde. Och det fanns betydligt fler som svek demokratin än som försvarade densamma.

För att avrunda detta avsnitt med tre nya frågor till Socialdemokraterna i Umeå – för denna här gången:

1. Den person på JO som vi talade med sade att det är svårt för en kommun att agera mot en förening som bjuder in sådana som Abu Moadh. Men det är lättare om föreningen (Islamiska Föreningen i Västerbotten) hyr av ett kommunalt bolag.
Och det är just vad Islamiska Föreningen i Västerbotten gör. Arbetarpartiet ska driva denna fråga i botten. Går det att ta ifrån föreningen deras lokal ska vi ta reda detta är möjligt. Och återkomma till dig med nya frågor – Hans Lindberg.

2. Och varför, varför, kunde inte Socialdemokraterna med dig Hans Lindberg i spetsen göra som den liberala kämpen ansåg: ta ställning mot islamister som Abu Muadh – via ett blogginlägg eller via ett pressmedelande?

3. Är ert oförklarliga och oansvariga agerande här i Umeå, före debatten i fullmäktige 26/3, ett resultat av uppgörelsen från 1999 mellan Socialdemokraternas riksorganisation ”Tro och solidaritet” och det Muslimska brödraskapet närstående ”Sveriges Muslimska Råd, så att ni – här i Umeå – på något sätt har händerna bakbundna på grund av denna uppgörelse? (Uppgifterna om att ni ingick denna uppgörelse med islamisterna kommer från en tidigare riksdagskvinna från era egna led och denna uppgift går definitivt att lita på).

Om det är så att ert agerande beror på uppgörelsen från 1999 kan endast gud hjälpa er – om ni tror på en sådan.

 

Avsnitt i: Det är inte Arbetarpartiet som delar in folk i ”vi och dom”

Det är INTE Arbetarpartiet som agerar för att det ska bli ”vi och dom”.
Det är de som idag, medan du läser dessa rader, arbetar för att skapa parallellsamhällen som står för ett ”vi och dom”. Men inte i ord – ord brukar störa politikens prinsessor-på-ärten-av-båda-könen. Utan i praktisk, politisk, handfast handling. Det är Muslimska Brödraskapet, och deras tio-femton underorganisationer, som aktivt agerar för att skapa ett verkligt ”vi och dom” i form av ett Sverige indelat i två parallella samhällen med två separata rättssystem. Och detta gör ”brödraskapet” med stöd av Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Schvänstern och (S)trutsarna – i Umeå och i resten av Sverige.

Dessa tre – V, MP och Schvänstern – utgjorde inget annat än medlöpare till Muslimska brödraskapet i debatten i Umeå kommunfullmäktige den 26/3.

-Vi hoppas på att Socialdemokraterna kan ta sig samman – men hoppet börjar falna.
-Tyvärr måste jag skriva att även Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna svek i denna debatt.

Naturligtvis har dessa tre borgerliga partier något skäl till att de höll tyst i debatten kring dessa frågor som i grunden handlade om demokratiska fri- och rättigheter. Antagligen var det fel parti, som tog upp rätt fråga, fast vid fel tillfälle och på fel sätt. Eller någon annat skit. Men faktum kvarstår tyvärr:
Varken M, KD eller C tog ställning mot ett parallellsamhälle styrt av sharialagar för folk från muslimska länder.Detta genom att avstå från att delta i den egentliga debatten.

Jag vill avsluta med att återigen tacka för stödet från den kvinnliga kämpen från Liberalerna. Och återigen uttrycka min förhoppning att hon hade hela det lokala partiet bakom sig.

 

PS. Jag kan ha begått en orättvisa mot C – inte på grund av vad S-O E sade om presidiets agerande – för det hade inte med de tre frågeställningarna att göra. Utan beroende på att jag kan ha missat något som gruppledaren i C sade. Och i så fall kommer ett tillrättaläggande från min sida med en ursäkt i efterhand.  DS.