UPPDATERAD VERSION med länkar. Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – del ett av tio.

Många av er läsare har troligen läst, eller sett på TV, om det jag var utsatt för i lördags. Medias fortsatta intresse idag har gjort att de länkar som jag utlovade i går har dröjt.

Förutom lokala media vill TV 4 Nyhetsmorgon flyga ned mig till Stockholm. Jag sade ja. Det är inte acceptabelt att bli utsatt för det råa hot som jag blev. Det är för övrigt inte rimligt att bli hotad över huvud taget.

Här nere kommer nu länkarna.
De är tre till antalet. Varje länk är skrämmande i sig. Men tagna tillsammans är de tre länkarna mer än skrämmande. De pekar på att om inte du och jag, om inte vi och ni,  tillsammans slår vakt om den sekulära staten och systemet med fria och allmänna val till en riksdag som beslutar om de lagar efter vilket samhället ska styras – då kan det demokratiska samhället komma att hotas. Inte idag. Inte i morgon. Men dagen efter i övermorgon. Bildligt talat. Detta om vi sviker. Och tillåter framväxten av ett parallellsamhälle vars innebörd är att majoritetssamhället styrs av lagar stiftade av riksdagen som utsetts i fria val – samtidigt som en minoritet av islamister tillåts använda sharialagar för att förtrycka den majoritet av muslimer i Sverige som inte vill ha sharialagar.

Vissa kommer att gapa om att jag är en ”alarm-ism”. Andra ur kretsen ”V med vänner” har redan försökt stämpla mig som islamofob och rasist. Inget kunde vara mer fel.

Jag ber er läsare att döma själva. Här följer nu tre länkar. Om du inte redan har läst gårdagens blogg ligger texten kvar under länkarna.

 

Några korta ord om varje länk.

1. Den första länken innehåller ett citat från den socialdemokratiska sidoorganisationen ”Broderskapsrörelsens” tidning från 1998. Alltså bara från året före överenskommelsen ingicks mellan Socialdemokraterna och en – det Muslimska brödraskapet närstående – islamistisk organisation. Citatet fanns på tidningens förstasida och går rakt på – när det gäller hur många väljare S har att hämta bland muslimerna i Sverige. Ingen finess. Bara NAKET röstfiske.
Se länk: http://blogg.vk.se/janhagglund/wp-content/uploads/sites/288/2018/04/Broderskap1998.jpg

 

2. Den andra länken utgörs av en krönika från Sydsvenskan (9 maj 2006). Krönikan kommenterar ett reportage gjort av Uppdrag Granskning där bland annat ovan nämnda citat från den socialdemokratiska tidningen ”broderskap” finns med. Men krönikan från Sydsvenskan nämner även ett annat avslöjande från Uppdrag Granskning. Detta visar ytterligare ett exempel på det NAKNA röstfiske som S ägnade sig åt.
Två dagar före valet 2002 talade dåvarande ordföranden i Sveriges Muslimska Råd (Mahmoud Aldebe) om för deltagarna på fredagsbönen att de skulle rösta på Socialdemokraterna. Detta skedde i den stora moskén på Södermalm i Stockholm!  Du som tycket att namnet Aldebe låter bekant har rätt. Mahmouds fru Ebtisam Aldebe tillhörde de två nämndemän i Solna Tingsrätt som dömde till en misshandlad kvinnas nackdel genom att bland annat hänvisa till att äktenskapet var ingått enligt sharia.
Se länk: https://www.sydsvenskan.se/2006-05-08/hand-i-hand-med-hamas

3. I den tredje länken kan du själva se uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Sveriges Muslimska Råd – en det Muslimska brödraskapet närstående organisation. Här vill jag göra ett betydelsefull tillägg.

Det som började som ett naket röstfiske har sedan dess VIDAREUTVECKLATS. I kampen om den de muslimska rösterna gjorde Socialdemokraterna – och sedan även andra riksdagspartiet – upp med den minoritet av muslimer som utgjordes av islamister och shariaanhängare. Det är nämligen dessa – den islamistiska minoriteten – som är organiserade. Och det är med de organiserade som regeringar och kommunstyrelser gör upp. Så fungerar Sverige. ”Ge oss en ombudsman att tala med”!

Den majoritet av muslimer som accepterar det sätt som Sverige styrs på har nämligen ingen anledningar att dra sig undan samhället och organisera sig separat i en strävan att skapa ett parallellsamhälle!

VIDAREUTVECKLINGEN har inneburit att dörren har öppnats – för den islamistiska minoriteten – inte bara till platser i kommuner, landsring och riksdag. I tävlingen om att vinna röster öppnade riksdagspartierna även sina interna strukturer för islamisterna! Så medlemmar i Muslimska brödraskapet, eller islamister som delar deras uttolkning av islam, kunde även infiltrera de olika riksdagspartierna. Omar Mustafa tog sig, för en kort period, in i Socialdemokraternas partistyrelse. Och Mehmed Kaplans interna ställning inom Miljöpartiet slungade denne islamist och shariaanhängare ända in i den svenska regeringen!

I den tredje länken kommer först överenskommelsens NAKNA syfte. Det som resulterade i att dörrarna öppnades när det gäller platser på valsedlarna för islamisterna (som alltså utgör en minoritet av muslimerna i Sverige). Sedan följer en artikel där vår tidning ”Nya Arbetartidningen” kommenterar överenskommelsen. I slutet av vår artikel kan du ladda ned överenskommelsen Mellan S och islamisterna i sin helhet.

Se länk: http://arbetartidningen.se/2016/10/socialdemokraternas-kompromiss-med-islamisterna/

En slutkommentar.
När du har tagit del av innehållet i dessa tre länkar tycker jag att du ska läsa min blogg här nere. Jag tycker absolut att du ska läsa den om du inte redan gjort detta. Men jag vill att du läser om den ett varv till efter att du tagit del av länkarna. Det jag skrivit i bloggen hamnar i ett nytt ljus (eller mörker) mot bakgrund av innehållet i de tre länkarna här ovan.

Fundera sedan på om du håller med mig om att den sekulära staten och det demokratiska samhället kan komma att hotas.
Om inte idag så framöver. Ta dig slutligen en funderare på om du kan fortsätta att stå bredvid som en (orolig) åskådare till händelseutvecklingen. Eller om du vill bidra till försvaret av en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle.
VILL du bidra finns jag endast ett telefonsamtal bort.

– – – – –

Gårdagens blogg

Ingress.
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt. Den är högst reell. Och den går både att förklara och förstå. Men effekterna är mycket farliga. Vanliga muslimer lämnas nämligen i sticket, liksom kristna från andra länder, medan extrema islamister gynnas.

 

Del I: Överenskommelsen mellan Socialdemokratin och en, det Muslimska brödraskapet närstående, organisation.

Denna överenskommelse utgör det absolut avgörande bidraget till den institutionaliserade politiska fegheten i allmänhet, och till eftergiftspolitiken mot islamister i synnerhet, under de senaste två årtiondena.

Överenskommelsen ingicks år 1999. Den avslöjades av den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg. Överenskommelsen ligger idag ute på nätet och är tillgänglig för alla. Den ingicks formellt mellan en sidoorganisation till Socialdemokraterna som då hette Broderskapsrörelsen och idag har bytt namn till ”Socialdemokrater för tro och solidaritet”. Den det Muslimska brödraskapet närstående organisationen hette ”Sveriges Muslimska Råd”.

Göran Persson fick varningar från Carina Hägg och även från andra – men kombinationen av naivitet och viljan att kapa åt sig röster tog överhanden. Det fanns teoretiskt sett uppåt en halv miljon röster att hämta bland muslimerna i Sverige. Detta gjorde att den förre partiledaren och statsministern Göran Persson inte tog varningarna på allvar.

 

Överenskommelsen

Denna gick ut på att det islamistiska nätverket runt det Muslimska brödraskapet skulle påverka sina församlings- och föreningsmedlemmar att rösta på (S) i valen. I utbyte mot detta skulle Socialdemokraterna avstå ett antal platser på valsedlarna till kommuner, landsting och även till riksdag.

Lägg noga märke till detta:
Socialdemokraterna skulle inte avstå dessa platser till duktiga individer som visat sig villiga att arbeta för socialdemokratins värderingar – och som råkade ha en muslimsk tro. Om så vore fallet finns inget att invända. Men så var alltså inte fallet. Överenskommelsens innebörd var att Socialdemokratin avstod ett visst antal platser till den islamistiska organisationen ”Sveriges Muslimska Råd”. Sedan blev det upp till denna organisation att självt – i ett andra steg – fylla de av socialdemokratin ”friställda” platserna med personer som islamisterna i Sveriges Muslimska Råd tyckte var lämpliga. Men vilka dessa var hade egentligen inte (S) med att göra!

 

Det talas numera ofta om krig via proxies (ombud).
Det vi såg i form av denna överenskommelse år 1999 var det omvända – en uppgörelse så ljusskygg att den måste ske via proxies (ombud). Muslimska brödraskapet använde sig av en av sina många nätverksorganisationer. Och Socialdemokraterna använde sig av en av sina sidoorganisationer.

Lägg alltså detta på minnet:
(S) avstod inte platserna på sina valsedlar till individer som först hade visat sig vara beredda att arbeta för socialdemokratins värderingar och som dessutom hade en muslimsk tro. Det hade varit bra gjort. Nej! (S) avstod ett visst antal platser till en, det Muslimska brödraskapet närstående, organisation vid namn Sveriges Muslimska Råd. Sedan kunde denna organisation själva välja ut personer som antingen var med i (eller delade) det Muslimska brödraskapets islamistiska tolkning av islam.

Kom ihåg: islamisterna utgör en minoritet av Sveriges muslimer. Uppgörelsen mellan (S) och det Muslimska brödraskapet närstående gav denna minoritet av islamister ett väldigt inflytande över alla muslimer i Sverige. Vid tiden för uppgörelsen (1999) kan agerandet från Socialdemokratin fortfarande skyllas på bristande kunskap och på röstfiske (även om detta är allvarligt nog. Men idag är situationen värre. Idag finns det en strömning inom socialdemokraterna som arbetar aktivt FÖR islamisterna. Vi ska återkomma till dessa islamistiska medlöpare i framtida bloggar.

Islamisternas tolkning av islam syftar till att återskapa ett nytt kalifat. Detta innebär att det Muslimska brödraskapet har samma mål som den Islamiska Staten! Skillnaden är att Muslimska brödraskapet arbetar långsiktigt. De använder inte våld. Inte i Europa. Inte idag.

 

                                                          Fungerade uppgörelsen? Absolut Ja.

Under en lång tid fungerade uppgörelsen för båda parter. Socialdemokraterna hade köpt sig (ja, just det, köpt sig) en många röster. Låt oss nämna några helt osannolika valresultat bland annat i Malmö i samband med valen närmast uppgörelsen. Det vinns valdistrikt i Malmö där S fick nästa uppåt 90 procent av rösterna. Detta sammanföll inte sällan med att den allmänna röstbenägenheten i dessa valdistrikt var låg. Så islamisterna kunde mobilisera medborgare som ofta befann sig i utanförskap och inte deltog i allmänna val till att gå och rösta – på socialdemokraterna. Det var nästan som att återföda kollektivanslutningen. Nästan.

För då andra partier insåg vad som skett började dessa göra detsamma som Socialdemokraterna. Detta gynnade ju de islamister som stod det Muslimska brödraskapet nära. Konkurrensen om muslimernas röster ökade.

Resultat: islamisterna kunde ”ta mer betalt” i form av krav på antalet platser på olika valsedlar (riksdag, landsting och kommun) desto fler riksdagspartier som började delta i budgivningen för att islamisterna skulle påverka församlingsmedlemmar, och folk runt omkring dessa, hur de skulle rösta.

 

Den största triumfen

Islamisterna satsade inte endast på att komma in i kommuner, landsting och riksdag på denna sätt. De satsade även på att ta sig in i de olika riksdagspartiernas ledningar. En islamist, Omar Mustafa, kom ända in i Socialdemokraternas partistyrelse. (men där tog det stopp – och han tvingades avgå).

 

Men den ojämförligt största triumfen var att islamisterna till och med lyckades få in en representant i den själva regeringen! Jag syftar på den före detta bostadsministern Mehmet Kaplan. Han kom in i regeringen via det av snäll-ism och naivitet starkt präglade  Miljöpartiet.

 

Misstroendevotum hade varit på sin plats

En islamist (sharia-anhängare) i regeringen utgjorde ett monumentalt nederlag för hela det politiska systemet i Sverige. Detta borde ha lett till ett misstroendevotum mot hela regeringen.

Men eftersom alltför många av riksdagspartierna hade deltagit i ”budgivningen” – lovat bort både platser på valsedlar samt positioner inom de egna interna partistrukturerna – och därför själva hade smutsiga händer så hände nästan ingenting.

Ta Centern. De har ”berikat” rättssystemet i Solna genom att släppa in två sharia-anhängare i Tingsrätten. Des två centerpartiska sharia-anhängarna som har infiltrerat rättsväsendet har backats upp av en annan nämndeman, från Sundbyberg, som är miljöpartist och heter Robert Ahl. Denna Robert Ahl är vice ordförande i Stadsmiljö- och tekniska nämnden hemma i Sundbyberg. Men det finns även exempel på att islamistiska sharia-anhängare tagit sig fram inom Moderaterna. En tog sig till och med in i riksdagen. I Frankrike hade ett antal huvuden fått rulla … rent politiskt sett.

Så ni läsare förstår säkert vad jag menar med att överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och de islamister som står Muslimska brödraskapet nära har bidragit till den politiska fegheten i Sverige. När det avslöjades att Mehmet Kaplan var islamist och hade kontakter med president Erdogan i Turkiet (vars parti utgör det Muslimska brödraskapets politiska gren i detta land) hade det varit på sin plats med ett misstroendevotum mot en så aningslös regering.

Men detta skedde inte.
För ”budgivningen” på de muslimska rösterna till islamisterna – liksom löften till islamisterna om platser inom partiernas egna strukturer – hade gjort att de alla var delaktiga i vad som håller på att utvecklas till att bli ett hot mot den sekulära staten och det demokratiska samhället.

 

Och därför denna – den politiska feghetens – dånande tystnad

Det borde ha blivit ett misstroendevotum då Mehmet Kaplan avslöjades. I Sverige hotas det med misstroendevotum för både för lite och för stort – men inte i detta katastrofala fall.Skälet är att de allihopa hade smutsiga händer. Men helheten av detta blev en kollektiv feghet av monumentala mått.
En minister i den svenska regeringen som stod president Erdogan i Turkiet än statsminister Stefan Löfven; en svensk minister som var islamist och därmed satte sharialagar högre än systemet med allmänna och fria en lagstiftande församling (riksdagen) som stiftar lagar och utser regeringsbildare.

När något sådant avslöjas, utan att det får omvälvande konsekvenser både för regering och en rad enskilda riksdagspartier, då har vi fått ett inslag som präglas av en ondskefull politisk feghet.

En farlig politisk feghet.