Det råder dubbla måttstockar inom kommunen. Chefer befordras trots misstag och övergrepp. Samtidigt jagas duktiga ek.chefer bort vilket skapar ”stor rädsla bland anställda”. Kommunalråden gömmer sig. Personalinflytandet måste återtas

Förord

Dubbla måttstockar – via uppbackning från kommunalråd som håller sig undan

Det jag syftar på med dubbla måttstockar är naturligtvis den avgrund som skiljer mellan hur de båda ekonomicheferna Aidanpää – Malm har blivit behandlade och hur duon Margaretha Alfredsson samt Birgitta Forsberg har behandlats. Det handlar inte om små skillnader. Det handlar verkligen om just en avgrund.

Förlåt syndarna deras synder – genom att få dem att göra smutsjobbet

 

Del I

De två som utsågs till det smutsiga jobbet att knäcka de två ekonomicheferna och få dem att lämna Umeå kommun var dynamiska duon Margaretha Alfredsson och Birgitta Forsberg.

Det kan ju ha varit en ren tillfällighet att de två som fick detta smutsjobb var just de chefer som inte kunde hantera de mycket stora problem som förekom på de arbetsplatser som de själva ”chefade” för. Själv tror jag emellertid på raka motsatsen. Margaretha Alfredsson och Birgitta Forsberg uppvisade båda en sådan bristande förmåga att hantera de stora problemen på sina  arbetsplatser att detta borde ha föranlett att deras lämplighet och duglighet att leda verksamheterna på samhällsbyggnadskontoret respektive på personalfunktionen borde ha ifrågasatts.

Men istället för att ifrågasättas kunde Birgitta Forsberg tryggt sitta kvar som personaldirektör. Och Margaretha Alfredsson har till och med befordrats! Hon har klättrat från att vara chef för samhällsbyggnadskontoret till tjänsten som t.f. (tillförordnad) stadsdirektör – den högsta befattning som någon chef besitter inom Umeå kommun. Idag.

 

Del II

Det är min uppfattning att vissa politiska makthavarna har utnyttjat Margaretha Alfredsson och Birgitta Forsberg till vad som i mina ögon påminner om en utrensning av oliktänkande. Som tack ifrågasätts inte Alfredssons och Forsbergs bristande duglighet och lämplighet som chefer.

Det sker ett sorts indirekt utbyte. I utbyte mot lojalitet och brutalitet överser vissa politiker när det gäller bristande kompetens. Dessa politiker vill själva hålla en så låg profil som möjligt i utrensningen av ekonomicheferna. Därför har de skaffat sig två torpeder – det vill säga folk som gör sig av med andra ”på beställning”.

Genom att agera torpeder fick Margaretha Alfredsson och Birgitta Forsberg en chans att reparera sina egna misslyckanden som chefer, metoden var att följa höga politikers order och göra sig av med de två ekonomicheferna.

Politikerna ansåg att det blev nödvändigt att göra sig av med ekonomicheferna eftersom deras arbetsmetoder började bli besvärande för makthavarna i en kommun vars ekonomiarbete sällan varit långsiktigt men ofta organiserats för att försvåra insyn. Aidanpää-Malms kunnighet, långsiktighet och transparenta (öppna) arbetsmetoder visade att kostnadsökningarna skulle överstiga inkomstökningarna under de närmaste 10 – 15 åren. Detta innebar i sin tur att ekonomiavdelningen började ifrågasätta – och belysa – kommunens och de kommunala bolagens upplåning och kostnader – inklusive INAB:s.

Vissa av de politiska makthavarna ansåg att ekonomicheferna började att lägga sig i för mycket och därför måste bort. Av politiska skäl. Vem ska styra kommunen. Kommunalråd med kontoret på fickan som på den gamla goda tiden. Eller en alltmer avancerad ekonomiavdelning som började ligga före andra i bedömningarna.

Den uppkomna situationen kunde ha skötts på olika sätt. Om Hans Lindberg, S, haft mod nog att sätta sig ned med Aidanpää och Malm och förklara att deras arbetsmetoder säkert var bra – fast inte i Umeå. Då hade detta kunnat lösas relativt odramatiskt.  Inga chefer, som får höra att de politiska makthavarna saknar förtroende för dem, håller sig kvar. Detta är ett av villkoren med att vara en högt uppsatt chef.

Men varken Hans Lindberg, S, eller Anders Ågren, M, vågade tillstå att de ville ha bort Aidanpää – Malm. De ville hålla sig i skuggan. Istället släppte de loss den dynamiska duon Margaretha Alfredsson och Birgitta Forsberg. Och här tappade Hans och Anders kontroll över händelseutvecklingen.

Det var naturligtvis bra om Alfredsson och Forsberg var med på noterna. Här skulle inga nya ekonomiska processer bestående av kunnighet, långsiktighet och transparens hota sedan länge upparbetade informella beslutsprocesser. Men det som var mindre bra var, visade det sig, att denna dynamiska duo – Alfredsson och Forsberg – hyste ett personligt agg mot ekonomicheferna. Kanske ansåg de att ekonomiavdelningen hade börjat väga för mycket på deras verksamheters bekostnad. Sålunda: utrustad med politikernas uppdrag att ”rensa ut” satte Alfredsson och Forsberg sin personliga prägel på denna utrensning som nu har inneburit ytterligare en personalpolitisk katastrof i form av en ”STOR RÄDSLA BLAND ANSTÄLLDA” (VK 2/6)..

Umeå kommuns medborgare är förlorarna när duktiga ekonomichefer som Aidanpää och Malm jagas på porten genom den ståndrätt som anställts av Alfredsson och Forsberg. Men anstiftarna håller sig envist i skuggorna.

 

Del III

Beställarna av utrensningen måste ut i ljuset – de har skadat den kommunala organisationen

I lördagens VK fanns ett helt mittuppslag kring de frågor som avstängningen kring ekonomicheferna rest. Huvudrubriken löd: ”Tjänstemän vittnar om en skakad organisation”. Den inledande meningen i ingressen var formulerad på följande sätt: ”Stor rädsla bland de anställda”.

Detta är resultatet av den ledarstil som kännetecknar Margaretha Alfredsson och Birgitta Forsberg.
Den kallas ”Management by fear”.
Jag har beskrivit den i mina bloggar sedan den 11 april. Jag har tagit upp, och kritiserat, denna ledarstil i Umeå kommunfullmäktige.

Men för mig är det alltid de politiska makthavarna som bär det yttersta ansvaret.

Detta gäller definitivt för denna process som manifesterade sig första gången redan i mitten av mars. Alltså för snart tre månader sedan. Det fungerar helt enkelt inte så att den starkaste direktören stänger av svagare direktörer från sin anställning efter armbrytning.

Bakom avstängningen finns antingen en formell beställning från de fem partier innehållande sju ordinarie ledamöter som ingår i kommunstyrelsen arbetsutskott (KSau). Det handlar om följande partier och följande ledamöter.

* Socialdemokraterna: Hans Lindberg, Margareta Rönngren, Christer Lindvall,
* Moderaterna: Anders Ågren,
* Vänsterpartiet: Ulrika Edman,
* Miljöpartiet: Nasser Mosleh,
* Liberalerna: Peder Westerberg.

 

Eller så har avstängningen av Aidanpää och Malm beställts informellt  – ”i bastun”.

Men avstängningen av de båda ekonomicheferna har nu resulterat i en ytterligare en personalpolitisk katastrof.
Och i slutänden ligger ansvaret för detta på den högsta politiska nivån.

Antingen via en formell ”beställning” eller en informellt. Och oavsett vilket så har kommunalråden Hans Lindberg, S, och Anders Ågren, M, deltagit i beställningen. Det är oklart vilka andra som ”informerats”.

Det är definitivt dags för ”Hans och Anders” att komma ut ur garderoben och ta sitt ansvar.

 

 

Del IV

Kanske finns det de som tycker att jag går för hårt fram när jag påstår att dynamiska duons lämplighet och duglighet borde ha ifrågasatts. Kanske finns det de som tycker att det låter otäckt att de verkliga politiska makthavarna har sett mellan fingrarna med Birgitta Forsbergs och Margaretha Alfredssons misstag, och nu istället använder sig av dessa som ”torpeder”.

Jag tänkte låta er avgöra själva, kära läsare, om detta är chefer som ni vill ha.

Jag tänkte börja med att visa på de väldiga problem som fanns på personalfunktionen som personaldirektör Birgitta Forsberg var (och är) ansvarig för. Jag ska också göra en kort repetition av den blandning av Vilda västern, och släpphänthet med skattebetalarnas pengar, som rådde under Margaretha Alfredsson regim på samhällsbyggnadskontoret.

 

 

Del V

De omfattande problemen på personalfunktionen under Birgitta Forsbergs styre

Vi har skannat in en ”Framställan enligt 6 kap. 6 a § arbetsmiljölagen om begäran om arbetsmiljöåtgärd”

Jag börjar med några egna kommentarer till huvudskyddsombudets begäran om arbetsmiljöåtgärd.

A.. Huvudskyddsombudet beskriver bakgrunden till sin framställan om arbetsmiljöåtgärd på följande sätt:
”Inom verksamheten lön och pension, stödfunktion personal, är arbetsbelastningen sedan införandet av det nya lönesystemet Personec orimlig i förhållande till de resurser som finns. Den orimliga arbetsbelastningen har påtalats vid upprepade tillfällen, punktinsatser har gjorts, men arbetsbelastningen är fortsatt orimligt hög”.

B. Därefter följer en lång uppräkning av en rad mycket allvarliga brister i arbetsmiljön. Några exempel:

Arbetstagarna på Lön och Pension har sedan den 1 maj 2017 haft en orimligt hög arbetsbelastning, ca 3000 ej avslutade ärenden. Arbetstagarna har tillsammans ca 2800 övertidstimmar. Arbetstagarna upplever att de är underbemannade till arbetsmängden. Arbetstagarna på Lön och Pension har ett flertal sjukskrivningar på grund av hög stress och utmattning samt sömnrubbningar som gör det svårt att somna och sova.

C. Därefter kräver huvudskyddsombudet att tre mycket allvarliga åtgärder vidtas – detta med stöd av 6 kap. 6 a § arbetsmiljölagen. Jag ber dig, käre läsare, att själv studera huvudskyddsombudets tre krav (i Bilaga 1 här nedan) i syfte att uppnå en tillfredställande arbetsmiljö.

D. Lägg slutligen märke till huvudskyddsombudet avslutning
”Jag vill ha besked senast den 30 november 2017. Om jag inte får tillfredställande svar kommer jag att vända mig till arbetsmiljöverket och begära deras ställningstagande”

Sammanfattning
– Det huvudskyddsombudet alltså beskriver är en ”orimlig arbetsbelastning” under sju månader (1/5 — 30/11  2017).
– Effekterna av denna orimliga arbetsbelastning finns både beskriven i hårddata och på annat sätt. Jag tänker på de 3000 oavslutade ärendena och de 2800 övertidstimmarna.
– Jag tänker på de omnämnda sjukskrivningarna på grund av den höga stressen, utmattningen samt på sömnrubbningarna som gör det svårt att somna och sova.
– Jag vill understryka huvudskyddsombudet avslutande ord:
”Jag vill ha besked senast den 30 november 2017. Om jag inte får tillfredställande svar kommer jag att vända mig till arbetsmiljöverket och begära deras ställningstagande”.

Detta är en ytterst allvarlig kritik som drabbar personaldirektör Birgitta Forsberg – som är ansvarig personalfunktionen där Lön och Pension ingår. Denna kritik kommer ”från golvet” och har kanaliserats via huvudskyddsombudet för tjänsteorganisationen. Och lägg märke till att problemet har varat under hela sju månader (1/5 — 30/11). Därför denna närmast ultimativa skrivning – med hot om att vända sig till arbetsmiljöverket.

Fråga: Har denna kritik för en misskötsel som pågått under sju månader inneburit att Birgitta Forsberg ifrågasatts.
Svar: Nej.
Finns det någon motsvarande kritik, från golvet, kanaliserad via huvudskyddsombudet riktad mot Aidanpää?
Svar: Nej.
Kritiken mot Aidanpää kommer någonstans ifrån – och denna har lett till en avstängning. Men de som har beställt avstängningen håller sig gömda i skuggorna. Detta understryker att det råder dubbla måttstockar i Umeå kommun.

Denna framställan från huvudskyddsombudet återfinns i sin helhet näst längst ned i detta blogginlägg.
Under rubriken Bilaga 1

 

Del VI
Kort repetition av den blandning av Vilda västern, och släpphänthet med skattebetalarnas pengar, som rådde under Margaretha Alfredsson regim på samhällsbyggnadskontoret.

Vi citerar rubriken från VK 6 / 12 – 2016:
”Nöjesresor för över en miljon”. Sedan följer ingressen: ”På papperet kallas det värdegrundsarbete och personalfokusdagar, men VK:s granskning visar att över en miljon kronor gått till vad som till stor del är rena nöjesresor för personalen på Umeå kommuns it-kontor – samtidigt som ansvarig nämnd tvingats spara miljontals kronor. Skotersafari, badtunnor, downhill-cykling, spa, shower … är bara ett urval av vad Umeås skattebetalare stått för”.

Tidningens slutsats rörande samhällsbyggnadskontorets resande sammanfattas i en annan rubrik: ”Umeå sticker ut i sitt resande”.

VK vände sig sedan till en utomstående.
Professor i förvaltningsrätt: ”Det är fel på många plan”.
Det förekom även utlandsresor, bland annat till Dublin, samt nöjesresor med whiskey-provning. VK lät professorn i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, Olle Lundin, ta del av tidningens uppgifter. Lundin uttalande sig på följande sätt: De verkar ju fullständigt ha tappat insikten om att det är någon annans pengar. Eller så har de förstått att det är någon annans pengar och bara ”nu kör vi”

Det jag redovisat är utdrag ur en artikelserie från VK under hösten 2016. Troligen började tidningen gräva efter mer fakta efter tips ”från golvet”.

Fråga: Har denna misskötsel av kommunens skattepengar inneburit att Margaretha Alfredsson ifrågasatts?
Svar: Nej
Fråga: Finns det någon motsvarande kritik, från golvet, kanaliserad via lokala media riktad mot Aidanpää?
Svar: Nej.
Kritiken mot Aidanpää kommer någonstans ifrån – och har lett till en avstängning. Men de som har beställt avstängningen håller sig gömda i skuggorna. Detta understryker att det råder dubbla måttstockar i Umeå kommun.

Ett utförligare referat av VK:s artikelserie finns längst ned i detta blogginlägg.
Under rubriken Bilaga 2.

_______________________________________________________________

 

Bilaga 1.
Huvudskyddsombudets ”Framställan enligt 6 kap. 6 a § arbetsmiljölagen om begäran om arbetsmiljöåtgärd”

(Sedan följer Bilaga 2).

 

 

 

Bilaga 2.

Margaretha Alfredsson som chef på samhällsbyggnadskontoret

Låt oss börja med att citera en rubrik från Västerbottens-Kuriren 6 dec  2016:
”Nöjesresor för över en miljon”.

Låt oss sedan följa upp med ingressen
”På papperet kallas det värdegrundsarbete och personalfokusdagar, men VK:s granskning visar att över en miljon kronor gått till vad som till stor del är rena nöjesresor för personalen på Umeå kommuns it-kontor – samtidigt som ansvarig nämnd tvingats spara miljontals kronor. Skotersafari, badtunnor, downhill-cykling, spa och shower med Wallmans salonger och Roger Pontare är bara ett urval av vad Umeås skattebetalare stått för”.

It-avdelningen låg vid denna tid under samhällsbyggnadskontoret. Chefen hette Margaretha Alfredsson. VK följde upp detta med en djupare granskning. Tidningen var i kontakt med samtliga samhällsbyggnadskontor i alla mellanstora städer i norra Sverige för att höra hur många studieresor utomlands deras ledningsgrupp gjort och de ger alla samma svar: inga!

Tidningens slutsats rörande samhällsbyggnadskontorets resande sammanfattas i en annan rubrik:
”Umeå sticker ut i sitt resande”.
Sedan vände sig VK till en utomstående.
Professor i förvaltningsrätt: ”Det är fel på många plan”

Det förekom alltså även utlandsresor, bland annat till Dublin, samt nöjesresor med skotersafari och whiskeyprovning. VK lät professorn i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, Olle Lundin, ta del av tidningens uppgifter. Lundin uttalande sig på följande sätt: De verkar ju fullständigt ha tappat insikten om att det är någon annans pengar. Eller så har de förstått att det är någon annans pengar och bara ”nu kör vi”

Detta är en ytterst allvarlig kritik mot förhållandena på samhällsbyggnadskontoret under Margaretha Alfredsson.