Uppdaterad version: Vi har den långsiktighet S saknar. Samarbetet Hans & Anders har inneburit kortsiktighet och skapat sprickor inom S – men försvaras. Jag bemöter ”försvararna” (PS. Bloggen öppnas för Hartman som vill förklara och försvara sig)

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är bland annat detta som jag och vissa andra gör.

_______________________________________________________

 

Frimurare och andra gillar inte vad jag skriver.

I mina två senaste bloggar har jag bland annat skrivit följande: ”Hans Lindberg är inte vuxen rollen att leda Umeå kommun och dess bolag. Det är hårda ord – men orden är sanna.”

Under midsommarhelgen har tre stycken perifera socialdemokrater gått ut till försvar för Hans Lindberg efter dennes katastrofala oförmåga att besvara SvT:s fråga om huruvida han har efterforskat medias källor rörande skälen bakom avstängningen av Aidanpää-Malm – eller inte.

I samband med detta har en av Lindbergs ”försvarsadvokater” riktat kritik mot mig just för att jag har skrivit att Hans Lindberg inte är vuxen att styra Umeå. De som skyndat till Lindbergs försvar är följande personer:

* Thomas Hartman: skandalmakare och även frimurare – i tron att detta ska reparera hans karriär inom S,
* Robin Enander: politisk sekreterare och frimurare även han – fattar tyvärr inte att ”frimureriet” förstör hans politiska karriär,
* Anders Forss: ovanligt ensam – bland socialdemokrater.

Jag ska återkomma till dessa tre – och då även förklara varför jag kallar dessa ”perifera” socialdemokrater.

_________________________________________________

 

Det finns flera skäl till att jag inte anser Hans Lindberg vara ”vuxen rollen att leda Umeå” . Jag redovisar tre av dessa skäl här nedan.

 Skäl 1: Årets budgetarbete

Som Arbetarpartiet har visat, både i vår Alternativbudget och på denna blogg, står Umeå inför väldiga ekonomiska problem. Låt oss exemplifiera detta genom att titta på perioden 2019-2028 och redogöra för ekonomiavdelningens prognos vad gäller problemen under denna period (och troligen ännu längre fram i tiden).

Det grundläggande för nedanstående period är att kostnaderna överstiger intäkterna med katastrofala resultat. Se bilden nedan.

 

I en tidigare blogg, som var baserad på Arbetarpartiets alternativa budgetförslag, har jag kommenterat den hotfulla situationen med följande ord:
”Om kommunen fortsätter på samma sorglösa sätt beräknas gapet mellan kostnader och intäkter att uppgå till nästan 1,7 miljarder kronor år 2028!

Om ett sådant underskott tillåts bli verklighet skulle detta framtvinga akuta åtgärder som i sin tur skulle drabba kommunens vardagsverksamheter på ett katastrofalt sätt. Vi tänker bland annat på förskola, skola, äldreomsorg, individ- och familjeomsorger, kollektivtrafik, bostadsbyggande, underhåll av gatunät och fastighetsbestånd. Arbetarpartiets övergripande mål blir därför att förebygga att ett sådant katastrofalt budgetunderskott någonsin uppstår”.

Jag fortsatte sedan med:

”Om vi [sedan] lägger samman de prognostiserade underskotten mellan åren 2019 – 2028 pekar detta mot ett totalt underskott i intervallet 7,5 – 10 MILJARDER !”

Det socialdemokratiska budgetalternativet, och Hans Lindbergs inledning av debatten på budgetfullmäktige den 18 juni, präglades i allt väsentligt av en brist på förståelse: dels vad gäller de gigantiska problem som det växande budgetgapet innebär, dels av behovet att omedelbart påbörja arbetet med att stoppa det växande ekonomiska underskottet från att bli större. 

Arbetarpartiets problemformulering kontra Hans Lindbergs sorglöshet
Under budgetdebatten betonade jag att Arbetarpartiets budget för 2019 endast utgör det första steget av en lång och krävande trappa som i första hand sträcker sig tio år framåt i tiden. Eller annorlunda uttryckt: vår budget för nästa år utgör bara den första delen av en plan på tio år som syftar till att stänga gapet mellan kostnader och intäkter (krokodilgapet). Både under debatten på budgetfullmäktige och i en tidigare blogg har jag redogjort för hur vi vill minska kostnaderna och öka intäkterna.

Det borde ha varit varje partis främsta uppgift att, via sitt budgetalternativ, redovisa en plan för hur krokodilgapet ska stängas – i samband med budgetdebatten för en vecka sedan. Om det hotande underskottet tillåts bli verklighet kommer detta (vilket tål att upprepas) att drabba omsorger, utbildning, kollektivtrafik, bostadsbyggande samt underhåll av gatunät och fastighetsbestånd – på ett katastrofalt sätt.

Arbetarpartiets Alternativbudget (AA) speglade insikten om vad som krävs på tio års sikt.
Vårt budgetalternativ tog ansvar för Umeå kommun: för alla umebor samt för kommunens alla anställda – i syfte att lägga en så stabil grund som möjligt inför framtiden. Vi talar om Umeå kommuns framtid – inte om något enskilt politiskt partis framtid.

Det Hans Lindberg presenterade var en typisk, kortsiktig, S-valbudget. Istället för att ta ansvar för Umeå kommun som helhet var syftet med den S-budget som Hans Lindberg presenterade endast att maximera hans partis valresultat den 9 september – alltså 83 dagar senare.

Socialdemokraternas 83 dagar innebar alltså en något kortare tidshorisont än de tio år som vägleder både vårt budgetalternativ och vårt handlingsprogram för Umeå kommun. Skälet bakom denna skillnad är att vi har lyssnat till prognoserna från den ekonomiavdelning vars ledning Hans Lindberg varit med om att halshugga…

Denna kortsiktiga ansvarslöshet, som Hans Lindberg är ytterst ansvarig för, utgör det första skälet till att jag inte anser honom vara vuxen att leda Umeå kommun.

På framsidan i dagens VK (26/6) påstår Hans Lindberg att ”S har lyssnat på kritiken”.
Så därför ska nu ”välfärden prioriteras” istället för olika skrytprojekt, allt enligt Lindberg. Men detta käcka uttalande saknar täckning i S kortsiktiga budget för nästa år. Det intressant är emellertid att Lindberg, om än indirekt, erkänner tidigare misstag och även erkänner betydelsen av den hårda kritik som kommer från bland annat Arbetarpartiet.

 

Skäl 2: Tjänstemän i Umeå kommun vittnar om ”skakad organisation” och ”stor rädsla”

I ett reportage i VK från den 2 juni beskrivs den skada som avstängningen av de två ekonomicheferna Aidanpää och Malm åsamkat tjänsteorganisationen inom Umeå kommun. I ingressen till reportaget skriver VK följande:

”Situationen har skakat om i kommunens organisation. Tjänstemän vittnar till VK om stor rädsla.”

I ett annat reportage, gjort av Svt Västerbotten den 15 juni, uttrycks stämningen bland de tjänstemän som ska leda verksamheten för de uppåt 14 000 anställda i kommunen på följande sätt:

”Det är som rysk roulette. Vem som helst kan försvinna utan anledning”.

Hans Lindberg är kommunstyrelsens ordförande. Han är regeringschef i Umeå. Det finns ingen väg runt det faktum att huvudansvaret för den uppkomna situationen ytterst vilar på ”regeringschefen”. Det vill säga på Hans Lindberg! Hans Lindberg står även inför årets val som förstanamn på Socialdemokraternas valsedlar till kommunen. Tanken är alltså att han ska leda kommunen under ytterligare fyra år. Denna tanke skrämmer.

Hans Lindberg har hittills vägrat besvara alla frågor rörande de två ekonomichefer genom att först hänvisa till att det råder ”utredningssekretess” och i ett senare skede till att det handlar om ett ”personalärende”. Men om hela Umeå kommuns tjänsteorganisation, som ska leda verksamheten för uppåt 14 000 anställda, befinner sig i gungning präglad av rädsla så kan ingen regeringschef värd namnet undvika att ta ansvar för detta. Att inte erkänna problemet och – framförallt – inte göra något för att lösa problemet understryker ytterligare att Hans Lindberg verkligen inte är ”vuxen rollen att leda Umeå kommun och dess bolag”.

Låt oss alla stanna upp, om så bara för några ögonblick, och fundera över följande: avstängningen av de båda ekonomicheferna har skakat om hela kommunens tjänsteorganisation som präglas av rädsla och en stämning av att ”vem som helst kan försvinna utan anledning”. Denna organisation ska alltså leda verksamheten för 14 000 anställda. Kommunens ”regeringschef” har inte visat, på något sätt och i något som helst sammanhang, att han ens förstår problemet! Ni får förlåta mig mina hårda ord, men i valet mellan Hans Lindberg och Umeå kommun i övrigt – med dess över 120 000 invånare, 14 000 anställda, våldsamma ekonomiska underskott sett över en tioårsperiod och en mörk framtid – är det min förbannade skyldighet att säga att kejsaren saknar kläder. I det här fallet har inte ens kejsaren ett fikonlöv.

 

Skäl 3: Efterforskningen av källor

Ovanpå detta – som bara är ett urval av misstag från Hans Lindberg och hans närmaste omgivnings sida (i vilken Anders Ågren från Moderaterna ingår) – kommer så den katastrofala intervjun i Svt om efterforskning av källor. Jag tycker inte illa om Hans Lindberg som person. Därför satt jag och led när jag bevittnade denna obeskrivligt pinsamma tilldragelse. Men återigen: intervjun understryker att umeborna, alla kommunalt anställda och framtida behov av att någon åtminstone försöker skapa en ekonomi i balans förtjänar en bättre politisk ledning än den Hans Lindberg kan erbjuda.

Kom gärna med några politiska argument som pekar i motsatt riktning.
a. Börja gärna när det gäller hur skillnaderna mellan kostnader och intäkter ska minskas.
b. Fortsätt gärna med att förklara hur en ny omfattande omorganisation av den nuvarande tjänsteorganisationen kommer att dämpa den uppenbara oro som idag råder.

– – – – –

Jag har nu redogjort för några av skälen till varför jag står fast vid att Hans Lindberg och hans krets av rådgivare, till vilka Anders Ågren tveklöst hör, inte är vuxna rollen att leda Umeå kommun och dess bolag.

Låt oss därefter titta på de perifera socialdemokrater som gått ut till försvar för Hans Lindberg.

 

Frimurarbrödernas lojalitet

Det handlar nämligen om perifera socialdemokrater. Låt oss titta på vilken plats de har på Socialdemokraternas valsedlar.
– Thomas Hartman, icke valbar plats, Umeå kommun
– Robin Enander, icke valbar plats, Umeå kommun
– Anders Forss, ingen plats alls

Detta säger en del men långt ifrån allt.

Thomas Hartman har i mer än ett årtionde befunnit sig ute i kylan när det gäller förhållandet mellan honom och det socialdemokratiska partiet. Genom ett själviskt och ofta illojalt beteende har han gjort sig mer eller mindre omöjlig inom S. Region Västerbotten kom att bli hans räddningsplanka. Men även där har det stormat kring Hartman. Han tillhör de som anklagats för att ha behandlat anställda som varit kritiska mot makthavarna inom Region Västerbotten mycket illa. Hartman blev även påkommen med att ha skapat ett fejkat facebook-konto som han bland annat använde för att bemöta kritik mot sig själv.

En mer pikant del av Hartmans verksamhet består i att han tillhör Frimurarna. Och högt uppsatt är han dessutom, enligt det avslöjande som VK gjorde 2016. Det finns tio grader bland frimurarna, och Hartman hade år 2016 uppnått den nionde graden. Som jämförelse kan nämnas att en av hans frimurarbröder, Anders Ågren, hade uppnått den högsta (tionde) graden.

Att Hartman nu stormar ut i försvar för Hans Lindberg utgör tveklöst ett sätt för honom att försöka ställa in sig hos Hans Lindberg och kretsarna kring denne. Jag tror dock inte att detta kommer att hjälpa Hartman i hans framtida karriär inom S. Skriverierna kring hans aktiviteter inom Region Västerbotten och hans medlemskap i Frimurarorden utgör fortfarande inga meriter – åtminstone inte hos den grupp sossar som står i kulisserna och väntar på att få efterträda kretsen kring Hans Lindberg. Detsamma gäller hans försök att nu ställa in sig hos Hans Lindberg med flera. Snarast tvärtom!

Thomas Hartman har sedan detta skrevs hört av sig och invänt mot hur han har beskrivits i denna blogg. Längst ned har jag därför publicerat Hartmans kommentar samt den artikel – skriven av Svt – som jag bland annat har baserat mig på.

————————————————-

 

När det gäller Robin Enander så finns det en förklaring till att han står på icke valbar plats. Idag är han Hans Lindbergs politiska sekreterare och sådana brukar ofta stå långt ned på valsedlarna. Så det vore fel att dra några mer långtgående slutsatser av hans placering på valsedeln. I valet 2022 kan han mycket väl stå på andra plats på någon valsedel. Precis som Janet Ågren. Men inte desto mindre är Robin Enander, till skillnad från Janet Ågren då hon var politisk sekreterare, en perifer person. Detta beror bland annat på att även han är medlem i Frimurarorden. Det ger inga pluspoäng hos den generation av yngre socialdemokrater, som nu håller på att ta över partiet, att ”hänga” tillsammans med Thomas Hartman och Anders Ågren på frimurarordens tillställningar. Inte minst då kvinnor är uteslutna från denna klubb för inbördes beundran och ömsesidigt gynnande av varandras karriärer (något som S-kvinnorna inte borde sörja allt för mycket över). Detta kan mycket väl leda till att Robin Enander fortsätter att vara en perifer person inom socialdemokratin – även om osvuret är bäst. Till skillnad från Hartman är Enander tillräckligt ung för att kunna ”lägga om kursen”.

————————————————————————–

Slutligen om Anders Forss – den allra mest perifere.

Först skriver Forss att ”Jan Hägglund har gått flera steg för långt i sin kritik mot Hans Lindberg”. I nästa andetag påstår samme Forss sig stödja min och Arbetarpartiets långsiktiga metod att angripa det växande gapet mellan kostnader och intäkter – något som i sin tur inte alls går ihop med den kortsiktiga ”vinna-val-metod” som präglar budgetarbetet under ledning av de båda kommunalråden Hans Lindberg och Anders Ågren (Bill och Bull).

Jag överlämnar därför åt Anders Forss att utkämpa striderna – både med sina privata demoner och med demonerna inom sitt eget parti.

__________________________

 

Till sist – framtida samarbete och arbete

Med tanke på vad som har drabbat Umeå kommun sedan mitten av mars detta år finns det faktiskt en sak som jag ångrar: nämligen att jag inte har framfört min och Arbetarpartiets kritik mot de snabbt växande bristerna i Hans & Anders ledarskap tidigare. Långt tidigare.

Kritiken mot ”regeringschefen” Hans Lindberg betyder naturligtvis inte att jag, och Arbetarpartiet i övrigt, vill att en skattesänkar-allians ska ta över ledarskapet i Umeå. Vi ser delar av Socialdemokraterna i Umeå som möjliga framtida samarbetspartners.
Vi hoppas att dessa delar av S går stärkta ur kommunalvalet – på bekostnad av andra delar av socialdemokratin.

Men förutsättningarna för ett samarbete som gynnar alla umebor, samt de kommunalt- och landstingsanställda, är att det parti som har en långsiktig politik för ekonomin och personalpolitiken går framåt. Rejält.

Ni förstår vad jag menar.

Men det handlar inte endast om valdagen. Vi behöver dig i vårt arbete även de 1460 dagarna mellan valen!

____________________________________________

PS. I min blogg från tisdagen 26/6 skrev jag bland annat följande: ”Hartman blev även påkommen med att ha skapat ett fejkat facebook-konto som han bland annat använde för att bemöta kritik mot sig själv”.

Detta fick Thomas Hartman att reagera. Han ringde upp mig och förklarade att han såg sig orättvist behandlad. Han ansåg sig ha blivit lurad av någon som fejkat ett facebook-konto och som sedan skapat en fejkad facebook-profil. Thomas Hartman sade till mig att han ville berätta sin bild om hur detta hade gått till i verkligheten.

Här nedan publicerar jag därför först Thomas Hartmans förklaring till det han kallar ”den fejkade facebook-profilen”. Sedan har jag lagt ut en länk till en artikel som Svt Västerbotten skrev, detta i samband med att fejkprofilen avslöjandes i juni 2016. Det är bland annat på denna artikel från Svt som jag har baserat den formulering ovan mot vilken Hartman starkt vill invända.

Här följer nu Thomas Hartmans förklaring till den, enligt honom, fejkade facebook-profilen.
Han (Hartman) hade fått en vänförfrågan på Facebook från en person (den fejkade profilen). Det som denna person bland annat hade skrivit i sin Facebook-profil var att han hade jobbat med Euro-kampanjen 2003 och hade flera gemensamma vänner med Hartman från denna tid. Då det stämde att Hartman hade deltagit i Euro-kampanjen tänkte han att han sannolikt hade träffat personen i just detta sammanhang och Hartman accepterade därför denna vänförfrågan. Detta trots att Hartman brukar vara försiktig när det gäller vänförfrågningar på Facebook, då han tidigare råkat ut för nätbedrägerier.

Det som sedan kom att framställa Thomas Hartman i dålig dager var att ”fakeprofilen” i några inlägg försvarade Hartman och hans ifrågasatta arbetsplats (Region Västerbotten).

Hartman uppmanar alla att vara vaksamma på internet och aktivt tänka kritiskt kring saker som publiceras då allt inte är som det ser ut att vara.

 

På följande länk kan du sedan läsa vad Svt Västerbotten skrev i samband med att fejkprofilen avslöjandes i juni 2016: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/direktor-anklagas-styra-falsk-profil

Det är alltså bland annat på denna artikel som jag har baserat min uppfattning. DS

 _____________________________________________

Stöd en kunnig och orädd opposition, som bekämpar skrytprojekt, att återerövra personal- och medborgarmakt i Umeå – hjälp Arbetarpartiet nå 10 % i kommunvalet för att med råge klara 3-procentspärren etablissemanget satt för att bli av med oss.