Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.
__________________________________

Det har kommit väldigt många kommentarer till mitt blogginlägg om Ålidhems framtid. Kommentarerna har vidgat debatten till att även gälla Östra Ersboda och droghandel. Vissa kommentarer har gått direkt till bloggen. Andra har kommit till mig via mail. Här nere redovisar jag tre kommentarer till min blogg om Ålidhem och mina svar på dessa kommentarer.

1. Kommentar från L till mitt blogginlägg
Jag har svårt att se att man kan förändra Ålidhem, annat än att införa någon slags sociala åtgärder som inte innefattar bostadsrättsbyggen. Östra Ersboda och Ålidhem är Umeås sorgebarn, men på Östra Ersboda så finns det både radhus och villor för flera miljoner att köpa, men vad hjälper det när det är beteenden hos socialt utsatta människor som måste förändras? ”White flight” ifrån problemfyllda områden är inte konstigt, men att tro att det löses med bostadsbyggen är nog naivt. Varken du eller jag bor på Ålidhem eller Östra Ersboda, även om vi skulle KUNNA köpa bostäder där och som du tror, genom det ”hjälpa till” att få bostadsområdena bättre….

Mitt (Jannes) svar till L
Tack för ditt inlägg
Min arbetsplats, sedan 34 år tillbaka, ligger på Ålidhem. Varje dag besöker jag Ålidhems centrum för att handla lunch. Jag har i snitt varit ute och ”knackat dörr” på Ålidhem varannan vecka under alla dessa 34 år – sommar som vinter, under valrörelser och även de övriga åren – vilket betyder att jag har talat med folk på detta bostadsområden vid väldigt många tillfällen (då vi även haft bokbord och möten på stadsdelens centrum). Jag har talat med studenter, barnfamiljer, invandrare, arbetslösa med missbruksproblem, m fl. En av de saker som ålidhemsborna ville, och fortfarande vill, är att tala om just Ålidhem.

Jag tror inte att EN åtgärd räcker för att vända trenden på Ålidhem. Det krävs självklart flera. Jag tycker att detta framgick tydligt av det jag skrev tidigare. Jag håller med om att bostadsrätter inte är den FÖRSTA åtgärden, och att den kan verka främmande idag, men när vi väl har svängt utvecklingen åt rätt håll så måste det även till bostadsrätter. Detta för att BEFÄSTA vändningen. Fler boendeformer och flera upplåtelseformer måste ingå i programmet för att vända utvecklingen på Ålidhem. Det som jag ser som den mest OMEDELBARA uppgiften idag är att bromsa rörelsen mot gängbildning och knarkhandel. Knarkhandeln på Ålidhem har jag sett med egna ögon. Den sker provocerande öppet.

Det positiva måste också framhållas. Det har byggts nya hyresrätter på tidigare parkeringsplatser. Innergårdarna är trevligare och det finns miljöprojekt. Men detta räcker inte till för att öka den sociala stabiliteten. Ett av problem redan från första början med Ålidhem bestod i att de som planerade stadsdelen trodde att studenthushåll skulle komma att ha lika många bilar (och därmed behövde lika mycket parkeringsyta) som hushåll med arbetande. Därför fick området gigantiskt stora, tomma och smärtsamt tråkiga parkeringsplatser. Detta bidrog även till att den sociala balansen blev sned mellan studenter som såg Ålidhem som ett ”naturligt” genomgångsområde, och de med jobb och barn som – åtminstone inte till en början – såg Ålidhem som ett genomgångsområde. Ålidhem är ett av exemplen på hur miljonprogrammet har misslyckats. Men det finns även lyckade exempel när det gäller miljonprogrammet.

Du och jag anser båda att problemen på Ålidhem och Östra Ersboda är stora. Men jag tycker inte att vi bara kan ge upp något av dessa bostadsområden. Det vore att svika de boende. Till detta ska läggas att de samhällsekonomiska kostnaderna skulle bli astronomiska.

Ålidhems och Östra Ersbodas problem är inte enbart ett problem för de som bor på dessa områden. Det är hela Umeås problem. Misslyckas vi som ska ta ansvar riskerar problemen i dessa områden att sprida sig till andra områden. Detta inkluderar knarkhandeln. Jag ser läget som kritiskt när det gäller Ålidhem. Men inte som HOPP-löst. Jag tänker arbeta mot gäng och knark samt för Ålidhem och andra utsatta områden. Det finns goda krafter att bygga på, både vad gäller Ålidhem och Östra Ersboda, och det gäller att hitta och organisera dessa. Jag tänker inte ge upp. Jag hoppas att inte heller du ger upp.

Till sist: Jag är initiativtagare till en partipolitiskt obunden manifestation på temat ”Bekämpa knarket – stötta missbrukaren”.
Manifestationen hålls fredagen den 31 augusti 18.00. Samling och avslutning på Rådhustorget. Det blir fackeltåg, om tillstånd till facklor ges av polisen, samt anföranden. Välkommen.

–          –         –         –         –

2. Kommentar från M till mitt blogginlägg
Det är sorgligt vad som händer nu med Ålidhem. Det har ju aldrig varit de välbeställdas hemvist, men när jag växte upp där på 70 och 80-talet var området tryggt. Numera drar nog sig många för att gå ut på kvällen där, eller ens att passera genom området när det är mörkt. Mycket beror detta på den pågående segregeringen som tycks vara politikernas lösning för de välbeställda, påbekostnad av alla andra. De packar avsiktligt ihop invandrare, arbetslösa, och studenter på samma område. Dvs de som har lite och behöver mycket. Sen förundras de över att brottsligheten ökar, tryggheten förvinner, och att folk flyr området. Det finns en lösning som tyvärr inte är populär i de övre delarna av samhället. Sluta segregera och skapa fattiga bostadsområden.

Mitt (Jannes) svar till M
Du har en helt riktig problembeskrivning, även om folk fortfarande vågar gå ut på kvällen (fast vissa ser sig om över axeln). Däremot så är det inte så lätt att bara ”sluta segregera och skapa fattiga bostadsområden” när väl ett område har drabbats av djupgående problem. Självklart så bör saker kunna diskuteras öppet, som segregering. För att undvika att misstagen som lett fram till dagens situation på Ålidhem och Östra Ersboda inte ska upprepas. Men uppgiften nu är att vända trenden på dessa två områden (och om vi inte agerar snabbt – även på Mariehem)! Det svåra är just att vända trenden. Jag har skrivit om detta i en annan kommentar till detta blogginlägg.

–         –         –         –         –

3. Kommentar från S till mitt blogginlägg om Ålidhem
Det fanns det tyvärr redan på 80- och 90-talet…..  [ missbruk av droger/Jh ]

Mitt (Jannes) svar till S
Det fanns individer som rökte hasch redan på 80- och 90-talet och även tyngre missbrukare. Men det nya är att det pågår en gängbildning och att detta skapar en mer organiserad och öppen knarkhandel. Det går inte att bortse ifrån mordet som hände i våras. Mordet hade med knarkhandeln att göra. Detta visar på det hårdnande klimatet. Och detta är ett nytt inslag sedan 80- och 90-talen. Den ökade oron är inte obefogad.

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Men dagens politiska makthavare måste tvingas att lyssna. Hjälp oss därför att uppnå 10 % och därmed erhålla större tyngd.

 Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat
__________________________________

Äldreomsorgen riskerar personalbrist under de kommande åren.

En av flera metoder för att göra arbetet inom äldreomsorgen mer attraktivt, och även i syfte att förebygga att andelen anställda utan utbildning ökar, är att införa en ”karriärstege”. Jag och det parti jag tillhör, Arbetarpartiet, strävar efter:
att  alla inom äldreomsorgen ska kunna vidareutveckla sig inom yrket och verksamhetsområdet,
att  de som arbetar inom äldreomsorgen minst ska ha en vårdbiträdesutbildning,
att  alla inom äldreomsorgen ska kunna bygga vidare på sin utbildning.

Det krävs två STÖRRE åtgärder för att undvika en katastrof inom äldreomsorgen i Umeå kommun.

Åtgärd I: Den första åtgärden består i att våga acceptera verkligheten.
Verkligheten består i att kostnaderna ökar snabbare än intäkterna och att detta leder till en snabb ökningen av underskottet i driftsbudgeten. Detta kommer att slå mot skola, omsorger och underhåll av gator och fastigheter. Se tabellen:

Underskottets utveckling

År 2019: underskottets effekter blev att verksamheterna förlorade 148 miljoner,
År 2023: prognosen visar på ett ekonomiskt behov att spara skrämmande 746 miljoner,
År 2028: utan dramatiska åtgärder kommer underskottet att ligga på förödande 1700 miljoner – bara detta enda år!

Lägger vi ihop underskotten för tioårsperioden 2019-2028 innebär det besparingar (nedskärningar) på förskolor, skolor, omsorger, miljösatsningar, kultur och fritid på mellan minst 7,5 miljarder och 10 miljarder (inte miljoner).

Men denna brutala verklighet vill varken Socialdemokraterna, med sina hang around-partier, eller moderaterna med sina ”hang arounds” tala om. Åtminstone inte före valet.

Arbetarpartiet vågar erkänna verklighet – även om den är hemsk.
Vi har därför ett åtgärdsprogram som går ut på att förhindra att underskottet någonsin hamnar i intervallet 7,5 – 10,0 miljarder. Men detta åtgärdsprogram måste sjösättas direkt efter valet – helst före – och består av ett helt batteri av åtgärder. Exempel:
* den exklusiva färjan Umeå-Vasa omprövas till förmån för ett billigare alternativ. Detsamma gäller även fotbollshallar.
Det som står på spel är om kommun ska kunna upprätthålla lagstadgad verksamhet som skola och omsorger – eller inte?
* att den kommungemensamma förvaltningen behålls, med sin modernare ledarskapskultur, som prioriterar helhetssyn, långsiktiga prognoser och långsiktigt tänkande, gedigna utredningar, en kamp mot förstelning och modet att delegera till de på ”golvet” (exempelvis undersköterskor).

Detta innebär en vinst på 300-400 miljoner per år!

De partier som inte vågar erkänna verkligheten kan naturligtvis inte heller utarbeta ett åtgärdsprogram för att förhindra den hotande ekonomiska katastrofen. Eller också gör de detta bakom ryggen på väljarna – men håller nedskärningarna hemliga till efter valdagen den 9 september.

Åtgärd II: En karriärstege inom äldreomsorgen – en metod för att stärka de anställdas ställning

Låt oss repetera.
Äldreomsorgen riskerar personalbrist under de kommande åren. En av flera metoder för att göra arbetet inom äldreomsorgen mer attraktivt, och även i syfte att förebygga att andelen personal utan utbildning ökar kraftigt, är att införa en ”karriärstege”. Arbetarpartiets strävan är att alla inom äldreomsorgen ska kunna vidareutvecklas inom yrket. Vi strävar även efter att alla som arbetar inom äldreomsorgen ska ha utbildning.

Precis som när det gäller ekonomin är hotet överhängande.

Titta på dessa siffror som berör utvecklingen fram till år 2028 i Umeå kommun:

• äldreomsorgens behov av personal ligger på över 2900 nya anställda,
• även om äldreomsorgen fick alla nya undersköterskor skulle det fattas 200,
• om äldreomsorgen fick 40 % av de nya (landstinget konkurrerar) fattas 800,
• kommunens tjänstemän tror dock att kommunen endast får cirka 30 procent!

Detta visar på det andra hotet mot äldreomsorgen i Umeå kommun. Det första är ekonomiskt. Det andra utgörs av brist på personer att anställa. Och de är väldigt många.
Arbetarpartiet vill därför införa en karriärstege inom äldreomsorgen – som en av flera åtgärder.
En sådan karriärstege bör ha följande inslag:

 a) Fler anställda inom vårdnära service.
Det behövs anställda som arbetar med exempelvis lokalvård (och annan vårdnära service) så att undersköterskorna får mer tid till vård och omsorg. Alltför mycket av undersköterskornas arbetstid går idag bort till städning, tvätt och dokumentation,

b) Alla ska minst ha en utbildning som vårdbiträde.
Svårigheten att hitta utbildade undersköterskor har inneburit att Umeå kommun har tvingats att anställa helt outbildad personal. Detta är inte acceptabelt. Alla måste minst ha en vårdbiträdesutbildning – och senare ges möjlighet att vidareutbilda sig till undersköterskor.

c) Lokalvårdare blir sjukvårdsbiträde
En grupp som ska erbjudas utbildning till vårdbiträde är de lokalvårdare som redan är inne i verksamheten på arbetsplatsen,

d) Det måste bli lättare för undersköterskor att specialisera sig.
För att behålla undersköterskorna måste kommunen underlätta för dessa att vidareutbilda sig. Det måste gå att specialisera sig inom t ex demensvård, psykiatri och handikapp.

Äldreomsorgens kris måste avvärjas.

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.