Sällan har ett parti med så många mandat som V haft så lite inflytande. Detta p g a att V skaffat sig så många fiender. Del II

Jag ber om ursäkt för att jag inte har kunnat hålla tiden.
Våra medlemmar krävde, i god demokratisk andra, en rejäl rapport rörande alla turerna i förhandlingarna efter valet. Våra möten ska sluta 21.30. Men detta slutade 22.00. Därefter dröjde sig hälften kvar för att ställa ytterligare frågor. Och då förhandlingar efter detta val blir extra komplicerade på grund av den koppling som finns till maktspelet på riksplanet så krävs det att vi som förhandlat – undertecknad, Patrik samt Davis verkligen är tillgängliga, berättar det vi VET samt kommer med s.k. KVALIFICERADE GISSNINGAR när vi inte vet säkert utan måste besvara frågor i alla fall. Jag är stolt över att tillhöra Arbetarpartiet och att ha fått det förtroende som jag har fått av andra medlemmar.Så därför har ni, kära läsare, blivit övergivna. Jag klarade inte av att skriva klart Del II. Men jag kör igång nu för att avsluta det hela före 24.00. De av er som vill får ta del av den färdigskrivna Del II till morgonkaffet.

Tack för er förståelse.

Igår berättade jag att det finns olika sätt på vilket du kan skaffa dig politiska fiender.

Här måste vi stanna upp och reda ut en mycket viktig sak: det är en stor skillnad mellan att ha politiska fiender och att vara politiska motståndare. En av de finaste människor som jag har träffat sedan jag hamnade i Umeå kommunfullmäktige 1991 hette Nils-Ivar Nilsson. Han finns inte med oss längre. Och han var Moderat och min bänkgranne. Till vänster. Då han hörde lite illa under sina sista fyra år brukade han fråga mig, då han varit upptagen med att förbereda sig, ”Janne, vilken knapp ska jag trycka på”. Mitt svar blev nästan alltid ”röd”. Den som trycker på röd knapp opponerar sig mot Kommunstyrelsens förslag. Och eftersom Socialdemokraterna dominerade Kommunstyrelsen betydde grön knapp att du stödde S med röd knapp betydde att du gick emot S. Nils-Ivar och jag tyckte detta var mycket roligt. Så efter ett tag brukade han fråga: ”röd – som vanligt” Och jag brukade svara ”Ja, du är väl ingen centerpartist”. Nils-Ivar: ”Nej, för sjutton”. Så Nils-Ivar röstade rätt under alla år. Även När S och M var överens och Nils-Ivar skulle rösta grönt litade han på mig. Och det kunde han.

Själv litade jag på Nils-Ivar i mer allvarliga ting. Missförstå mig inte. Mötena i kommunfullmäktige är mycket allvarliga, sedd i sin helhet, men inte själva omröstningarna. Du trycker bara på en knapp. Ibland, när Nils-Ivar inte hörde vad jag viskade på grund av allt brus och buller, brukade jag peka på de tre knapparna. Då fick jag förtroendet att trycka på rätt knapp – år honom. Nils-Ivar röstade aldrig fel under dessa fyra år – tack vare mig.

Nils-Ivar och jag var politiska motståndare. Men vi var absolut inte politiska fiender – detta är en väldig skillnad.

Det jag tänker förklara att Vänsterpartiet i Umeå, trots både en valframgång i ryggen och hela 11 mandat, inte får större politiskt inflytande än vad de får. Skälet är att Vänsterpartiet har gjort politiska motståndaren till politiska fiender.

Detta har gjort att Vänsterpartiet håller på att försätta sig i samma position som SD på riksplanet – ett utfryst gäng av allt bittrare ledamöter i fullmäktige, styrelser och nämnder som – på grund av sin ökande bitterhet – är på väg att isolera sig ännu mer. Detta genom att ständigt öka antalet politiska motståndare som blir till politiska fiender.

De som har gått i spetsen för denna utvecklingen är gruppledaren Ulrika Edman, förre ordföranden för V:s partiorganisation i Umeå Gudrun Nordborg plus V:s ordförare i Västerbotten Bore Sköld. Låt mig ge några exempel:

1. Vänsterpartister påstår att Socialdemokraterna i Umeå, och på riksplanet, rör sig i en ”brun” riktning. Brun var färgen på skjortan på de mest våldsamma nazisterna och då någon kallar en annan, person eller organisation, för brun i politiken är detta den värsta förolämpningen en vänsterpartist kan ge till en Socialdemokrat.

Låt mig exemplifiera:

a) Gudrun Nordborg. På grund av att romerna avhystes från Campingen på Nydala år 2015 kallade Gudrun Nordborg, som då var ordförande för Vänsterpartiet i Umeå, för en ”skammens dag”. (Och med dessa ord gör man inte om politiska motståndare till politiska fiender). Men sedan följde V:s ordförande och kommunfullmäktigeledamot upp det hela med följande: att denna ”riskerar att följas av fler i allt brunare nyanser”. Innebörden är att Socialdemokraterna, som var ytterst ansvariga för beslutet att avhysa romerna, höll på att utvecklas i nazistisk riktning.

Detta omvandlar politiska motståndare till politiska fiender.

Bore Sköld. Ordförande för Vänsterpartiet i Västerbotten, och (åtminstone) ersättare i Umeå kommunfullmäktige, förde följande resonemang på en demonstration i Umeå år 2016: SD är nazister. Socialdemokraterna har övertagit SD:s flyktingpolitik, alltså blir S … Ja, vad? Debatten hamnade på Facebook där Bore Sköld frågade ordföranden i Arbetarpartiet om inte även denna ansåg att Socialdemokraterna ”rört sig i nazistisk riktning” ? Vår ordförande svarade naturligtvis NEJ på denna fråga. Socialdemokraterna rörde sig nämligen inte i nazistisk riktning.

Detta sätt att uttrycka sig, är extremt felaktigt, och visar del på Bore Skölds gigantiska brist på kunskaper när det gäller vad nazismen var, vad SD är och – framför allt – hur man omvandlar politiska motståndare till politiska fiender.

Fortsättning följer …