Apropå Vänsterpartiet och ”fake news”: Hur många gånger kan V sälja att partiet släpper sitt EU-motstånd ?

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress
Den 8 november skriver media att Jonas Sjöstedt vill ge upp sitt och Vänsterpartiets EU-motstånd. De ska bli snälla EU-kritiker. EU-motståndare vill att Sverige ska lämna EU. Medan EU-kritiker påstår sig tro, och det på fullaste allvar, att de ska kunna ändra EU till det bättre. Inifrån. Alltså, på riktigt.
Detta vore komiskt – om det inte vore så tragiskt.

Varför?

Därför att Jonas Sjöstedt lyckas få media att rapportera att han vill ge upp Vänsterpartiets EU-motstånd – som om det vore något nytt.
Och för att det hjälpte Sverigedemokraterna in i riksdagen!

 

* Jonas Sjöstedt, och före honom Lars Ohly, har nu tillsammans gett upp V:s EU-motstånd – för fjärde gången!

Många, inte alla men många, journalister är känsliga små käril. Mycket känsliga. Speciellt om du skulle säga att de antingen är obildade idioter när det gäller frågan om V och EU-motståndet – vilket jag aldrig skulle tänka mig att säga, även om detta är exakt vad jag tänker.
Det jag däremot skulle kunna säga, även om det inte är vad jag tänker, är att de som rapporterar om Sjöstedts uppgivna EU-motstånd som vore det en nyhet påminner om några som är gravt politiskt senildementa.

Jag repeterar l-å-n-g-s-a-m-t för representanterna för media: ”Vänsterpartiet har gett upp sitt EU-motstånd  t-r-e   g-å-n-g-e-r   t-i-d-i-g-a-r-e.
Därför borde denna, den fjärde gången, inte vara någon nyhet. Men det ÄR det. För de gravt politiskt seni … o s v.

Jag måste bara få ägna mig åt lite lyteskomik. Jag ska säga att Vänsterpartiet nu överger sitt EU-motstånd för fjärde gången.
Men det känns tunt, mycket tunt, med tanke på trögheten och oviljan att ta emot budskapet.

* Låt oss därför även föra fram det just sagda på engelska: for the fourth time,
* Vi understryker det hela med tung tyska: zum vierten mal,
* Låt oss pressa på med dramatisk franska: pour la quatrième fois,
* För att nå fram behövs troligen även spanskans raka: por cuarta vez.

Tycker ni att detta påminner om den Monty Pyton-sketch där en köpare av en papegoja försöker förklara för säljaren att papegojan som han köpte faktiskt var död. Jag hoppas det.
Jonas Sjöstedt är nämligen lika övertygande som försäljaren av en död papegoja när han försöker få folk, som inte är gravt politiskt senildementa, att tro att han verkligen har något EU-motstånd kvar att ge upp. Men uppenbarligen finns det sådana personer inom media. Det finns uppenbarligen både journalister, och nyhetschefer, som tycker att detta ÄR en nyhet. Annars skulle de bara be Sjöstedt hålla käften. Detta eftersom Sjöstedt försöker sälja på dem samma nyhet – för fjärde gången.

Vi avslutar med latinets vackra: quia dies quartus

 

* För att ändra grundlagen krävs att riksdagen fattar likalydande beslut två gånger – med ett mellanliggande riksdagsval

Låt oss friska upp minnet hos de inom media som är mottagliga för bromsmediciner och hoppas på det bästa när det gäller en visserligen avtagande men, kanske, till viss del ännu existerande förmåga att minnas tidigare händelser. Om den serveras på silverfat.
Idag finns medlemskapet i EU inskrivet i den svenska grundlagen. Nu är det så, lyssning allihopa!, att för att grundlagen i Sverige ska kunna ändras så krävs att riksdagen fattar beslut två gånger med ett riksdagsval emellan dessa två omröstningarna i riksdagen. Denna procedur gäller även om ifall det svenska EU-medlemskapet ska skrivas in i grundlagen.

Och då är ju frågan om hur Vänsterpartiet röstade!

 

* Till media om  journalistik, ej undersökande, utan av mer elementär art.
Om V röstade FÖR att EU-medlemskapet skulle skrivas in i   g-r-u-n-d-l-a-g-e-n   är det omöjligt att, samtidigt, hävda att detta parti är EU-motståndare! Den första frågan som en seriös, eller bara normalintresserad, journalist borde ställa sig är därför HUR röstade Vänsterpartiet i den första omröstningen i riksdagen som gällde om ifall EU-medlemskapet skulle skrivas in i den svenska grundlagen?
Eller inte.

Den andra frågan som en seriös, eller bara halvintresserad, journalist borde ställa sig är hur V röstade den andra, och avgörande, gången som riksdagen röstade om ifall EU-medlemskapet skulle skrivas in i grundlagen?
Eller inte.

 

* Sedan var det ju frågan om V:s agerande i samband med det mellanliggande riksdagsvalet.
Vi syftar på det val som ska hållas till riksdagen mellan de två omröstningarna i riksdagen. På vilken politik gick Vänsterpartiet till val på inför det riksdagsval som måste hållas mellan den första omröstningen, och den andra omröstningen, då en grundlag ska ändras? Gick V till val på en politik som motsäger att Sverige ska skriva in ett EU-medlemskap i grundlagen.
Eller gick V till val på en politik som tillät partiet att rösta för en grundlagsändring då frågan kom upp för omröstning i riksdagen den andra och avgörande gången.
Spännande…

 

* Vänsterpartiets övergivna EU-motstånd – en komisk tragedi i tre akter.
Den journalistiska Metoden borde vara att, Först och Främst, ta redan på vilket ÅR talar vi om. Åren flyger ju bara fram?
Svaret på frågan gör det hela komplicerad. Vi talar nämligen om forntiden. År 2010. Vem kan väl minnas vad som hände för åtta (8) år sedan? Om han, eller hon, är gravt politiskt senildement. Och därför inte kan googla.

Det jag mest minns från detta riksdagsval året 2010 var Lars Ohlys olidliga fnitter. Han var så övertygad om att V, MP och S skulle besegra Alliansen att han gick omkring i vad som verkade vara ett ständigt euforiskt rus. Och fnittrade. Utom på valnatten. Ohly hade då kompromissat bort allt. Han hade – till och med – gått ur Svensk-kubanska föreningen för den goda sakens skull: en ministerpost. Och så resulterade det hela i ett nederlag för de s.k. rödgröna – som alltså fnittrade bort valrörelsen.

Men låt oss titta på hur frågan om EU hanterades före, under och efter valrörelsen detta fnittriga år.

 

Akt I   den 2 juni 2010:
Riksdagen röstar om det ska skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i EU.
Eller inte.
V röstar FÖR att det SKA skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i  EU.
Här överger V sitt EU-motstånd för första gången.

Akt II   rödgrön överenskommelse inför riksdagsvalet 2010:
De ”rödgröna” slår fast ”att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU”. Dessutom innehåller de rödgrönas uppgörelse att de tre partierna även stöder Lissabonfördraget, d v s EU:s ”grundlag”. Denna innefattar bland annat den s.k. solidaritetsklausulen som innebär att Sverige ska ställa upp om något EU-land blir angripet militärt. De tre partierna (V, MP och S) konstaterar att EU är en ”central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör” och utesluter ej ett svenskt deltagande i militära insatser inom ramen för EU och Nato!

Vänsterpartiets dåvarande ordförande Lars Ohly kommenterade, fnittrande, denna överenskommelse som ett ”steg i rätt riktning på alla områden”. Detta var tveklöst en politik som tillät V att rösta för grundlagsändringen rörande EU en andra gång.

Och här överger alltså V sitt EU-motstånd för just andra gången.

Akt III  den 24 november 2010:
Riksdagen röstar om det ska skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i EU,
eller inte, för andra och avgörande gången.
V röstar FÖR att det SKA skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i  EU.
Här överger V sitt EU-motstånd för den tredje, och avgörande, gången.

Det enda parti som röstar nej till förslaget att ändra grundlagen och står fast vid sitt EU-motstånd vid detta tillfälle är Sverigedemokraterna.
Detta var också det år då SD kom in i riksdagen…

 

* Fjärde gången = Fake News

Mot denna bakgrund frågar jag mig: Hur kan media köpa en nyhet för fjärde gången – en nyhet som dessutom är åtta år gammal?

– det kan ha med vänskapskorruption att göra,
– men det är troligare att det handlar om bristande kunskap,
– eventuellt ren ock skär dumhet,
– eller slöhet.

Oavsett vilket: Är det någon som förundrar sig över debatten om ”fake news”.

____________________________________________

Du som vill läsa de hittills åtta blogginläggen om den
svenska politiska fegheten, efter varandra, kan göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.