Uppdat 15.25. Vänstern smutskastade även vår kamp mot islamisterna för att stoppa hedrandet av Umeås första öppna transperson i modern tid

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress
Min uppgörelse med den aggressive Alejandro Caviedes (AC) – han som uppträder i facklig skepnad då det passar, och som förtroendevald representant för socialdemokraterna då DETTA passar – får vänta till på torsdag. Men då ska jag publicera en analys av de argument som han har använt för att angripa mig mellan de svordomar och andra okvädningsord som han också har riktat mot mig. Jag ska dessutom redovisa hans (enligt Caviedes egen utsago) stora roll bakom att frågan om att ersätta LOV med LOU överhuvudtaget kom upp till prövning i Umeå kommunfullmäktige. Jag lovar att detta kommer att bli en lärorik läsning. Skälet till att jag skjuter upp del två av min uppgörelse med AC är att jag inte kan låta bli att kommentera en annan och våldsam debatt under Umeå kommunfullmäktige måndagen den 28/1. En debatt som inte refererades i tisdagens VK.

 

Del I

Vi i Arbetarpartiet hade i en motion föreslagit att kommunen skulle hedra Umeås första offentliga transperson i modern tid, Gustav Bertil Lindgren, mer känd som ”Bertilda”. Bertilda är som alla förstår ett könsöverskridande namn bestående av det manliga namnet Bertil och det kvinnliga Tilda vilka tillsammans blir Bertilda. Skälet till att vi anser att Bertilda ska hedras är att denna människa blev förvandlad till en fredlös i Umeå kommun, en ”var mans niding” (för att använda ett ålderdomligt uttryck) och trots detta visade ett förtvivlans mod för att få vara sig själv.

 

Här publicerar jag den dikt som fanns på Bertildas dödsannons 1988 – en dikt så full av insikt om denna tappra människas svåra liv.

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

 

Del II

De övriga partierna ville fortsätta att tysta sanningen – och blev primitivt aggressiva

Vår motion om Bertilda verkade passa dagens makthavare lika illa som Bertilda själv passade gårdagens makthavare. De övriga partierna hade gått samman för att avslå vår motion om att hedra Bertilda. Denna människa som alltså hade förvandlats till en fredlös under 1960- och 70-talen, här i vårt ”fina” Umeå, på grund av att han var transsexuell. Några individer sköt till och med på Bertilda med luftgevär under dennas färd på sin moped på E4:an. Du dör inte av ett skott från ett luftgevär. Men om du träffas av ett skott exempelvis i ansiktet, körandes moped på E4:an, kan du vingla till och hamna under hjulen på en bil. Och DÅ dör du!

Umeå tillhör idag de mest politiskt korrekta (PK) städerna i Sverige. Därför visste vi att det skulle krävas en hel del av dagens makthavare för att erkänna gårdagens sanningen eftersom denna sanning inte var vacker. Vi visste även att vi i Arbetarpartiet inte tillhör den klick inom Umeå kommunfullmäktige som anser sig ”äga” en fråga som den om transpersoner som Bertilda. Till dessa ”ägare” hör främst Vänsterpartiet och Schwänstern (den del av S som strävar efter att vara mer V än Vänsterpartiet). Till viss del även Miljöpartiet.

Och ett parti som inte är PK, utan som har den dåliga smaken att bekämpa hedersförtryck och islamister som Arbetarpartiet – islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn och homosexuella – ska inte komma och påstå sig kunna något om en transperson. Om detta var alla partier i Kommunstyrelsens ledande utskott eniga. Inte endast S och V utan även M, C och L. Däremot var skillnaden väldigt stor mellan dessa partier när det gällde den primitiva aggressivitet som kom att uppvisas i den följande debatten.

 

Del III

Du kan existera utan att vara omnämnd i forskningen. Det är alldeles, alldeles säkert!

Ett skäl till den väldigt knapphändiga beredningen av vår motion – som innebar knapphändiga kunskaper vilket i sin tur  utgjorde en del av det officiella motivet till att avslå motionen – var att Queerforskningen inte visste mycket om Bertilda. Denna slutsats hade dragits efter att beredarna hade ringt till två (2) personer …
Nu ju det gjorde ingenting eftersom vi i Arbetarpartiet visste desto mer. Detta efter att ha kontaktat Nordmalings kyrkogård, Folkbokföringen (Skatteverket), riksarkivet, två journalister, nordmalingsbor som växt upp på den ort där Bertilda bodde och som därför träffat personen i fråga många gånger och besatt mycket förstahandskunskap. Men vår kunskap gjorde inte våra motståndare mindre aggressiva. Tvärtom fick våra stora kunskaper en helt motsatt effekt.

Men åter till queerforskningen. Jag känner ju inte till hur stora resurser som denna forskningsgren har. Eller deras metoder. Men rent allmänt gäller följande: vissa personer och händelser är för gamla för att alla ska minnas dem, samtidigt som de ligger för nära i tiden för att ha hunnit bli forskningsobjekt. Personer och händelser kan alltså, tidsmässigt sett, falla mellan stolarna. Det kan hända i de bästa familjer. Och även inom forskningen. Sannolikt även inom queerforskningen.

Jag minns själv Bertilda väldigt väl.

Och jag besatt dessutom väldigt mycket ackumulerad kunskap om Bertilda då vår motion behandlades i måndags. Detta efter att ha tillgodogjort mig all den information vi fått från nämnda myndigheter och personer. Därför blev det alltför magstarkt för mig att läsa följande, både förnumstiga och nedlåtande, formulering från någon på Umeå kommun: ”Just Bertilda finns inte omnämnd i någon av den queerhistoriska forskning som har fokus på norra Sverige eller Västerbotten”.

Jag vill understryka att denna formulering inte kommer från queerforskarna själva utan från någon på Umeå kommun.

Men detta skulle alltså vara ett av skälen till att Umeå, den kommun i vilken Bertilda bokstavligen hade förvandlats till en fredlös, inte kunde hedra denna den första offentliga transpersonen i modern tid. Luckor i queerforskningens kunskaper! Men det kan ju hända att forskningen inte hinner med allt. Och alla. Dessutom finns det brister inom forskning. All forskning. Sannolikt även inom queerforskning. Det finns exempelvis många människor (varning ironi) som faktiskt har existerat och haft det svårt trots att de inte finns omnämnda i någon forskning alls. Många miljarder människor. Helt obrydda av just forskningen.

Men kunskapen om Bertildas liv fanns. Och dessutom väldigt nära. Helt öppen för dem som ville ta del av denna kunskap om hur Bertilda blev förvandlad till en fredlös, inom Umeå kommuns gränser, utan att makthavarna gjorde något åt detta. Kunskapen låg öppen för dem som ville att Umeå nu skulle hedra denna person för kommunens tidigare tillkortakommanden och även för det förtvivlans mod som Bertilda visade för att få vara sig själv. Därför var jag bara tvungen att säga något i stil med detta: ”bristen på kunskap om Bertilda inom queerforskningen säger mer om denna forskning än om tillgången på kunskap”.

Detta var ingen elak kommentar mot forskningen. Däremot dem som i mitt tycke missbrukade forskningens luckor i egna syften.

 

Del IV

Då bröt helvetet löst! Den primitiva aggressivitet som legat under ytan bröt fram med full kraft.

Vänsterpartiets Gudrun Nordborg stegade fram till talarstolen. Där berättade Gudrun Nordborg att jag var ”oseriös, oetisk” och ohistorisk”. Tre o:n på en gång. Därtill kunde Gudrun Nordborg berätta att även hon mindes Bertilda, men att hon, till skillnad från mig, inte hade trakasserat Bertilda!

Till saken hör att jag har berättat att jag vid 13-års ålder hörde till dem som hade kastat snöboll på Bertilda. Och det var denna snöboll som Gudrun Nordborg nu hänsyftade på (småaktigt är bara förnamnet).

Sedan försökte Gudrun Nordborg, med ofattbar fräckhet och arrogans, bortförklara mitt engagemang för att Umeå kommun ska hedra Bertilda med att jag, personligen, skulle ha skuldkänslor…

Nej, Gudrun Nordborg och alla andra rättrådiga som inte kastade en snöboll men som inte heller försökte sätta stopp för brutaliteten. Mitt engagemang beror på att så många myndighetspersoner på 60-talet vid socialtjänst, skola, polis – samt de förbannade politiker som ansvarade för dessa myndigheter – passivt tillät den stegvisa normaliseringsprocess som slutade med att Bertilda blev fredlös. Så fredlös att några till och med ansåg att det vara legitimt att skjuta på denna människa som kom körandes oskyddad med moped på E4:an! Mitt engagemang beror på de många vuxna människorna som under tystnad vände bort blicken inför den brutala behandling som Bertilda utsattes för. Människor som inte gjorde något själva men vars moraliska brott bestod i de passivt lät det hända.

Detta passiva accepterande är något helt annat än en snöboll från en 13-åring, som inte visste bättre, men som åtminstone vågar berätta sanningen som vuxen. Och som vågar kräva att Umeå kommun ska erkänna denna sanningen och, i efterhand, bidra till att återupprätta den person som drabbades så hårt.

 

Del V
Sådana som Gudrun Nordborg talar ofta, och länge, om ”härskartekniker” som en metod att ”förminska” andra. Men hon, och andra från Vänsterpartiet och Schwänstern, använde verkligen härskartekniker själva för att förminska mitt och Arbetarpartiets engagemang. Sådana som vi, som inte är PK, måste till precis varje pris – även till priset av lögner om varför vi driver denna frågan – stoppas från att få igenom ett förslag om att hedra Umeås första öppna transperson i modern tid. Detta är nämligen frågor som Vänstern och Schwänstern anser sig ha monopol på. Åtminstone i Umeå. Möjligen skulle de kunna acceptera att MP och FI kom med ett förslag. Men absolut inte Arbetarpartiet. Och speciellt inte jag. Jag ska förklara varför.

 

VI
Hämnden för vår kamp mot det växande inflytandet från islamister och deras medlöpare.
Efter debatten fick jag frågan, från en representant för ett parti som inte visat någon primitiv aggressivitet under debatten, om det kändes tungt. Det gjorde det inte. Men skälet till detta var att jag hade känt på mig att debatten skulle kunna utveckla sig just som den gjorde – att den skulle kunna bli primitivt aggressiv – och medföra en allmän hets mot oss. För vi måste alltså till varje pris hållas borta från det politiska territorium som främst V och Schwänstern anser vara deras.

Men det fanns även ett annat skäl till denna primitiva aggressivitet. Hämnd. Låt oss åter använda Gudrun Nordborg som exempel. Det var denna vänsterpartist som, i samband med att Umeå kommunfullmäktige debatterade hedersförtrycket, hävdade att ”det gynnar rasismen att ens diskutera denna fråga Och jag tillhör de som har varit bland de flitigaste när det gäller att kräva åtgärder mot just hedersförtrycket. I Umeå kommunfullmäktiges debatter. Men inte bara det.

Jag har även kritiserat islamister eller deras medlöpare – de islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn, homosexuella (samt andra HBTQ-personer) –  för deras strävan efter att skapa parallellsamhällen där allmänna och fria val, för män och kvinnor, inte ska gälla för de som kommer från huvudsakligen muslimska länder. Under måndagens kommunfullmäktige gick en annan vänsterpartist, Abdi Hanad, upp i talarstolen. Och vad tror ni att denne gör, trots att ärendet handlar om en motion som gick ut på att hedra Bertilda, jo Abdi Hanad påstår att jag har angripit ALLA MUSLIMER under de senaste tolv månaderna´!

 

 

VII

Detta är rent makabert – på två sätt:
a) för det första säger reglerna skulle Abdi Hanad omdelbart skulle ha blivit avbruten av presidiet för att Abdi Hanad angrep mig för något som han inte ens hade formell rätt att ta upp från talarstolen. Fullmäktige diskuterade vår motion om att hedra Bertilda och inte islamisternas växande inflytande – eller motsatsen. Men Abdi Hanad blev inte avbruten. Presidiet hörde nämligen inte vad han sa. Men hur reagerade då alla de övriga i fullmäktige – de 59 ordinarie ledamöterna som inte var direkt inblandade – och alla närvarande ersättare och andra – minst 90 personer totalt. Jo, trots att de allra flesta av dem visste att Abdi Hanads angrepp på mig var ett svårt regelbrott protesterade absolut ingen. Återigen visade sig den primitiva aggressiviteten. Fast passivt. De 90 personernas tystnad var ett godkännande av detta, svåra, regelbrott,
b) det andra var innehållet i det som Abdi Hanad sa: Han påstod nämligen att just min kamp mot det växande inflytandet från islamister, och deras medlöpare, innebär mobbning och trakasserier. Han, och andra islamister eller medlöpare, försöker göra det till ett moraliskt brott (ett tabu) att ifrågasätta deras växande inflytande – ett inflytande som bl a tar sig uttryck i form av förtryck av andra muslimer, kvinnor (via månggifte) och barn (via barnäktenskap) samt hets mot homosexuella – vilket tillsammans utmynnar i att samhällets demokratiska fri- och rättigheter urgröps.

Men det pågår en alltmer intensiv debatt i samhället.

Jag och mina partikamrater hämtar våra argument från bl a två rapporter från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), en rapport från Försvarshögskolan samt från egna böcker skrivna av bland annat just de forskare som fått uppdragen att ta fram rapporterna till MSB och Försvarshögskolan. Vår kritik är legitim och utgör ett normalt inslag i ett demokratiskt samhälle. Men denna uppfattning om yttrandefrihet delas inte av vänsterpartisten Abdi Hanad.

Det finns en påtaglig överlappning mellan de personer som anser sig ha monopol på frågor om exempelvis transpersoner och de personer som anser att det gynnar rasismen att ens diskutera åtgärder mot hedersförtryck och att kritisera islamisternas växande inflytande.

Tyvärr möttes alltså Abni Hanads dubbla övertramp med ett tyst accepterande från övriga närvarande i fullmäktigesalen. Just en sådant tyst accepterande som jag kritiserar när det gällde det som drabbade Bertilda. Jag tror dock att vissa var tysta av rädsla för att även de själva skulle bli utsatta för samma primitiva aggressivitet som vi blev. Men det är illa nog.

 

Del VIII

Under lunchen, efter debatten, samtalade olika personer med mig, och underströk hur rätt jag hade haft i debatten.
Och hur viktigt det var att någon hade modet att säga sanningen om hur det verkligen var. Vissa hade själva kastat snöbollar eller glåpord. Andra hade, vilket var det vanligaste, inte vågat eller velat ingripa.

Genom att berätta sanningen tog jag, och det parti jag tillhör, ansvar för att bryta tystnaden om det vidriga sätt på vilket Bertilda blev behandlad. Det som främst Vänstern och Schwänstern i Umeå kommunfullmäktige gjorde, i måndags, var att fortsätta att försöka tysta ned sanningen om hur Bertilda blev behandlad.

Det är svårt att sjunka djupare. Men det går.

 

IX

Här är ett exempel

Under lunchen fick jag veta att Vänsterpartiets gruppledare, Ulrika Edman, hade sänt ett mail till gruppledarna för partierna i Umeå kommunfullmäktige – mig undantagen – i syfte att organisera någon form av aktion mot just mig. Detta då Ulrika Edman påstod att jag angripit en ensamstående trebarnsmor på min blogg!
Informationen kom inte från någon gruppledare, utan från en person inom ett parti vars gruppledare uppenbarligen inte ställt upp på Ulrika Edman korståg mot mig, på grund av min kritik mot islamisterna. Alla utom Ulrika Edman förstår, naturligtvis, att jag aldrig har angripit någon människa för att hon är en ensamstående trebarnsmor.

Men jag har under ett par år kritiserat det växande inflytandet för islamister och deras medlöpare – de islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn och homosexuella samt strävar efter att skapa parallellsamhällen – parallella samhällen där allmänna och fria val för män och kvinnor inte ska gälla för människor från muslimska länder. Och om någon av dessa skulle vara ensamstående och mor till tre barn så måste debatten gå vidare i alla fall. I en demokrati. Detta trick – att försöka komma undan kritik genom att framställa vanlig normal debatt i en demokrati som något otillåtet – är något som Vänsterpartiet har försökt tidigare. Vi vek inte ned oss då och vi kommer inte att vika ned oss nu. Men alla ska veta att detta trick är något som V – tillsammans med islamister från bl a Muslimska brödraskapet och Salafiströrelsen – har satt i system och som de kommer att försöka med igen. Detta tillsammans med islamisterna och deras medlöpare som bl a finns inom Vänsterpartiets egna led.

Vänsterpartiet i Umeå är rikt på auktoritära intrigmakare.

 

Avrundning om Bertilda
Här tar alltså detta blogginlägg slut.

Men låt mig först säga följande: medan en tidigare generation av politiker i Umeå kommun tillät övergreppen på Bertilda att fortgå, vägrar dagens generation av politiker att sona detta moraliska brott genom att hedra Bertildas minne.

Vissa av dagens generation tror också att de kan skrämma oss genom att hetsa i kommunfullmäktiges instängda atmosfär. Detta kommer inte att lyckas. Vi i Arbetarpartiet har nämligen vinden i ryggen.

Detta blogginlägg började med en beskrivning av hur vår motion om att hedra Bertilda blev behandlad – eller misshandlad. Detta blogginlägg kommer att sluta med vackra och sanna ord om Bertilda, denna så hårt prövade människa. Vi i Arbetarpartiet kommer att hitta andra vägar för att låta de människor som bor i Umeå, Nordmaling och annorstädes – som förstår vikten av att sanningen kommer i dagen – och som vill hedra denna person som trots alla hugg och slag ändå orkade mobilisera kraft och ett förtvivlans mod för rätten att få vara sig själv.

Jag publicerar slutligen åter den vers som stod att läsa i Bertildas dödsannons 1988.

 

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

 

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

                                                        – – –          – – –          – – –

 

 

Återpublicerat inlägg från söndagen 27/1-2019

I övermorgon kommer jag att referera debatten om varför Umeås kommunfullmäktige vägrar att hedra en person som var öppet transsexuell bland annat under 60- och 70-talen. Personen var döpt till Gustav Bertil Lindgren men kallades för ”Bertilda”. i hela länet. Bertilda var biologiskt sett en man men bar läppstift, en annorlunda klädsel och uppträdde feminint. Bertilda var ursprungligen ett öknamn som begreppet ”bög”. Men begreppet bög övertogs av de homosexuella själva och har inte samma negativa klang (för många) idag som under exempelvis 60- och 70-talen. Det finns en sorts parallell med namnet ”Bertilda”. Under alla år som jag hörde Bertilda kallas för just detta blev svaret alltid ett leende och ord som ”vilka fina kavaljerer jag har”.
Jag hörde aldrig Bertilda be om att få bli kallad för något annat än just ”Bertilda”. Sammansättningen av det manliga namnet Bertil och den feminina ändelsen ”tillda”(som i Matilda) innebar troligen ett sorts kvitto på att Gustav Bertil Lindgren var en transperson – eller transvestit som man sade på den tiden. Det finns, åtminstone delvis, en parallell mellan hur det ursprungliga skällsordet bög har övertagits av många homosexuella män och hur namnet ”Bertilda” bekräftade Bertil Lindgren som transperson. Vad Bertilda innerst inne kände inför detta namn vet varken jag eller någon av de som jag har träffat och talat med om personen som döptes till Gustav Bertil Lindgren.

De som motsätter sig att Umeå kommun ska hedra Bertilda kryper bakom argumentet att han var född och skriven i Nordmaling. Men det var i Umeå som han fick ett helvete. Det var här i Umeå som han blev fredlös!

För fredlös var just vad Bertilda blev.

Det var inte ”skolan i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men ”vår” rektor på Mimer bidrog, det var inte ”polismyndigheten i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men vissa poliser struntade blankt i Bertildas klagomål och just dessa bidrog, det var inte alla vuxna som uttalade att Bertilda var fredlös – men alltför många undvek att ta Bertilda i försvar och alltför många visade istället sitt gillande då vi kastade snöbollar vilket bidrog.

En unge som kastar en snöboll en gång är ingenting. Många barn i de yngre tonåren som omringar och kastar många hårda snöbollar vid många tillfällen innebär trakasserier. Detta, och mycket värre trakasserier från de som var äldre, under åratal, kan endast ske med myndigheternas och vuxenvärldens gillande och indirekta uppmuntran. Vilket var just det som skedde.

Jag var tretton år höstterminen 1966 på Mimerskolan. Vi ville inte skada, och vi skadade inte eller heller Bertilda, fysiskt. Det fanns däremot äldre killar som låg i bakhåll för honom då han körde fram och tillbaka Levar – Umeå, periodvis nästan varje dag, på sin moped. De sköt med luftgevär då han kom på E4:an. Åtminstone enligt en lokaltidning. Du dör inte av ett skott från ett luftgevär. Men om du träffas av skottet i ansiktet eller halsen, och vinglar till i trafiken på E4:an, kan du hamna under hjulen på en lastbil. Eller framför kylaren på en personbil. Och då dör du.

Bertilda var fredlös. Bertilda var mans niding. Bertilda var så långt borta från Christer Lindarw och After Dark som det går att komma. Samhället tog avstånd från Bertilda.

I Nazityskland, bara 10 – 15 år innan Gustav Bertil Lindgren gjorde entré i Umeå, hade Bertilda hamnat i ett dödsläger. Detta om Bertilda hade vågat vara sig själv på det sätt som Gustav Bertil Lindgren vågade. I Umeå på 60-talet hamnade inte Bertilda i ett dödsläger. Men  blev verkligen fredlös.

 

Del IV.
Jag har aldrig förlåtit mig själv för allt våld som jag var en del av på Mimerskolan under högstadiet. Ni som har följt min blogg sedan hösten 2017 vet att detta var huvudskälet till att jag började blogga överhuvudtaget. Mimerskolans högstadium hösten 1966 till våren 1969 påminde skrämmande mycket om filmen ”Ondskan”. Inte boken. Men filmen.

Då jag siktade på Bertilda med snöbollar, tillsammans med mina jämnåriga från Mimer, var jag alltså tretton år och gick i sjuan. Jag gjorde mycket värre saker också. Mot andra elever. Och andra elever mot mig. Men jag var aldrig ensam och övergiven. Jag var aldrig fredlös. Jag var en del av ett gäng. Och denna delaktighet gjorde livet uthärdligt. Även om ärren aldrig går bort.

Men Bertilda var inte en del av något gäng.För honom måste livet ofta ha känts outhärdligt.

Många anser att samhället är mycket bättre och öppnare idag. Och det stämmer på många sätt. Och Umeå kommun jagar sina utmärkelser. Men när det kommer till kritan är det mesta bara yta. Det verkliga testet består, som jag ser det, i att kunna erkänna begångna misstag.
*  Att göra upp med arvet som de 50 000 organiserade nazisterna efterlämnat är något som Sverige hoppade över – vilket underlättade för nynazismen under 80- och 90-talen,
*  Att erkänna att Umeå kommun har brutit mot Miljökvalitetsnormen (MKN) sedan 2003, när det gäller koncentrationen av kvävedioxid i luften på grund av avgasutsläpp är något som kommunens politiker hoppat över, med resultat att de riskerat att umeborna fått sina friska liv förkortade på grund av demenssjukdomar som Alzheimer, hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer samt astma och allergi,
*  Att gottgöra en person som blev fredlös på grund av att dåtidens politiker, myndigheter och vuxenvärld svek, genom att hedra denna människa även om det sker efter döden, är inget för dagens politiska makthavare i Umeå kommun.

Om Umeå och Sverige har utvecklats åt rätt håll när det gäller frågor som berör HBTQ beror det mer på personer som Bertilda än på Christer Lindarw och After Dark. Sådana som Bertilda var droppen som urholkade stenen. Vem kunde låta bli att bli upprörd och tänka till när man fick läsa om att några idioter hade beskjutit denna människa på sin moped! Man eller kvinna. Men Bertilda var som alla vi andra först och främst en människa. Vi beskjuter inte människor. På moped. På E4:an.

Men Umeås styrande tänker inte bifalla min motion att hedra Bertilda (Gustav Bertil Lindgren) som dog den 19 maj 1988. Argumenten är krystade och fegt formalistiska. En sak är säker: Umeås ledande politiker kommer inte att erkänna sin egen och sina föregångares skuld.

 

Del V
I dödsrunan som publicerades bland annat i VK kan man läsa följande:
”…
Det stämmer. Det fanns absolut ingen som det skvallrades, och ljögs, om så mycket som om Bertilda.

Till sist: låt mig avsluta med den vers som fanns införd i Bertildas dödsannons:

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

Denna dikt är en oändligt bra sammanfattning av Bertildas liv.
En dikt så full av smärtsam kunskap.
Den som valde, eller själv skrev, versen visste det som jag med hjälp av andra har berättat om – här och tidigare.

Låt mig sluta med att säga följande:
genom att vägra hedra Gustav Bertil Lindgren, eller Bertilda för dem som så vill, utsätter de ledande politikerna i Umeå kommun Bertilda för ett andra övergrepp.