Uppdat 16.45 Sedan 2012 beräknas 300 medborgare ha lämnat Sverige för att ansluta till IS. 150 har återkommit – ingen har åtalats för extremism

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress. Ledarskribenter hjälper krigsförbrytare från IS

Oviljan hos regeringen och myndigheterna att ställa de kvarvarande av de cirka 300 svenskar som frivilligt reste iväg för att strida för Islamiska Staten, eller andra militanta terrorgrupper, har passerat det anständigas gräns. De brott som begicks av Islamiska Staten är nämligen oacceptabla. Dit hörde slavhandel där kvinnor och flickor såldes och köptes som sexslavar och våldtogs, där barn tvingades bevittna avrättningen av sina syskon och föräldrar, där påstått religiöst otrogna mördades liksom homosexuella, alltmedan ungdomar och barn hjärntvättades.

Dessa förövare måste drabbas av påföljder för sina brott, verkställda av det officiella samhället, så att de överlevande offren och de anhöriga (både till offer som överlevde och till de som inte längre finns kvar) får stöd genom det officiella samhällets tydliga ställningstagande för offren och mot förövarna. Ett sådant ställningstagande ger drabbade en chans att påbörja den läkningsprocess som de så förtvivlat väl behöver och förtjänar. Jag talar om både överlevande offer och  anhöriga.

 

I. Försvararna av månggifte och barnäktenskap försvarar nu krigsförbrytare från IS

Till de ovilliga myndigheternas hjälp strömmar nu samma, eller näst intill samma, politiska och mediala krafter som under åratal har försvarat det förtryck som islamisterna i Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen har utövat i Sverige (och i en rad andra europeiska länder) genom att upprätthålla traditionen av månggifte, barnäktenskap och förföljelser av homosexuella, icke-troende och undertryckande av de demokratiska fri- och rättigheter. Dessa politiska och mediala medlöpare till ”brödraskapet” och salafisterna har under många år försökt tysta oss genom att stämpla oss som ”islamofober” och ”rasister”. Det är nu dessa medlöpare som hjälper myndigheterna genom att ”problematisera” övergreppen. Syfte är att, så långt som möjligt, undvika att det officiella samhället i form av regering och myndigheter tar ett tydligt ställningstagande mot alla krigsförbrytare från IS.

Låt mig ge ett par exempel på de politiska och mediala motståndare som kommer att göra allt för att försöka ”problematisera bort” frågorna om skuld och påföljd.

Till dessa hör studieförbundet Ibn Rushd som har försökt stoppa ett möte som jag var med om att organisera på¨Umeå universitet. Men detta studieförbund agerar frontorganisation åt ”brödraskapet” över hela Sverige. En annan motståndare utgörs av Aftonbladet. Dessa kommer att göra sitt bästa för att försöka få de som återstår av de 300 svenska medborgare som enligt Säpo har rest till Irak och Syrien sedan 2012 för att ansluta sig till Islamiska Staten, och andra militanta islamister, bort från riskzonen för att drabbas av åtal för krigsförbrytelser. Bra att veta: av de ursprungliga 300 svenska medborgarna beräknas 50 ha stupat och 100 finnas kvar i krigsområdet. Ingen av de 150  svenska medborgare – ingen alls – som har återvänt har dömts för något brott kopplade IS övergrepp.

En gång till: ingen av de 150 som har återvänt har dömts för något brott kopplat till tiden i IS.

 

II. Ett exempel på en ledarskribent som vill skydda IS-krigarna är Jonna Sima på Aftonbladet

Den 18 februari skrev hon i en kort text – med tanke på alla de teman som hon tog upp – på 2800 nedslag (inklusive blankslag) följande:
”Sverige måste skärpa stödet till IS-krigare –  IS-kalifatet föll i helgen”.

Exakt så skrev hon.

-Jonna Sima hade inte ett enda ord av empati till de kvinnor och flickor som våldtagits under åratal efter att ha sålts som sexslavar,
-hon hade inget att säga till de barn som tvingats bevittna avrättningen av sin familj,
-Sima hade inget budskap till de vars anhörigas huvuden huggits av och slängts i någon massgrav.

Nej. Jonna Sima, Aftonbladets ledarskribent, hade istället en barsk, nästan sträng, uppmaning till Sveriges 290 kommuner som hennes fega regering, och denna fega regerings fega myndigheter, vräkt över ansvaret på när det gäller att ta ansvar för de återvändande IS-krigarna.

Här vill jag stanna upp och säga en sak: IS-krigarna var och är vuxna individer som själva valt, utifrån sin religiösa-ideologiska övertygelse, att åka ned och strida för IS. Personer som i många fall kommer tillbaka med brott på sina samveten och som, både i mängd och brutalitet, inte står Waffen SS efter (Waffen SS var den stridande delen av medlemmarna Hitlers nazistparti).

 

 

III. Kan det innebära problem när IS-krigare kommer hem?

Ja, naturligtvis.
Men på detta hade Jonna Sima ett svar. Liksom i förbifarten – hon hann nämligen även med om att i sin korta text berätta om en konstutställning hon besökt på på Moderna Museet i Stockholm med tavlor som handlade om religion, politik, homosexualitet, bajs och nakna rumpor – hälsade hon följande till Sveriges kommuner:
”De som kan åtalas för terror, mord, och andra brott ska bli det, andra behöver kommunerna skärpa sitt stöd till så att dessa personer kan återanpassas till samhället och demokratiska tankemönster”.

Så sa hon! Frågan är vad hon … tänkte.

Allt är uppenbarligen väldigt enkelt. Bara regeringarna i Frankrike, USA, Tyskland, Storbritannien, Danmark, Norge, Sverige, m fl, lyssnar till Jonna Sima – som flåsade förbi och hann skreva ned en liten text på vägen från en konstutställning till nästa -skulle världsproblemen vara lösta. För om kommunerna skärper sitt stöd hade säkert de över 30 terrorattentat som ägt rum i Europa sedan 2012 troligen aldrig ägt rum (och bl a redaktionen på Charlie Hebdo funnits kvar) Skärp er, bara, och bli friska. Jag anser hon ska pröva om det fungerar på väljarna i Sverige och på partierna i riksdagen.

Vad enkelt allt verkar vara. När en frifräsare som Jonna Sima flåsar förbi. Mellan skrivar-uppdragen.

 

IV. Enkelt med bevis – och återanpassningen fixas i  ett nafs?

De IS-krigare som det finns någon som har filmat, då de exempelvis hugger huvudet av en bror eller syster, make eller maka, far eller mor, kan ju åtalas för ”terror, mord och andra brott”. Bara bevisen finns. Precis som Jonna Sima påpekade. Så dom som det finns bevis mot ska dömas. Och när det gäller de övriga – vilken är alla eftersom ingen av 150 hemkomna har dömts – så handlar det om skärpning.

Sverige borde berätta om detta både i FN och i EU. Skärpning!.

När det gäller de övriga IS-krigarna för Jonna Sima det att låta som om dessa inte har eget ansvar! Detta är logiken enligt Jonna (S). För det är ju kommunerna, och inte de hemkomna, som ska skärpa sig. Egentligen är det IS-krigarna som är offren, låter det som, då man lägger samman vad Sima säger och inte säger.

De stackars IS-krigarna är offer. Offer för sin egen religiösa övertygelse som gjorde att de for ned och kämpade för Islamiska Statens variant av det saudiska systemet i form av sitt wahhabistiska tolkning av islam. Men, som Jonna säger, kommunerna får skärpa sitt stöd så att IS-krigarna ”kan återanpassas till samhället och demokratiska tankemönster”.

Det finns något ”trumpskt” (Som i Donald) över det genialt enkla i Jonna Simas budskap. ”Just say no to drugs”. ”Skärp dig” och respektera andra religioner, ateister, att kvinnorna är jämställda plus allmänna och fria val. Jag menar, hur svårt kan det va?

 

V. Dock, fortfarande inte ett ord från Sima till offren och deras anhöriga.

Är människan medvetet provokativ? Eller är det något som fattas – något trumpskt? Trump och Sima skulle kunna enas om följande:

-Varför fundera på den höga återfallsrisken som bland annat beror på att de som reste ned för att slåss för Islamiska Staten redan var militanta islamister, militanta nog för att åka ned till Syrien och Irak, för att med vapen genomföra ett väpnat jihad för att sprida Kalifatet, eller dö och få ett eget harem med 72 oskulder, under försöket att upprätta Kalifatet,
-Varför tycka att det låter lite tunt då Jonna Sima, flåshurtigt, berättar att kommunerna måste skärpa sitt stöd samtidigt som psykologiprofessorer, forskare i socialt arbete, docenter i rättssociologi oroar sig för att en vanligt Tingsrätt hemma i Sverige, fyra år efter Islamiska Statens största utbredning, kan ha det lite svårt att skaffa fram bevis för att enskilda personer (som på goda grunder kan misstänkas) har begått krigsförbrytelser?
– Varför fundera på att placera IS-krigarna på en internationell brottmålsdomstol som alternativ,
– Varför fundera på för och nackdelar med en internationell krigstribunal som arrangerades efter folkmorden i Rwanda och under krigen då Jugoslavien föll sönder.
– Varför oroa sig för att överlevarna kanske blir utan de rättegångar som de behöver så förtvivlat väl för att kunna överleva,
– Varför känna detta behov av rättegångar för att kunna behålla tron på rättssamhället,
– Varför känna, som många muslimer gör, att det är viktigt att kunna distansera sig från wahhabismen.
– Varför inte istället fixa allt med ett enkelt: The Wall just got ten feet taller”

 

VI. Ska vi ge upp inför problemen och fria krigsförbrytare i brist på bevis, eller lösa problemen och döma krigsförbrytarna – vilken attityd och strävan har vi?

Jag – och ingen annan heller – kan förneka att det finns problem när det gäller bevisning, lagstiftning och straffsatser.

Men vi, den överväldigande delen av Sveriges befolkning, kommer att sträva efter att övervinna problemen vad gäller bevisning, lagstiftning och straffsatser. Vårt syfte kommer att vara att döma förövarna för sina brott och därmed (tillsammans med annat stöd) visa att samhället ställer sig på offrens och deras anhörigas sida – mot förövarna – som utsatt de drabbade för nära nog ofattbara övergrepp. Detta ställningstagande, tillsammans med annat stöd, kan förhoppningsvis bidra till den läkningsprocess som offren och deras anhöriga i många fall kommer att tvingas kämpa med under resten av livet.

Jag vill även betona att ett tydligt ställningstagande från samhällets sida, mot wahhabism – som både Islamiska Staten och den Saudi­ska staten baserar sig på – ger majoriteten av muslimerna i Sverige en chans att sluta upp tillsammans med resten av samhället i ett fördömande av IS.

VII. Ska vuxna människor ta ansvar för sina handlingar?

Tidigare har sådana som Jonna Sima, och liknande personer, anklagat oss för att vi vågat säga sanningen: att islamisterna strävar efter att upprätta parallella samhällen där religionen förvandlas från att vara en privatsak till att ersätta allmänna och fria val – för män och kvinnor – med ett shariastyre. Ett shariastyre innebär tron på en gudomlig rättsskipning – baserad på ett självutnämnt prästerskap som stöder sig på delar av Koranen och berättelser om profeten Muhammeds handlingar och uttalanden – som kan och ska ersätta vår lagstiftning som sker via en demokratiskt vald riksdag.

Det är alltså samma (eller närstående) politiska och mediala källor som tidigare har kastat ur sig uttryck som ”islamofob” och ”rasist” mot oss som nu skyndar att göra sin röst hörd när det gäller de som har återvänt, efter att ha stridigt för en regim som på intet sätt står nazisterna efter i brutalitet, även om Daesh (Islamiska Staten) inte hann våldta och mörda lika många.

V får inte låta så historiskt okunniga personer som vissa ledarskribenter sätta tonen i denna debatt.

 

VIII. ”Mer terror, mer islamism – och ett nytt IS i ny skepnad” säger Jonna Sima utan att fatta någonting

Vi ska här börja ta adjö genom att citera det sista Jonna Sima skriver den 18 februari. Här kommer det: ”Men vi borde ha lärt oss vad den försoningslösa hållningen leder till. Mer terror, mer islam – och ett IS i en ny skepnad.”

Nej, Jonna Sima.

Det var kurdernas heroiska och försoningslösa kamp på marken som besegrade IS. Inte att fegt vika undan på det sätt som du förespråkar. Det var tidigare den Islamiska Staten som, i brist på motstånd, utvecklade en försoningslös hållning – som genom denna fick fienden att fly. Och som därför kunde ta fångar, halshugga eller sälja dessa, eller våldta och hjärntvätta dessa.

Det var bristen på sådana som kunde besegra IS på marken som gav upphov till mer terror, mer islamism – och mer IS. Detta både vad gäller det av Kalifatet kontrollerade ytan, storleken på den kontrollerade befolkningen och dess dragningskraft på potentiella IS-krigare från Europa. Det var bristen på försoningslöst kämpande kurder som gav upphov till att IS förmådde utveckla mer av terror, mer av islamism – och till ett nytt och starkare IS mellan åren 2013 och 2015.

IS förstår endast ett enda språk – sitt eget.

Detsamma gällde för Waffen SS (den del av Hitlers nazistparti som kämpade militärt). Det var inte eftergifter och krypande som de som stred i SS förstod. Vissa ondskefulla rörelser, som själva kämpar med vapen i hand, måste mötas med vapen i hand. Det gick inte med Sveriges eftergiftspolitik under kriget. Det gick inte med Sveriges politik att sopa alla gamla (50 000 organiserade) nazister under mattan efter kriget. De tog sig in överallt: i S-regeringen ett kort tag efter kriget, i FP-regeringen så sent som på 70-talet, i riksdagen för flera partier, i affärslivet, i statsförvaltningen, inom polis och militär. För att inte tala om i kungahuset. Och denna brist på vilja, inom det officiella Sverige, gjorde det så mycket lättare att knyta samman nazismens utlöpare från andra världskriget med ny-nazisterna under 80- och 90-talen.

Ibland måste man strida för de demokratiska rättigheterna. Ibland duger det inte med att, som Jonna Sima, i hennes fullständiga brist på kunskaper om nazism eller militant islamism, vika undan. Det duger inte med att vika ned sig. Det duger inte med att låta en ny generation av krigsförbrytare av SS-dimensioner få försvinna in i den stora tystnaden – en gång till.

För denna gång kommer dessa inte att behöva gömma sig. De kommer att ha en publik att framträda inför. De kommer att ha massor med street cred som kan användas för att vinna nya anhängare till IS. Det är genom att göra som Jonna Sima föreslår som vi kan vara säkra på att IS återföds.

 

Avslutning

Det var alltså exakt detta misstag som Sverige gjorde efter andra världskriget. Återigen: Dessa nazister tog sig in i affärslivet, de fanns alltid kvar inom polisen och militären, inom statsförvaltningen samt inom riksdag och till och med bland ministrarna. Precis som Mehmet Kaplan.

Jonna Simas råd är ett recept för att ge IS en andra chans.

Låt oss inte ge IS en andra chans. Låt oss ställa oss på offrens och deras anhörigas sida, låt oss kräva att rättssamhället lever upp till bevis och låt oss till sist göra så att muslimerna kan distansera sig det wahhabistiska IS.

Vi ska inte låta dessa förbrytare komma undan för att det, alltid i modern tid, har funnits juridiska problem med att bestraffa obeskrivliga massmord i samband med krig. Vi ska sträva efter att lösa problemen och klara av att ställa krigsförbrytarna inför rätta. Vi ska inte försöka skydda oss bakom problemen för att låta krigsförbrytarna komma undan.

Vi lyssnade inte till den typ av opinionsbildare som skyddade månggifte och barnäktenskap igår. Vi ska inte skydda de IS-krigare som vill komma hem idag.

De måste få betala ett pris för sina handlingar – låt oss därför inte lyssna till medlöpare som Jonnas Sima.

 

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.