Stadsbiblioteket härbärgerar Adolf Hitler, Josef Stalin och rasbiologen Lundborg – men Thilo Sarrazin censureras. Det finns ju gränser…

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Bidra i försvaret av yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Förord
Situationen på Umeå stadsbibliotek understryker behovet av en visselblåsarfunktion i Umeå kommun. Jag är nämligen övertygad om att en majoritet av de anställda på stadsbiblioteket är medvetna om vilket övertramp som har begåtts. Jag har ett sånt förtroende för majoriteten av de anställda på stadsbiblioteket att jag är övertygad om att någon av dessa skulle ha slagit larm om den censur som har förekommit ifall det funnits en visselblåsarfunktion. Förslaget att inrätta en sådan lades redan 2011. Det är obegripligt att det tagit åtta år utan att en sådan har blivit verklighet. Behovet av en visselblåsarfunktion finns inom alla kommunens verksamheter. Det gäller äldreomsorgen, individ- och familjeomsorgen, skolan, miljö- och hälsoskydd, hela personalpolitiken, o.s.v.

 

Del ett: Tillbaka till Umeå stadsbibliotek

En bok som vissa i personalen på stadsbiblioteket – otroligt nog – tog sig rätten att plocka bort och därmed började censurera litteratur heter ”Feindliche Übernahme”.
Boken utkom 2018.
Författare: Thilo Sarrazin.

Det grundläggande övergreppet på yttrande- och tryckfriheten som vissa i personalen på Umeå stadsbibliotek har gjort sig skyldiga till är alltså att de har plockat bort boken. Av vilket skäl?

Här ska jag göra en kvalificerad gissning. Eftersom boken utgavs 2018, köptes in samma år av Umeå stadsbibliotek och plockades bort 2018 så har de anställda på stadsbiblioteket utsatts för påtryckningar av politisk eller religiös karaktär. Det kan nämligen inte handla om något annat. Man köper inte in en bok 2018 och plockar bort den från hyllorna några månader senare.

Låt mig förtydliga. Boken gavs ut av ett tyskt förlag den 30 augusti 2018. Jag vet naturligtvis inte exakt vilken dag den ställdes ut i stadsbiblioteket. Men jag vet, via en låntagare som har kontaktat mig, att boken verkligen stod på hyllorna under hösten 2018. Av samme låntagare har jag fått veta att boken även försvann från hyllorna före nyår (2018). Det kan med andra ord inte handla om en utgallring av litteratur som lånas sällan. Köper man in en debattbok, på tyska, väntar man mer än ett par månader innan man plockar bort boken för att den inte har lånats i tillräcklig omfattning. DET VET JAG. Och därför blir min slutsats att boken plockades bort efter påtryckningar.

Skulle jag ha fel i mitt antagande att personal på stadsbiblioteket har gett efter för politiska eller religiösa påtryckningar förutsätter jag att någon kliver fram och säger att jag har fel.

Detsamma gäller naturligtvis mitt grundläggande påstående: att viss personal på Umeå stadsbibliotek har censurerat litteratur som de själva har köpt in genom att helt sonika plocka bort en helt ny bok från hyllorna strax efter att den placerats ut. Skulle ja ha fel i min väldigt allvarliga anklagelse – för jag vet mycket väl HUR allvarlig min anklagelse är – förutsätter jag att någon kliver fram och säger att jag har fel.

 

Del två: Dags att kliva fram?

Nu hör det till saken att jag är övertygad om att ingen kommer att kliva fram och säga att jag har fel. Det är ingen representant för Umeå stadsbibliotek, eller någon ”kulturpolitiker”, som har stigit fram och påstått att det jag skrev i gårdagens blogg har varit fel. Detta kanske överraskar vissa läsare. Men det överraskar inte mig. Det är nämligen så att jag känner till sanningen. Och sanningen är sådan att ingen representant, tjänsteman eller politiker, kan gå ut och säga att jag skrev någon som var fel i gårdagens blogg. Utan att ljuga.

Jag förväntar mig därför inte heller att någon stiger fram och säger att jag har fel när det gäller denna blogg.

Det jag däremot förväntar mig är att någon visar tillräckligt moralisk resning och stiger fram och ber om ursäkt för att de har begått ett moraliskt och/eller juridiskt brott genom att ta sig friheten att trampa på två av Sveriges grundlagar: yttrande- och tryckfriheten.

Någon kanske säger: ”Men denne författare är ju högst kontroversiell. I en tidigare bok har han uttryckt kritik både mot tysk invandringspolitik och mot många muslimska invandrare”. Men det är just detta som är själva poängen. Thilo Sarrazins tidigare bok utkom 2010 och blev den mest sålda politiska boken i Tyskland, av en tysk författare, på ett decennium! Det var antagligen just därför som Thilo Sarrazins senaste bok, den som censurerades bort av personal på stadsbiblioteket, köptes in.

Ett biblioteks uppgift är att tillhandahålla litteratur som är väsentlig både vad gäller förgången tid och nutid. Bibliotekets uppgift är att ha ett balanserat utbud – totalt sett. Däremot ska inte personalen censurera enskilda böcker som de för övrigt själva har köpt in. En censur som med största sannolikhet beror på att vissa i personalen har utsatts för politiska eller religiösa påtryckningar.

 

Del tre: Hitler, Stalin och rasbiologen Lundborg – men inte Thilo Sarrazin…

Låt mig avsluta med att påminna om vilka andra författare som finns representerade:

a) Herman Lundborg – en känd svensk rasbiolog som finns representerad på stadsbibliotekets hyllor med böcker som Svensk raskunskap, Rasbiologi och rashygien samt Svenska folktyper – bildgalleri ordnat efter rasbiologiska principer och med orienterande översikt.
b) Kim Il Sung – diktator i Nordkorea, så mycket diktator att han, trots sin död 1994, enligt Nordkoreas grundlag är president för evigt.
c) Adolf Hitler – känd bland annat för sin bok Mein Kampf.
d) Josef Stalin – ännu en känd diktator vars böcker får plats på Umeå stadsbiblioteks hyllor.

Mot denna bakgrund är det fullständigt oacceptabelt, en skandal av större mått, att viss personal på Umeå stadsbibliotek har tagit sig rätten ”censurera bort” boken Feindliche Übernahme av Thilo Sarrazin.

 

Slutord denna gång

En oacceptabel handling, hemlig censur, leder lätt vidare till ytterligare oacceptabla handlingar. Skälet till att jag känner till detta är hur olika låntagare har blivit behandlade då de först sett denna bok stå i stadsbibliotekets hyllor och senare återkommit för att låna boken – som då inte funnits kvar! Jag tänker speciellt på en person som blivit verkligt illa behandlad. Det sätt på vilket vissa av personalen på stadsbiblioteket har agerat mot denne låntagare förtjänar ett blogginlägg i sig.

Och ett sådant blogginlägg kommer.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.