Trump-boken. Då två sidor bekämpar varandra ursinnigt kan inte båda ha rätt. Men båda kan ha fel. Som Trump och USA:s politiska etablissemang

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________________

* Donald Trump kämpar på i boken. With Fire and Fury.

Ett problem är att hans administration saknar allt vad organisation innebär. Trump hade ingen organisation som fastighetsmogul. Allt kretsade kring honom. Bossen. Trump har heller ingen organisation som president. Han hade ju inte tänkt bli president! Han hade börjat gilla tanken på att bli en mediamogul, som Rupert Murdoch, som han beundrar väldeliga (because Murdoch is a winner).

Så det råder kaos i Vita Huset. Totalt kaos.

Det chefen, eller bossen, Trump är intresserad av, för dagen, är alla med höga positioner inom administrationen intresserade av. För dagen. Fast kanske inte nästa dag. Men Trump får dock ständigt goda råd – råd av en art som en president i USA får – från bland annat Rupert Murdoch, en drygt 90-årig Henry Kissinger och andra tyngre politiska spelare med en bredare utblick över världen än vad en fastighetsmogul på Manhattan (som Trump) har.

Men Trump har svårt att ta till sig de råd som en president i USA behöver. Den han har talat med sist får ofta ett väldigt stort inflytande, står det att läsa. Vad de övriga, tråkmånsarna, har sagt tidigare har han förträngt. Faktainsamling och eftertänksam analys ligger liksom inte för ”The Donald”.

Samtidigt har kriget mellan det oorganiserade, kaosartade, Trump-gänget å ena sidan och, å andra sidan, BIG media, det demokratiska partiet, alla politiska tjänstemän och dito kvinnor som blivit över från Obamas tid samt övriga tjänstemän (tillsammans en armé) samt, inte minst, utan kanske allra mest, underrättelsetjänster som exempelvis FBI, CIA och NSA (National Security Agency) tilltagit. Ordentligt. Speciellt FBI, CIA och NSA djävlas verkligen. Detta beror på att Trump kritiserade dem hårt i sin valrörelse (nästan som vore han en kommunist) vilket Henry Kissinger sade att han skulle få fan för. Och det får han, Trump alltså. Hela den utdragna Rysslands-affären (eller affärerna) ska ses i det ljuset.

Trump har kanske gjort skumma fastighetsaffärer i Ryssland, också, som han kanske har gjort på Manhattan. Tidigare. Men en sak som jag anser vara helt osannolik är att det skett någon uppgörelse mellan Trump och Putin om att påverka utgången av USA:s presidentval 2016. Trump var den minst sannolike vinnaren av presidentvalet – ända fram till slutspurten. Varför skulle Putin ta någon risk och göra upp med Trump. Och varför i helvete skulle Trump göra upp något sådant med Putin. Han ville ju inte ens bli president!

Men stöter du dig med FBI, CIA och NSA kommer de att se till att du får leva i skuggan av en paralyserande nästan-katastrof under hela din presidentperiod. Även om du är en folkvald president i USA. Det handlar om LAWFARE på hög nivå! Jag tar inte Trumps parti. Men jag luras heller inte in i armarna på Trumps fiender. Som vissa gjorde efter krigshöken Hillary Clintons valnederlag.

Kombination ONDA underrättelseorganisationer som läcker till Big media gör alltså livet till ett helvete för Trumpgänget. Istället för bara ett djävla kaos. Nej. Dessa ord räcker inte. USA har fått en ledare, en form av ledning och ledarskapsmetod (det vill säga brist på metod) som åtföljs av ett kaos som är rent helvetiskt. Tack vare att alla motarbetar den oorganiserade Trump-organisationen. Även de som borde stötta honom.

Jag tänker här på republikanerna (som Trump kandiderade för då han blev vald till president). Många av dessa försvarar honom inte. I vissa fall tvärtom. Även vissa republikaner angriper honom! Mer eller mindre aktivt.

* Varje politisk organisation brottas ständigt med konflikten mellan sin önskan att själv sätta dagordningen för sitt arbete, och omvärldens tryck som ständigt ställer frågor överst på dagordningen – frågor som bara måste hanteras. Det känns ofta som om allt man hinner med är den ena politiska brandkårsutryckningen efter den alla. Detta skapar en vanmakt som är direkt nedbrytande. För den som inte är väldigt stark.

Denna konflikt gäller till och med för en liten organisation som Arbetarpartiet. Varje dag. Varje förbannade dag. Och den gäller naturligtvis, naturligtvis, för en president som styr USA – en statsbildning som dessutom vill fortsätta att dominera världen. En hel del tränger sig alltså in på dagordningen för The Donald. Men vanligtvis har presidenter också något mer resurser än Arbetarpartiet. Och Donald Trump har visserligen några fler ”heltidare” än vi (som inte ens styr Umeå, än), men han också fler fiender än Arbetarpartiet (det är säkert). Tänk då på det tryck som har ramlat ned över denne gapige och kortsynte fastighetsmogul.

Obeskrivligt.

* Är det då synd om Donald Trump. Nej. Jag har ingen sympati för honom. Varken som person eller som politiker. Han verkar svika sitt verkligt viktiga, och verkligt riktiga, vallöfte (en fråga som också Bernie Sanders drev hårt). Nämligen att Trump skulle göra en väldig satsning på att rusta upp USA:s infrastruktur (vägar, järnvägar, broar, o s v)! En upprustning som Förenta Staterna verkligen behöver, och som skulle skapa många, många jobb under själva verkställandet, samt gynna hela Nordamerika, även Kanada och Mexiko, på sikt.

Det är däremot synd om det amerikanska folket – i stort. Inget av de två alternativ som nu bekämpar varandra har nämligen deras bästa för ögonen. Det gäller för Trump-gänget och det gäller för det amerikanska etablissemanget.

* Då två sidor ligger i våldsam konflikt med varandra kan inte båda ha rätt. MEN BÅDA SIDOR KAN HA FEL.
Och så är det i kampen mellan Donald Trump och hans gäng å ena sidan, och USA:s etablissemang å den andra.

Det intressanta med denna bok är inte Donald Trumps tillkortakommanden som människa och politiker.

Det intressanta med denna bok är hur brutalt maktfullkomligt USA:s politiska etablissemang är. Det består inte endast av politiska partier (sådana finns ej i den mening vi avser i Sverige). Men etablissemanget består av politiker med AMBITIONER, höga ämbetsmän med enorm makt, politiska lobbyister för stora företag och banker samt (samt-samt-samt) av BIG media och Onda underrättelsetjänster. Samt ständigt skiftande allianser mellan alla dessa maktcentra.

När Donald Trump segrade i det amerikanska presidentvalet 2016 var det inte så få som, likt kompletta idioter, plötsligt kastade sig i armarna på detta brutala amerikanska etablissemang som personifierades av Hillary Clinton. Det vill säga kastade sig i armarna på det amerikanska politiska-ekonomiska etablissemanget, inklusive det militärindustriella komplexet, som dominerat hela världen efter 1945. Det var vedervärdigt att se. Ta ”stackars” Hillary Clinton som ställt sig bakom nästan varje krig som USA:s utkämpat efter att hon blev gammal nog att yttra sig politiskt. Hillary Clinton började, för övrigt, sin politiska bana som en ”Goldwater-girl”. Det betydde att hon aktivt stödde republikanernas presidentkandidat Barry Goldwater som ställde upp i presidentvalet 1964. Goldwater var motståndare till allt vad Martin Luther King och de svartas medborgarrättsrörelse stod för.  Hillary Clinton är en av de verkliga hökarna vad gäller USA:s utrikespolitik.

* Boken är alltså intressant för att den understryker hur lite demokrati betyder i USA – trots dess utmärkta konstitution.
Boken är inte intressant för att den avslöjar att Donald Trump är den vi redan vet att han är. Men Donald Trump vann enligt USA:s alla regler. Men han ska krossas. För detta arbetar samma politiska-ekonomiska-mediala-underrättelsetjänst-etablissemang som startade kriget i, och mot befolkningen i Sydvietnam och mot Nordvietnam som statsbildning. Samt startat så många andra krig, och organiserat så många statskupper, och annat som USA har varit inblandat i, efter andra världskrigets slut 1945.

Boken visar upp detta etablissemang som den odemokratiska organism den är. Jag vill säga det igen, fast lite mer utförligt, denna andra gång:efter att Trump segrade i presidentvalet var det en massa idioter som plötsligt verkade glömma historien och kasta sig i armarna på USA-etablissemanget. Många ”vänstertyper” – allt från vänsterpartister, sossar, liberaler och centerpartister till vanligtvis vettiga skribenter som Göran Rosenberg – fick liksom en kollektiv noja. De höll varandra i handen, höll liksom ihop, mot ”hemske Donald”. Men kom då ihåg följande: USA:s krig blev fler under Barack Obamas tid som president och Hillary Clinton var Obamas utrikesminister under åren 2009-2013. Hillary Clinton är en verklig hök – en som stött i princip alla krig som hon bara kunnat stödja för att USA:s etablissemang ska få igenom sina utrikespolitiska mål.

* Jag vill lägga till några saker – vissa står i boken och annat vet jag ändå
Obamas tid som president präglades av en påfallande aggressivitet mot illegala invandrare i USA som spårades upp och utvisades. Obama har alltså gjort det som alla liberaler förfasat sig över att Trump sade att han skulle göra under sin valkampanj. Detsamma gäller med muren mot Mexiko. Även muren mellan USA och Mexiko, som Trump blev mest känd för under sin valkampanj, hade redan byggts innan valet!  Åtminstone en tredjedel av sträckan. Detta främst under Obamas tid som president. Fast i tysthet – och med taggtråd.

Och en sak: Trump har inte startat något krig än – fast det snart har gått tre år sedan han segrade i presidentvalet. Detta trots alla hans fel och brister.

* Läs alltså boken och lär känna, inte främst Trump, även om det utgör den roliga delen. Läs boken och lär känna USA:s politiska etablissemang. Det är bokens mest skrämmande del. Det etablissemang som så totalt underskattade det arbetande amerikanska folkets motstånd-avsky-hat mot just detta etablissemang. En avsky som fick en väldigt stor andel av USA:s befolkning att rösta på två, politiska, outsiders: social(demokraten) Bernie Sanders och fastighetsmogulen Donald Trump.

Sanders hade enligt vissa opinionsmätningarna haft en större chans att besegra Trump än Hillary Clinton. Men även Sanders var, inte riktigt, en del av det politiska etablissemanget – inte alls en del av etablissemanget på det sätt som krigshöken Hillary Clinton. Så istället för att ställa en snäll (social)demokrat som Bernie Sanders mot Donald Trump ställde USA:s politiska etablissemang en pålitlig hök som Hillary Clinton mot Trump.

Och förlorade.

Därför att detta förbannade etablissemanget underskattade det arbetande amerikanska folkets motstånd-avsky-hat mot just detta politiska etablissemang – vars ansikte och person och politik var Hillary Clintons. Detta blev längre än jag tänkt. Alltså:

Jag får återkomma om all god mat i Ångermanland.