S i Umeå legitimerar wahhabiterna – då de accepterar att Chninou (S) inte distanserar sig från den nu åter utvisningsbeslutade Al-Duhan

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress

Jag ber mina läsare om ursäkt.
Jag hade lovat att bloggseriens del 10B skulle komma sent på söndag kväll. Skälet till att det inte blev så är att jag hastigt blev tvungen att förbereda mig gör för en hastig resa, trots sommarförkylningen, och idag befinner jag mig i Sundsvall tillsammans med andra medlemmar i Arbetarpartiet. Så avslutningen på bloggserien fortsätter inte förrän i morgon.

När det gäller resan. Vi i Arbetarpartiet genomför just nu en politisk turné efter Norrlandskusten. Vi började i Ö-vik och idag har vi anländ till Sundsvall. Det är mycket kul. Men krävande. Själv får jag se upp så att ansträngningarna inte leder att den sommarförkylning som jag drabbades av återkommer. Under vår politiska sommarturné använder vi en metod som går ut på dela ut inbjudningar till alla som bor i en stadsdel. På inbjudningen står det ”Kom och grilla korv och en politiker” samt tid och plats plus ett par-tre politiska punkter som visar vad vi står för. Denna typ av inbjudan är mycket mindre högtidligt för folk som saknar mötesvana. Och innehåller lite humor. Men grundbudskapet är detta: här ser vi vad Vi anser – kom nu till oss och berätta vad Du tycker.

Jag återkommer med ett antal berättelser från Arbetarpartiets Norrlandsturné.

Men åter till de avslutande inläggen på den bloggserier som inleddes strax efter midsommarhelgen. Nästan blogginlägg kommer att innehålla nya slutsatser som rör Umeås islamister och deras medlöpare. Dels om deras fäste i partier som S, MP och V. Dels om deras fäste i andra institutioner. Den verksamhet som bedrivs av Umeås bibliotek utgör en av dessa institutioner. Men det finns fler.

Stycke ett
Utvisningsbeslutet fastställs av Migrationsöverdomstolen
Men innan jag återkommer till de avslutningen av bloggserien vill jag helt kort säga ett par saker rörande det wahhabitiska nätverk vars centralfigur finns i Gävle och som har haft olika förgreningar till Umeå. En förgrening heter Raad Al-Duhan – som är son till ledaren för det Wahhabitiska nätverket (alltså imamen Abo Raad  som har / hade sin bas i moskén i Gävle).

Som alla minns så grep myndigheterna sex personer och beslutade att utvisa fem av dessa.

Dessa beslut överklagades till Migrationsöverdomstolen. Överdomstolen utslag kom igår. Som jag förstår utslaget innebär detta att utvisningarna, hittills, står fast i tre fall. Läget är, om jag förstått det hela rätt, oklart vad gäller de två övriga. Det är också oklart vem den tredje personen är som Migrationsöverdomstolen fastställt utvisningsbeslutet på. Men vi känner identiteten på två av de tre som först Migrationsverket, och nu även Migrationsöverdomstolen, beslutat utvisa. Dessa två är nätverkets centralfigur Abo Raad och hans son Raad Al-Duhan.

stycke två
Socialdemokraternas ”golden boy”
Som alla mina läsare minns bedrev Raad Al-Duhan sin verksamhet i Umeå under de åtta åren 2006-2014. Under sex av dessa år innehade Raad Al-Duhan olika anställningar inom ramen för Umeå kommun – finansierade med skattepengar.

Raad Al-Duhan var en socialdemokratins golden boy.

Misstag kan alla göra. Och desto större misstag desto sörre anledning att lägga korten på bordet och erkänna sitt misstag. Men detta är svårt för (S) i Umeå. Deras metod är tystnad. De tror, utifrån deras gång-på-gång-på-gång återkommande agerande, att bara de inte kommenterar sina misstag så kommer ingen annan att komma ihåg dem.

Men så är det inte. Allt fler umebor inser både vilka misstag som har begåtts och genomskådar även metoden att försöka begrava misstagen i tystnad.

När allt fler förstod att Raad Al-Duhan inte var någon golden boy – utan snarare motsatsen – har både politiker, rektorer och andra – börjat dra åt sig öronen. Och det borde inte ha varit lika populärt att ha Raad Al-Duhan som vän, exempelvis på Facebook, efter att det följande framkommit:
a) Raad Al-Duhan är dömd av både tings- och hovrätt för att ha dödshotat Gefle Dagblads tidigare chefredaktör,
b) han tillhör en av de sex som greps och en av de fem av dessa som Migrationsverket beslutade att utvisa,
c) Al-Duhan talade väl om Usama bin Laden samt visade filmer med jihadistkrigare för invandrarungdomar i Umeå – i vad som verkar ha varit syfte att ”radikalisera” dessa,

Och nu har alltså Migrationsöverdomstolen fastställt utvisningsbeslutet för bland annat Raad Al-Duhan – son till nätverkets huvudperson och fälld i två instanser för dödshot mot en tidigare chefredaktör som ansvarat för kritiskt granskade artiklar mot Al-Duhans far.

stycke tre
Den tappre soldaten Svejk
Mariam Salem (Nya MP i Umeå) behöll länge Raad Al-Duhan som vän på Facebook. Men efter att jag (och andra) uppmärksammat umeborna på detta i en rad blogginlägg tog Salem slutligen bort Al-Duhan som vän på Facebook.

Antagligen i ren självbevarelsedrift.

Men detta gällde inte socialdemokraten Mahmoud Chninou – ordförande för Ersboda S-förening och styrelseordförande i det av Umeå kommun ägda bolaget UPAB.

Likt den tappre soldaten Svejk fortsätter Mahmoud Chninou att ignorera allt:
* de två fällande domarna för dödshot mot en chefredaktör;
* hans försök att påverka invandrarungdomar i Umeå genom att tala gott om Usama bin Laden och visa film med jihadistkrigare,
* myndigheternas gripande av honom och de (nu två) olika utvisningsbesluten.

Trots allt detta så behåller Mahmoud Chninou (S) alltså Raad Al-Duhan som vän på Facebook.

Det borde vara naturligt att säga upp sin vänskap på Facebook, och distansera sig ifrån en person som tillhör ett wahhabitiskt nätverk; att distansera sig ifrån ett nätverk av människor som har samma tolkning av islam som bland annat Islamiska Staten, Al-Qaida och Boko Haram; att distansera sig från en person som ska utvisas (efter beslut i två instanser) då han anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Men detta betyder uppenbarligen ingenting för Mahmoud Chninou (S).

Stycke fyra
Det borde räcka för Mahmoud Chninou (S) att Raad Al-Duhan har fällts för dödshot mot en chefredaktören, både i tingsrätt och hovrätt, för att en ledande socialdemokrat som Chninou ska bryta sin vänskap med denne person på Facebook.

Mahmoud Chninou är en annorlunda socialdemokrat.

Han bryr sig inte om några myndigheter. Det spelar ingen roll om det handlar om säkerhetspolisen, Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen. Det spelar ingen roll om det handlar om Tingsrätt eller Hovrätt. Det spelar ingen roll att han skadar ”sitt” parti Socialdemokraterna.

Det enda som spelar någon roll för Mahmoud Chninou är hans lojalitet med Raad Al-Duhan. Al-Duhan som ska utvisas ur Sverige, efter beslut i två instanser, på grund av att han – som en del av det wahhabitiska nätverket – utgör ett hot mot säkerheten.

Stycke fem
Drygt 2½ år har Chninou satt en person ur det wahhabitiska nätverket för ”sitt” parti (S)

Mahmoud Chninou har nu haft drygt 2,5 år på sig att stryka Raad Al-Duhan som vän på facebook. Det var den 7 februari 2017 som en juridisk instans (tingsrätträtten) fastställde att Al-Duhan hade dödshotat Gefle Dagblads chefredaktör.

Det har gått lika lång tid, drygt 2½ år, utan att Socialdemokraterna i Umeå har satt hårt mot hårt mot Mahmoud Chninou. Det har gått drygt 2½ år utan att Socialdemokraterna har sagt att Chninou får välja: antingen måste han vara lojal mot ”sitt” parti.

Eller får han fortsätta att vara lojal mot representanter för det wahhabitiska nätverket – utanför det socialdemokratiska partiet.

Uppenbart tror Socialdemokraterna att de kan fortsätta att tiga ihjäl denna situation. Men, som jag skrivit tidigare i detta blogginlägg, allt fler ser igenom denna metod.Det som Socialdemokraterna i Umeå kommun nu sysslar med, att låta en av de ”sina” demonstrativt fortsätta och visa sin lojalitet med en representant för wahhabiterna är helt enkelt inte acceptabelt.

Antingen måste de traditionella socialdemokraterna ställa ultimatum. Eller så kommer (S) i Umeå att förlora den lokala ”regeringsmakten”.

Jag vänder mig direkt till (S) i Umeå med dessa ord:

”Ni håller på att förlora den lojalitet som ni byggt upp under lång tid. Ni legitimerar sedan 2½ år (indirekt – men tydligt) wahhabiternas tolkning av islam. Detta genom att tillåta Mahmoud Chninou att visa sig lojal med en representant för detta wahhabitiska nätverk.

Därmed förlorar ni, socialdemokrater i Umeå, er egen legitimitet!”

I förra riksdagsvalet erhöll Socialdemokraterna de lägsta siffrorna sedan 1911. Med sådana som Mahmoud Chninou i partiet kommer ni inte att gå framåt i valet 2022. Ni kommer sannolikt att fortsätta er tillbakagång.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8 och 16/8.

5 kommentarer

  1. Jonsson

    ”DET PÅGÅR EN KULTURREVOLUTION i Sverige”, skrev Johan Lundberg i ”Det sista museet” (2016). Identitetspolitik, postkoloniala studier, vithetsteori och intersektionalitet har importerats från högre lärosäten i USA och dess förlaga är tysk motupplysning – Sturm und drang – från 1700-talet, Herders kultursyn. (Mp) fick hand om kulturpolitiken 2014, och tog fram ett kulturpolitiskt program. Obligatoriska kurser i intersektionalitet och postkoloniala teorier för alla styrelser och all personal inom kulturinstitutionerna föreslogs. Umeås kulturskapare, stadsbibliotek med flera har säkert fått sin beskärda del av dessa kurser.
    Det som utspelas på bibblan är nog ett utslag av denna ”vetenskap” och marxistisk utrensning av ’förtryckande’ konstuttryck.

    Även Christopher Jarnvall har uppmärksammat Bah Kunkhes revolution i nyhetsbyrån.org 25/2 2018.

    Risken med identitetspolitiken är segregation och fastlåsning i den egna välbekanta kulturen.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Jonsson
      Jag tackar. Och jag tackar igen. Skälet är att du berättar om bakgrunden till dessa, fragmentariska och till teori självutnämnda, namnen på vad som ska föreställa ideologier. Min gissning är att vi alla kommer att tvingas ta itu med den s.k. identitetspolitiken. Mariam Salem har annonserat denna fråga i Umeå kommunfullmäktige. Min gissning är att islamister och deras medlöpare kommer att försöka använda just identitetspolitiken som ett bräckjärn mot grundlagar och andra lagar som de inte gillar. Eller som de hatar.

  2. Jonsson

    Javisst, både bräckjärn och en passande överrock.
    Kultursektorn blev plötsligt intressant för (Mp). Tidigare var det inte något man förknippade det partiet med.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Jonsson 12:26
      Det har du rätt i. Dessa frågor – kultur med mer – blev så stora att miljöpolitiken nästan försvann. ”Miljöpartiet – islamisterna” är att gå alldeles för långt. Men Miljöpartiet – medlöparna anser jag vore ett passande namn.

  3. Jonsson

    Upplysningen medgav religionskritik till skillnad från dagens identitetspolitik. Det är inte möjligt att ifrågasätta ”med mer”. Återstår för Mp:s gruppledare att återhållet, sammanbitet ösa invektiv över de som vill debattera ”med mer”.
    Enligt Schlaug ”glömde” Mp bort miljöpolitiken när deras första partiprogram togs fram (Svarta oliver, gröna drömmar). Undrar vad Freud skulle sagt om denna lapsus.
    Johan Lundberg härleder ”Rap” till Kraftwerk som i sin tur inspirerats av tysk mellankrigstid. Rap som musikform omfamnas av identitetspolitikens förespråkare i dagens svenska kulturliv. Den gamla kulturen vill de gömma undan eller sätta varningstext på. Till exempel målningar av Dardel.
    Hursomhelst är det av vikt att ta del av andras perspektiv – även om man inte instämmer – för att om möjligt förstå dem bättre. Känsla av sammanhang är alltid viktigt för människan. Medlöpare, medberoende …

Lämna ett svar till Jonsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.