Istället för att skapa ett tryggt sekulärt samhälle har Socialdemokraterna skapat ett samhälle som slits sönder

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

________________________

Ingress
Den STORA positiva insats som Socialdemokraterna i Sverige kunde ha gjort för alla de människor som har kommit till Sverige, från muslimskt dominerade länder, hade varit att skapa ett sekulärt alternativ för dem.

Stycke ett
Ett tryggt sekulärt alternativ
Detta hade inte krävt några nya religiösa, juridiska eller sociala förändringar. Det enda Socialdemokraterna hade behövt göra var att slå vakt om vad de svenska grundlagarna, och andra väsentliga lagar, har att säga i de frågor som berör religionen!

Skapandet av ett tryggt sekulärt alternativ hade kunnat ske tillsammans med alla andra partier i riksdagen. Och faktiskt även tillsammans med, nästan, politiska riktningar utanför riksdagen. Skälet är att Sverige ÄR ett sekulärt samhälle. Detta framgår just av bland annat grundlagarna.

Stycke två
Det sekulära är det toleranta
Jag tröttnar aldrig på att betona att det endast är en sekulär stat, i ett samhälle präglat av demokratiska fri- och rättigheter, som kan vara tolerant i trosfrågor.

I ett sekulärt samhälle får du vara troende eller icke troende (ateist). De som är troende har rätt att bekänna sig till islam, kristendom, judendom, hinduism, buddism. Staten ska vara neutral i trosfrågor. Den ska inte gynna eller missgynna. Detsamma gäller de troende och de icke troende. Ingen av dessa livsåskådningar har rätt att förtrycka de andra genom att sträva efter att dessa ska förbjudas.

Det sekulära samhället är alltså ett pluralistiskt samhälle – när det gäller trosfrågor. Det är detsamma som det politiskt, pluralistiska, samhället när det gäller politiska ideologier. Människor kan rösta på, och gå med i, olika politiska partier som bygger på skilda politiska ideologier.

Stycke tre
Grundlagarna i Sverige tillåter en debatt mellan politiska partier
Denna debatt går ut på att vinna över själarna, från ett parti, till ett annat. Och de människor som lyssnar har rätt att byta parti. Byter tillräckligt många människor parti, eller partiblock, sker ett regeringsskifte. Det är detta de demokratiska fri- och rättigheterna går ut på. Det finns yttrande- och tryckfrihet, det finns organisationsfrihet så att nya partier kan bildas och det hålls regelbundet allmänna och fria val, för kvinnor och män. Syftet är bland annat att en riksdag ska kunna väljas samt att denna riksdag ska kunna bilda en regering. Som beroende på sina prestationer, eller brist på prestationer, och på den debatt som garanteras genom yttrande- och tryckfriheten, både kan leda till omval av den sittande regeringen eller till bildandet av en ny regering.

Stycke fyra
Denna frihet och öppenhet har dock sina begränsningar
Självklart. Partier, eller andra politiska organisationer, som försöker stoppa sina motståndare genom våld eller olika former av hot, kommer staten att stoppa. Detta genom rättsväsendet i form av polis, åklagare och domstolar.

Jag blev dödshotad förra våren av en person i Umeå i samband med ett offentligt möte på torget. Hotet gick ut på att om jag fortsatte tala i mikrofonen skulle han döda mig. För första gången sedan 1975 ringde jag polisen på grund av en akut situation som denna. Personen greps, en rättegång hölls med åklagare, försvar och vittnen. Personen som dödshotat mig fälldes. Demokratin fungerade. Min rätt att bedriva valrörelse, och därmed försöka påverka andra umebor att byta uppfattning, bekräftades. Och alla fick veta att den som försökte förhindra denna demokratiska process genom (mycket allvarliga) hot stoppades av staten. Alla har alltså inte rätt att göra vad de vill.

Stycke fem
Det är skillnad på rätt och rätt
Det är skillnad på rätten att försöka påverka andra att byta politisk åsikt genom att tala sig varm för hur bra samhället kommer att bli med ”mitt” alternativ, i förhållande till andra partiers, med hjälp av de talade och skrivna orden. Å ena sida. Och att, genom att dödshot, försöka hindra mig från att försöka få folk att byta åsikt.

Yttrande- och tryckfriheten har sina gränser. Självklart är gränsen ännu skarpare om personen verkligen hade försökt döda mig. Rätten att agera fysiskt har, naturligtvis, också sina gränser.

Detsamma gäller i förhållandet mellan ateism och troende, och mellan olika religioner.

Fortsättning följer – i kväll.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
97/, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8 och 21/8.