Islamister vill se religionen dominera samhället. Medlöparna smutskastar oss som försvarar demokratin. De nya sossarna kalla mig bl a för ”aset”

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Ingress

Den kompromisslösa typ av konfrontation som idag sker mellan bland annat oss i Arbetarpartiet å ena sidan, och islamisterna samt deras medlöpare inom vissa politiska partier, studieförbund och andra institutioner å den andra, är något som de flesta människor i Sverige har mycket, mycket svårt att förstå.

Detta har många orsaker. Låt mig nämna några:
* sättet på vilket den allmänna rösträtten infördes i Sverige – ett ömkligt kompromissande som resulterade i att feodala kvarlevor som kungahus och statskyrka behölls vissa funktioner och (begränsad) makt,
* eftergiftspolitiken mot Nazityskland under andra världskriget,
* det medvetna beslutet att inte göra upp med hemmanazisterna efter Nazitysklands nederlag – ett beslut taget i samförstånd av S, M, L och C (varav vissa sedan dess bytt partinamn),
* socialdemokraternas metoder att skaffa sig en politisk monopolställning inom fackföreningarna var brutala och bidrog till att den naturliga debatten på arbetsplatserna fick föras viskande, eller inte alls, samt att initiativ underifrån kom att betraktas som närmast kriminella.

Dessa, och andra faktorer, har inneburit att nästan alla som aktiverar sig i partier, media och i övrig samhällsdebatt idag är inställda på att en kompromiss är den naturliga avslutningen på en motsättning.

 

Stycke ett
Men så är det inte i exempelvis Norge och Finland, Tyskland eller Frankrike.
Detta beror också på en rad olika skäl. Men vi ska nämna ett skäl som alla dessa länder har gemensamt. De deltog alla i andra världskriget! Detta innebar att befolkningen fick lära sig två saker. Den hårda vägen. Dels att de ofta blev förrådda av sina landsmän om de tillhörde motståndsrörelsen. Detta kunde leda till fängelse, tortyr och avrättning. Ibland angavs folk av tidigare grannar! Dels blev de dödade och skadade under militära fältslag då vissa stred på den sida som försökte erövra och, både bildligt och bokstavligt, våldta ett annat land, medan de som blev angripna också blev dödade eller skadade då de försvarade sig mot den angripare som ville våldta deras land (bildligt och bokstavligt).

Hela folk, med flera generationer, gjorde dessa erfarenheter. Det fanns inga kompromisser i Auschwitz!

 

Stycke två
Men i Sverige tror många fortfarande på att desto mer av ”demokrati, eftergifter och snällhet” som islamisterna och deras medlöpare (ibland även återvändande IS-krigare) möts av, desto mer kompromissvilliga kommer de att bli.
Men precis som när det gällde Frankrikes, Englands (och en rad andra europeiska länders) eftergiftspolitik mot Nazityskland under 1930-talet är sanningen den absolut motsatta.

Det enda språk som islamisterna – både de ”fredliga” i Muslimska brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna – förstår är styrka! Vid minsta tecken på svaghet flyttar de fram sina positioner i sin strävan efter att skapa parallella samhällen. Detta genom att kräva separata badtider för män och kvinnor, böneutrop (vilket innebär ett intrång för andra) eller att misshagliga böcker plockas bort från biblioteken. Exempel på detta finns här i Umeå.

Mariam Salems politiska karriär beror på det samarbete som skedde inför valet mellan Islamiska Föreningen i Västerbotten – basen för den imam som utgjorde en del av det wahhabitiska-salafistiska nätverket (med samma tolkning av islam som IS, al-Qaida, Boko Haram, m fl) – och Miljöpartiet.

Det var Islamiska Föreningen (med en wahhabia-salafia tolkare av islam i ledningen) som uppmanade medlemmarna i församlingen att personrösta på henne – och därmed även på Nya MP i Umeå. Det var MP centralt som ingick uppgörelsen med Islamiska Föreningen i Västerbotten. Och det var även MP centralt som gav bland annat Nils Seye Larsen och Mariam Salem deras positioner i Nya MP i Umeå.

 

Stycke tre
Mariam Salem är den som personifierar denna överenskommelse mellan de wahhabitiska salafisterna och MP. Detta utgör bakgrunden till den kompromisslöshet som Salem, och hennes sympatisörer, står för, då det gäller hennes vägran att ta avstånd från sharia. Oresonligheten visas dels av att hon, under denna långa debatt, aldrig tagit avstånd från sharia. Den speglar sig också i försöken att underminera min trovärdighet (och Arbetarpartiets) genom att vid ett par tillfällen försöka göra politik av en familjetragedi.

Detta försök har verkligen chockat många. Det märks på alla som kontaktat mig på en rad olika sätt.

Men det handlar inte endast om Mariam Salem. Låt oss titta på den typ av argumentation som hennes sympatisörer för fram. För även om försöket att använder IS mord, på en politisk motståndares barn, utgör det absolut värsta exemplet på denna brutala kompromisslöshet som jag talat om så finns fler exempel på en ny och icke-faktabaserad debattmetod. Låt oss se på några av de tillmälen som Salems sympatisörer använder. Fyra exempel:

* Lina Farhat (S): som på Facebook använde av uttrycket ”aset” om mig,
* Alejandro Caviedes (S): som, också på Facebook, skrivit att ”Jan Hägglund och hans parti beter sig ännu sämre än sd” – intressant uttalande från Umeås S-ledare. Jag undrar om han har stöd för denna uppfattning av alla inom S i Umeå?
* Mariam Salem (Nya MP i Umeå) höll med om och vidareutvecklade genom att tala om sd:s goda uppträdande! Jag undrar om hon har stöd för detta hos alla i MP?
* Nils Seye Larsen: som i talarstolen kopplade ihop mig med ord som ”…extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt..”.

Men det jag och Arbetarpartiet sysslar med är religionskritik. Densamma som de myndigheter som gripit och beslutat utvisa (i två instanser) imamen i Islamiska Föreningen i Västerbotten.

 

Stycke fyra
Skälet till denna hårda konfrontation är å ena sidan att islamisternas tolkning av islam – vare sig de är ”fredliga” brödraskapare eller av jihadist-typ som stöder IS – inte medger något utrymme för eftergifter. Skälet är att sharia innebär föreställningen om en gudomlig rätt (gudomliga lagar) som alltid står över människans lag!

Sedan spelar det ingen som helst roll om människans lag är beslutad av en demokratiskt folkvald församling som riksdagen, eller av en diktatur som den i Kina. Detta eftersom det, i båda fallen, handlar om att sätta människans lag över Allahs!

Jag och Arbetarpartiet, å andra sidan, är också kompromisslösa i vårt försvar av rätten att använda yttrande- och tryckfriheten – demokratins grundval. Till denna demokratiska grundval hör rätten att syssla med religionskritik. Detta borde vara speciellt självklart efter myndigheternas ingripande under våren och sommaren mot det wahhabitiska-salafistiska nätverket.

Det hårda debattklimatet handlar om att jag / vi försvarar demokratin. Och våra motståndare vägrar ta avstånd från sharia. Och ett demokratiskt styre och sharia är oförenliga. Det är inte Hägglund mot Salem, inte Arbetarpartiet mot Nya MP i Umeå. Det handlar om att försvara demokratin, inklusive rätten att idka religionskritik, mot de anhängare av sharia som definitionsmässigt inte kan acceptera att en folkvald riksdag står över sharia.

Därför blir denna debatt så hård. Det är ingen av parterna som kan ge upp sin tro. Vi tänker inte ge upp demokratin. Våra motståndare tänker inte ta avstånd från sharia.

Därför dras min familj in. Därför blir jag kallad för ”aset” av en socialdemokrat. Utan att Hans Lindberg tar avstånd från detta.

 

Avslutning

Jag saknar verkligen de muslimer som kan skilja på religion och politik. Dessa muslimer är våra allierade.