Misstroendevotum måste riktas mot regeringen för att den, som tredje instans, åter beslutar om utvisning – o sedan släpper ut samma personer.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

Inledning
Regeringen i Sverige har skapat den perfekta stormen.
Består regeringen av politiska idioter? Frågan måste ställas. Det vore oansvarigt att hänga upp sig på artighetskonventioner när det står människoliv på spel. Alltså: består regeringen av politiska idioter?

I torsdags kontaktades jag av medlemmar i Arbetarpartiet, av en polis som jag känner, av en gruppledare i fullmäktige och av folk från andra politiska partier. Minst tio personer ringde. Alla ville uttrycka sin tillfredsställelse över att regeringen hade vågat fatta det riktiga beslutet att utvisa de 6 personer som ansetts utgöra en fara för landets säkerhet.

Alla dessa människor trodde, fullt begripligt, att när ett beslut tas i tredje instans, och då denna tredje instans dessutom är landets regering, så betyder en utvisning just en ….. utvisning. I bemärkelsen fysiskt verkställd utvisning. Så jag fick ta på mig den, ytterst otacksamma, uppgiften att i telefon och inför misstrogna personer förklara att beslutet om utvisning, taget i tredje instans och av regeringen, inte betydde utvisning utan ….. frisläppande.

Detta var förbannat otacksamt. Men jag måste ju säga sanningen.

Men jag kände mig som en verklig bov. Gång på gång blev jag uppringd av folk som med de bästa intentioner ville dela med sig av sitt nytända hopp till mig. Men då våra samtal var över var de som ringt:
* besvikna,
* förvirrade
* i ett tillstånd av växande ursinne.

Det kändes nästan som om det var mitt fel. Men jag vet att det inte var någon av de som ringt som ansåg det. Men jag fick vara den som tog ifrån minst tio personer deras nyfunna hopp. Folk ringer i glädje och nyfunnen optimism över att det fortfarande finns någon sorts rättvisa, och logik, i Sverige. Bara för att få sina illusioner krossade. Och jag var budbäraren. Det sista samtalet skedde då jag var i gymmet. En vän, en polis, ringde och var uppåt. Klockan var 23.45. Men jag slet förhoppningarna även ur polisens armar. Samtalet avslutades 00.15 fredag morgon. Optimism som åter ersatts av misstro, förvirring och begynnande ursinne.

Del I
Michael Krona, har länge studerat IS-sympatisörernas aktiviteter på internet. Varje dag håller han koll på uppåt 200 IS-kanaler på Telegram där IS-anhängare över hela världen talar med varandra. Det handlar om tiotusentals (Sydsvenskan 26 oktober 2019). Michael Krona har kunnat iaktta en växande optimism och självförtroende bland Daesh / IS-sympatisörer. Detta efter Turkiets invasion av kurdernas område i norra Syrien – Rojava-provinsen.

Det är mot denna, internationellt sett, stigande optimismen inom IS-kretsar som regeringen har fatta sitt beslut.
Sitt monumentalt inkompetenta beslut.

Då Sveriges regering, ovanpå detta beslutar att släppa ut de 6 individer som bidrar till att öka antalet våldsbejakande islamistiska extremister i samhället innebär detta en gigantisk triumf för dessa individer, deras nätverk och alla andra som bidrar till att skapa nya våldsbejakande islamistiska extremister.

Del II
Varje regering som inte består av politiska idioter skulle ha utnyttjat den tid som den haft sedan Säpo grep de 6 personerna i det wahhabitisk salafistiska nätverket (”wahhabia salafia” på gatan) i april till att undanröja de så kallade ”verkställighetshindren”.

But not in Sweden. Oh, no. Not in Sweden.

Det hade varit allt för enkelt och logiskt för regeringen utnyttja det dryga halvår som gått sedan i april till att FÖRST undanröja ”verkställighetshindren” och SEDAN fastställa de tidigare utvisningsbesluten, tagna av Migrationsverket och Migrationsöverdomstolen, och för tredje gången besluta om utvisning – och faktiskt utvisa de utvisade!

Ja. Så kunde det ha gått till. Och IS-anhängarna skulle ha varit de som hängt med huvudena. Men så gick det alltså inte till.
Del III
Istället släpps 6 av de ledande – i det wahhabitiska salafistiska nätverket – som ansetts så farliga för landets säkerhet att de hållits i förvar sedan i april ut i samhället. Där hälsas de naturligtvis som hjältar av alla ”wahhabia salafia” och deras medlöpare i och utanför olika föreningar och församlingar runt om i Sverige. Eexempelvis i moskén i Gävle – fylld till bristningsgränsen. Och sannolikt även bland delar av besökarna av den Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Regeringen har, i sanning, lyckats skapa den perfekta politiska stormen.

 

Del IV
Magnus Ranstorp sa följande, då han i april tillfrågades om vad han trodde att Säpo ville åstadkomma, då organisationen började gripa nyckelpersoner i det wahhabitiska salafistiska nätverket:
”Säpo vill begränsa tillväxten i de radikala miljöerna som finns i Sverige. Det andra är att Säpo vill testa lagstiftningen och
det tredje är att gripandena sätter press på fyrtornen som är avgörande i de här miljöerna. Det är ett sätt att ta väck de värsta aktörerna.”

Lägg märke till Ranstorps tredje motivering: ” … gripandena sätter press på fyrtornen som är avgörande i de här miljöerna. Det är ett sätt att ta väck de värsta aktörerna.”

Det regeringen nu har åstadkommit är den perfekta stormen. Regeringen har åstadkommit att tuppkammen på de wahhabitiska, och andra, IS-sympatisörerna har växt på ett våldsamt sätt sedan även de förstod att deras ”hjältar” skulle släppas fria. Dessa kretsar triumferar nu.

* Allt positivt sedan gripandena i april är bortsopat – i stället är IS-sympatisörerna självförtroende idag starkare än i april.

* Positionen för majoriteten av muslimerna, de demokratiska men tysta, har försvagats av regeringens ofattbara agerande,

* De som inte trott att regeringen skulle kunna hantera denna situation har fått rätt,

* De vars hopp tändes på grund av gripandena i april – både bland etniska svenskar och invandrare, både bland icke-troende och demokratiska muslimer, har fått detta hopp släckt.

 

Del V

Fråga: OM, och det är ett stort om, regeringen skulle påstå att den undanröjt verkställighetshindren, kommer den då att våga gripa och utvisa dessa wahhabitiska salafister? Då de greps gjorde deras anhängare spridda försök att organisera protester. Med ringa framgång. Men skulle regeringen ge order om att gripa samma 6 personer idag – efter att S+MP-regeringen på detta fantastiskt idiotiska sätt har bidragit till att öka självförtroendet hos de wahhabitiska salafisterna (som inte sällan sympatiserar med Daesh / IS) skulle sannolikt protesterna bli väldigt mycket mer framgångsrika.

Frågan är om regeringen ens vågar ge order om att gripa de 6 wahhabia salafia-ledarna IDAG?

Regeringen har skapat den perfekta politiska stormen. På grund av ofattbar ansvarslöshet och inkompetens.
* Är det möjligt att ställa ett misstroendevotum mot regeringen så borde det ställas.
* Hade detta varit i USA borde ett riksrätts-förfarande ha inletts!

 

Avslutning
Det behövs en Alternativ vänster. Som kan ställa upp en motkandidat till den kandidat till LO-ordförande som SD skulle kunna ställa upp med till nästa LO-kongress. En Alternativ vänster som samlar de socialdemokrater som annars kommer att bidra till att Jimmie Åkesson ingår i nästa regering. Kanske som finansminister.

Någon annan kommer sannolikt att ta statsministerposten. Men det blir inte Stefan Löfvén. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kommit till vägs ände.

___________________________________

Läs mitt föregående blogginlägg. Det ifrågasätter om det existerar något verkställighetshinder
för de som ska utvisas till Irak. Det publicerades den 31 oktober.

Läs om behovet av en Alternativ  vänster som backas upp av en alternativ media
Det första inlägget publicerades den 25 oktober.
Det andra den 27 oktober.