Har Umeå någon beredskap när det gäller att förhindra så kallade uppfostringsresor eller resor då barn blir bortgifta mot sin vilja?

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfrihet – för en alternativ media för en Alternativ vänster

 ____________________________________

 

Vi har lämnat in följande interpellation till mötet med Umeå kommunfullmäktige måndagen den 25 november:

____________________________________________

Interpellation till Moa Brydsten och Peter Vigren

Arbetarpartiet har uppmärksammat att Liberalerna vill upprätta ett center för bortförda barn. Detta tycker vi är en bra idé. Ett skäl är att det idag saknas statistik över hur många barn som, mot sin vilja, skickas ut ur landet. En av tankarna bakom centret är att detta ska ansvara för att ta fram en sådan statistik.

Vi som vill motverka hedersrelaterat förtryck och våld har ett ansvar att lägga fram olika förslag och ställa olika frågor. Det är nödvändigt för att, på sikt, stoppa hedersrelaterat förtryck och våld. För som det ser ut i Sverige idag finns det fall där flickor har fått sina medborgarskap uppsagda av sina föräldrar utan att detta har prövats i domstol och sedan blivit bortförda. Det finns också fall där samma flickor har återkommit hit till Sverige, det land i vilket de är födda, för att söka asyl. Detta är helt enkelt inte acceptabelt.

Arbetarpartiets tradition är att ge erkännande till andra partier och deras företrädare då dessa lägger fram förslag som i våra ögon är goda. En person som tagit upp dessa frågor på riksplanet är Juno Blom, Liberalernas partisekreterare. Vi uppskattar detta. Då vi tror att det kan ta viss tid att inrätta ett nationellt center som för nödvändig statistik, eller att statistiken tas fram via existerande institutioner, anser vi det vara nödvändigt att enskilda kommuner går före genom att ta saken i egna händer. Sådana exempel finns.

I Gävle har man tagit fram statistik som visar att ca 30 barn har blivit bortförda under sommaren. I Borlänge kommun beräknas lika många barn ha blivit bortförda. Detta har upptäckts till hösten, av skolan, då barnen inte återkommit och det tidigare inte funnits några indikationer på att familjen ska flytta eller då den övriga familjen bor kvar i Sverige.

 

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande frågor:
1. Har Umeå någon beredskap när det gäller att förhindra så kallade uppfostringsresor eller resor då barn blir bortgifta mot sin vilja?
2. För Umeå kommun någon form av statistik när det gäller barn som borde infinna sig i skolan till hösten men som inte gör det och då det samtidigt saknas en naturlig förklaring som att hela familjen har flyttat?
3. Har Umeå kommun något samarbete med nationella instanser eller med andra kommuner i dessa frågor?

Jan Hägglund
Tomas Westerström
Arbetarpartiet

 

___________________________________

Läs inläggen om behovet av en Alternativ vänster
Dessa publicerades den 25 respektive 27 oktober.

2 kommentarer

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Steffo – 18 nov 2019
      Du KAN ha rätt i att det KANSKE finns ”något” nedskrivet. Umeå kommun, både politiker och tjänstemän, älskade länge olika handlingsprogram. Så många som möjligt. Problemet var att dessa väldigt ofta inte blev något annat än hyllvärmare. Sannolikt har Umeå kommun varken någon beredskap, någon statistik eller något fungerande samarbete med andra som fyller någon roll i att förebygga de tragedier som vi här talar om.

Lämna ett svar till Stefan Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.