De riksdagspartier som inte bekämpar islamisterna blir själva bärare av anti-semitism. SSU:s skandalmetoder i Skåne sågs i Umeå redan 2009

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – vi behöver ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

 Sanningen om källorna till anti-semitismen eller judehatet
Delarna fem till elva – med en kort repetition

Del fem
Det första jag vill avliva är myten om att det skulle handla om ”små och extrema” politiska grupperingar som står för den växande anti-semitismen, eller judehatet, i dagens Europa. Detta vore väldigt bekvämt för ett antal etablerade partier i riksdagen. Men tragiskt nog beror den växande anti-semitismen i Europa på att vissa av de traditionella riksdagspartierna nästan helt saknar motståndskraft mot islamisterna och deras medlöpare.

De riksdagspartier som jag tänker på, när det gäller Sverige, är i första hand Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det finns dock fler traditionella riksdagspartier som har en mycket stor skuld i vad som nu händer.

För att visa vad jag menar (och för att rätt partier ska tvingas stå till svars) måste vi återigen titta på den tidigare nämnda EU-kartläggning. Denna pekade inte ut vare sig små eller extrema partier som ansvariga för den ökande anti-semitismen i Europa. Detta gäller både till ”vänster” och till ”höger”. De frågorna som judar och judinnor har fått besvara i den enkäten som ligger till grund för nämnda kartläggning – de frågor som visar från vilket religiöst och politiskt håll som övergreppen har kommit – återfinner vi nämligen följande formuleringar:

*Someone with a Muslim extremist view,
*Someone with a Christian extremist view,
*Someone with a leftwing political view
*Someone with a rightwing political view

Kommentarer:
När det gäller religioner tas, som alla kan se, begreppet extremism upp.
Detta övergrepp mot judar i Europa som kom från kristna och muslimer. De som läser mina bloggar vet att jag inte använder begreppet ”extrema muslimer”. Jag brukar istället använda begreppet ”islamister”. Med detta begrepp avser jag de som kämpar för ett parallellt samhälle under shariastyre – oavsett om de är ”våldsbejakande” eller inte. Detta är vad jag menar med ”extrema”. Begreppet muslim reserverar jag för de demokratiska muslimer som accepterar de svenska grundlagarna / den svenska författningen.

Men när det gäller ”vänster” och ”höger” finns varken begreppet ”extremist” eller begreppen som ”parti”, ”grupp” eller ”organisation” med i enkäten!
De frågor som personer som identifierar sig själva som judar har fått besvara i EU-kartläggningen har handlat om:
1) individer som agerar anti-semitiskt – och inte partier. Alla tio frågor som ingår i enkäten handlar om individer,
2) frågan som berör den politisk uppfattningen hos de som uttrycker olika former av öppen anti-semitism förutsätter inte att dessa skulle vara politiska ”extremister”. Detta gäller både om personen uppfattats ha haft vänster- eller högeråsikter.

För Sveriges del visar undersökningen att den person (someone) som uttryckt någon form av öppen anti-semitism oftast har tillhört islamisterna (40 procent). Den som uppfattas ha haft politiska drivkrafter bakom sin öppna anti-semitism har vanligtvis ”vänsteråsikter”. Detta betyder i dagens Sverige att de är medlem i, eller sympatisör till, större partier och traditionella partier som S, MP eller V. Dessa partiers medlemmar och sympatisörer ryms alla idag inom det väldigt ospecifika begreppet ”Someone with a leftwing political view”.

Som sagt: det skulle vara väldigt bekvämt för olika riksdagspartier om den ökande anti-semitismen mot judarna i Europa – i form av bland annat hat och hot, vandalism och fysiska övergrepp – skulle kunna skyllas på små grupper som exempelvis kallar sig anarkistiska eller kommunistiska. Men det finns ingen som helst grund för att dra en sådan slutsats utifrån EU-kartläggningen. Åtminstone inte vad Sverige anbelangar. Varken Afa (Antifascistisk aktion) eller KP (Kommunistiska Partiet) sysslar med hot, vandalism eller misshandel av judar eller judinnor.

Afa har visserligen gjort sig känt för våldsamma aktioner. Men inte riktade mot judar. Och frågan är om de ens existerar idag som en organiserad kraft? KP har gjort sig känt bland annat för sina sympatier med regimen i Nordkorea – och på detta är det naturligt att ha starka synpunkter. Men Afa eller KP har definitivt inte gjort sig kända vare sig för verbala eller fysiska övergrepp mot judar.

Och även om dessa organisationer skulle angripa judar på något sätt – vilket de alltså inte gör – så vore det helt omöjligt att så små rörelser skulle kunna sätta så stora avtryck i statistiken! För att få en förklaring till statistiken nedan måste vi söka oss till betydligt större politiska partier.
Låt oss än en gång titta på statistiken i EU-kartläggningen:

 

Del sex – kort repetition
Anti-semitismens viktigaste källor i Sverige – jämfört med snittet för de tolv undersökta EU-länderna (i vilka 96 procent av alla judar inom EU bor).

* det vanligaste är att förövaren uppfattas på följande sätt: ”someone with an extremist Muslim view”. Dessa utgör hela 40 procent av alla förövare (av anti-semitism) i Sverige. Snittet för denna kategori (someone with an extremist Muslim view) inom de tolv länderna ligger på 30 procent. Islamisterna är alltså långt mer ”aktiva” i Sverige än i flesta andra av de kartlagda EU-länderna. Faktum är att det endast är ett enda land som har en högra siffra än Sverige. De övriga tio länderna ligger lägre än Sverige när det gäller islamisternas anti-semitism.

* näst vanligast i Sverige är ”someone with a leftwing political view”. Dessa utgör 27 procent av förövarna (av anti-semitism) i Sverige. Snittet för dessa förövare (someone with a leftwing political view) i de tolv länderna ligger på 21 procent,

* sedan kommer ”someone with a rightwing political view”. Dessa utgör 18 procent av förövarna i Sverige,
Snittet för de tolvkartlagda EU-länderna ligger på 13 procent.

* kategorin ”someone else I can not describe” utgör 16 procent av förövarna i Sverige. Snittet för alla tolv EU-länder ligger på 31 procent – det dubbla!

Tre saker att lägga märke till i kartläggningen:
1. Judehatarna agerar väldigt öppet i Sverige. Det är endast 16 procent som de utsatta inte anser sig kunna kategorisera. Snittet för alla tolv länderna är att 31 procent av förövarna inte går att kategorisera. Detta visar på att förövarna i Sverige känner liten eller ringa oro över att bli straffade på något sätt – annars skulle de inte kunna agera så öppet.
Omvänt: den judiska befolkningen anser sig vara, eller är, mer utelämnad i Sverige än i snittet av de tolv EU-länderna. Skillnaden här är skrämmande stor!

2. Övergreppen på judar och judinnor kommer oftare från ”someone with an extremist Muslim view” i Sverige än vad gäller för snittet i de tolv EU-länderna. I Sverige ligger siffran på hela 40 procent medan snittsiffran ligger på 30 procent,

3. Näst flest övergrepp kommer från ”folk från vänstern”. I Sverige ligger siffran på 27 procent för ”folk från vänster”. (Snittet i alla tolv länder ligger på 21 procent). Inga små grupper kan göra ett så stort avtryck i statistiken. Speciellt med tanke på att Afa i det närmaste har dött ut och KP både har gått tillbaka samt (enligt vissa f.d. medlemmar) befinner sig i en djup identitetskris. Uttrycket someone with a leftwing political view öppnar för att det främst handlar om medlemmar i, eller sympatisörer till, socialdemokrater, miljöpartister, vänsterpartister (eller folk från FI) som ingår i detta begrepp. Jag skriver det igen: ”små extrema grupper” kan inte nå upp till 27 procent av alla övergrepp på den judiska delen av befolkningen i Sverige. Förutom viljan saknar de den nödvändiga storleken för att sätta sådana spår i statistiken.

 

Del sju – Israels rätt att existera
Ett av de två huvudskälen till att de flesta övergrepp mot den judiska befolkningen kommer från folk med vänsteråsikter inte klarar av att göra två saker samtidigt: att å ena sidan utnyttja sin självklara rätt att kritisera staten Israel exempelvis för att expandera sitt territorium och för att använda mer våld än nöden kräver mot befolkningen på Gaza, att å andra sidan göra sin politiska plikt att försvara Europas judar från den växande anti-semitismen (judehatet). Självklart blir detta väldigt mycket enklare för oss som accepterar statens Israels rätt att existera, än för de som inte accepterar staten Israels rätt att existera. Detta är en avgörande fråga.

De som inte accepterar staten Israels rätt att existera – och som ser bildandet av Israel som sionismens kärna – kommer alltid att ha det svårt att både kritisera staten Israel och samtidigt försvara judarna i Europa.
Deras hat mot sionismen – eller mot staten Israels existens – kommer i väldigt många fall att leda till att de själva blir anti-semiter (judehatare).

Det andra huvudskälet till att det är medlemmar i – eller sympatisörer till – S, MP och V som utgör den näst största källan till den växande anti-semitismen är inflytandet i dessa partier från islamister och deras medlöpare.  Muslimska brödraskapet har infiltrerat dessa partier sedan årtionden tillbaka. Och som den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg har visat ingick socialdemokraternas då kristna förbund (Broderskapsrörelsen) en formell uppgörelse med Sveriges Muslimska Råd (SMR) år 1999. Och SMR står Muslimska brödraskapet nära. Men islamisterna har även infiltrerat andra partier. Mest lyckosamma har de varit i Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men även inom Vänsterpartiet.

Lägger vi samman de anti-semitiska övergrepp som upplevs komma från ”someone with a Muslim extremist view” och från ”someone with a  leftwing political view” utgör dessa hela 67 procent (två tredjedelar) av alla anti-semitiska övergrepp.

Övergrepp från ”someone with a rightwing political view” uppfattas står för 18 procent i Sverige – under en femtedel. Observera att även här används inte begreppet ”högerextremist” i undersökningen. (När det gäller kristna extremister handlar det endast om tre procent).

Sanningen är de utsatta, judarna, uppfattar att den absoluta merparten av övergreppen kommer från islamister (40 procent) och sedan från folk med vänsteråsikter (someone with a leftwing political view). Och när det gäller folk med vänsteråsikter kan så många anti-semitiska övergrepp komma från anhängare till riksdagspartier som socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet. Detta beror på att dessa partier inte håller islamisterna, och deras åsikter, utanför sina respektive partier. Något vi ska visa på nedan.

Istället tillåter de sig själva att bli infiltrerade – för att vinna röster – genom sina kontakter med islamisterna. Men ser vi till Socialdemokraterna så tappar de idag medlemmar och sympatisörer i sina traditionella grupper, långt snabbare än vad de vinner folk i utanförskapsområden där islamister kan använda sin auktoritet till att få individer att rösta på S. Socialdemokraterna köper röster av islamisterna genom att ge islamisterna och/eller deras medlöpare politiskt inflytande både inom sitt eget parti och inom kommuner och landsting/regioner. Men samtidigt utgör detta ett skäl till att arbetarna lämnar socialdemokraterna tillförmån för SD!

För att sammanfatta: Det ingen som helst chans att grupper som i debatten brukar kallas för ”vänsterextrema” – exempelvis Afa och KP – kan åstadkomma 27 procent av alla anti-islamistiska övergrepp från folk med vänsteråsikter. Jag säger det igen: dessa  saknar både viljan och styrkan till detta. Naturligtvis kan även någon av deras medlemmar / sympatisörer – som alla andra organisationers  medlemmar / sympatisörer – ha svårt att skilja på sin kritik mot staten Israel med sin uppgift att försvara judarna. Men återigen: dessa grupper är för små för att göra så stora avtryck i statistiken. Dessutom saknar de viljan.

Det absolut mest sannolika är att då anti-semitiska angrepp riktas mot judar och judinnor, från folk som uppfattas ha ”vänsteråsikter”, så kommer även dessa från islamister (eller från deras medlöpare) som är medlemmar i, eller sympatisör till, exempelvis Socialdemokraterna. Men anti-semitiska angrepp kan naturligtvis även komma från islamister/medlöpare som är medlemmar/sympatisörer till andra partier. Exempelvis MP och V.

Men detta speglas tyvärr nästan inte alls i den politiska debatten i dagens Sverige.

 

Del åtta
Låt oss nu titta på de avslöjanden som gjordes under hösten 2018 rörande islamisternas inflytande inom SSU-Skåne – ett inflytande som har spritt sig till Socialdemokraterna – bland annat i Malmö.
Det var Kvällsposten / Expressen som kunde avslöja att en rad islamister och deras medlöpare hade infiltrerat SSU-Skåne. Ledande personer i SSU-Skåne hade bland annat spridit antisemitiska och homofobiska budskap. De hade kallat ateism för en ”omoralisk idé” samt framhållit islam som ”universalbotemedlet för mänsklighetens alla lidanden, sjukdomar och problem som existerar idag”. Det är endast islamister som för fram sådana budskap! De inom SSU / Socialdemokrater som inte reagerar, och agerar, genom att stoppa den politiska karriären för personer som står för sådana åsikter förtjänar den politiska kollaps som S  råkat ut för.

I en film från SSU-Skånes distriktsårskonferens i mars 2017 syns dåvarande ordföranden för SSU-Skåne, Mansour Ahmed och dennes anhängare, skrika och gorma i syfte att avbryta mötet!  Många reagerade på detta. Vissa skrev rapporter om det som inträffat, rapporter som ingen tyvärr verkar ha brytt sig om, troligen för att de som skrev rapporterna inte följde upp dem med tillräcklig beslutsamhet. Enligt andra socialdemokrater har islamist-falangen, som har sina rötter i Malmö och Helsingborg, använt sig av hot, skrik och skrämsel (!) för att få sin vilja igenom – ända sedan åtminstone år 2014. Rapporter om islamisternas metoder hade producerats redan före 2017 kring. Vi vet att det inkom rapporter år 2015 om islamisternas verksamhet. Men inte heller dessa verkar någon ha brytt sig om. Varken på SSU-förbundet eller inom det Socialdemokratiska partiet i Skåne/Malmö.

Islamist-falangen gick så långt – när det gäller odemokratiska metoder och homofobiska uttalanden – att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (M u c f) inledde en särskild granskning av SSU för att se om händelserna inom SSU -Skåne kunde påverka SSU:s ansökan om statsbidrag. Att så skedde är väldigt anmärkningsvärt för ett ungdomsförbund som SSU – oavsett vad utredningen kom fram till.

 

Del nio
Inställningar till bland annat judar
Den person som var ordförande för SSU-Skåne under denna period hette alltså Mansour Ahmed. Denne hade även uppdrag inom partiet (S). Efter alla avslöjanden av Kvällsposten / Expressen avsade sig Mansour Ahmed sitt uppdrag som ordförande i SSU-Skåne. Men, som ”Ledarsidorna.se” skrev, i november 2018:

”Ordföranden för SSU i Skåne, Mansour Ahmed, har pekats ut för att ha antidemokratiska metoder efter främst Expressens men även Ledarsidorna.se granskningar. Ahmed lämnar nu uppdraget som ordförande för SSU Skåne. Men Ahmend är mer att betrakta som ett bondeoffer. Rötan, eller SSU Skånes kultur och åsikter, är spridda i vidare kretsar i partiet. Även till huvudstaden har denna nya form av socialdemokrati kunnat slå rot i ungdomsförbund samt moderparti …

SSU Skåne inställning till homosexualitet, hedersvåld och judar kan tjäna som exempel där företrädare försäkrar media och allmänhet om vissa värderingar och åsikter men senare, som på SSU:s valupptakt på Bommersvik inför valet 2018, öppet odla hat mot homosexuella, judar och de som bryter med sin hederskultur… ”

 

Historiska paralleller 
Denna röta riskerar att få resterna av S och SSU att falla samman. Det finns få saker tyder på islamism lika tydligt som hat mot homosexuella, judar och mot de som bryter med sin hederskultur!. Om politiska organisationer nonchalerar sådana signaler förtjänar de endast att falla samman – uppätna inifrån av de religiösa-ideologiska krafter de trott sig kunna styra till sin egen fördel. historien upprepar sig aldrig – på samma sätt. Men visst finns det vissa likheter mellan de som trodde sig kunna styra nazismen i Tyskland på 1930-talet och de som har trott sig kunna styra islamismen under 1990-talet och framåt. Likheten består i att båda grupperna som trodde sig kunna styra den för dem främmande kraften hade fruktansvärt fel. Skillnaden består i att det finns fortfarande tid att stoppa islamismen. Och det viktigaste, det allra viktigaste, i denna kamp består i att stötta de demokratiska muslimerna. Detta tema kommer jag att återkomma till i framtida bloggar.

 

Del tio
SSU-skandalen inom SSU-Skåne sprider sig till S i Malmö – och har kopplingar till Umeå
I kölvattnet på avslöjandena inom SSU-Skåne har det nu även framkommit att flera förtroendevalda socialdemokrater i Malmö har uttalat sig positivt och t.o.m. hyllat Erdogans regim i Turkiet!

* Sedat Arif (S) har exempelvis kallat Erdogan för ”kungen” och ”den store ledaren”.

* En annan socialdemokrat, Mubarik Abdirahman, hyllade Erdogan så sent som 2015.

Kommunalrådet Sedat Arif säger att hans uttalanden gjordes 2011 och att han idag tagit avstånd från Erdogan. Men redan 2011 var det känt att Erdogan exempelvis fängslat regimkritiker och journalister. Trots alla skandaler är Sedat Arif idag ett av kommunalråden i Malmö och ordförande i arbetsmarknad- och socialnämnden. Hans beundran för Erdogan verkar inte störa (S) i Malmö. Mubarik Abdirahmans politiska karriär har inte heller skadats av sin beundran för Turkiets Erdogan. Idag är han bland annat ledamot i Malmös kommunfullmäktige, sitter i kommunstyrelsen och Grundskolenämnden, med mera.

Metoden att försöka flytta fram sina positioner genom att föra fram en extrem ståndpunkt (som att exempelvis att hylla president Erdogan i Turkiet – som står det Muslimska brödraskapet nära – eller utgör en del av brödraskapet), och sedan göra en halv reträtt, om den ursprungliga ståndpunkten stöter på patrull, för att sedan åter försöka rycka fram, är en utnötningstaktik som upprepas gång på gång av islamister och deras medlöpare.

Mansour Ahmed, den drivande kraften i SSU-Skåne under alla avslöjanden hösten 2018, hade en gång sin bas i SSU-Helsingborg. Han blev sedan ordförande för hela SSU:s Skånedistrikt. Och fick även förtroendeuppdrag i S. Idag har han alltså tvingats lämna sina förtroendeuppdrag. Åtminstone tills vidare.

 

Del elva
Kopplingen till SSU i Umeå – Khaled El-Khalayli.
Det finns en direkt koppling mellan den så uppmärksammade SSU-falangen i Skåne och SSU i Umeå och Västerbotten. Detta genom Khaled El-Khalayli. Denne var först ordförande för SSU i Helsingborg – den föreningen som en gång var Mansour Ahmeds politiska bas inom SSU. Khaled El-Khalayli flyttade sedan till Umeå för att arbeta som ombudsman för SSU i Västerbotten, med bas i Umeå, ungefär mellan åren från 2007 till 2010.

Efter tiden i Umeå återvände El-Khalayli till Skåne. Idag sitter Khaled El-Khalayli i kommunfullmäktige i Helsingborg och är vice ordförande i Idrotts- och Fritidsnämnden.

Representanter för det som idag är Arbetarpartiet stiftade bekantskap med denne El-Khalayli i början av 2009.

Jag ska berätta mer om detta på torsdag!
a) Det kommer att handla om en kupp i arbetet för att stoppa bombningarna av Gaza,
b) Det kommer att handla om hur det under manifestationerna dök upp plakat med texten Israel = hakkorset,
c) Det kommer att handla om hur det dök upp Hamas-inspirerade talkörer i demonstrationen – tvärtemot gjorde överenskommelser.

Talkörerna löd:
– ”Det finns ingen Gud förutom Allah och martyren är älskad av Gud”

– ”Vi offrar oss med själ och blod för dig Palestina” (ropades på arabiska av de som kunde språket).

Minst en deltagare lämnade demonstrationen och kritiserade, med rätta, sedan talkörerna i lokalpressen.
Vi fick kämpa mot en helt annan politisk kultur – en politisk kultur som helt motsvarar beskrivningarna i Kvällsposten / Expressen av hur det gått till i SSU-Skåne. Och kanske fortfarande går till – både i Skåne och på andra ställen.
För rötan är djup.

Men mer om detta på torsdag den 2 januari nästa år.