Muslimerna måste återfå ett rum för tvagning inför begravning. Samhället består av rättigheter och skyldigheter. Här ligger rätten hos muslimerna

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
Jag strävar efter ett sekulärt samhälle tillsammans med alla övriga i Arbetarpartiet.
Ett sekulärt samhälle innebär rätten att både vara troende och ateist. Och som troende kan du vara kristen, muslim, jude, buddist eller hindu – för att nämna några av de stora världsreligionerna. Det som begränsar tron är att den inte får utövas på andras bekostnad. Det är därför som tron, och de präster som uttolkar denna i olika kyrkor, måste separeras från staten.

I ett demokratiskt samhälle är tron en privatsak. Detta innebär att lagarna som styr samhället stiftas av en folkvald riksdag, enligt demokratiska principer, och att landet ska styras efter grundlagarna (Sveriges författning). Samhället ska alltså inte styras efter sharia – som bl a tillåter barnäktenskap och att en man har upp till fyra fruar. Inte heller ska samhället styras i enlighet med bibelns uppfattningar om att människor kan stenas till döds för otrohet eller att kvinnan ska tiga i församlingen.

Inom ramen för de svenska lagarna, som sätter gränser för religionernas, och andra livsåskådningarnas, rättigheter, har samhället även skyldigheter mot troende och icke troende i livsåskådningsfrågor. Detta gäller exempelvis gentemot kristna, ateister, judar och muslimer.

I ett sekulärt samhälle har alltså människor, med olika tro och livsåskådningar, både rättigheter och skyldigheter.

I mina ögon har samhället, i form av Norrlands universitetssjukhus (Nus), brustit när det gäller sina skyldigheter gentemot muslimerna.

Del ett
Det är många av oss som känner till att då en muslim dör sker, om det är möjligt, en rituell tvagning. Detta bör ske under värdiga former och så fort som möjligt. Tidigare fanns ett speciellt rum på sjukhuset där denna tvagning kunde genomföras före begravningen. Men sedan över två år tillbaka finns inte denna möjlighet längre. Då förlorade muslimerna det rum där tvagningen tidigare hade skett.

Den som läser om denna fråga och informerar sig genom att tala med berörda parter kan inte dra någon annan slutsats än att alla undviker att ge ett tydligt svar på varför muslimerna har förlorat detta rum. Vad som däremot är tydligt är att servicedirektören vid Region Västerbotten blandar in både stat, kommun och region (landsting) då han förklarar varför ”ingen har ett direkt ansvar”. Regionstyrelsens ordförande Peter Olofsson (S) framhåller att ”frågan inte är enkel att lösa”. Oppositionsrådet Nicklas Sandström (M) hänvisar muslimerna till privata lösningar: ”En privat begravningsentreprenör skulle säkert kunna vara en betydligt bättre lösning”. Ett ytterligare regionråd, Liselotte Olsson, instämmer i kritiken från muslimska föreningen. Hon är nämligen med i Vänsterpartiet och instämmer därför i all kritik, men har inte själv lyckats åstadkomma någonting, trots att det har gått två år och tre månader. (uppgifter från Folkbladet 19/1-20).

Tvagningen är en känslig fråga och utgör en av ritualerna i samband med döden.

Vi som strävar efter ett sekulärt samhälle, där människor med olika tro och livsåskådningar både har rättigheter och skyldigheter, måste ta ställning för muslimerna. I denna fråga har dessa nämligen behandlats på ett osedvanligt nonchalant och nedlåtande sätt. Detta är min och Arbetarpartiets uppfattning.

Det är både skamligt och oacceptabelt att såväl tjänstemän som politiker vägrar att ge entydiga svar. På tjänstemannanivå försöker en ”servicedirektör” förvirra genom att antyda att frågan kräver inblandning av stat, region, kommun samt en ”omvärldsbevakning”. Dimridåer. De tre intervjuade politikerna drar, ytligt sett, åt olika håll. Men när det gäller oviljan att ge tydliga svar drar alla tre åt samma håll. Varken S, M eller V verkar ens vilja försöka besvara följande frågor:
– varför förlorade muslimerna det rum som de tidigare har haft på Nus,
– varför har en lösning på detta, för muslimer så stora problem, dragit ut på tiden – i hela två år och tre månader,
– kommer muslimerna att återfå detta mycket efterlängtade rum på Nus,
– när kommer detta i så fall att ske?

Del två
I tiotals blogginlägg har jag riktat skarp kritik mot islamister och deras medlöpare som vägrat att tydligt och klart säga ungefär så här: ”I Sverige gäller de svenska grundlagarna tillsammans med andra svenska lagar – i Sverige gäller däremot inte sharia”. Och jag kommer alltid att kritisera de som – istället för att svara på frågan om ifall de anser att det är svenska lagar som ska gälla i Sverige, eller om det är sharia som ska gälla – ständigt byter samtalsämne och istället för att svara börjar orera om rasism och islamofobi.

Men i lika många bloggar har jag uttryckt att muslimer, som ställer upp på att svenska lagar ska gälla i Sverige, både är mina vänner och mina allierade.

Detta är inga tomma ord från min sida.

Jag har många personliga vänner med muslimsk tro. Arbetarpartiet har under årtionden haft medlemmar som varit muslimer. Både från Afrika och från Mellanöstern. Både shiiter och sunni. Detta är nämligen möjligt i ett sekulärt parti. Det finns bland annat även kristna och ateister. 

Vi i Arbetarpartiet strävar efter ett sekulärt samhälle, med balans mellan rättigheter och skyldigheter, även då det gäller frågor som handlar om tro och livsåskådning. Detta utgör bakgrunden till att det är självklart för oss att stödja muslimernas rätt att återfå ett rum på Nus för tvagning av de döda inför begravningen – så att den situation som rådde före oktober 2017 kan återställs.

Då muslimerna förlorade sitt rum för drygt två år sedan borde de ansvariga politikerna ha insett sin moraliska skyldighet att:
a) ge en tydlig förklaring till varför detta, för muslimerna så viktiga, rum togs ifrån dem,
b) ge ett löfte om när muslimerna, absolut senast, skulle få ett annat rum på Nus som kunde fylla samma funktion.

Del tre
Ett sekulärt samhälle ska vara tolerant. Men ett tolerant samhälle innebära ett samhälle med både rättigheter och skyldigheter. I det här fallet har samhället inte levt upp till sina skyldigheter mot muslimerna. Återigen: detta är bakgrunden till att jag och Arbetarpartiet i övrigt stöder muslimernas krav på att kunna genomföra den rituella tvagningen av de döda under värdiga och praktiska former.

Innebörden är att ett rum på Nus måste ställas till muslimernas förfogande.

Snarast.

PS. Om någon försöker invända att även hinduer och buddister har vissa ritualer som de vill genomföra i samband med dödsfall och inför begravning, men att de idag saknar ett rum för detta, så får denna fråga behandlas om den tas upp av hinduer och buddister.
Det är inte alltid enkelt att vara sekulär och konsekvent.
Men jag anser att detta är två saker värda att sträva efter. Med all kraft. DS.