Lawfare drabbar ofta de som kritiserar islamisternas strävan efter att införa sharia. Läs om lawfare och studera hur lokala media utgör en del av detta

Av , , 1 kommentar 106

Seger mot lawfare!

Du som vill läsa om hur det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg,
Ann-Sofie Hermansson, besegrade de som utsatte henne för grov ”lawfare”
kan göra detta i Nya Arbetartidningen. Klicka här.

____________________________________

 

Hej igen. Så här såg den blogg ut som jag publicerade första gången den 30 december 2018. Inför återpubliceringen använder jag en ny rubrik. Den ursprungliga rubriken kan du se nedan.

Law-fare är en form av politisk krigföring som används av ”Nya MP i Umeå” då frågan om islamisternas inflytande ställs, men hur gör VK?

 

Ingress

I den kamp som bland annat  jag bedriver mot islamister och jihadister – sådana jihadister som använder dödligt våld som IS – har jag och de andra som för samma kamp trampat folk med makt på tårna.

Låt mig upprepa begreppen ”folk med makt” och ”trampat … på tårna”.

Detta har inneburit att exempelvis jag har blivit utsatt för en ny typ av krigföring som kallas för LAW-FARE.

Vissa av er är bekant med detta begrepp. Andra inte. Men eftersom ni kommer att få se alltmer av den varan – krigföringen – i framtiden så är det dags att introducera begreppet ”Lawfare” ordentligt, både med exempel och en redogörelse för hur jag ser på Västerbottens-Kurirens roll i denna Lawfare som jag utsatts för.

 

I. Låt oss börja med att förklara vad ”Lawfare” är.
Vi kan se vad Wikipedia skriver på engelska. Sedan, för er som är osäkra på skolengelskan i nya sammanhang, har jag gjort en personlig tolkning av vad Wikipedia skriver om ”Lawfare” på svenska. Det handlar inte om en översättning, rakt av, utan om en tolkning. Låt oss titta.

Wikipedia om Lawfare:

Lawfare is a form of war consisting of the use of the legal system against an enemy, such as by damaging or delegitimizing them, tying up their time or winning a public relations victory. The term is a portmanteau of the words law and warfare.

Så lång Wikipedia. Sedan till min egen tolkning på svenska av Wikipedias engelska definition.

Lawfare är en form av krig där lagliga metoder används mot fienden, genom att exempelvis skada eller ta ifrån fienden dess legitimitet, involvera fienden i tidsödande aktiviteter eller vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen. Begreppet är en kombination av orden lag och krigföring.

Och fienden, för islamisterna och/eller deras medlöpare, inom och utom det Nya miljöpartiet i Umeå var i detta fall jag och Arbetarpartiet i övrigt.

 

II. Jag och de andra, inom Arbetarpartiet och kunniga personer från andra ideologiska håll, försöker bygga upp en motkraft vars syfte är att stoppa islamisternas stadigt ökande inflytandet i Sverige.

Det mest effektiva sättet att bekämpa islamisterna, och deras mäktiga medlöpare – som även varit ministrar i den nu fallna S+MP-regeringen – är genom att synliggöra deras två huvudsakliga nätverk, eller rörelser, i detta Sverige. Det handlar om den starkaste och farligaste av dessa nämligen det Muslimska brödraskapet. Dessa ”muslimbröder” är farliga eftersom de har lyckats infiltrera olika ”samhällsinstitutioner”. Det gäller uppenbart Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men Muslimska Brödraskapet har även lyckats knyta kontakter med folk som arbetar på studieförbund, ett steg upp till nyhetsredaktioner och ytterligare steg upp till statsförvaltningen.

Tillåt mig förebygga invändningar genom att påminna om den tidigare bostadsministern och islamisten Mehmet Kaplan (MP). Ni vet han som satt i den nu fallna regeringen – och avslöjades av en tillfällighet.

Jag och andra, inom Arbetarpartiet, och kunniga personer från andra ideologiska håll, försöker även synliggöra Salafist-rörelsens existens och aktiviteter. Dessa består bland annat av moskébyggen i missionssyfte. Islamic Center, den stora moskén i Malmö som uppfördes i början av 1980-talet, betalades av Saudiarabien samt av Libyen. Saudi-arabiens tolkning av islam kallas för wahhabism (eller salafism). Det kan vara intressant för läsaren att veta är att Daesh, eller Islamiska Staten, också bygger på en wahhabistisk (eller en salafistisk) tolkning av islam. Detta innebar att IS utgjorde ett väldigt hot mot just Saudi-arabien. För det var väldigt svårt för saudierna att kritisera Islamiska Staten, eller Daesh, av religiösa skäl.

Det mest hotfulla är dock den turkiska finansieringen, plus värdländernas egen ”bidragsindustri”, som tillsammans finansierar det farligare och mer framgångsrika Muslimska Brödraskapets ”dawa”, eller frälsningsarbete. ”Dawa” betyder frälsning, eller för att vara mer exakt “att kalla till islam”. Och detta är varje muslims plikt. Detta enligt den islamism som är våroch andra muslimers, kvinnors, barns, homosexuellas med fleras – motståndare.

Jag ska återkomma till utvecklingen i Turkiet, kopplingen mellan den turkiske presidenten Erdogans parti AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet), Muslimska brödraskapet och ”muslimbrödernas” kopplingar till olika personer och ”institutioner” i Sverige. Senare.

 

III. Det är skriverier som dessa som har gjort vi har trampat folk med makt på tårna. Jag menar inte endast i Umeå – det finns en hel värld utanför kommungränsen som alla vet – utan även på andra håll och av andra och kunnigare personer än oss i Arbetarpartiet. Men även vi här i Umeå har trampat folk med makt på tårna. Även jag har, med denna blogg, trampat folk med makt på tårna. Exempelvis miljöpartiet. Tänk efter. Miljöpartiet i Umeå utgjorde en del av miljöpartiet i Sverige. Miljöpartiet i Sverige utgjorde en del av regeringen. Och Miljöpartiet i Sverige hade ställt Miljöpartiet i Umeå under tvångsförvaltning. Innebörden är INTE att jag, då jag kritiserade Nya MP i Umeå för islamisering, angrep regeringen. Men jag angrep definitivt Miljöpartiet i Sverige som redan haft en rad skandaler bestående av en rad islamister som infiltrerat (Miljö)-partiet.

Så mitt angrepp på Nya MP i Umeå blev ytterligare ett hot mot det parti som knappt håller sig över fyra-procentsgränsen. Och tank om det blir nyval?

 

VI. Jag ska nämna tre tillfällen då jag, eller arrangemang jag varit delarrangör för, blivit utsatt för klockrena exempel på Law-fare:

a) Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd försökte sätta stopp för en föreläsning med forskaren Magnus Norell under hösten 2016 som jag och två andra privatpersoner samt ett studieförbund arrangerade tillsammans,

b) I ett försök att få folk att se mig som otillräknelig drog en medlem i Nya MP i Umeå in min familj i debatten på ett för mig absolut oacceptabelt sätt – i debatten kring islamisternas och/eller deras medlöpares roll, eller icke-roll, inom Nya MP i Umeå,

c) Den omtalade polisanmälan som Nya MP i Umeå påstods ha lämnat in mot mig för att jag påtalat alla positioner och den viktiga roll som en islamist, eller medlöpare till islamisterna, hade fått inom Nya MP i Umeå.

 

V.   Har även Västerbottens-Kuriren deltagit i den Law-fare som Nya MP i Umeå bedrivit mot mig?

Låt mig omedelbart säga följande: Västerbottens-Kuriren tillhör inte de nyhetsredaktioner som jag menar är infiltrerade av Muslimska brödraskapet. Detta måste sägas rakt ut annars hade det varit nära tillhands att dra denna slutsats.

Nej. Västerbottens-Kurirens roll är emellertid dubbel. Jag får skriva det jag skriver på denna blogg som tidningen upplåtit till mig. Och jag tillhör även de flitigaste debattörerna i papperstidningens (VK) spalter. Men inte desto mindre har Västerbottens-Kuriren utgjort instrumentet för det tyngsta av Lawfare-angreppet som islamisterna, och/eller deras medlöpare i Miljöpartiet, har utsatt mig för.

Det tyngsta angreppet när det gäller den allmänna opinionen. Låt oss repetera vad ”Law-fare” är – på engelska och på svenska.

Lawfare is a form of war consisting of the use of the legal system against an enemy, such as by damaging or delegitimizing them, tying up their time or winning a public relations victory. The term is a portmanteau of the words law and warfare (Wikipedia).

Lawfare är en form av krig där lagliga metoder används mot fienden, genom att exempelvis skada eller ta ifrån fienden dess legitimitet, involvera fienden i tidsödande aktiviteter eller vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen. Begreppet är en kombination av orden lag och krigföring. (min egen tolkning av ovanstående).

OBS. ”…Vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen”.

Instrumentet för Miljöpartiet, eller rättare sagt för islamisterna och/eller deras medlöpare, var Västerbottens-Kuriren!
Skälet till att jag påstår detta är att Västerbottens-Kuriren spelade med i det spel som Nya Miljöpartiet i Umeå spelade.

VK gjorde nämligen en mycket stor nyhet av att Nya MP i Umeå hade lämnat in en polisanmälan mot mig. För förtal! Varför? Därför att islamisterna och/eller deras medlöpare i Nya MP i Umeå hade alltså gått från att ”hota” mig med att lämna in en polisanmälan till att verkligen lämna in en polisanmälan. Detta var något nytt och föranledde både VK, och Folkbladet, att slå upp detta som en stor NYHET. Se nedan.

 

VI.  Västerbottens-Kuriren agerade verkligen som om de deltog i Nya MP i Umeås war-fare mot mig

Först kontaktade de en ”islamprofessor” (VK:s uttryck) vid namn Mohammad Fazlhasemi. Det kan vara bra att veta att denne islamprofessor står på god fot med regimen i Iran samt att han är född i huvudstaden Teheran. Denne Mohammad Fazlhasemi citeras i VK. Där säger han att mina ”islamistanklagelser” (Fazlhasemi) verkade vara ”grundlösa”.
Precis som om denne ”islamistprofessor” (VK:s uttryck), med goda relationer till makthavarna i Teheran, skulle vara någon sorts opartisk auktoritet i frågan.

Men det var alltså Västerbottens-Kurirens agerande som jag ville belysa.

Sedan kallade VK in en s.k. ”yttrandefrihetsexpert” vid namn Nils Funcke. Denne påstod att jag kunde fällas för förtal. Alltså: det blev rubriker som handlade om att en ”islamistprofessor” påstod att jag hade FEL samtidigt som en ”yttrandefrihetsexpert” påstod att jag kunde fällas för ett BROTT för mina ”islamistanklagelser”.

Detta skulle kunna vara ett kristallklart exempel på Law-fare.

Frågan är: spelade VK med i det spel som bedrevs av Nya MP i Umeå?

En del av svaret består av följande: Ännu idag har jag inte kontaktats av någon myndighet som berättat att någon anmält mig för förtal. Och det har nu gått två (2) månader. På den tiden skulle jag ha fått veta om något anmälan lämnats in som lett till en förundersökning. Detta har jag fått veta efter att ha tagit kontakt med polisen, Tingsrätten och Kammaråklagarmyndigheten.

Min slutsats är därför denna: Nya MP i Umeå har inte lämnat in någon anmälan.

 

VII. Har då ”Nya MP i Umeå”  lurat VK?
Detta genom att ljuga och påstå att de lämnat in en anmälan mot mig för förtal? Eller visste VK om att Nya MP i Umeå inte lämnat in någon anmälan – men valde att agera som om tidningen trodde att Nya MP i Umeå hade lämnat in en anmälan?

I det förstnämnda fallet är det endast Nya MP i Umeå som har bedrivit war-fare mot mig.

Men om VK kände till att ingen anmälan inlämnats, men spelade med och agerade (mot bättre vetande) som om tidningen verkligen trodde att en anmälan hade inlämnats, endast för att få ett skäl att ”klämma till mig” via en ”islamistprofessor” och en ”yttrandefrihetsexpert” då har även VK bedrivit war-fare mot mig.

Jag kan aldrig vara säker till 100 procent men jag skulle våga satsa väldigt mycket på följande:
1. Nya MP i Umeå vågar ljuga för VK – Norrlands största tidning och en av de verkliga makthavarna i Umeå,
2. Eftersom ingen anmälan har lämnats in, och jag är övertygad om att VK har känt till detta via MP, så har även VK bedrivit Law-fare. Mot de åsikter som jag står för och därför mot mig.

Det är inte endast det svenska politiska etablissemanget som inte fattar hotet från islamisterna och alla dess medlöpare. Denna underskattning gäller i lika hög grad det mediala etablissemanget.

 

Avslutning

Låt oss repetera – eftersom detta hör framtiden till:

* Lawfare is a form of war consisting of the use of the legal system against an enemy, such as by damaging or delegitimizing them, tying up their time or winning a public relations victory. The term is a portmanteau of the words law and warfare.

* Lawfare är en form av krig där lagliga metoder används mot fienden, genom att exempelvis skada eller ta ifrån fienden dess legitimitet, involvera fienden i tidsödande aktiviteter eller vinna en seger över fienden i ögonen hos den allmänna opinionen. Begreppet är en kombination av orden lag och krigföring.

Allt fler börjar inse att Sverige är sist i Europa med att förstå vilket hot som islamisterna utgör – och hur viktigt det är att vinna de övriga muslimerna (som förtrycks av islamisterna) till allierade.

 

Forts. följer:
Om den utveckling som varit i Turkiet, kopplingen mellan den turkiske presidenten Erdogans parti AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet), Muslimska brödraskapet och ”muslimbrödernas” kopplingar till olika personer och ”institutioner” i Sverige.

 

_________________________________________

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

Grundlagar som yttrandefrihet måste försvaras tillsammans med muslimer som skiljer politik från religion – mot islamisternas lawfare – via media

Av , , Bli först att kommentera 82

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
Det senaste mötet i Umeå kommunfullmäktige ställer frågan om yttrande- och tryckfriheten på dagordningen.
Och varför inte återaktualisera medias roll – när vi ändå är på gång.

En rad kommuner har under decennier formulerat olika och egna ”värdegrunder”. Umeå är en av dessa. Bakom ”värdegrunderna” gömmer sig inte sällan (tyvärr) försök att inskränka yttrande- och tryckfriheten. Detta genom att både politiker och tjänstemän formulerar mer eller mindre genomtänkta, mer eller mindre medvetna, försök att föra fram sina egna åsikter om vad som är god debatton och ”gränser” då exempelvis kommunfullmäktige sammanträder. Det är dags att dessa, förbannade, hemsnickrade, värdegrunder synas i sömmarna. OM dessa, förbannade, hemsnickrade, värdegrunderna innebär att inskränka de rättigheter som garanteras av grundlagar – som yttrande- och tryckfriheten – har vi som försvarar dessa grundlagar inte bara rätt att ignorera dessa, förbannade, hemsnickrade, värdegrunder. Det är vår skyldighet att följa grundlagen och därmed visa att värdegrunderna saknar betydelse.

Och att upphovsmännen/kvinnorna till dessa värdegrunder, som eventuellt, inskränker grundlagar som yttrande- och tryckfrihet måste konfronteras med landets juridiska system. Den som försöker inskränka yttrande- eller tryckfriheten för folkvalda gör sig nämligen skyldig till ett brott. Såvida inte den folkvalde sysslar med exempelvis hets mot folkgrupp. Från talarstolen under en debatt på ett fullmäktigemöte i en kommun eller region (landsting).

 

Del ett
Ett gäng islamister och/eller deras medlöpare i vissa av Umeås lokala partier har sedan valet 2018 bedrivit ”Lawfare” mot bland annat mig. Begreppet ”Lawfare” något som sedan länge är känt i bland annat USA. Under en period polisanmälde Umeås islamister och/eller medlöpare mig, ofta, för att med hjälp av främst Västerbottens-Kuriren koppla samman mitt namn med just polis-anmälningar. Och, främst tack vare VK, har de fått in rubriker av typen: Jan Hägglund polisanmäld.

Ofta lyckas tyvärr ”lawfare”.

Begreppet innebär en sorts krigföring med hjälp av lagen. Om du översätter begreppet ”krigföring” till engelska får du begreppet ”warfare”. Byt sedan ut ordet war (krig) mot law (lag) och får du begreppet law-fare = alltså krigföring med hjälp av lagen.

 

Del två
Varför lyckas lawfare så ofta?

Här är några av skälen:
a) Många personer som utsätts för lawfare vet inte om att detta är en vanlig metod som både har ett namn och en historia,
b) Det är olustigt att se sitt namn i negativa sammanhang gång på gång – även om det inte handlar om mord utan ”bara” om förtal,
c) Medias roll: En tidning som Västerbottens-Kuriren har gjort stora rubriker av polisanmälningarna mot mig, till och med om funderingar om polisanmälningar mot mig, men att flera av dessa anmälningar inte ens har lett till en förundersökning har VK talat mycket tyst om,
d) Bristande juridiska kunskaper: de flesta vet inte om att de klan slå tillbaka juridiskt. Den eller de som systematiskt missbrukar det juridiska systemet i politiskt eller religiöst syfte begår själv ett brott – och kommer – om det bedriver lawfare mot fel person att själva lagföras!
e) Personer som är beroende av att åka ut och föreläsa, och som blir baktalade av exempelvis studieförbundet Ibn Rushd, blir förr eller senare inte inbjudna mer att föreläsa.

 

Del tre
Även om arrangörerna inser att deras inbjudne föreläsare inte är islamofob eller rasist – något som studieförbundet Ibn Rushd påstod här i Umeå i samband med att jag, och två ytterligare personer samt ett annat studieförbund än Ibn Rushd, hade bjudit in en forskare att föreläsa för studenter och alla andra umebor på Umeå universitet hösten 2016 – blev det så mycket bråk och extra oro och extra arbete att Ibn Rushd lyckades. Föreläsningen blev av. Ibn Rushd kunde aldrig ha stoppat detta. Vi övriga arrangörer var inte beroende av några pengar från det, av Ibn Rushd pressade, studieförbundet. Men i många fall finns det ett beroende av pengar för att kunna ta en föreläsare hit till Umeå. Och vilket studieförbund, eller annan arrangör, vill gå igenom det obehag som företrädare för Ibn Rushd kan utsätta arrangörer för.

Föreläsare som det ofta stormar om blir helt enkelt inte inbjudna.

Detta även om alla förstår att anklagelserna är fel och att arrangörerna har rätt då de säger att en föreläsare varken är rasist eller islamofob utan enbart har gjort sig skyldig till inhämtande av kunskap – samt innehar modet att säga sanningen. Skälet till att vissa kunniga och intressanta personer inte blir inbjudna att föreläsa är följande: ”Det blir ju så mycket bråk kring honom eller henne”.

Detta är också lawfare!

Lawfare handlar inte alls endast om polisanmälningar. Jag är övertygad om att den ur Vänsterpartiet uteslutna Amineh Kakabaveh tillhör en av de personer som oftast har varit utsatt för ”lawfare”. I Sverige.

 

Del fyra
Medias roll är helt avgörande för om t ex islamister och/eller deras medlöpare ska kunna bedriva ”lawfare”. Om detta har jag skrivit och publicerat en blogg. Jag kommer att återpublicera denna det första jag gör på fredag den 28 februari.

Som vanligt vill jag understryka att när jag talar om islamister avser jag huvudsakligen Muslimska brödraskapet, salafister samt det nätverk av  wahhabitiska salafister (”salafia wahhabia”) ur vilket myndigheterna i Sverige grep och utvisade sex medlemmar. Islamisterna representerar en minoritet av muslimerna i Sverige.

Majoriteten av muslimerna i landet accepterar att svenska lagar gäller i Sverige; att grundlagarna står över sharia. Majoriteten av muslimerna i Sverige kan skilja på politik och religion. Majoriteten av de svenska muslimerna accepterar att grundlagarna ska garantera att landet styrs av en regering – med stöd av en folkvald riksdag – och att det är denna folkvalda riksdag som fattar beslut om de lagar efter vilka samhället styrs. Detta gör religionen till en privatsak.

Men shariaanhängare som tror på en gudomlig rätt (lag) – som står över av människan stiftade lagar – kan inte underordna sig de svenska grundlagarna. Skälet är att de är stiftade av människor.

 

Avslutning
Mer om medias roll vad gäller ”lawfare” på fredag morgon.
Återanvändning är bra. För miljön och ibland även politiskt. Därför ska jag alltså återanvända ett tidigare blogginlägg som handlar om media som ”möjliggörare” av just islamisternas ”lawfare” här i Umeå.

 

 

Se klipp. Jag säger sanningen om predikanter som talat i kommunens lokaler. Då klarar inte fullmäktiges vice ordförande att vara neutral

Av , , 4 kommentarer 124

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

 

Ingress
Det är inte alla mötesordförande ur Umeå kommunfullmäktiges presidium som är sin uppgift vuxen.
Ta vice ordföranden Sven-Olov Edvinsson (C). Nog kan han hålla ordning på yrkanden. Även om de blir många. Men kan han vara neutral då debatten hettar till? Inte i mina ögon och öron.Men du kommer att få se och höra så att du själv kan bedöma den saken i tre videoklipp nedan.

 

Del ett
Fullmäktige diskuterade idag (måndag 24 februari) vilka regler som ska gälla för olika föreningar som ska få, eller inte få, kommunala bidrag. Det finns två typer av sådana bidrag. Dels i form av reda pengar för den verksamhet som en förening bedriver. Dels i form av förhållandevis billiga lokaler som en förening kan hyra stadigvarande eller från gång till gång. I de nya regler som ideella föreningar måste uppfylla för att få ekonomiska bidrag av Umeå kommun fanns fyra punkter och lite text. Se nedan.

”Bidrag ska inte lämnas till en organisation om den eller någon av dess företrädare, inom ramen för verksamheten:
1. Utövar våld, tvång eller hot eller på annat otillbörligt sätt kränker den enskildes grundläggande fri- och rättigheter
2. Diskriminerar eller på annat sätt bryter mot principen om alla människors lika värde
3. Rättfärdigar, främjar eller uppmanar till sådana ageranden som anges i 1 eller 2
4. Motarbetar det demokratiska styrelseskicket

Föreningar som bedriver verksamhet för barn och unga ansvarar för att verksamheten bedrivs i enlighet med FN:s barnkonvention och lagstiftning kopplat till denna.
Föreningar som bedriver verksamhet för personer med funktionsnedsättning ansvarar för att verksamheten bedrivs i enlighet med FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.”

Då jag påpekade att det fanns föreningar i Umeå kommun som vid ett flertal tillfällen har bjudit in predikanter vars budskap definitivt inte går ihop med andemeningen i ovanstående fyra punkter och efterföljande text blev en person – socialdemokraten Ali Yasin Dahir – upprörd. Skälet till detta är att han är knuten till den förening som, gång på gång, har bjudit in predikanter vars budskap definitivt inte går ihop med ”andemeningen i ovanstående fyra punkter och efterföljande text”. Socialdemokraten Ali Yasin Dahir kallade mig bland annat för ”åklagare”. Hans syfte var att vända bort blicken från den förening han själv är knuten till. Mitt syfte var det motsatta. Vi har sedan 2016 ifrågasatt de predikanter som föreningen i fråga bjudit in till Umeå kommuns lokaler. Föreningen själv hyr sina lokaler av AB Bostaden.

Jag är av den uppfattningen att om en förening inte är berättigad till reda pengar, p g a att den inte lever upp till Umeå kommuns krav för att få pengar, så lever föreningen heller inte upp till att få hyra – av Umeå kommun eller AB Bostaden – ekonomiskt subventionerade lokaler. För mig är detta logiskt. Och detta ville jag få fram. Jag ville dessutom få svar på när de som kommit fram till kraven ovan, som handlar om reda pengar, ska komma fram till samma krav när det gäller föreningars tillgång till subventionerade lokaler.

I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att en majoritet av muslimerna i Umeå och Sverige är demokratiskt sinnade. Föreningar som den Ali Yasin Dahir är knuten till representerar en liten minoritet.

 

Del två
Det är mot denna bakgrund som du nu ska få se tre klipp.

1. Mitt första inlägg, där jag tar upp nämnda frågeställningar
2. Ali Yasin Dahirs svar, där han försöker vända bort blicken från den förening han är knuten till och som jag syftar på
3. Mitt svar till Ali Yasin Dahir, där jag redovisar källorna till mina påståenden – och blir avbruten av vice ordföranden i Umeå kommunfullmäktige, Sven-Olov Edvinsson (C).

Varför lägger jag ut detta? Därför att debatten handlar bokstavligen talat om liv och död! Den förening som både jag och Ali Yasin Dahir syftar på har bjudit in predikanter som i ett fall har förhärligat martyrdöden i Syrien under den tid då många reste från Sverige för att ansluta sig till Daesh / Islamiska Staten. I ett annat fall har det handlat om en predikant som under vissa förhållanden anser det vara rätt att döda homosexuella. Denne predikant ingår även i Europeiska Fatwarådet tillsammans med Muslimska Brödraskapets teologiske ledare Yusuf al-Qaradawi. Qaradawi är bland annat är känd för att han hyllat Hitlers behandling av judarna under andra världskriget. Här följer ett citat av Qaradawi som sändes i tv-kanalen Al-Jazeera den 28 januari 2009:

”Genom historien har Allah ålagt vissa personer att straffa judarna för deras korruption. Den senaste bestraffningen utfördes av Hitler. Genom allt han gjorde mot dem, även om de har överdrivit denna fråga, lyckades han sätta dem på plats. Detta var ett gudomligt straff för dem. Med Allahs vilja kommer nästa bestraffning att utföras av de troende”

Då jag kommit hit i mitt andra inlägg brast något för Sven-Olov Edvinsson och han ansåg att jag hade passerat någon sorts gräns. Den gränsen måste ha varit att jag berättade om sanningen och att Sven-Olov Edvinsson tog sig rätten att bedöma att sanningen var för smärtsam eller kontroversiell för ledamöterna i Umeå kommuns politiskt ledande församling (riksdag). För just där börjar Edvinsson avbryta mig och, i mina ögon, bete sig allt annat än neutralt. Det jag sa är smärtsamt. Det jag sa är också sant. Frågan är: tål du, käre läsare, den smärtsamma sanningen?

I så fall ska du titta på de tre nedanstående klippen. Och bedöm själv Edvinssons agerande (i klipp tre).

 

1. Mitt första inlägg, där jag tar upp nämnda frågeställningar. Förslag: stoppa uppspelningen efter mitt inlägg och gå sedan direkt till Ali Yasins kommentar riktad till mig i nästa klipp.

2. Ali Yasin Dahirs kommentar till mig, där han försöker vända bort blicken från den förening han är knuten till och som jag syftar på. Förslag: stoppa uppspelningen efter Ali Yasin Dahirs kommentar och gå direkt till mitt andra inlägg där jag dels redovisar mina källor, dels blir avbruten av Sven-Olov Edvinsson (klipp 3).

3. Mitt svar till Ali Yasin Dahir, där jag alltså  redovisar källorna till mina påståenden – och blir avbruten av vice ordföranden i Umeå kommunfullmäktige, Sven-Olov Edvinsson (C). Vill du inte se resten av kommunfullmäktige stoppar du efter det att mitt och Edvinssons replikskifte tagit slut.

Avslutningsvis
Lägg märke till följande: inte vid något tillfälle under debatten i Umeå kommunfullmäktige nämnde jag föreningen vid namn. Men det ska jag göra nu. Det var Islamiska Föreningen i Västerbotten. Den förening vars imam greps av myndigheterna och utvisades i tre instanser då han ansågs utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Det var också Islamiska Föreningen i Västerbotten som, för första gången någonsin, uppmanade sina medlemmar (via sms) att rösta på en viss person. Denna person var Mariam Salem (MP). Som du själv kan konstatera av videoklippen ovan var jag hänsynsfull nog att inte heller nämna detta. Jag sparar alltid det bästa till min blogg.

Till sist: Jag vill återigen påpeka att en majoritet av muslimerna är demokratiskt sinnade. Varken Mariam Salem, Ali Yasin Dahir eller Islamiska Föreningen i Västerbotten representerar denna majoritet.

Skola, omsorg och underhåll drabbas nu ännu hårdare. Den verklighet som gällt ”på golvet” har hunnit ifatt de styrande. En ny ledning krävs i Umeå

Av , , 4 kommentarer 112

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

 

Ingress
Nu drabbas skola, äldreomsorg och underhåll. Makthavarna struntade i alla varningar. Istället fortsatte de att bygga skrytprojekt.
Låt oss ta ett makabert exempel – Lundabron. Ni vet den nya gång- och cykelbron som går från umesidan av älven till Bölesholmarna; ni vet den bro som det inte har samlats in namn för eller på annat sätt framkommit att det finns någon större opinion för bland umeborna; ni vet bron som det inte har förekommit någon märkbar entusiasm bland ledamöterna i Umeå kommunfullmäktige för; ni vet bron som bara föll ner liksom från himlen. Den bron.

Alltså: Många är de skrytprojekt som har bidragit till att försämra Umeå kommuns ekonomi. Att utse ”det värsta” (näst Väven) skulle lätt kunna urarta till hårklyveri. Den ökända Lundabron platsar dock i denna tragiska tävling. Låt oss börja från början. När Umeå kommun 2016 tecknade ett avtal om bygget av Lundabron sattes prislappen till 59 miljoner. Sedan har följande ”kostnadsutveckling” skett:
* 2018: 75,6 miljoner
* Oktober 2019: 112 miljoner
* December 2019: 139 miljoner
* Nuvarande ”slutnota” 2020: 156 miljoner
(Källa: Folkbladet).

Kommentar: Om nu slutnotan för Lundabron stannar vid 156 miljoner (men ingenting är ju säkert i denna värld) så kommer denna 179 meter långa gång- och cykelbro att kosta mer än Kolbäcksbron – ni vet bron för bilar, bussar och lastbilstrafik plus avfarter ned till Ön som inte brukar vara gratis.

Låt oss jämföra med en annan gång- och cykelbro – den i Sölvesborg. ”Sölvesborgsbron” är, med sina 760 meter, Europas längsta gång- och cykelbro och därmed drygt fyra gånger så lång som Lundabron (179 meter). Sölvesborgsbron kostade, märkligt nog, i sammanhanget endast drygt 50 miljoner kr att bygga – alltså mindre än en tredjedel av Lundabron. Låt oss göra en fullständig jämförelse: Sölvesborgsbron är alltså fyra gånger så lång som Lundabron men enbart en tredjedel så dyr. Det betyder alltså att sölvesborgarna har fått tolv gånger så många meter gång- och cykelbro för pengarna som umeborna. Är livet inte fantastiskt?

 

Del ett
Men som alla vet är Lundabron inte det enda skrytprojektet som byggts i Umeå kommun. Och som vi antydde ovan – nu dras skruvarna åt ännu mer när det gäller skola, äldreomsorg och underhåll av byggnader och gator. Problemen i Umeå kommun beror naturligtvis inte bara på skrytprojekt. I grunden beror de på befolkningsstrukturen. De personer som har varit med och byggt upp landet (de som är 80 år och äldre) samt barn och unga har sedan ett antal år tillbaka ökat i förhållande till den andel av befolkningen som arbetar och betalar skatt. Ett annat ord som brukar användas i detta sammanhang är ”demografin”.

Krokodilgapet nedan åskådliggör det snabbt ökande budgetunderskottet i Umeå kommun. Visserligen ökar även intäkterna (se krokodilens underkäke) men kostnaderna ökar mycket snabbare (se krokodilens överkäke). Som du ser fattades det nästan 150 miljoner för verksamheter som skola, äldreomsorg och underhåll av gator och byggnader (driftbudgeten) redan ifjol.

År 2023 säger prognosen att underskottet i driftbudgeten kommer att ligga på nära 750 miljoner. Prognosen för år 2028 antyder att underskottet i driftbudgeten kan bli gigantiska 1,7 miljarder (1700 miljoner)! Detta ska jämföras med att kommunens totala driftsbudget för 2019 låg på ca 7,3 miljarder. Lägger vi samman underskotten för hela tioårsperioden hamnar dessa på mellan 7½ – 10 miljarder.

De dominerande partierna struntade i varningarna om dessa enorma framtida underskott. Med medias hjälp undanhölls sanningen för anställda, brukare, elever och övriga umebor. Trots vetskapen om de kommande, och dramatiskt ökande, underskotten i driftbudgeten vidtog kommunledningen inte de dramatiska åtgärder som måste komma förr eller senare (och ju senare desto värre). Istället fortsatte kommunledningen med nya ”skrytbyggen”. Efter Kulturväven och äventyrsbadet Navet satsades det, glatt, på en mycket dyr färja mellan Umeå-Vasa. Sedan följde den ovan nämnda Lundabron (oj, oj). Och det senaste skrytprojektet är Thoréngruppens tre idrottsanläggningar. I detta sammanhang vill jag understryka att det år 2018 bara fanns en fullstor inomhushall/övertryckstält för fotboll i tolv av Sveriges 290 kommuner. Umeå kommer nu att ha två! Detta understryker den oansvariga sorglöshet som kännetecknar ledningen för Umeå kommun när det gäller hanteringen av kommunens ekonomi.

Men varför stanna där?

Arbetarpartiet är helt för att de anställda inom omsorgerna (bl a äldre-, individ- och familjeomsorg) som orkar och vill jobba heltid ska ha rätten att göra detta. Men heltidsreformen i Umeå kommun genomfördes på kredit. Den var alltså inte finansierad. Umeå kommun har aldrig tidigare genomfört ett sådant åtagande utan att ha finansierat detta. Därför har personalen själv fått betala rätten att jobba heltid genom bl a införandet av resurspass, tätare helgtjänstgöring och fler delade turer.

 

Del två
Verkligheten har nu hunnit ikapp de som styr Umeå kommun.
Vi har sagt det förut och vi säger det igen:
* Kommunen måste prioritera de lagstadgade basverksamheterna som skola och äldreomsorg samt underhåll av de byggnader som krävs för att kunna bedriva undervisning och omsorg plus de gator som krävs ifall man vill fortsätta att satsa på exempelvis kollektivtrafik,
* De anställda måste också ges ett långt större inflytande,
* Skrytprojekten borde ha stoppats för länge sedan – och varje antydan om någon ny skidbacke eller icke lagstadgad verksamhet leder förhoppningsvis till omfattande upplopp (åtminstone bildligt),
* En sak är säker: Det krävs ett nytt styre i Umeå kommun.

 

Del tre
Arbetarpartiets handlingsprogram mot krisen – i korthet

1. Ökat personalinflytande
Den överlägset viktigaste åtgärden består av ett ökat personalinflytande. Detta kräver i sin tur en mer demokratisk ledarskapskultur. Dessa två faktorer krävs för att frigöra ”styrkan på golvet”. Detta skulle ge mer trivsel, större trygghet och mindre sjukfrånvaro. Ett större personalinflytande skulle resultera i mer omsorg och bättre omsorg per arbetad timme. Rent konkret handlar det om att ge personalen ett ökat inflytande över personaltäthet, schemaläggning och arbetsmiljö.

2. Heltidsmodellen
Denna måste helt enkelt finansieras fullt ut. Det är orimligt att heltidsmodellen ska betalas av de anställda genom ytterligare sänkt grundbemanning, tätare helgtjänstgöring och fler delade turer.

3. En karriärstege inom äldreomsorgen
Det måste finnas en ”karriärstege” även inom äldreomsorgen. En sådan skulle kunna bestå av följande inslag:
a) Undersköterskorna måste få mer tid till vård och omsorg vilket kräver en viljeinriktning som syftar till att anställa fler inom ”vårdnära service”, exempelvis lokalvård.
b) Ökad satsning på utbildning. Alla ska ha minst vårdbiträdesutbildning. Idag tvingas kommunen anställa outbildad personal. Detta är ohållbart.
c) Det måste bli lättare för undersköterskor att specialisera sig, t ex inom demensvård, psykiatri eller handikapp. Kommunen måste bidra med lön under utbildning.
d) Personalen måste få fatta beslut om systemet med individuella löner ska avskaffas.
e) En diskussion behövs om vikariebehovet – med sikte på att avskaffa resurspassen.

3. Desperata tider kräver ovanliga åtgärder
Skrytprojekten bidrar till att dränera driftbudgeten på pengar varje år. Det handlar om stora pengar. En dellösning skulle kunna vara att dra sig ur ett eller flera av dessa. Detta kräver en diskussion om omprioriteringar mellan onödiga investeringar, å ena sidan, och behovet av ökade resurser till bl a vård-skola-omsorg samt underhåll, å den andra.

 

Del fyra
Umeå kommuns politiska ledning kommer inte undan längre genom en obekymrad attityd. Den verklighet som har stått klar för alla som inte har stuckit huvudet i sanden har nu även hunnit ikapp kommunens ledning. Pengarna räcker inte till allt. Men istället för att självkritiskt utvärdera sina egna katastrofala satsningar på skrytprojekt, och sin envisa vägran att fatta innebörden av ”demografin”, börjar de ansvariga politikerna angripa varandra. Andreas Lundgren (S) skrev häromveckan en blogg med rubriken ”sluta slakta socialtjänsten, Anders Ågren”. Detta skrev alltså Andreas Lundgren i februari år 2020 – med anledning av bilbränderna på Mariehem. Varför skrev inte Andreas Lundgren en sådan blogg för tio år sedan – i samband med diskussionerna om satsningarna på Väven och Navet, Lundabron eller Thorénhallarna? Med mera, med mera, med mera. De stora politiska partierna i Umeå kommunfullmäktige – S och M och V – är alla ansvariga för den nuvarande situationen.

Låt oss säga det en gång till: Verkligheten har hunnit ikapp de som styr Umeå kommun. Och vi vill speciellt understryka att Vänsterpartiet tillhör de ansvariga, även om partiet sedan minst en mandatperiod tillbaka försöker inbilla umeborna, att de inte aktivt stödde satsningarna på skrytprojekt som Kulturväven och Navet-badet.

Umeå kommuns största partier – S, M och V. Inte se effekterna av skrytprojekten. Inte höra effekterna av ”demografin”. Och absolut inte prata om behovet att prioritera de lagstadgade basverksamheterna då det är valrörelse.

En tidigare ordförande i ”Gamla” Miljöpartiet sände mig en stärkande kommentar. Med dessa personer hade vi ett utmärkt samarbete. Läs själva.

Av , , 7 kommentarer 109

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Till mina läsare.

Vissa av de kommentarer som jag får på mina blogginlägg vill jag ska läsas av en större krets.
Då brukar jag fråga den som skrivit kommentaren ifall jag får lägga ut denna som ett eget inlägg på min blogg. OBS! Jag frågar alltid om lov. Idag har jag fått en sådan kommentar.

Den är skriven av Mia Winroth.
Fd Ordförande i MP Västerbotten och MP Umeå.

Mia Winroth har varit med i Miljöpartiet sedan 2009 och har alltså en lång erfarenhet av detta parti. Mia Winroth har alltså även varit både ordförande i MP Västerbotten och MP Umeå. Hennes insikter i partiet är därför också djupa.

Jag hade lovat att skriva om min syn på den nya moskén här i Umeå som det har talats om. Nu skjuter jag upp mitt blogginlägg om den nya moskén under ett antal dagar. Men jag kommer att skriva om moskén.

Istället publicerar jag Mia Winroths kommentar till mitt senaste blogginlägg (”Till Elin Söderberg …). Som alla kan se publicerar jag Mia Winroths kommentar som en egen blogg precis som den inkom till mig tidigare idag.
Här nere kan alla själva läsa vad Mia Winroth har skrivit.

 

”Bra och ärligt skrivet Jan.

Jag kan bara instämma i det du skriver om än är att i verkligheten så var det ett ännu värre agerande från Mp riks. Om jag inte missminner mig så var det Elin Söderberg som rekryterade denna Salem. Hon kom från ingenstans likväl som flera andra för mig okända som helt plötsligt byttes ut mot oss som redan hade fått medlemmarnas stöd att toppa listorna.
Det var en väldigt otrevlig höst/vinter att få ta del av Mp Riks obehagliga och icke demokratiska agerande. Telefon möten, påhittade utredningar mot flera av oss i toppen och möten där Marlene Tamlin Partistyrelsens ordförande tillsammans med partisekreterare Amanda Lind höll flertalet möten med oss i toppen. Vid mitt första möte med dem så fick jag direkt frågan om jag kunde tänka mig att inte kandidera till några topplatser trots att jag var av medlemmarna 2:a på både regionlistan samt kommunlistan. De hade andra medlemmar som de ville ha där och idag så ser vi också resultatet av detta.
Sedan så fick jag även en fråga om att inte tacka ja till några ”större” uppdrag i nämndena. Jag förstod ingenting var detta ett skämt eller var Mp kapat.
De kom med sådana personliga obehagliga påhopp på flera av mina andra Mp medlemmar i Umeå att jag en dag stod och grät i vårat grupprum. En av dem som mig veterligen är en av de ärligaste och vänligaste människorna jag har träffat den personen gick det till personangrepp på med det grövsta av lögner. Hur står man emot sådana lögner som en liten minoritet hade hittat på.
Hur kan ett parti som ska vara ett decentraliserat demokratiskt parti sjunka till den nivån. Det denna lilla grupp glömmer är att en minoritet alltid är en minoritet. OM man inte får partistyrelsens hjälp förståss med att förkasta alla listor där medlemmarna hade röstat fram sina toppkandidater.
Jag har mycket mer fakta gällande detta att dela med mig av om det behövs framgent.

Hälsningar

Mia Winroth
Fd Ordförande i MP Västerbotten och MP Umeå

Till Elin Söderberg: Trots 15 månaders debatt vägrar Salem säga ”grundlag gäller – inte sharia”. Skrämmande att du och MP inte tar avstånd från detta

Av , , 4 kommentarer 147

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

 

Inledning
Du påstår, ”med anledning av debatten runt hijab-upproret” (jag antar att du menar ”Hijab-uppropet” inte upproret) och den ”desinformation” som jag sprider från min blogg att du känner dig ”nödgad att sätta ner foten.

”Ordentligt!”

Samt att du vill vara ”extremt tydlig”. Dessutom har din bägare ”runnit över”.

Efter alla dessa starka uttryck följer inga som helst exempel på att jag skulle ha spridit någon desinformation. Elin Söderberg tillhör den grupp som vägrar diskutera fakta. Istället varvar de polisanmälningar med gråtmildhet. Allt för att byta ämne – och slippa diskutera vad jag skrivit – respektive inte skrivit.

Ingen som har läst Elin Söderbergs blogg får någon som helst information om varför jag kritiserar Nya Miljöpartiet i Umeå – eller vilka argument jag har använt mig av. Men det får du av rubriken till denna blogg: Till Elin Söderberg: Trots 15 månaders debatt vägrar Salem säga ”grundlag gäller – inte sharia”. Skrämmande att du och MP inte tar avstånd från detta

 

Del ett
Låt mig repetera vad diskussionen handlar om från min sida.

För mig är det oacceptabelt att någon väljs till politiska förtroendeuppdrag – exempelvis till kommun, region och tingsrätt – samtidigt som de vägrar att säga att det är de svenska grundlagarna samt övrig lagstiftning, beslutade av människor i den folkvalda riksdagen, som gäller i Sverige.

För mig är det oacceptabelt att folkvalda vägrar säga att sharia (lagar och domstolar) inte gäller i Sverige.

För mig är det oacceptabelt att ett politiskt parti backar upp en person som uppenbarligen vägrar erkänna att den svenska grundlagen står över sharia. Men detta är exakt vad Nya MP i Umeå har gjort under en debatt som varat under drygt 15 månader. Nya MP i Umeå borde kräva att Mariam Salem tar ställning för att ”i Sverige gäller grundlagarna och övrig svensk lagstiftning – inte sharia”.

Men det gör inte Nya MP i Umeå.

Salems ståndpunkt är oacceptabel. MP:s vägran att ställa krav på sina förtroendevalda är oacceptabelt. Denna uppfattning delar jag och Arbetarpartiet med andra partier samt med en överväldigande majoritet av den svenska befolkningen.

Problemet är att den överväldigande majoriteten av befolkningen i Sverige inte känner till att Miljöpartiet inte kräver att deras förtroendevalda ska sätta de svenska grundlagarna (beslutade av människor i en folkvald riksdag) över lagar som gäller i religiösa diktaturer som exempelvis i Iran och i Saudiarabien.
Problemet är att den överväldigande majoriteten av befolkningen i Sverige inte känner till att Miljöpartiet tillåter sina förtroendevalda hysa uppfattningen att det finns en gudomlig rätt eller lag (sharia) som står över de svenska, av människor instiftade, grundlagarna och andra lagar.

Eftersom jag och Arbetarpartiet, andra partier samt den överväldigande majoriteten av Sveriges befolkning anser att de svenska grundlagarna (konstitutionen) ska utgör grunden för det svenska juridiska systemet – inte sharia – är det vår skyldighet att avslöja att Miljöpartiet tillåter sina representanter att sätta sharia över de svenska grundlagarna.

Elin Söderberg är den senaste i raden av miljöpartistiska politiker som gör precis allt för att undvika debatten kring de svenska grundlagarna kontra sharia. Jag har uttryckligen bett representanter för Nya MP i Umeå att ta ställning för grundlagen – mot sharia – ända sedan mitt blogginlägg den 30 oktober 2018. Men ingen i MP har tagit chansen att göra detta trots att debatten nu har pågått under dryga 15 månader.

 

Del två
I mina ögon har tåget nu gått för Nya Miljöpartiet i Umeå.

Skulle någon från Miljöpartiet komma nu – efter drygt 15 månader av debatt – och säga att det är grundlagarna som gäller och inte sharia så kommer jag enbart att betrakta detta som ytterligare en taktisk avledningsmanöver. Och detta kommer jag inte att vara ensam om.

Först polisanmälningar, sedan gråtmildhet och kanske en taktisk reträtt – för att få tyst på Hägglund och på Arbetarpartiet, på andra partier och på en växande del av den svenska befolkningen – för att hindra att allt fler får upp ögonen för Miljöpartiet vägran att kräva att deras folkvalda står fast vid grundlagarna.

Nej. Det är för sent för Miljöpartiet. Partiet kommer att få leva med att deras förtroendevalda inte behöver ta avstånd från sharia i Sverige. MP kommer att få leva med konsekvenserna av att deras förtroendevalda inte måste försvara de svenska grundlagarna – instiftade av människor i en folkvald riksdag – då de ställs mot sharia.

Sharia innebär nämligen tron på en gudomlig rätt (lag) som står över människans lagar, vilket innefattar alla grundlagar och andra lagar som instiftats av riksdagen i Sverige. Sharia står över dessa eftersom dessa lagar är instiftade av människor och därför inte KAN stå över den gudomliga rätt (lag) som sharia representerar. Och sådana värderingar tillåter MP att deras förtroendevalda kan sitta i Tingsrätter och Hovrätter och döma efter.

Om denna tro på att gudomliga lagar som uttolkas av ett prästerskap (sharia) tillåts gälla framför de svenska grundlagarna skulle samhället kastas oändligt långt tillbaka i tiden.

Elin Söderberg gör, i sitt blogginlägg, ytterligare ett försök att slippa diskutera dessa, så avgörande, frågor.

Trots 15 månader av debatt har Nya MP i Umeå vägrat kritisera Mariam Salems vägran att uttryckligen ansluta sig till uppfattningen att i Sverige gäller grundlagarna – och inte sharia. Nya MP i Umeå samt Partistyrelsen Miljöpartiet Sverige kanske är oförmögna att fatta att ett uteblivet svar, efter en så lång och intensiv debatt, också är ett svar.

Självklart är ett uteblivet svar också ett svar. Speciellt i denna fråga!

Elin Söderberg, med flera, förstår det säkert själva: Det spelar ingen roll hur ni än växlar mellan hofulla polisanmälningar (som omedelbart har hamnat i åklagarens papperskorg) och gråtmilda inlägg ni än gör- ni i Miljöpartiet kommer inte undan. Detsamma gäller även för era allierade inom Vänsterpartiet och falangen inom Socialdemokraterna. Vi kommer att fortsätta ställa er alla till svars för att ni i MP inte avkräver era förtroendevalda att de sätter de svenska grundlagarna (konstitutionen) över en lagstiftning som tillåter månggifte, barnäktenskap och som halverar kvinnans värde i jämförelse med mannen. Vi kommer att fortsätta att kritisera Miljöpartiet, som helhet, på grund av att partiet inte kan garantera att deras förtroendevalda sätter grundlagen över sharia. Och vi kommer att kritisera era allierade inom V och S (samt någon vilsekommen centerpartist) av precis samma skäl.

Ni har haft chansen under drygt 15 månader. Men nu är chansen förbi.

 

Del tre
Hur gick det till då Miljöpartiet fick en ny ledning i Umeå och Västerbotten inför valet 2018?

Någon gång kring november 2017 avsattes ledningen för MP i Umeå och i Västerbotten av Partistyrelsen för Miljöpartiet i Sverige. Den lokala och regionala styrelsen för MP i Umeå och Västerbotten stöddes av en överväldigande majoritet av medlemmarna. Denna överväldigande majoritet bestod av långt över 100 medlemmar. Men dessa medlemmar tog sig Partistyrelsen MP Sverige friheten att bortse ifrån. Istället valde man att basera sig på en väldigt liten minoritet på kanske 20 personer.

När Elin Söderberg talar om att hon själv, Nils Seye-Larsen, Mariam Salem, Alice Nikmanesh, o.s.v., är valda talar hon om den lilla minoritet som erkänns av Partistyrelsen MP Sverige. Hon talar däremot inte om den stora majoritet som Partistyrelsen MP Sverige helt enkelt valt att bortse ifrån.

Partistyrelsen MP Sverige anser uppenbarligen inte att demokrati fungerar i Umeå och Västerbotten!

Det är mot denna bakgrund, efter att en överväldigande majoritet av Miljöpartiets medlemmar ställts åt sidan, som de tre valsedlarna fastställdes. Jag talar om valsedlarna för Umeå kommunfullmäktige, det dåvarande landstinget i länet samt Västerbottenslistan till riksdagen. Först hölls det ett provval inom MP i Umeå och Västerbotten. I detta fick den tidigare ledningen en överväldigande majoritet av rösterna. Elin Söderberg, Nils Seye-Larsen, med flera, fick väldigt få röster och skulle inte ha hamnat på några poster, exempelvis i Umeå kommun.

I detta läge beslöt Partistyrelsen MP Sverige att ogiltigförklara provvalet – och därmed även uppfattningen hos de som röstat på den tidigare ledningen. I detta läge bojkottade majoriteten av medlemmarna i MP i Umeå, vars åsikter uppenbarligen inte betydde något, nästa ”valmöte”. Det var på detta sätt som Partistyrelsen MP Sverige, via en liten minoritet av medlemmarna, kunde fastställa de tre valsedlarna.

Låt mig alltså repetera: Valsedlarna till Umeå kommun, dåvarande landstinget i länet och Västerbottenslistan till riksdagen hade inte stöd av majoriteten av medlemmarna i Miljöpartiet i Umeå och Västerbotten. Valsedlarna fastställdes av Partistyrelsen MP Sverige och den minoritet som Partistyrelsen erkände som medlemmar. Majoriteten av medlemmarna ställdes alltså vid sidan av beslutsprocessen!

Detta är i princip den beskrivning som jag har gjort i ett flertal av mina blogginlägg. Vad är det som inte stämmer? Kan du berätta det, Elin Söderberg? Om inte – vad är det då för ”desinformation” från min sida som du syftar på?

 

Del fyra
Islamiska Föreningen i Västerbotten och Miljöpartiet

I samband med att Partistyrelsen MP Sverige rensade ut den tidigare majoriteten av medlemmar, som ofta var muslimer, från valsedlar och interna styrelser riskerade MP i Umeå att tappa sympati från många muslimer. Detta gjorde att MP i Umeå behövde nya personer som kunde locka muslimer att rösta på (Nya) MP i Umeå. Detta gjorde Mariam Salem väldigt viktig.

Jag har vid flera tillfällen berättat om ett möte som hölls på Ersboda Folkets Hus i vilket enbart Miljöpartiet och Islamiska Föreningen deltog. Jag har även visat en bild från detta möte. På denna bild syns Max Troendlé – den person från Partistyrelsen MP Sverige som ansvarade för (Nya) MP i Umeå och Västerbotten.

Förnekar du, Elin Söderberg, att detta möte ägde rum? Låt mig publicera bilden en gång till.

Max Troendlé på möte med Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Jag har också skrivit, vid ett flertal tillfällen, att Islamiska Föreningen i Västerbotten för första gången i sin historia uppmanade sina medlemmar (deltagare i fredagsbönen och andra knutna till föreningen) att kryssa en speciell person i valet. Detta genom att sända ut ett SMS. Denna person var Mariam Salem. Och för att kunna kryssa Mariam Salem så måste medlemmarna (deltagarna..) i Islamiska Föreningen rösta på MP.

Förnekar du, Elin Söderberg, att Islamiska Föreningen i Västerbotten sände ut en sådan uppmaning?

Slutligen så har jag skrivit att denna uppmaning från Islamiska Föreningen i Västerbotten att kryssa Mariam Salem bidrog till att öka det antal kryss som hon fick i valen.

Förnekar du, Elin Söderberg, att så var fallet?

 

Del fem
Fastställandet av riksdagsvalsedeln från Västerbotten

Innan Partistyrelsen MP Sverige grep in och bestämde vilka medlemmar som räknades, och vilka som inte räknades, hölls ett provval inför fastställandet av Västerbottenslistan till riksdagen. I detta provval kom Jabar Amin på första plats och Elin Söderberg på 13:e plats. Efter att Partistyrelsen MP Sverige gripit in och bestämt vilka medlemmar som räknades, respektive vilka som inte räknades, hamnade Elin Söderberg på första plats.

En sista fråga: Stämmer detta, Elin Söderberg? Eller är detta också ett exempel på att jag sprider ”desinformation”?

 

Del sex
Vi samarbetar gärna med muslimer som kan skilja på politik och religion – oavsett om dessa är med i MP eller i något annat parti.

I alla bloggar och artiklar som jag har skrivit har jag betonat följande: Jag ser muslimer som kan skilja på politik och religion som mina vänner och allierade. De jag ser som mina motståndare är islamister. De personer som tidigare representerade MP i Umeå kunde skilja på politik och religion. Jag och övriga i Arbetarpartiet hade därför inga problem då det gällde att samarbeta med dessa.

 

Avslutningsvis
Jag har en enda, men desto mer påtaglig, erfarenhet av att försöka debattera denna typ av frågor med medlemmar från Miljöpartiet, Vänsterpartiet samt en falang inom Socialdemokraterna plus någon vilsekommen centerpartist (alla i Umeå). Denna erfarenhet är att dessa medlemmar gör precis vad som helst utom att hålla sig till sakfrågan. Jag har nu tagit upp tre områden i denna blogg. Dessa tre områden sammanfattar den kritik som jag har fört fram sedan hösten 2018. Det kommer att bli intressant att se om Elin Söderberg, som är den person som idag för fram Partistyrelsen MP Sveriges uppfattningar, kan hålla sig till sakfrågorna. Låt mig, för att underlätta, repetera dessa:

1. Grundlagarna kontra sharia,
2. Att Partistyrelsen MP Sverige ställde en majoritet av medlemmarna i Miljöpartiet (i Umeå och Västerbotten) åt sidan, bland annat då valsedlarna och ledningen lokalt och i länet skulle fastställas respektive utses,
3. Träffen mellan Islamiska Föreningen i Västerbotten och MP samt stödet från Islamiska Föreningen till Mariam Salem,
4. Fastställandet av riksdagsvalsedeln från Västerbotten.

 

Till sist
På tisdag tänker jag skriva om min syn på planerna på en ny moské i Umeå. Detta kommer att bli en viktig punkt i mina kommande blogginlägg i VK, i Arbetarpartiets kommande artiklar i vår egen tidning samt i det Umeblad som vi kommer att dela ut till 25 000 hushåll i Umeå.

Tanken är att påverka hur umeborna kommer att betrakta planerna på denna nya moské.

Vi synar Hijabuppropets initiativtagare – nu på riksplanet. Vi fortsätter också att syna Salem – så länge hon inte uttalar att grundlagen står över sharia

Av , , 3 kommentarer 116

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Detta är den andra delen i en serie på tre bloggar om Hijab-uppropet i Umeå och Sverige.

 

Ingress
Vi ska titta närmare på de som är ”administratörer” för Hijab-uppropets facebookgrupp på riksplanet och som inspirerar, eller uppmanar, andra att ta initiativ till lokala manifestationer i Hijab-uppropets namn. Exempelvis manifestationen i Umeå – som bland annat arrangerades av de två MP-politikerna Mariam Salem och Alice Nikmanesh – och där den lokale ordföranden för (S), Alejandro Caviedes, deltog tillsammans med sin partikollega Mahmoud Chninou. I mitt förra blogginlägg redogjorde vi för några av de organisationer och personer som de som organiserade Hijabuppropet i Umeå följde och ”gillade” på facebook.

__________          __________          __________

 

En första kommentar till Elin Söderberg – jag återkommer i slutet av denna vecka
Innan vi tittar på initiativtagarna till Hijab-uppropet på riksplanet vill jag nämna att jag senare under veckan både kommer att publicera och besvara en kommentar som Elin Söderberg har sänt till min blogg med anledning av ett av mina tidigare inlägg.

Elin Söderberg är den i Umeå som idag representerar önskningarna från Partistyrelsen för Miljöpartiet Sverige. Söderberg representerar den Partistyrelse som hade det ofattbart dåliga omdömet att öppna dörren till en ministerpost för Mehmet Kaplan i Stefan Löfvens första regering. Jag skriver ”ofattbart dåliga omdömet” eftersom Kaplan tvingades avgå från regeringen 2016. Detta på grund av:

* sina kontakter med islamisterna i den turkiska organisationen Milli Görüs. En organisation om vilken Ingmar Karlsson (Turkietkännare, författare, diplomat och före detta generalkonsul i Istanbul) har sagt följande: ”Själva grundtanken är att de vänder sig mot den västerländska synen på demokrati…”,

* sina kontakter med de Grå Vargarna. ”Vargarna” är en fascistisk organisation som strävar efter att det turkiska folket förenas till en enda homogen turkisk sunnimuslimsk statsbildning från Balkan till Centralasien. ”Vargarna” är i allra högsta grad en del av den turkiska stats-apparaten och bedriver något som i praktiken är statsfinansierade miliser på främmande territorier – samt något som bäst kan beskrivas som statsterrorism (Ledarsidorna.se). ”Vargarna” har, enligt turkiska myndigheter, mördat 694 personer mellan 1974 och 1980 (Wikipedia).

* att det framkommit att Mehmet Kaplan jämfört Israel med Nazi-Tyskland (Wikipedia)

Elin Söderberg, som representerar en Partistyrelse med ofattbart dåligt omdöme, ondgör sig över min kritik mot Mariam Salem och Nya MP i Umeå. Jag ska därför ännu en gång publicera en tanke som jag, för första gången, förde fram i ett blogginlägg den 30 okt 2018. Denna tanke har jag sedan dess fört fram fler gånger på min blogg. Den är som följer:

– Mariam Salem kan omedelbart avsluta den nuvarande debatten kring hennes person. Allt hon behöver göra är att otvetydigt uttala att sharia (lagar och domstolar) INTE gäller i Sverige! Salem behöver endast otvetydigt uttala att i Sverige är det de grundlagar som demokratiskt beslutats av människor i en folkvald riksdag som gäller. I Sverige är det INTE föreställningen om att det finns en gudomlig rätt (eller lag) – som står över de lagar som demokratiskt beslutats av människor i en folkvald riksdag – som gäller. Mariam Salem behöver endast otvetydigt uttala sig för att i Sverige ska grundlagarna gälla – inte sharia. Då kan debatten om henne, grundlagarna och sharia upphöra.

Skälet till att jag och andra kräver att få veta vilka lagar Mariam Salem ser som överordnade – de i Sverige gällande grundlagarna eller sharia – beror på kombinationen av två saker: dels på att Salem är en makthavare i Umeå kommun, Region Västerbotten samt i Umeå tingsrätt, dels på hennes häpnadsväckande uttalanden, bland annat i ett Facebook-inlägg efter en valdebatt i september 2018, i radions Morgonandakt i oktober 2018, mfl.

Men Mariam Salem har, hittills, trots ett flertal uppmaningar vägrat att säga att sharia inte gäller i Sverige. Detta gör det till min och andra personers demokratiska och sekulära plikt att trappa upp diskussionen. Vi tänker nämligen slå vakt om ett samhälle där det INTE förekommer månggifte, barnäktenskap, inte religiöst baserad hederskultur och inte uppfattningen att det finns en gudomlig rätt (lag) som står över de lagar som stiftats av människor i en folkvald riksdag.

__________          __________          __________

 

Del ett
Tillbaka till Hijabuppropets initiativtagare på riksplanet.

Låt oss syna några av de organisationer och personer som initiativtagarna till Hijab-uppropet på riksplanet följer och ”gillar” på Facebook och sannolikt också i det verkliga livet.

* Sveriges Förenade Muslimer (SFM). Flera av de ansvariga för uppropets Facebookgrupp på riksplanet ”gillar” SFM på Facebook. Denna förening är ett känt fäste för salafister i Sverige. En ofta förekommande talare hos SFM är Abu Muadh. Denne predikant har bl a gjort sig känd för att förhärliga martyrdöden i Syrien under just den tid då många reste från Sverige för att ansluta sig till Daesh / IS och andra jihadistorganisationer. Även den svenske IS-krigaren Mikael Skråmo förekom som talare hos SFM innan denne reste till Syrien. Detta var ett av skälen till att vi i Arbetarpartiet protesterade mot att Abu Muadh fick tala i en av Umeå kommuns skollokaler år 2018.

* Hizb ut-Tahrir. Detta islamistiska parti är motståndare till demokrati och har som uttalat mål att samhället i hela världen ska styras av sharia! Hizb ut-Tahrir anser att muslimer som tror på demokrati i själva verket är otrogna. Därför anser partiet att det är obligatoriskt för varje muslim att både förkasta demokratin och på olika sätt utmana alla som propagerar för demokrati. Vi talar om ett minst sagt extremt parti.

* Anas Khalifa. Denne predikant, som också är knuten till Sveriges Förenade Muslimer i Göteborg, uppmärksammades redan 2006. Detta då han predikade om fördelarna med väpnad jihad som en väg till paradiset för en grupp barn och ungdomar i Sverige. Khalifa har även dömts till fängelse 2013 för ett omfattande momsbedrägeri. Syftet med momsbedrägeriet misstänks ha varit att föra miljontals kronor ut ur landet för att finansiera terrorism.

* Salman Al-Ouda. Denne saudiske predikant anses ha varit en form av mentor åt Usama bin Laden i början av 1990-talet, även om han numera tar avstånd från våld och terrorism. Idag förespråkar han ”en fredlig övergång till sharialagar”. Al-Ouda har även gjort en rad kontroversiella uttalanden om judar. Han tillhör de som påstår att Förintelsen är en ”myt av enorma proportioner”. Han hämtar dessutom sitt judehat ännu längre tillbaka i historien. Detta genom att upprepa den uråldriga myten att judar bakar bröd med blod från spädbarn…

 

Del två
Att följa och ”gilla” organisationer som Sveriges Förenade Muslimer, İsveç Diyanet Vakfı och Hizb ut-Tahrir – eller individer som Anas Khalifa, Salman Al-Ouda, Bilal Philips och Mufti Menk – på Facebook innebär ett kraftfullt statement. Detta skrev jag redan i min förra blogg. Det sänder ut en signal om att man sympatiserar med dessa organisationer och individer. Samt med deras idéer!

Låt oss göra en jämförelse. Ledaren för Ku Klux Klan i USA heter David Duke. De personer som följer och ”gillar” David Duke på Facebook vill göra ett statement om sina sympatier för dennes extrema rasistiska idéer. Och de som ”gillar” Benito Mussolini brukar även gilla den fascistiska ideologin – och inte sällan även dess kampmetoder – in real life.

 

Avrundning
Mot bakgrund av alla kopplingar mellan de ansvariga bakom Hijabuppropet och islamister – alltifrån salafistisk islam till den gren av Muslimska Brödraskapet som stöds av Erdogans regim i Turkiet – är det ställt utom alla tvivel att Hijabuppropet även handlar om ett försök från islamister att göra come-back.

Samtidigt låtsas de som står bakom Hijab-uppropet inte om den uppenbara risk som finns att barn påtvingas åsikter, av föräldrar och av andra släktingar, mot vilka de inte kan värja sig då de befinner sig i en påtaglig beroendeställning.

 

Hijabuppropet i Umeå organiserades av MP-politiker som följer och ”gillar” moskéer som kartlägger Erdogans kritiker i Sverige

Av , , 6 kommentarer 133

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Detta är den första delen i en serie på tre bloggar om Hijab-uppropet i Umeå och Sverige.

 

Ingress
Det officiella syftet med Hijabuppropet är att protestera mot det slöjförbud som de styrande i Skurups kommun har infört för elever och personal inom för- och grundskola.
Manifestationer har hittills genomförts i Skurup, Ronneby, Malmö, Stockholm och Umeå.

Men Hijabuppropets manifestationer har även ett djupare syfte.

Hijabuppropet handlar också om att islamisterna i Sverige (som inte är att förväxla med demokratiskt sinnade muslimer) vill göra en come-back efter att ha tvingats på reträtt de senaste åren. Detta bland annat av Säpos gripanden i våras, och besluten om utvisning av de gripna i tre instanser. Nämnas bör även skandalerna kring bostadsminister Mehmet Kaplans avgång, reaktionerna på miljöpartisten Yasri Khans vägran att ta kvinnor i hand, de indragna bidragen för Sveriges Unga Muslimer p.g.a. deras oförmåga att leva upp till demokratins idéer, m.m. Till detta kommer att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) börjat intressera sig för hur islamisterna arbetar för att påverka det svenska samhället, och därför beställt tre forskningsrapporter som granskar dels Muslimska brödraskapet, dels salafisterna.

 

Del ett
Personerna bakom Hijabuppropet har i flera fall kopplingar till salafistisk islam – i Sverige och internationellt.
Detta gäller även för arrangörerna i Umeå. Arrangörerna i Umeå är dessutom särskilt intressanta då två av dessa har förtroendeuppdrag för Miljöpartiet: Mariam Salem och Alice Nikmanesh.

Mariam Salem rör sig i samma kretsar som den trefaldigt utvisade imamen i Islamiska Föreningen i Västerbotten. Imamen var en av de sex personer ur det wahhabitiska nätverket som Säpo grep våren 2019. Vi redogör djupare för samarbetet mellan Salem, imamen och MP i Umeå i en tidigare blogg (klicka här). Salem gillar även storayatollan Mohammad Hussein Fadlallah på Facebook, som bland annat uttalat sig positivt till självmordsbombningar mot israeliska civila. Mer om detta kan du läsa i en tidigare blogg (klicka här).

Alice Nikmanesh gillar en rad kontroversiella individer på Facebook. Bland dessa finns den iranske presidenten Hassan Rouhani. I samband med att Rouhani triumferande sa att regimen hade lyckats slå ned befolkningens protester i november ifjol kallade han även demonstranterna för ”utländska fiender”. Här är det på sin plats att understryka att detta ”nedslående” av de regimkritiska protesterna skedde med en fruktansvärd brutalitet, där säkerhetsstyrkor bl a sköt mot demonstranter från helikoptrar, något som kostade minst 1500 människor livet!

Nikmanesh hyser även andra mycket anmärkningsvärda sympatier. Hon följer och gillar även den turkiska muslimska stiftelsen ”İsveç Diyanet Vakfı” på Facebook. Denna stiftelse är mycket intressant. Stiftelser som denna utgör den turkiska statens förlänga arm i en rad europeiska länder. Kopplingen mellan stiftelsen och den turkiska staten framgår till och med i namnet. Diyanet är nämligen namnet på den statliga turkiska myndighet som landets moskéer – oavsett om de finns i Turkiet, Sverige eller något annat land – lyder under.

I Sverige kontrollerar stiftelsen ”İsveç Diyanet Vakfı” hela nio moskéer.

Redan 2017 avslöjade Sveriges Radio hur den turkiske presidenten Erdogan använt de moskéer som finns i Sverige, och som kontrolleras av nämnda stiftelse, till att kartlägga kritiker mot den turkiske presidentens regim. Ett tillfälle då moskéerna, bland annat i Sverige, användes för att kartlägga kritiker mot den turkiska regimen var i samband med det s.k. kuppförsöket mot Erdogan år 2016. Personer som utmålas som regimkritiker i någon av stiftelsens moskéer riskerar att gripas om de reser till Turkiet.

Jag, och många andra, anser att dessa kunskaper om ”İsveç Diyanet Vakfı” borde få folk att dra öronen åt sig när det gäller denna stiftelse. Men Alice Nikmanesh – representant för Nya Miljöpartiet i Umeå – drar alltså inte öronen åt sig. Hon följer och gillar den turkiska muslimska stiftelsen ”İsveç Diyanet Vakfı” på Facebook. Precis som hon (Alice Nikmanesh) gillar den iranske presidenten Hassan Rouhani.

Hon och Mariam Salem, båda medlemmar i Nya Miljöpartiet i Umeå, tillhör de fyra initiativtagarna till Hijabuppropet här i Umeå.

 

Del två
Även de andra två organisatörerna bakom Hijabuppropet i Umeå följer och ”gillar” anmärkningsvärda personer och organisationer på Facebook.
En av de fyra organisatörerna av Hijabuppropet i Umeå ”gillar” bl a predikanten Bilal Philips. Denne Philips har bl a ursäktat självmordsbombare, krävt dödsstraff för homosexuella samt uttryckt antisemitiska uppfattningar. Philips misstänks även ha haft knytningar till de som utförde bombdådet i ett garage vid World Trade Center i New York 1993. I detta dödades sex människor. Philips extremism är uppmärksammad i stora delar av världen. Han är exempelvis förbjuden att resa in i Danmark, USA, Storbritannien, Kenya, Tyskland och Australien. Philips fick även en officiell order om att lämna Bangladesh. I Filippinerna greps han och utvisades.

Även den fjärde av organisatörerna bakom Hijabuppropet i Umeå har åsikter som är värda att uppmärksamma. En av de hon gillar på Facebook är en person kallad Mufti Menk. Denne är en salafistisk predikant från Zimbabwe. Även han har gjort sig känd för nedlåtande uttalanden om homosexuella. Mufti Menk gillas även av Alice Nikmanesh.

Att följa och ”gilla” organisationer som İsveç Diyanet Vakfı – eller individer som Bilal Philips och Mufti Menk – på Facebook innebär ett kraftfullt statement. Det sänder ut en signal om att man sympatiserar med dessa organisationer och individer. Samt deras idéer! Låt oss göra en jämförelse. Ledaren för Ku Klux Klan i USA heter David Duke. De personer som följer och ”gillar” David Duke på Facebook vill göra ett statement om sina sympatier för dennes extrema rasistiska idéer.

Mot bakgrund av de många kopplingarna mellan de ansvariga bakom Hijabuppropet och alltifrån salafistisk islam till Erdogans turkiska stat är det ställt utom alla tvivel att detta initiativ, i första hand, handlar om ett försök från islamister att göra come-back. När SD+M-styret i Skurup införde ett slöjförbud för elever i för- och grundskola såg islamisterna en chans att göra just detta (en comeback).

 

Del tre
I detta läge ställdes alla politiska partier inför ett val.
Arbetarpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna valde att försöka balansera Hijabuppropets manifestation genom att bjuda in till en föreläsning rörande slöjan/hijaben med forskaren Devin Rexvid. Frågor som togs upp handlade bl a om kopplingen mellan kampen för demokrati och mot hedersförtryck och slöja; slöjans effekter på flickor som tvingas bära densamma men även på pojkar som tvingas att agera ”slöjväktare” för sina systrar.

Politiker från andra partier gjorde andra val.

 

Del fyra
Ordföranden för Socialdemokraternas partiorganisation i Umeå, Alejandro Caviedes, valde att delta i Hijabuppropets manifestation i Umeå. I våra ögon legitimerade Caviedes därmed försöket från islamisterna och deras medlöpares att göra en comeback.

Caviedes (S) var inte ensam om detta.

Även ordföranden för Ersboda S-förening tillika styrelseordförande i UPAB, socialdemokraten Mahmoud Chninou, deltog i Hijab-uppropets manifestation på Renmarkstorget i Umeå den 1 februari. Mahmoud Chninou har tidigare gjort sig känd för att han, i det längsta, undvek att avbryta sin vänskap på Facebook med Raad Al-Duhan. Denne Raad Al-Duhan var en av de sex personer som greps av Säpo och utvisades i tre instanser. Skälet var att Raad Al-Duhan ingick i det wahhabitiska nätverk som bidragit till att personer rest från Sverige för att ansluta sig till Daesh / IS och andra terrororganisationer.

Men denne Raad Al-Duhan – som Mahmoud Chninou (S) i det längsta undvek att säga upp sin kontakt med på facebook – är inte endast utvisad från Sverige i tre instanser. Raad Al-Duhan är även dömd – både i Tings- och Hovrätt – för att ha dödshotat Gefle Dagblads tidigare chefredaktör. I mina ögon är det konstigt att, med dessa kunskaper, hålla fast vid Raad Al-Duhan som vän. Även om det är på Facebook.

Här kan du se bilder på Socialdemokraternas ordförande i Umeå, Alejandro Caviedes, och hans partikollega Mahmoud Chninou. De båda deltog alltså i Hijabuppropet på Renmarkstorget i Umeå lördagen den 1 februari. I mitten står en av organisatörerna till Hijabuppropet i Umeå, Mariam Salem. Hon har varit MP-politiker sedan i november 2017 och innehar numera uppdrag i Umeå kommun, Region Västerbotten samt i Tingsrätten i Umeå. Salem var tidigare också en av Raad Al-Duhans vänner på Facebook. 

Chninou. Foto: Nya Arbetartidningen. Bilden är beskuren.

Salem. Foto: Nya Arbetartidningen. Bilden är beskuren.

Caviedes. Foto: Anders Löwdin (CC BY-NC-ND 2.0). Bilden är beskuren.

Alejandro Caviedes (S), Mariam Salem (Nya MP i Umeå) och Mahmoud Chninou (S) har mer gemensamt än att de alla deltog i Hijabuppropet på Renmarkstorget den 1 februari. De tillhör alla de två partier (S+MP) som styr Umeå tillsammans. S+MP styr även Region Västerbotten (landstinget) tillsammans med Vänsterpartiet.

Trion Caviedes, Salem och Chninou var inte de enda umepolitiker som deltog i Hijabuppropet på Renmarkstorget. Vi ska återkomma till andra umepolitiker som var med på Renmarkstorget den 1 februari senare i denna bloggserie.

 

Del fem
Ulrika Edman, gruppledare för Vänsterpartiet i Umeå, har gjort ett försök att reducera Hijabuppropet att endast handla om rätten för sin ”vän och kollega” Mariam Salem att bära slöja/hijab. Så vitt jag förstår är det ingen som har ifrågasatt Mariam Salems rätt att klä sig hur hon vill. Varken i Umeå eller i Skurup.

Ulrika Edmans facebookinlägg andas desperation.Och brist på kunskap.

I mina ögon är det direkt anstötligt att blunda för kopplingen mellan den turkiska staten, stiftelsen İsveç Diyanet Vakfı och det öde som riskerar att drabba de personer som blivit angivna (via någon av de nio moskéer som kontrolleras av nämnda stiftelse) då de besöker Turkiet. Men att blunda för angiveri och dess konsekvenser är resultatet då någon, likt Ulrika Edman, försöker reducera avsikten med Hijabuppropet – i Umeå och i Sverige – till att handla om hennes ”vän och kollega” Mariam Salems rätt att bära slöja/hijab.

En rätt som ingen har hotat.

 

Avslutningsvis
Det är naturligtvis också intressant att sätta in organisatörerna av Hijabuppropet i Umeå i ett större sammanhang. I nästa blogg ska vi, förutom att titta på vilka andra umepolitiker som deltog i Hijabuppropet, även titta på de personer som är administratörer för Hijabuppropets facebookgrupp på riksplanet. Då ska vi redogöra för några av de organisationer och personer som organisatörerna för Hijabuppropet på riksplanet följer och ”gillar” på Facebook.

Sverige går en turbulent framtid till mötes – troligtvis kommer landet att ställas inför en social oro som saknar motstycke sedan 30-talet. Del 3.

Av , , 3 kommentarer 87

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

 

I denna tredje del om hur det svenska politiska systemets stabilitet har rubbats i grunden ska jag försöka förklara två saker:
* vilka icke-partipolitiska maktcentra som kommer att kräva att den politiska stabiliteten ska återupprättas i Sverige,
*
vilka skäl som gör att jag inte tror att det är möjligt att återupprätta denna politiska stabilitet.

 

Men låt mig först repetera några slutsatser från de två tidigare bloggarna (27 januari och 1 februari).
Den politiska stabiliteten i ett land är inte detsamma som att det råder en stabilitet i riksdagen. Låt mig ta ett exempel: En tänkt regering kan basera sig på en klar majoritet i riksdagen. Detta innebär att denna regering kommer att få sin budget och andra viktiga propositioner och/eller lagförslag antagna av riksdagen.

Så även om en regering vilar på en stabil majoritet i riksdagen behöver detta inte betyda att det råder en politiskt stabil situation i landet.

Låt mig ange några skäl som stämmer in på dagens situation i Sverige:

1. Den ekonomiska politiken som förts i Sverige under årtionden innebär att inkomstskillnaderna idag aldrig har varit så stora sedan SCB började mäta år 1991. Den tiondel av befolkningen som tjänar mest tjänar lika mycket som de fem tiondelar som tjänar minst. Eller med andra ord: top ten tjänar lika mycket som den halva av befolkningen som tjänar sämst.
2. Sverige bedriver sedan ett årtionde tillbaka en asylpolitik som vägrar ta hänsyn till två saker: dels att en rad kommuner inte klarar av kostnaderna för denna asylpolitik, dels – vilket har gjort saken långt, långt värre – att denna asylpolitik saknar folklig förankring. Istället för att lägga sig på EU-snittet när det gäller asylpolitiken har beslutsfattarna försökt agera ”humanitär stormakt”. SD:s exempellösa framgångar i opinionen är ett sorts uppror mot detta. Ett minskat förtroende för många partier, politiker och media utgör ett annat resultat av denna icke folkligt förankrade politik.
3. Den misslyckade integrationspolitiken, som naturligtvis i hög grad beror på asylpolitiken, har bidragit till att Sverige har en rekordhög arbetslöshet. Arbetslösheten är dessutom väldigt olika mellan exempelvis de som är födda i Sverige och de som kommit hit. Medan arbetslösheten under 2019 låg på endast 4,4 procent för inrikes födda låg arbetslösheten på skrämmande 22,0 procent för folk födda i Asien och på 26,7 procent för folk födda i Afrika.
4. Ovan nämnda faktorer har skapat en grogrund för de islamister från Muslimska brödraskapet och salafisterna (däribland wahhabiterna) som arbetar emot en integration och istället arbetar för segregerade parallellsamhällen präglade av hedersförtryck och shariastyre. Framväxten av sådana parallellsamhällen (enklaver) är redan ett faktum i Sverige. Och utvecklingen går åt fel håll.
5. Den organiserade brottsligheten, som centreras kring bland annat knarkhandeln, har mycket lättare att slå rot i ett samhälle som befinner sig i upplösning – och den organiserade brottsligheten bidrar själv till denna upplösning. Det är mot denna bakgrund vi ska se ökningen av skjutningar och sprängningar.

Kommentar: Det spelar ingen roll hur stabil majoritet en regering än har i riksdagen. Med dessa problem, och en hotande konjunkturnedgång, kommer stabiliteten i själva samhället i sig att minska. Och minskar stabiliteten i själva samhället kommer även det politiska systemet att bli mindre stabilt. Även en regering som har en stark majoritet bakom sig i riksdagen kan tvingas avgå och utlysa nyval om en hög arbetslöshet, stora inkomst- och förmögenhetsklyftor samt andra spänningar skapar väldiga protester.

 

Men Sverige har inte en regering med en stark majoritet bakom sig i riksdagen.
Sverige har en minoritetsregering bestående av S+MP. Alla övriga partier har förklarat sig vara i opposition. Detta gäller även för C och L som gjorde upp om Januari-avtalet med minoritetsregeringen. Dessa endast ”släppte fram” regeringen. Även Vänsterpartiet har förklarat sig vara i opposition. Och naturligtvis ser sig M, KD och SD som oppositionspartier.

Vi har alltså en minoritetsregering i form av en koalition bestående av S+MP. Och vi har sex oppositionspartier: SD, M, C, KD, L och V.

 

Vad ligger bakom detta parlamentariska kaos?
Parlamentariskt så har Socialdemokraterna halverats. Partiets stöd i väljarkåren har krymp från 45,3 procent i riksdagsvalet 1994 till 23,5 procent enligt Sifos januarimätning i år. S har alltså tappat hälften (48 %) av sina egna väljare på drygt 25 år! Eftersom väljarna främst har hamnat hos SD kan S-katastrofen även kallas för en partisplittring.
Men även Moderaterna har drabbats hårt av SD:s framgångar. Moderaterna har varit det största borgerliga partiet – och det näst största partiet i Sverige – ända sedan valet 1979. Alltså i över 40 år! Men om SIFO:s januarimätning skulle stämma har SD gått om Moderaterna och är nu landets största eller näst största parti.

 

Jakten på en ny politisk stabilitet

Globalt ökar instabiliteten genom bland annat politiska spänningar mellan exempelvis USA och Iran, USA och Kina, EU och Ryssland, m.m. Det svenska etablissemanget har inte, dessutom, råd med ett instabilt politiskt system på hemmaplan. Då de tidigare garanterna för det politiska systemets stabilitet (S och M) kan inte längre kan fylla denna roll kommer de utomparlamentariska institutioner som dominerar Sverige – banker och exportindustri, polis och militär, stor-media samt inte minst EU och Nato – förr eller senare att kräva att ett nytt samarbete utvecklas mellan nya konstellationer av partier. Detta i syfte att skapa en långsiktig politisk stabilitet. Detta är nödvändigt för bland annat banker, exportindustri, polis, EU och Nato.

Det första steget kommer att vara att försöka skapa en regering som stöds av en majoritet i riksdagen.

Hur en sådan majoritet ska skapas beror naturligtvis på valutgången 2022. Men även på de utomparlamentariska makthavarnas bedömning av Sverigedemokraternas pålitlighet – något som vi strax återkommer till. Men allt tyder på att Socialdemokraterna kommer att göra ett ännu sämre val 2022. Och troligen gäller detta även för de övriga partier som ingått Januariavtalet. Både L och MP riskerar att hamna utanför riksdagen. Samtidigt skulle SD kunna bli Sveriges största parti efter nästa val. För varje dag som går blir nu SD mer och mer legitimt. Detta gäller i politiska debatter såväl som i media. Denna process går inte att stoppa. Och om SD blir det största partiet i valet 2022, större än något av de tidigare statsbärande partierna S och M, är det svårt att se hur en parlamentarisk majoritet skulle kunna bildas utan Jimmie Åkessons medverkan. Det enda alternativet skulle kunna vara ett regeringssamarbete i vilket M och S utgör kärnan. Men det är osannolikt att M är intresserade av en sådan lösning.

SD:s delaktighet kan ta sig olika former. Men skulle SD bli störst i Sverige är det mycket svårt att tänka sig att partiet skulle acceptera att enbart agera stödparti åt en M-ledd regering, utan att få egna ministerposter. Om L ramlar ur riksdagen kan en situationen uppstå där SD blir nästan lika stora som M, KD och C tillsammans! Och om inte Åkesson, i ett sådant läge, kräver ministerposter för SD löper partiledningen risken att få ett internt uppror på halsen.

Det politiska systemet i Sverige befinner sig just nu i en interimssituation. Med det menas att alla samarbeten är tillfälliga i väntan på valet 2022. Detsamma gäller framtiden för alla partierna. Det gäller minoritetsregeringen S+MP, det gäller för de övriga två partier som ingår i Januariavtalet (C och L) och det gäller för ett eventuellt konservativt block bestående av M+KD+SD.

Inget är alltså säkert. Men varje seriös analys måste utgå ifrån det behov som de tyngsta aktörerna i Sverige har av ett stabilt politiskt system. Vi tänker alltså på banker och exportindustri, på polis och EU (efter Brexit) och Nato. Med en söndertrasad socialdemokrati kommer en ny parlamentarisk majoritet med stor sannolikhet att innehålla Jimmie Åkesson och SD. Och med tanke på att SD kan bli största parti kommer det troligen inte gå att hålla SD utanför en framtida regering.

Men problemet är att även om en ny regering skulle skapas där SD ingår, på ett eller annat sätt, så utgör detta ingen garanti för ett stabilt politiskt system. Och detta på grund av de stora och växande samhällsproblem som vi nämnde ovan.

Sverige går en mycket turbulent framtid till mötes. Och om en ekonomisk nedgång dessutom skulle tillkomma innebär detta troligtvis att Sverige kommer att ställas inför en social oro som saknar motstycke efter slutet på andra världskriget. 

 

Bonus ett: Arvet efter Jonas Sjöstedt
Det finns tragi-komiska rester av 70-talsvänstern. Dessa ser att Socialdemokraterna driver en lika hård nedskärningspolitik som nyliberalerna inom Centern. De ser att S angriper arbetstryggheten genom att försämra turordningsregler och försvaga kollektivavtalen samt att S gått med på marknadshyror för nybyggen. Dessa rester av 70-talsvänstern gläds, med sin Jonas, åt höga opinionssiffror. Och sedan ropar de att V måste våga opponera mot S.

Men det finns tre stora men:
1. Socialdemokraterna kommer med största sannolikhet inte att sitta kvar i regeringen om två år och åtta månader, så varför ska V opponera mot en före detta S-regering?
2. Vänsterpartiets programkommission planerar att stryka kravet på att kapitalismen ska avskaffas,
3. V ska, för femte eller sjätte gången, stryka kravet på att Sverige ska lämna EU.

När kravet på att V ska arbeta för att avskaffa kapitalismen är borta; när kravet på att V ska arbeta för Sverige ska lämna EU är borta – i vad består då Vänsterpartiets alternativ till Socialdemokraterna?

Arvet efter Jonas Sjöstedt är inte ett starkt Vänsterparti – med ett politiskt alternativ till S. Arvet efter Sjöstedt är ett V med höga opinionssiffror (för tillfället) – utan politiskt alternativ till S. Arvets efter Sjöstedt är att han har gjort Vänsterpartiet redo för en sammanslagning med Socialdemokraterna.

 

Bonus två
Låt oss beskåda Socialdemokratins tillbakagång genom att jämföra valresultatet till riksdagen i september 2018 med Sifos mätning från januari i år (2020).

Parti Val 2018 Sifo jan 2020 Förändring, %-enheter
Sverigedemokraterna 17,5 23,8 +6,3
Socialdemokraterna 28,3 23,5 -4,8
Moderaterna 19,8 17,5 -2,3
Vänsterpartiet 8,0 10,2 +2,2
Centerpartiet 8,6 8,5 -0,1
Kristdemokraterna 6,3 6,6 +0,3
Miljöpartiet 4,4 4,5 +0,1
Liberalerna 5,5 3,6 -1,6

Apropå hedersförtryck och islamism: Ibland kommer det böcker som man bara måste rekommendera

Av , , 1 kommentar 75

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

 

Boken heter ”Muslimska Brödraskapet – ISLAMISMEN I SVERIGE” och är skriven av Johan Westerholm.

Boken går att köpa på Bokus.se.
Den är utgiven av förlaget Greycat Publishing.

På Bokus hemsida beskrivs innehållet på nedanstående sätt:

”Islam och islamism är inte samma sak. Alla muslimer är inte islamister och alla islamister är inte jihadister. Men alla jihadister är islamister i någon utsträckning och alla islamister är muslimer.

Islamismen är en religiös form av fascism. Den största islamistiska rörelsen är den globala nätverksorganisationen Muslimska brödraskapet. Trots att den bara stöds av en liten minoritet av världens muslimer har Muslimska brödraskapet genom sin goda organisationsförmåga lyckats måla upp en bild av att man företräder alla muslimer. Men sanningen är en annan, Muslimska brödraskapet stöds endast av cirka sju procent av svenska muslimer. Trots detta har de tillåtits att representera alla Sveriges muslimer i olika sammanhang.

Muslimska brödraskapet är sedan 1950-talet etablerat i Europa, och är en politisk kraft som påverkar lagstiftning och utrikespolitik genom att agera genom ombud i den offentliga förvaltningen och i de politiska partierna.

Muslimska brödraskapet är inte en organisation som andra – syftet är att verka genom ett nätverk som förenas i sin strävan att upprätta ett globalt kalifat. Vägen dit går genom att skapa enklaver i det svenska samhället och särlagstiftning.

I juridisk mening är det inte klandervärt att agera genom utomparlamentariska metoder som Brödraskapet gör. Timbro gör det. LO Sverige gör det. Svenska Kyrkan gör det. Alla gör det för att gynna sina egna intressen. Det som till vardags kallas för lobbyism.

Islamismen i Sverige handlar INTE om islam. Boken handlar om islamismen – en religiös fascistisk ideologi som är etablerad i Sverige. Islamismen i Sverige är en kartläggning av hur Muslimska brödraskapet är uppbyggt. Här finns tidigare unikt opublicerat material om hur Brödraskapets strategi ser ut, hur den tillämpas i den organisatoriska uppbyggnaden och hur Muslimska brödraskapet agerar genom sitt nätverk, sina organisationer och ombud. I huvudsak är boken baserad på Muslimska brödraskapets eget material.”

 

 

I övrigt:

Den tredje delen av hur det svenska politiska systemets stabilitet har rubbats i grunden – genom katastrofen för S, SD:s enorma framgångar och tillbakagången för M – kommer i morgon torsdag den 6 februari.
Det första avsnittet publicerades den 27 januari. Där konstaterade jag den katastrof som drabbat socialdemokraterna. Partiets stöd i väljarkåren har krymp från 45,3 procent i riksdagsvalet 1994 till 23,5 procent enligt SIFO:s januarimätning i år. S har alltså tappat hälften (48 %) av sina egna väljare på 25 år. Eftersom väljarna främst har hamnat hos SD kan S-katastrofen även kallas för en partisplittring.
Det andra avsnittet publicerade jag den 1 februari. Där konstaterade jag att även Moderaterna har drabbats hårt av SD:s framgångar. Moderaterna har varit det största borgerliga partiet – och det näst största partiet i Sverige – ända sedan valet 1979. Alltså i över 40 år! Men om SIFO:s januarimätning stämmer har alltså SD gått om Moderaterna.

Det tredje och avslutande avsnittet om hur det politiska systemet i Sverige har rubbats lägger jag alltså ut på torsdag den 6 februari.

Då kommer jag att peka på vilka aktörer som kräver att det, snabbt, skapas ett nytt stabilt politiskt system i Sverige. Jag kommer även att ange skälen till varför jag tror att detta kommer att misslyckas.

Till sist kommer jag att säga några ord om Vänsterpartiets roll i det politiska systemet och det politiska arv som Jonas Sjöstedt lämnar efter sig. För han lämnar verkligen ett politiskt arv efter sig.

Har du inte läst mina två första inlägg i denna bloggserie kan jag rekommendera dessa. De lades ut den 27 januari och den 1 februari.

Vi ses.