Skola, omsorg och underhåll drabbas nu ännu hårdare. Den verklighet som gällt ”på golvet” har hunnit ifatt de styrande. En ny ledning krävs i Umeå
Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.
Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti
____________________________________
Ingress
Nu drabbas skola, äldreomsorg och underhåll. Makthavarna struntade i alla varningar. Istället fortsatte de att bygga skrytprojekt.
Låt oss ta ett makabert exempel – Lundabron. Ni vet den nya gång- och cykelbron som går från umesidan av älven till Bölesholmarna; ni vet den bro som det inte har samlats in namn för eller på annat sätt framkommit att det finns någon större opinion för bland umeborna; ni vet bron som det inte har förekommit någon märkbar entusiasm bland ledamöterna i Umeå kommunfullmäktige för; ni vet bron som bara föll ner liksom från himlen. Den bron.
Alltså: Många är de skrytprojekt som har bidragit till att försämra Umeå kommuns ekonomi. Att utse ”det värsta” (näst Väven) skulle lätt kunna urarta till hårklyveri. Den ökända Lundabron platsar dock i denna tragiska tävling. Låt oss börja från början. När Umeå kommun 2016 tecknade ett avtal om bygget av Lundabron sattes prislappen till 59 miljoner. Sedan har följande ”kostnadsutveckling” skett:
* 2018: 75,6 miljoner
* Oktober 2019: 112 miljoner
* December 2019: 139 miljoner
* Nuvarande ”slutnota” 2020: 156 miljoner
(Källa: Folkbladet).
Kommentar: Om nu slutnotan för Lundabron stannar vid 156 miljoner (men ingenting är ju säkert i denna värld) så kommer denna 179 meter långa gång- och cykelbro att kosta mer än Kolbäcksbron – ni vet bron för bilar, bussar och lastbilstrafik plus avfarter ned till Ön som inte brukar vara gratis.
Låt oss jämföra med en annan gång- och cykelbro – den i Sölvesborg. ”Sölvesborgsbron” är, med sina 760 meter, Europas längsta gång- och cykelbro och därmed drygt fyra gånger så lång som Lundabron (179 meter). Sölvesborgsbron kostade, märkligt nog, i sammanhanget endast drygt 50 miljoner kr att bygga – alltså mindre än en tredjedel av Lundabron. Låt oss göra en fullständig jämförelse: Sölvesborgsbron är alltså fyra gånger så lång som Lundabron men enbart en tredjedel så dyr. Det betyder alltså att sölvesborgarna har fått tolv gånger så många meter gång- och cykelbro för pengarna som umeborna. Är livet inte fantastiskt?
Del ett
Men som alla vet är Lundabron inte det enda skrytprojektet som byggts i Umeå kommun. Och som vi antydde ovan – nu dras skruvarna åt ännu mer när det gäller skola, äldreomsorg och underhåll av byggnader och gator. Problemen i Umeå kommun beror naturligtvis inte bara på skrytprojekt. I grunden beror de på befolkningsstrukturen. De personer som har varit med och byggt upp landet (de som är 80 år och äldre) samt barn och unga har sedan ett antal år tillbaka ökat i förhållande till den andel av befolkningen som arbetar och betalar skatt. Ett annat ord som brukar användas i detta sammanhang är ”demografin”.
Krokodilgapet nedan åskådliggör det snabbt ökande budgetunderskottet i Umeå kommun. Visserligen ökar även intäkterna (se krokodilens underkäke) men kostnaderna ökar mycket snabbare (se krokodilens överkäke). Som du ser fattades det nästan 150 miljoner för verksamheter som skola, äldreomsorg och underhåll av gator och byggnader (driftbudgeten) redan ifjol.
År 2023 säger prognosen att underskottet i driftbudgeten kommer att ligga på nära 750 miljoner. Prognosen för år 2028 antyder att underskottet i driftbudgeten kan bli gigantiska 1,7 miljarder (1700 miljoner)! Detta ska jämföras med att kommunens totala driftsbudget för 2019 låg på ca 7,3 miljarder. Lägger vi samman underskotten för hela tioårsperioden hamnar dessa på mellan 7½ – 10 miljarder.
De dominerande partierna struntade i varningarna om dessa enorma framtida underskott. Med medias hjälp undanhölls sanningen för anställda, brukare, elever och övriga umebor. Trots vetskapen om de kommande, och dramatiskt ökande, underskotten i driftbudgeten vidtog kommunledningen inte de dramatiska åtgärder som måste komma förr eller senare (och ju senare desto värre). Istället fortsatte kommunledningen med nya ”skrytbyggen”. Efter Kulturväven och äventyrsbadet Navet satsades det, glatt, på en mycket dyr färja mellan Umeå-Vasa. Sedan följde den ovan nämnda Lundabron (oj, oj). Och det senaste skrytprojektet är Thoréngruppens tre idrottsanläggningar. I detta sammanhang vill jag understryka att det år 2018 bara fanns en fullstor inomhushall/övertryckstält för fotboll i tolv av Sveriges 290 kommuner. Umeå kommer nu att ha två! Detta understryker den oansvariga sorglöshet som kännetecknar ledningen för Umeå kommun när det gäller hanteringen av kommunens ekonomi.
Men varför stanna där?
Arbetarpartiet är helt för att de anställda inom omsorgerna (bl a äldre-, individ- och familjeomsorg) som orkar och vill jobba heltid ska ha rätten att göra detta. Men heltidsreformen i Umeå kommun genomfördes på kredit. Den var alltså inte finansierad. Umeå kommun har aldrig tidigare genomfört ett sådant åtagande utan att ha finansierat detta. Därför har personalen själv fått betala rätten att jobba heltid genom bl a införandet av resurspass, tätare helgtjänstgöring och fler delade turer.
Del två
Verkligheten har nu hunnit ikapp de som styr Umeå kommun.
Vi har sagt det förut och vi säger det igen:
* Kommunen måste prioritera de lagstadgade basverksamheterna som skola och äldreomsorg samt underhåll av de byggnader som krävs för att kunna bedriva undervisning och omsorg plus de gator som krävs ifall man vill fortsätta att satsa på exempelvis kollektivtrafik,
* De anställda måste också ges ett långt större inflytande,
* Skrytprojekten borde ha stoppats för länge sedan – och varje antydan om någon ny skidbacke eller icke lagstadgad verksamhet leder förhoppningsvis till omfattande upplopp (åtminstone bildligt),
* En sak är säker: Det krävs ett nytt styre i Umeå kommun.
Del tre
Arbetarpartiets handlingsprogram mot krisen – i korthet
1. Ökat personalinflytande
Den överlägset viktigaste åtgärden består av ett ökat personalinflytande. Detta kräver i sin tur en mer demokratisk ledarskapskultur. Dessa två faktorer krävs för att frigöra ”styrkan på golvet”. Detta skulle ge mer trivsel, större trygghet och mindre sjukfrånvaro. Ett större personalinflytande skulle resultera i mer omsorg och bättre omsorg per arbetad timme. Rent konkret handlar det om att ge personalen ett ökat inflytande över personaltäthet, schemaläggning och arbetsmiljö.
2. Heltidsmodellen
Denna måste helt enkelt finansieras fullt ut. Det är orimligt att heltidsmodellen ska betalas av de anställda genom ytterligare sänkt grundbemanning, tätare helgtjänstgöring och fler delade turer.
3. En karriärstege inom äldreomsorgen
Det måste finnas en ”karriärstege” även inom äldreomsorgen. En sådan skulle kunna bestå av följande inslag:
a) Undersköterskorna måste få mer tid till vård och omsorg vilket kräver en viljeinriktning som syftar till att anställa fler inom ”vårdnära service”, exempelvis lokalvård.
b) Ökad satsning på utbildning. Alla ska ha minst vårdbiträdesutbildning. Idag tvingas kommunen anställa outbildad personal. Detta är ohållbart.
c) Det måste bli lättare för undersköterskor att specialisera sig, t ex inom demensvård, psykiatri eller handikapp. Kommunen måste bidra med lön under utbildning.
d) Personalen måste få fatta beslut om systemet med individuella löner ska avskaffas.
e) En diskussion behövs om vikariebehovet – med sikte på att avskaffa resurspassen.
3. Desperata tider kräver ovanliga åtgärder
Skrytprojekten bidrar till att dränera driftbudgeten på pengar varje år. Det handlar om stora pengar. En dellösning skulle kunna vara att dra sig ur ett eller flera av dessa. Detta kräver en diskussion om omprioriteringar mellan onödiga investeringar, å ena sidan, och behovet av ökade resurser till bl a vård-skola-omsorg samt underhåll, å den andra.
Del fyra
Umeå kommuns politiska ledning kommer inte undan längre genom en obekymrad attityd. Den verklighet som har stått klar för alla som inte har stuckit huvudet i sanden har nu även hunnit ikapp kommunens ledning. Pengarna räcker inte till allt. Men istället för att självkritiskt utvärdera sina egna katastrofala satsningar på skrytprojekt, och sin envisa vägran att fatta innebörden av ”demografin”, börjar de ansvariga politikerna angripa varandra. Andreas Lundgren (S) skrev häromveckan en blogg med rubriken ”sluta slakta socialtjänsten, Anders Ågren”. Detta skrev alltså Andreas Lundgren i februari år 2020 – med anledning av bilbränderna på Mariehem. Varför skrev inte Andreas Lundgren en sådan blogg för tio år sedan – i samband med diskussionerna om satsningarna på Väven och Navet, Lundabron eller Thorénhallarna? Med mera, med mera, med mera. De stora politiska partierna i Umeå kommunfullmäktige – S och M och V – är alla ansvariga för den nuvarande situationen.
Låt oss säga det en gång till: Verkligheten har hunnit ikapp de som styr Umeå kommun. Och vi vill speciellt understryka att Vänsterpartiet tillhör de ansvariga, även om partiet sedan minst en mandatperiod tillbaka försöker inbilla umeborna, att de inte aktivt stödde satsningarna på skrytprojekt som Kulturväven och Navet-badet.