Sverige har flest avlidna i corona-viruset av de nordiska länderna – även om ålder och sjuklighet inräknas. Siffrorna skrämmer.

Av , , 11 kommentarer 69

Vad vet Finland, Norge och Danmark som inte Sverige vet?
Du kan även passa på att bli medlem i Arbetarpartiet
Eller läsa bloggserien om pandemier med början 5/5
_________________________

Ingress
Den 9 april började jag publicerar statistik över antalet smittade och avlidna i coronaviruset.
Redan den 9 april låg antalet som dött på grund av coronaviruset mycket högt i Sverige. Det var endast åtta länder i världen där det dött fler smittade än i Sverige sett till befolkningens storlek.

Del ett
Det har gått en månad sedan jag började publicera denna statistik.
Nu har finska YLE gjort en kartläggning i vilken de jämför de nordiska länderna med varandra vad gäller hanteringen av coronapandemin. YLE:s kartläggning understryker hur mycket Sverige sticker ut. I förhållande till storleken på befolkningen i respektive land i norden har Sverige:
* flest människor som har blivit smittade (infekterade),
* flest som har hamnat på intensivvården (IVA),
* flest människor som har avlidit,
* genomfört minst antal coronatester i förhållande till storleken på befolkningens storleken,
* den befolkning vars rörlighet ute i samhället har minskat minst.

Del två
När jag började publicera statistiken den 9 april hade Sverige 79 avlidna per 1 miljon invånare.
Det land där flest människor hade avlidit, i förhållande till befolkningens storlek, var vid denna tidpunkt Spanien. Där hade 326 människor avlidit per 1 miljon invånare. Det var drygt fyra så många i förhållande till befolkningens storlek som vad Sverige hade.

Idag ser den tragiska situationen ut på följande sätt:

1. Belgien: 768 avlidna per 1 miljon invånare
2. Spanien: 584 avlidna per 1 miljon invånare
3. Italien: 519 avlidna per 1 miljon invånare
4. United Kingdom: 495 avlidna per 1 miljon invånare
5. Frankrike: 420 avlidna per 1 miljon invånare
6. Sverige: 349 avlidna per 1 miljon invånare
7. Nederländerna: 326 avlidna per 1 miljon invånare
8. Irland: 305 avlidna per 1 miljon invånare
* USA: 262 avlidna per 1 miljon invånare
* Tyskland: 95 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark: 93 avlidna per 1 miljon invånare
* Österrike: 70 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 52 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge: 43 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: Worldometers (14 maj kl 22.30). I tabellen ovan har jag räknat bort San Marino, Andorra, Isle of Man och Sint Maarten då dessa länder/territorier har under 100 000 invånare.

Kommentar: Sverige har alltså fler avlidna per 1 miljon invånare idag, den 14 maj, än vad Spanien hade den 9 april! På den dryga månad som gått har antalet avlidna i Sverige mer än fyrdubblats. Detta är chockerande.

 

Del tre
I denna blogg ska jag jämföra antalet avlidna i Sverige med Norge, Finland och Danmark.
Den första frågan är om siffrorna på antalet döda från de olika grannländerna är jämförbara? Ett argument i debatten kring de svenska dödstalen har varit att olika länder bokför sina coronadödsfall på olika sätt. Eftersom Sverige historiskt sett har en väl fungerande offentlig statistik skulle Sveriges siffror, med det resonemanget, se värre ut än de verkligen är. Så kan mycket väl vara fallet när det gäller jämförelser mellan Sverige och en del länder där statistiken över avlidna i coronapandemin är bristfällig.

När det gäller de nordiska grannländerna är dock sättet på vilket de avlidna räknas ganska likvärdigt. Att det har dött betydligt fler Sverige än i de nordiska grannländerna på grund av coronaviruset understryks då vi tittar på statistiken över den totala dödligheten i Sverige, Danmark, Finland och Norge. När det gäller statistiken över den s.k. överdödligheten är det bara Sverige, av de nordiska länderna, som redovisar en påtaglig ökning av dödligheten under våren 2020.

 

Del fyra
Har då de olika ländernas befolkningssammansättning någon påverkan på dödligheten?
Dödligheten i coronavirus är högre bland äldre personer än bland yngre. Ett land med en åldrad befolkning riskerar därför att ha fler avlidna, sett till befolkningens storlek, än ett land med en låg medelålder. Även personer som lider av diabetes, högt blodtryck och en del andra kroniska sjukdomar räknas till riskgrupperna om de skulle smittas av coronaviruset. Även detta skulle öka dödligheten i förhållande till storleken på befolkningen.

Men räknar vi med dessa faktorer framstår det stora antalet avlidna i Sverige som än mer uppseendeväckande.

Sverige har nämligen en mindre andel äldre i befolkningen än Finland! Sveriges befolkning är alltså yngre än den finska. År 2017 var 20 procent (19,8) av befolkningen i Sverige över 65 år. I Finland var 21 procent (20,9) av befolkningen över 65 år. Till detta ska läggas att de svenska pensionärerna var friskare än de finska!

Det var över hälften (52 procent) av svenskarna som fyllt 65 år som inte led av någon kronisk sjukdom. Men det var endast 40 procent av finnarna som fyllt 65 år som inte led av någon kronisk sjukdom! Sverige har alltså både en yngre befolkning, och färre personer som lider av kroniska sjukdomar (bland den äldre befolkning) i jämförelse med Finland.

Ändå är antalet människor som har dött i coronaviruset över sex gånger så många i Sverige som i Finland!

 

Del fem
Ibland görs försök att förklara de höga dödstalen med att Sverige skulle befinna sig en annan fas av epidemin.
Detta argument kommer främst från de som vill försvara de svenska makthavarnas hittillsvarande agerande. Men låt oss titta på kurvorna över antalet döda, på grund av coronapandemin, i de andra nordiska länderna. Dessa kurvor över antalet avlidna ökar initialt, för att sedan stanna av på en viss nivå och slutligen börja minska.

I Sverige har kurvan en helt annan form. Här har antalet döda först ökat – och sedan stabiliserat sig på en hög nivå. Ännu syns ingen minskning – i Sverige. Detta gäller också om man räknar på antalet dagar från det första dödsfallet.

Denna utveckling i Sverige är något som även EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) har uppmärksammat. Enligt ECDC är Sverige ett av få länder i EU där antalet smittade inte minskar. De övriga länderna är Polen, Bulgarien, Rumänien och Storbritannien.

Avslutning
Den 9 april skrev jag att det fanns tre skäl till att svenskarna hade drabbats av så skrämmande höga dödstal. Detta berodde, enligt min uppfattning, på främst följande tre faktorer:
* årtionden av nedskärningar i sjukvård och omsorger,
* avvecklingen av beredskapslagren,
* Oförmågan hos den högsta ledningen i Sverige – den politiska samt bl a Folkhälsomyndigheten – att följa WHO:s rekommendationer. Dessa bestod huvudsakligen av två saker:
att kraftigt öka kapaciteten när det gäller att testa personer för coronasmittan,
att kraftigt begränsa kontakten mellan människor i samhället.

Det som finska YLE visar är att de höga dödstalen i Sverige, på grund av coronapandemin, till stor del beror på dåliga beslut fattade av den svenska ledningen – regeringen, riksdag och myndigheter FHM.

Detta är tragiskt

11 kommentarer

  1. Jonsson

    Det verkar inte finnas någon gräns för hur många liv Coronan kan komma att ha ödelagt i Sverige, inga varningslampor har ens börjat blinka hos Regering, FHM, MSB, SKR och statsmedia.
    Vi kommer att få höra bortförklaringar efteråt.
    Andra länder har tester, skyddsutrustning, karantän och ledarskap. Allt det som Sverige ännu tycks sakna. Katastrofen är numera ett faktum.
    FHM tog 2015 fram en handlingsplan, där behov och åtgång av skyddsutrustning för smittskyddsåtgärder i vården nämns. Den kan finnas kvar på deras röriga hemsida. Så egentligen vet ju, i alla fall, FHM hur man bör och ska agera vid smitta som SARS-corona.

    Svara
  2. Jan Sjöström

    Hej!

    Naturligtvis hamnar du rätt i din analys.

    I enlighet med nuvarande Svenska förvaltningsmodell
    finns inte skäl att förvänta sig annat än dysfunktionella
    hanteringsmönster. Vi måste som land inse att chimär
    godhet oftast inte innebär annat än inkompetensens
    förutsättning.

    Alla medborgare i vårt land måste förstå att ur ”inget
    ansvar” kommer heller knappast en förväntan om att
    landets ledning förstår sina mest basala uppgifter. Nu
    tvingas vi ”återigen” till ett beskådande i och av vår
    kära lednings fulländade naivitet, denna gång till priset
    av okänt antal Svenska liv.

    Vad är det för fel på Svensken i gemen – naturligtvis
    inget. Dock har vårt sätt att se på vår ledning så som
    vore nedsända till Jorden i syftet ”Världens snällhet” inte
    i verklig verklighet att göra. Statens grundläggande och
    övergripande syfte är alltid att garantera medborgares
    väl och ve. Aldrig någonting annat.( Detta oavsett vad
    maktens megafoner än påstår).

    I konsekvens av uteblivit ansvar kommer alltid annan
    mer tillrättalagd agenda att bli språngbräda in i makt
    för evig tid. Det kan aldrig få handla om mer än ”bilden”
    av vårt Svenska nirvana, är den rimliga konklusionen.

    Bortprioriterad sjukvård och omsorg –
    Bortprioriterad beredskap i allmänhet –
    Bortprioriterad förmåga i flertalet uppgifter –

    Är i allt en riktig beskrivning av ett samhälle utan en
    adekvat ledningsmodell i folkets bästa.

    Hur kan vi medborgare tillåta att konsekvenser för
    beteendet helt uteblir! D v s ansvar tillåts ses som
    någon form av överkurs och då endast när annan
    politisk inriktning kan skyllas för tillkortakommanden!

    Hur kan vårt land och dess ledning vara så infantila
    att man i en kontinuitet ”inte såg det komma”?

    Med vänlig hälsning / Jan

    Svara
    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Jan Sjöströms kommentar – 16 maj 2020
      Partierna av idag saknar en övergripande målsättning kring vilken de kan mobilisera samhället. Jag och de mina anser att detta är att slå vakt om industrin, dra lärdomar av klimat- och miljöförstöring och investera i vad vi kallar grön industriell produktion. Den som har ett eget politiskt handlingsprogram blir inte offer för andra ”snällhets- och naivitetsprogram”.
      Men tyvärr har de svenska regeringarna, under lång tid, varit offer för ”naivitet” och ”snällhet”. Men den andra sidan av detta mynt är just att de befinner sig i full färd med att svika det egna välfärdssystemet. Och därmed de som har byggt det och de som håller igång det idag och även de som ska hålla igång det i morgon.

      Svara
  3. Mia

    Hej,

    Men är det inte för tidigt att bedöma Sveriges strategi och jämföra dödstalen mellan länder? Förmodligen kommer det bli jämnare längre fram i tiden, när länder med starka restriktioner öppnar upp igen eftersom de då kommer få fler sjuka och döda igen. En skillnad däremot kan vara hur hårt de restriktionerna de haft slagit mot ekonomin. Det kanske visar sig att Sveriges väg var bra totalt sett?

    Svara
    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Mia – 16 maj 2020, del I av II
      Den som har problemformuleringsprivilegiet vinner alltid debatten. Här i Sverige har vi fått lära oss att det finns två strategier (grovt sett). Den ena består av att ”stänga ned mycket” och den andra består av att ”stänga ned ännu mer”. Min uppfattning är dock att detta INTE är de två olika strategier som ska ställas mot varandra.
      Jag tillåter mig istället att ställa två andra strategier mot varandra. Den ena kallas på forskarspråk ”Suppression”. Den andra kallas ”Mitigation”. Suppression syftar till att hålla nere, eller ”slå ned”, coronaviruset då det visar sig. Detta kan ske på olika sätt. Har en stat ett starkt och utbyggt sjukvårdssystem som inte, likt det svenska, har drabbats av nedskärningar under 30-35 år så kan Suppression genomföras utan dramatiska nedstängningar av samhället. Det går till så här: så fort det sker ett nytt utbrott av coronaviruset startar samhället en insats av masstestning, smittspårning (via app och mobiltelefon) och isolering av den smittade familjen, trappuppgången eller arbetsplatsen. Däremot betyder inte suppression att du behöver stänga ned en tredjedel av ett land som exempelvis Finland har gjort. Ju mer som tyder på att det blir svårt att uppnå en stor immunitet i kombination med ju längre tid det dröjer med ett fungerande vaccin, desto mer avgörande blir det för ett samhälle att vara i stånd att agera i enlighet med strategin Suppression (slå ned, hålla ned).
      Den andra strategin kallas alltså för ”mitigation”. Denna strategi är, enligt min uppfattning, ingen riktig strategi. Mitigation innebär att ett land ger upp tanken på att hindra smittan från att sprida sig. Den enda ambitionen handlar om att smittan inte ska få sprida sig så mycket att den inte slår igenom sjukvårdens ”kapacitetstak”. Men detta leder till att smittan kommer att ta sig in på exempelvis äldreboendena, även där det bor äldre-äldre (folk som är 80 år och äldre) vilka dessutom ofta är multisjuka. Mitigation kommer att leda till många döda. Precis som i Sverige.
      Låt oss nu gå tillbaka till Suppression. Om ett land är förberett, exempelvis med stora mängder av testmaterial, kapacitet att spåra smittade, så kommer detta land nästan garanterat att lyckas pressa ned antalet smittade och döda. Coronaviruset slås ned varje gång som det dyker upp. Två länder som, i mina ögon, med framgång har lyckats med att använda sig av strategin Suppression är Sydkorea och Taiwan. Dessa verkar ha varit förberedda vad gäller testmaterial och smittspårning. Men vad händer om ett land inte är förberett när det gäller kapacitet att testa och smittspåra? Hur tar sig Suppression ut då. Jo, då blir det enda sättet att satsa på Suppression att stänga ned. Det är möjligt att en expert, något som jag absolut inte vill utge mig för att vara, skulle anse att jag nu uttrycker mig väl grovt. Jag anser att en mycket omfattande nedstängning av ett samhälle utgör ett försök att använda sig av strategin Suppression fast utan det ”finlir” som masstestning, smittspårning och isolering av små ”enheter” som familjer, trappuppgångar och arbetsplatser utgör. Stänger man ned en tredjedel av hela samhället ”måste” detta vara för att vinna tid. Och detta i syfte att skaffa sig kapacitet att testa och smittspåra. Så snart dessa material är införskaffade bör samhället stegvist ”öppnas” igen. Men med förnuft. För den stat som vet vad den gör är målet inte nedstängning i sig. Nedstängningen går då (om en stat vet vad den gör) ut på att vinna tid. Notera att jag talade om en stat som visste vad den gjorde. Vissa av de stater som har ”stängt ned” kommer att ha skaffat sig kapacitet att masstesta och smittspåra. Andra inte. När staterna slutligen öppnar sig, igen, kommer detta alltså att få väldigt skilda konsekvenser. (forts II)

      Svara
    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Mias kommentar – 16 maj 2020, del II
      De som har utnyttjat tiden till att skaffa sig möjligheter att masstesta och smittspåra kommer att klara sig bättre då de öppnar sig. De som inte har skaffat sig dessa möjlighet kommer att klara sig sämre.

      För att avsluta.
      Problemformuleringen och debatten bör alltså inte handla om hur stor del av samhället som är nedstängt, eller inte nedstängt. Problemet och debatten bör handla om ifall samhället klarar av att använda sig av strategin Suppression eller inte. Men det är naturligtvis bättre att kunna börja masstesta, smittspåra och isolera punktvis (en familj, en trappuppgång eller en arbetsplats) om landet i fråga har en mindre smittspridning än en större. Kort sagt: skulle både Norge och Sverige idag börja använda sig av Suppression så skulle Norge (med cirka en tiondel så många döda som Sverige) troligen ha betydligt bättre förutsättningar att – med framgång – använda Suppression än vad Sverige skulle ha. 

      Svara
        • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

          Svar till Mia – 18 maj i år
          Tack. Det värmer. Man måste försöka göra det man kan när det gäller att förklara vilket problem (eller kanske strategi) som medborgarna borde diskutera. Detta är ju den djupaste samhällskris som Sverige, och många andra länder, genomgått sedan slutet av andra världskriget för 75 år sedan. Vi bör hålla ihop så mycket som vi kan. Men blir det en diskussion ska vi försöka vara ärliga när det gäller VAD vi ska diskutera.

          Svara
  4. Jonsson

    ”Planering för beredskap mot pandemisk influensa” (pdf)
    uppdaterad 2017 – man får använda FHM:s sökfunktion för att kunna hitta detta.

    Det var Samtiden som skrev om det, 30 april 2020, bl a om de enorma mängder skyddsutrustning som krävs: ”Regeringen Löfven visste …”.

    Ivar Arpi bloggade igår om en debatt där Tegnell vidhöll att svensk pandemiberedskap var god, Björn Olsen, ansåg inte det. Arpi hänvisar till svt.se 19/7 2013.

    Ja, nog är det intressant. Något har ju uppenbarligen fallerat?

    Svara
    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till Jonssons kommentar – 17 maj 2020
      Tack för uppgifterna. Jag ska försöka hitta både ”Planering för beredskap mot pandemisk influensa” (pdf) och svt.se 19/7 2013.

      Svara

Lämna ett svar till Mia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Om kommentarer på bloggen
Jag kommer endast att publicera kommentarer av seriös karaktär som relaterar till innehållet i blogginläggen.

Vill du kontakta mig - om innehållet i bloggen eller något annat? Hör av dig!
Telefon: 070-293 74 61,
090-19 47 35
E-post: [email protected]

Korta fakta:
Sysselsättning: Ansvarig utgivare för Veckans Nyheter och ordförande för Arbetarpartiet
Född: På Umeå lasarett, har förblivit Ume trogen och är tillräckligt gammal för att ha tagit körkortet
Familj: Dotter född på Första Maj (när annars?) 1991 samt Marika
Bor: Nydalavägen, Berghem
Bil: Volvo
Hobby: Styrketräning, film och historia, exempelvis andra världskriget
Bästa maträtten: Marikas Janssons frestelse
Förebilder: Sonny Liston (boxare), Keith Richards (Stones), Inga-Britt Ahlenius (anti-korruptionskämpe), Saga Norén (Länskrim Malmö) och Susanne Aidanpää-Ernstson (koncern-VD)
Musik: Rolling Stones, Dylan och i stort sett allt annat
Bästa egenskaper: Uthållig och stabil då det blåser
Sämsta egenskaper: Kolerisk, störande tidsoptimist och ofta för hjälpsam
Senast lästa bok: En deckare i Harry Bosch-serien
Favoritplats i Umeå: Gamla tågbron vid Tallberg strax före Nyåker (visserligen Nordmaling men i alla fall).
Det bästa med Umeå:
1. Var man än befinner sig tar det högst fem minuter att nå skogen med cykel.
2. Utan att blunda för problemen så är attityden mot folk födda utomlands och mot hbtq-personer bättre än på många andra ställen, vilket bidragit till att nazister, och rasister som SD, haft svårare att etablera sig här än på andra platser.
Det sämsta med Umeå:
1. Maktkoncentrationen: eliten inom politik, ekonomi, media, finkultur och elitidrott är ihopväxta genom tusen trådar och hjälps åt att tysta den stora opinion som finns bland umeborna mot alla satsningar på skrytprojekt som Kulturväven, ett överdimensionerat Äventyrsbad och liknande.
2. Ointresse för grön industri: makteliten försöker inte ens samordna resurserna hos universitet och företag för produktion av exempelvis miljövänligt bränsle; förutsättningarna finns för en helt ny bransch med gröna industrijobb och inkomster som även skulle trygga jobben inom vård-skola-omsorg. I detta sammanhang vill jag också nämna att det behövs en ny debatt och Lag om Medbestämmande på arbetsplatserna eftersom löntagarna har pressats tillbaka till 1970-talet. Fackföreningsrörelsen måste gå i spetsen för den kampanj som krävs för en sådan maktförskjutning till löntagarnas förmån 2.0.

Sök
Senaste inläggen
Tidigare inlägg