Styrkebloggen åter på lördag. Organisationen Sveriges Unga Muslimer tvingas återbetala 1,3 miljoner kr – läs texten

Av , , Bli först att kommentera 63

Styrkebloggen tar paus nu under några dagar på grund av att jag semestrar i radioskugga. Jag återkommer på lördag den 4 juli. Men fram till dess vill jag att alla mina läsare ska få ta del av texten nedan.

Den handlar om att det äntligen tagits ett beslut i rätt riktning när det gäller utbetalningen av statliga bidrag till organisationer som inte respekterar demokratins idéer. Det handlar om att det nu är klart att organisationen ”Sveriges Unga Muslimer” får återbetala 1,3 miljoner kronor i statsbidrag som tidigare betalats ut till organisationen. ”Sveriges Unga Muslimer” representerar inte alla unga muslimer i Sverige, utan står för en minoritetsuppfattning. Organisationen har även haft samröre med våldsbejakande islamistiska extremister.

Läs mer i detta pressmeddelande som jag hämtat från hemsidan för Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor (MUCF):

”Rätt av MUCF att återkräva bidrag från Sveriges Unga Muslimer: ”Viktig prövning av demokratins idéer”

Organisationen Sveriges Unga Muslimer (SUM) ska återbetala tidigare utbetalt statsbidrag från MUCF eftersom organisationen brustit i kravet att respektera demokratins idéer.

Det står klart efter att Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att inte pröva frågan.

– Det här är en av de första rättsliga prövningar av vad det innebär att verka i enlighet med demokratins idéer. Den är principiellt viktig och visar att vår tolkning av förordningen och att myndighetens beslut var rätt bedömning. Kammarrättens dom blir nu vägledande för vår och andra myndigheters bidragsgivning, säger Lena Nyberg, generaldirektör på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF.

MUCF beslutade i december 2016 att avslå en ansökan från Sveriges Unga Muslimer, SUM, om statsbidrag för 2017 enligt förordning (2011:65) om statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer.

Myndigheten bedömde att SUM inte uppfyllde kravet i förordningen på att i sin verksamhet respektera demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering (8 § p 3). SUM överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm som den 14 november 2017 undanröjde MUCF:s beslut och återförvisade ärendet till myndigheten.

MUCF valde att inte överklaga förvaltningsrättens dom utan utredde i stället ärendet på nytt. I april 2018 beslutade myndigheten igen om avslag för SUM:s ansökan och nu även om återkrav av tidigare utbetalade statsbidrag. SUM överklagade till förvaltningsrätten som undanröjde beslutet och återförvisade ärendet till myndigheten. Denna gång överklagade MUCF förvaltningsrättens dom och i februari 2019 meddelade Kammarrätten i Stockholm prövningstillstånd.

I oktober 2019 meddelade Kammarrätten sin dom (mål nr 1383-19). Kammarrätten menar att MUCF kunnat visa att SUM i sin verksamhet brustit i respekten för demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering.

I ett pressmeddelande skrev Kammarrätten att man ”vid sin prövning kommit fram till att myndighetens utredning visar att Sveriges unga muslimer och dess medlemsföreningar har bjudit in flera olämpliga föreläsare. Det har också funnits företrädare för organisationen som har uttalat sig i strid med demokratins idéer. Till skillnad från förvaltningsrätten anser kammarrätten att de åtgärder som organisationen har vidtagit för att åtgärda bristerna inte har varit tillräckliga.

Kammarrätten menade att det fanns både förutsättningar och skäl att återkräva 2016 års utbetalade bidrag (1 366 741 kronor) till organisationen i enlighet med MUCF:s beslut.

SUM har velat få ärendet prövat i Högsta Förvaltningsdomstolen. I och med att prövningstillstånd inte meddelas så står Kammarrättens dom från 31 oktober 2019 fast.”

Klicka här för att läsa pressmeddelandet på MUCF:s hemsida.

 

Detta är en viktig seger för alla oss som försvarar yttrande- och tryckfriheten samt bekämpar uppbygget av parallellsamhällen.

Styrkebloggen del IV: Marklyftet

Av , , Bli först att kommentera 56

Marklyft
Detta är alltså en av de övningar som jag kallar de TRE STORA. Detta av flera skäl. Ett är för att Marklyft utgör en av de tre övningar som ingår i tävlingsformen ”styrkelyft”. Ett annat skäl är att övningen aktiverar en så stor del av kroppens totala muskelmassa. Upp till 90 procent! Marklyft aktiverar alltså exempelvis:
*de stora musklerna i benen och sätet (baken),
*core-muskulaturen i form av mage och ländrygg (sträckarna),
*stora delar av den övriga ryggmuskulaturen samt axlar/skuldror,
*delar av över- och underarmarna samt händerna.
Inte illa för en enda övning!

Du arbetar mer aktivt med benen än med armarna när det gäller Marklyft . Men det är en imponerande stor del av kroppens muskler som aktiveras. Marklyft är definitivt en av de viktigaste övningarna för att bygga upp styrkan i, och volymen på, musklerna över hela kroppen. Under min mest aktiva tid i gymmet inskränkte jag ibland min träning till endast två övningar:
a) Marklyft,
b) Bänkpress.

Året var 2003, tror jag, och jag och min dotter skulle se filmen ”Ondskan” (baserad på Jan Guillous bok). Jag hade för liten tid för att köra ett fullt träningspass före filmen. Det var då jag kom på lösningen: jag kör bara Marklyft och Bänkpress, varannan gång, cirka tio set var. Då jag körde relativt tungt blev det ett rejält pass. Trots att det endast handlade om två övningar. Men båda övningarna tillhörde de TRE STORA. Det blev ett bra träningspass. Och vi kom i tid till själva filmen. Men vi missade reklamen. Detta uppskattades inte av dottern (jag hade lovat att vara klar på 45 minuter men passet tog 75 minuter). Det var någon gång vid denna tid som hon myntade uttrycket ”pappaminuter”. Hon tyckte inte heller om att jag satt och åt köttbullar direkt ur ett tinat paket under filmen. Det tilldrog sig nämligen en del uppmärksamhet från de övriga biobesökarna. Vad utsätter man inte sina barn för. Fast idag tränar dottern på gym. Med vikter.

Men åter till Marklyftet. Denna mångsidiga övning kan utförs på följande sätt:
1. Du ställer dig framför skivstången, som bör ha fullstora vikter för att höjden som du utgår ifrån ska vara den rätta, och har fötterna isär ungefär lika mycket som dina axlar är breda. Huka dig ned och greppa tag i skivstången med armarna utmed lårens utsida (vi ska återkomma till olika handgrepp och sumopositionen senare),

2. Spänn musklerna i mage och ländrygg (vilket sker automatiskt om du drar lite i stången, utan att den lättar från golvet, bara så att du känner stångens tyngd). Dra tillbaka skulderbladen och fäst blicken på en punkt framåt-uppåt så att du får en naturlig svank i ryggen,

3.Tänk dig att du pressar hälarna genom golvet med hjälp av sätesmuskulaturen (baken) för att få rejält med kraft i lyftet. Håll stången nära kroppen under hela lyftet.

4. När du dragit stången förbi dina knän ska du trycka fram höfterna, samtidigt som du fortsätter att dra stången uppåt till dess att du står raklång.

5. Sedan sänker du ned stången alltjämt med spänd core-muskulatur (mage och ländrygg) samt med den naturliga svanken i ryggen.

 

Det finns en hel del att kommentera när det gäller Marklyftet.
Men det tar vi i nästa blogginlägg.

Styrketräningsblogg III – förbättrad. Den avgörande skillnaden mellan ett nedbrytande jobb och uppbyggande styrketräning.

Av , , 4 kommentarer 20

*Ursäkta
Jag får börja med att be om ursäkt.
Jag började skriva Del III av styrketräningsbloggen så sent som klockan 23.00 på torsdagens kväll och blev klar först 01.10 idag fredag. Blogginlägget blev alltså inte klart under torsdagen som jag lovat. Jag ber återigen om ursäkt. De som följer min blogg vet vid det här laget att jag är en störande tidsoptimist. Men semesterbloggar brukar jag faktiskt klara. Dock inte denna gång.

Jag och den kvinna jag är gift med tömde alltså den lägenhet som hennes, idag 97-åriga, mamma har bott i under 30 år. Den låg i Bromma. Och idag, torsdag, körde jag – matt på grund ett ständigt lyftande i en nästan förlamande inomhusvärme – från Stockholm till Umeå. Med väldigt mycket saker i bilen. En firma som vi fick kontakt med, via goda råd från Kalles Bud, fraktar just nu större saker som möbler hit till Umeå åt oss.

*Då jag var ung
Då jag var 16-år började jag, så smått, i flyttbranchen. Jag fick ett sommarjobb på Backmans Möbler. Då jag var 21 år tjänade jag återigen lite extra genom att hjälpa en kille som jobbade åt Göta Flyttfirma varje gång han angjorde Umeå med sin flyttbil. Veckans flytt – och mina erfarenheter från 1960- och 70-talen – fick mig att tänka på skillnaden mellan nedbrytande fysisk aktivitet kontra uppbyggande fysisk aktivitet.

Det är en väldig skillnad mellan dessa.

Ungefär som mellan svart och vitt, baklänges och framlänges eller gott och ont. På Backmans Möbler hade en av säljarna frestat ett nygift par med en ny bokhylla som vi ”på bilen” skulle leverera. Givetvis bodde de högst upp i ett trevåningshus (som ju aldrig har hissar – eftersom det bara handlar om tre våningar). Bara. Bokhyllan var tung och paret bodde alltså högst upp. Det blir sex halvtrappor. Varje vändning i trapphuset innebar att vi fick vrida kroppen i en nästan omöjlig vinkel. För våra ryggar. Och i en av vändningarna i trapphuset klarade vi inte av det. Inte helt. Bara nästan. Så bokhyllan fick ett, visserligen men dock, minimalt skrapmärke. Så det nygifta paret ville, begripligt nog, inte ha bokhyllan. De ville ha en ”oskrapad”.

Det var bara att backa nedför de sex halvtrapporna, säkra hyllan i flyttbilen, åka till butiken och byta bokhylla, säkra den i bilen, köra tillbaka till Carlshem, och påbörja lyftandet/vridningarna uppför de sex halvtrapporna. Igen. Återigen höll det på att gå fel. Bokhyllans ena kant var på väg rakt in i en vägg. Jag såg det och stack in handen som en buffert. Pang! Helvetiska smärta. Men inget brutet och inget dalt. Vi bar upp bokhyllan de sista halvtrapporna och installerade den till det nygifta parets stora glädje. Och en (mycket) ond hand. Min. Men visst var jag stolt. Bara 16 år och bli tagen på allvar av de andra ”på bilen”.  Som vår del av Backmans Möbler kallades. En av killarna ”på bilen” hade ett förnamn jag aldrig hört varken tidigare eller senare. Han hette ”Isoletto” och bodde på Berghem.

*Olika former av fysisk aktivitet kan ge väldigt olika resultat.
Som jag har försökt beskriva ovan kan vissa jobb vara både tunga – och skadliga. Men situationen kan vanligen förbättras en hel del. Det handlar främst om följande:
1. att skaffa sig hjälpmedel i form av olika lyftar,
2. regelbunden träning,
3. kunskaper om hur man lyfter ergonomiskt,
4
. förmåga att jobba som ett team,
5. En insikt om sina egna begränsningar – exempelvis om när det är dags att byta jobb.
Alltså: hjälpmedel, träning, ergonomi, teamwork samt en insikt om vad som är möjligt – och inte möjligt.

Med rätt attityd till de fem faktorerna ovan kan tunga jobb vara uppbyggande.
Under en tid. Men detta kräver väldigt mycket insikt. Och mycket träning utanför jobbet. Tyvärr. Men den dagen kommer då du måste inse att det är dags att sluta innan du går sönder. Min pappa – en bagare av den gamla stammen, då detta var ett mycket tungt jobb – gick vid 63. Han var väldigt stark. Naturligt stark. Dessutom förstod han sig på ergonomiska lyft. Så hans kropp tillgodogjorde sig det tunga jobbet. Och han blev ännu starkare. Dessutom tränade han utanför jobbet. Han byggde till och med ett litet utomhus-gym enligt mina anvisningar. Allt detta var lite ovanligt för en kille som var född 1921 och som hade ett tungt jobb. Men han hade mig som pådrivare. Och han tyckte dessutom att det var väldigt roligt att fortsätta att vara starkare än mig – trots att jag lyfte skrot på Sporthallens Gym.

*Men han visste också när det var dags att sluta jobba.
Man måste sluta innan skadorna kommer. Mamma och han beslutade detta tillsammans. Mina föräldrar hade råd med att pappa gick vid 63 eftersom min mamma var en av de få kvinnor som arbetade då jag gick i låg- och mellanstadiet. På grund av han slutade jobba i tid fick han många goda år efter pensionen. Han gjorde visserligen illa sig i alla fall. Men det var ju ändå på fritiden. Då han försökte släpa ett vattentungt träd en halv kilometer. Ensam. Smart. Men OCKSÅ en tjurskalle.

Nåväl, som tur är har flyttbranschen förändrats en hel del – till det bättre. De killar som hjälpte mig och kvinnan jag är gift med tillhörde en ny generation av flyttkillar. Men det ligger i flyttbranschens natur att vara tung och farlig. Det gäller speciellt för de som tror att de kommer att vara unga, naturligt starka och skadefria. För evigt.

*Tjurskallar finns i alla branscher
Jag har träffat många tjurskallar under mitt liv. Jag är naturligtvis också en tjurskalle. I vissa frågor. Min dotter var den första att uttrycka min tidsoptimism på följande sätt: ”klar på fem minuter … handlar det om pappaminuter eller om riktiga minuter”. Det finns tjurskallar i alla sammanhang. Men detta är en styrketräningsblogg. Därför tar jag upp exempel på folk som anser sig inte behöva träna upp sin styrka – fast de definitivt borde. Inte sällan argumenterar dessa tjurskallar så här: ”jag har ett så tungt jobb att jag inte behöver träna styrketräning. Styrka får jag ju gratis genom jobbet. Jag får betalt för att bli stark. Jag är som ett proffs. Ha,ha”.

Ha, ha? Det är just dessa killar och tjejer som både behöver träna styrketräning samt lära sig hur man lyfter ergonomiskt. De behöver exempelvis lära sig att genomföra ett Marklyft på rätt sätt. Och sedan träna Marklyft varannan dag. Samma sak gäller för övrigt även för tjurskallar som inte har ett fysiskt tungt jobb. Alla skottar vi tung blötsnö någon gång, flyttar åt oss själva eller hjälper en släkting – som vi gjorde i helgen.

*Jag kände en kille som hade haft tunga jobb under ett par årtionden.
Han var i min ålder. Hans yrkesstolthet låg i att alltid kunnat bära tyngst. Åtminstone om man valde att tro på hans egna historier. Killen ansåg sig absolut inte behöva varken styrketräning eller kunskaper om hur man lyfter ergonomiskt rätt. För han var ju starkast genom ”flytten” – ett av många tunga jobb han haft. Han lyfte alltid tyngst, utan träning och ergonomiska kunskaper, till dess att han blev förtidspensionerad – vid 38 års ålder… Och han förvandlades till en bitter rättshaverist.

Det fanns tre skäl till att han lämnade arbetsmarknaden före det han fyllde fyrtio år:
a) han hade inget att falla tillbaka på sedan ryggen tagit slut – exempelvis ett betyg och en mentalitet som gjorde att han kunde satsa på ett annat jobb sedan hans dåvarande yrkeskarriären tagit slut,
b) han såg inte endast sina tunga jobb som jobb – de utgjorde hans identitet och stolthet som människa. Han skulle bara vara den som kunde lyfta mest. Inget dalt här inte. Inga ”kärringfasoner”.

Apropå ”kärringfasoner”. Ett diskret påpekande om att den bästa kvinnliga tyngdlyftaren i Kina lyfte mer än någon manlig tyngdlyftare i Sverige var inget problem för honom. Inte efter några sekunders intensivt tänkande. Hans svar blev: ”Tyngdlyftare är de sämsta jag någonsin arbetat ihop med – i flytten” (han hade som sagt haft olika tunga jobb).

c) han trodde verkligen på att han blev starkare och starkare ju tyngre han lyfte – detta oavsett HUR han lyfte. Han vägrade förstå att det inte spelar någon roll om du är stark i både armar och ben ifall mittenpartiet – i form av mage och ländrygg – är svagt. Är di svag i mittenpartiet, i core-muskulaturem, kan det till och med vara en nackdel av vara stark i armar och ben. Har du ett tungt jobb så kommer du bara att gå sönder fortare. Killen som historien handlar om såg ned på kunskapsbaserad träning och på kunskaper i ergonomi. Han såg faktiskt ofta ned på kunskaper. Jag har känt många personer som han. Men de flesta hade vett att börja lyssna när kroppen själv lade sig i diskussionen. Men inte denne ensam-varg.

*Det är tragiskt att någon ska behöva bli en förtidspensionerad rättshaverist före 40 år.
Detta på grund av att inte ha något annat att falla tillbaka på. Utan istället tillbringa det som skulle ha kunnat vara de bästa åren i livet med att kräva det omöjliga av sjukvården. För vad denne kille krävde var nämligen att sjukvården skulle vrida tiden tillbaka!

Han krävde att sjukvården skulle göra honom 25 år igen: till den tid då ryggens kotor inte hade börjat vittra sönder på grund av att personen ifråga bara lyfte tyngre och tyngre då smärtorna började. Detta för att liksom ”tämja” kroppen. Det var han som bestämde – inte ryggens kotor och diskar. Sjukvården kan mycket. Men den kan inte trolla. Så killen, som utgör extremfallet av en rad personer som jag känt (och ofta fortfarande känner) förvandlades till en första klassens rättshaverist. I nästan 30 år har hans liv bestått av ständiga konflikter med sjukvården och försäkringskassan. Dessa strider har varat under längre än hans yrkeskarriär.

Det är tragiskt. Främst för personen själv. Och för hans familj. Men även för samhället. Hans ständiga processande har säkert kostat samhället miljoner. Och hans familj en frånvarande make, far och farfar(morfar.

*Ni förstår säkert vad detta kommer att landa i. Om den person som min berättelse handlat om hade byggt upp kroppen före det att han började lyfta tyngst; om personen i fråga exempelvis hade lärt sig hur man klarar av ett marklyft, då hade han inte förlorat både sitt yrkesliv, sin stolthet och vad som kunde ha varit hans bästa år i livet. Återigen: Det är tragiskt att någon människa ska behöva inleda ett liv som förtidspensionär och rättshaverist vid 38 års ålder.

Denne person är det tydligaste exempel som jag, personligen, känner till på skillnaden mellan nedbrytande fysiskt aktivitet, i detta fall genom tynga jobb, och uppbyggande fysisk aktivitet i form av styrketräning i allmänhet uppbackat av en del grundläggande kunskaper när det gäller ergonomi (bland annat i hur man genomför ett marklyft). Han är också det mest tragiska exemplet.

*Apropå tungt jobb
När man arbetar hårt och tungt, i allmänhet, är det några saker man bör förstå och göra – eller inte göra: 
a) du måste helst bygga upp kroppen och lära dig lyftteknik innan du börjar bryta ned kroppen
b) du måste ”lägga av” i tid – annars kommer du garanterat att bli invalidiserad. På ett eller annat sätt,
c) du bör inte lägga upp arbetet på följande sätt – om du har ett annat alternativ:
dag 1: börja med en biltur Umeå – Sthlm,
dag 2-3-4: arbeta med att tömma en lägenhet tolv timmar i sträck, varje dag, i hemsk värme,
dag 5: avsluta med att köra Sthlm – Umeå – och skriva en blogg om detta (det sista mitt eget projekt).
d) du måste fortsätta att träna styrketräning även efter det tunga jobbet. Så för mig blir det blir ett pass i gymmet. Ikväll.

Som framgått var det exakt så som jag, och den kvinna jag är gift med, gjorde fast med den skillnaden att hon saknar körkort och därmed kunde sova i bilen Umeå – Sthlm och Sthlm – Umeå.

På lördag tar vi itu med uppbyggande
styrketräning i form av Marklyft –
i teorin och i praktiken.

Styrketräningsblogg II: Vi börjar med de Tre Stora övningarna – som jag anser bör utgöra basen i varje seriös träning med vikter.

Av , , Bli först att kommentera 49

DET PRIMÄRA MÅLET för mig då jag tränar med vikter är alltså att bli stark. Det är inte för att gå ned i vikt eller för att magmusklerna ska synas på badstranden. (De som tror att detta är en efterhandskonstruktion har endast delvis rätt). Och för att bli stark är mitt råd till dig att du ber någon kunnig person – gärna en Personal Trainer, sjukgymnast eller en person som tränat länge (och kanske till och med tävlar, även om detta inte är nödvändigt) – lära dig hur du utför de TRE STORA styrkeövningarna:

1.Bänkpress,
2.Marklyft,
3.Benböj (Knäböj).

Dessa tre övningar, rätt utförda, tränar hela kroppen. Låt oss ta Marklyft som ett exempel: om vi slog samman alla kroppens muskler till en enda muskelmassa skulle du träna upp till 90 procent av denna muskelmassa endast med hjälp av Marklyft. Men du kommer givetvis inte att träna alla muskler på samma intensiva sätt. Och Marklyft tränar inte framsidan av överkroppen så effektiv. Men detta gör Bänkpress. Lägg därtill Benböj (Knäböj) och du har tre övningar som kommer att träna (så gott som) alla kroppens muskler.

Var och en av dessa övningar involverar inte endast flera muskler: de involverar flera grupper av muskler. Den kanske mest prestigefyllda övningen (för många, inte för alla) är Bänkpress. ”Hur mycké bänka´ru” var en vanlig fråga under de cirka tre årtionden som jag tränade på Sporthallens Gym på Gammlia (vad det än heter idag). Och Bänkpress tränar olika ”bröstmuskler”, framsidan av axlarna samt triceps som ju finns på baksidan av armen (armsträckaren). Och det är likadant med Ben- eller knäböj. Den tränar i princip hela kroppen (utom det Bänkpressen tar hand om) samt en rad småmuskler som aktiveras för att du ska kunna hålla balansen.

Innan vi går vidare måste jag dock, och det redan från början, lägga till följande: för att du ska kunna träna de TRE STORA måste du redan från början skaffa dig en positiv syn på de muskler som ”håller ihop” benen med överkroppen nämligen: ländryggen där vi har ”ryggsträckarna”, de raka magmusklerna samt de sneda magmusklerna. Du måste bygga upp ett knippe muskler runt midjan som skyddar ryggraden. Du behöver denna ”coremuskulatur” som skydd under hela livet. Detta oavsett om du tränar de TRE STORA, sitter länge vid ett skrivbord eller skottar snö. Speciellt tung blötsnö. Många hoppade över just dessa muskelgrupper då jag började träna på Sporthallen 1971. De tyckte att övningarna var tråkiga. Men inser du att dessa muskler är de viktigaste av ALLA, för ett bra liv, i och utanför gymmet, förstår du säkert att övningarna för dessa muskler INTE ska hoppas över. Skaffa dig en positiv syn på träningen av coremuskulaturen.

Eller ge upp ambitionen att bli riktigt stark.

Varför jag utgår ifrån de TRE STORA är för att jag tränar för att bli STARK. Detta är alltså mitt primära mål. Jag kan därför fortfarande unna mig en (eller två-tre-fyra) glassar under sommaren. För jag tränar inte primärt för att se bra ut på badstranden. Däremot ska jag inte låtsas som om jag inte vill ha ett par breda axlar och en bred bringa som komplement till magen. Dels ”döljer” axlarna och bringan delvis magen. Dels tänker folk sig för två gånger innan de börjar bråka. Så visst tänker även jag på utseendet. Men inte för att se bra ut – enligt normerna för en manlig fotomodell – utan av just angivna skäl.

Vi ska dock även tala om tre andra saker som är viktiga vid seriös träning med vikter:
a) kosten,
b) sömnen,
c) streching.

Men nu vet du alltså vilka tre övningar, plus coreträningen (mage raka och sneda samt ländrygg), som utgör basen i mitt träningsprogram. Skälet är att mitt primära mål är att bli stark. Nästa gång ska vi titta lite närmare på de TRE STORA övningarna, coreträningen samt andra kompletterande övningar. En bit i taget.

Till dig som följer min sommar- och träningsblogg vill jag säga följande:

-fundera på vilket MÅL som kommer i FÖRSTA hand för dig.
-nästa träningsblogg kommer på torsdag.

PS. Jag och den kvinna jag är gift med är i Stockholm och tömmer hennes mammas lägenhet. Mamma är 97 år och har flyttat in på ett mer vårdinriktat boende. Jag kan bara säga en sak: förutom vardagsaktiviteter som att sitta bakom ett skrivbord, skotta tung blötsnö så är Marklyft och coreträning alldeles förbannat bra då man ska lyfta kartonger som någon lastat för mycket böcker i. Låna gärna en ”kärra”, ställa tomkartongen i kärran och lägg SEDAN ned dessa dj…a böcker i kartongen eller kartonger-na. Låt sedan någon annan ta hand om eländet. Eller. Skaffa många små kartonger för böckerna. DS.

 

Semesterbloggen: styrketräning med vikter för dig som vill bli stark – inte se bra ut på stranden i första hand + vackra platser med god mat. Häng mé

Av , , 4 kommentarer 60

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Jag har aldrig tränat för att det skulle vara nyttigt. Jag har tränat av två andra skäl. Men jag har en hel del att lära ut.

* Då jag gick i grundskolan tränade jag för att kunna slåss – om jag blev tvungen. Det gick utan tvivel bättre att slåss OM man var stark. Men blotta ryktet att man tränade minskade antalet slagsmål man var tvungen att utkämpa. För det mesta blev det brottning och ett och annat kroppsslag. Det var sällan någon slog någon annan i ansiktet. I gymnasiet var det lugnt. Inga slagsmål – inte i skolan i alla fall. Även om gymnastikens sammandrabbningar var skrämmande hårda i gymnasiet. För de som inte tränade. Men jag tränade. Så för mig och många andra gällde följande: ju råare ju bättre. I alla sporter. Jag behöver väl inte säga att killar och tjejer hade separata lektioner i gymnastik. Från fyran till sista året på gymnasiet (jag gick ut 1973).

Men i lumpen uppstod det åter en del svåra situationer. Och återigen var det bra att ha tränat och att se stark ut. Då var vi 19 – 20 år. Ett slagsmål då blev blodigare än i mellanstadiet. Blodigare och farligare. Men hade du ett rykte om dig att lyfta mycket i bänkpress minskade risken att behöva slåss. Jag tänker speciellt på ett tillfälle. Vi ska återkomma till detta. I ett annat blogginlägg.

Det andra skälet har med ångest att göra. Det är även ångest som har fått mig att fortsätta att träna under alla dessa årtionden. Då jag var liten tränade jag med hemmagrejor som kungsfjäder och spiralfjädrar (sträckare). Och sedan jag fyllt 18 har jag tränat på gym med vikter. Varje dag som det börjar skymma kommer ångesten. Men värst är söndagarna. Alltid. Ända sedan jag började skolan. Styrketräning är det enda som kan mildra söndagsångesten. Årtionde efter årtionde. Samma sak. Varje söndag kommer ångesten. Inte krypande utan kramande som en anaconda. Från det att jag slår upp ögonen till det att jag står i gymmet. På söndagarna tränar jag så hårt att det definitivt inte är lämpligt. Men allt är bättre än den förbannade ångesten.

Det finns en låt skriven av Kris Kristofferson som heter ”Sunday Mornin’ Comin’ Down”. Då jag hörde låten första gången var det Johnny Cash som sjöng. Jag blev alldeles matt. ALLA orden stämmer inte in på mig. Men den stämning som Johnny Cash förmedlar var, och är fortfarande, nästan exakt den som jag har känt under alla dessa årtionden. Jag fick tårar i ögonen och var tvungen att sätta mig första gången jag hörde låten. Men jag var ändå lycklig. För någon annan, många andra, kände uppenbarligen som jag under dessa förbannade söndagar.

Jag kan dock en massa nyttigt när det gäller styrketräning. Även om jag aldrig har tränat för att det skulle vara nyttigt. Jag har faktiskt lärt mig mycket. Jag har till och med betalat dyra pengar för att utbilda mig till en PT (Personal Trainer). Jag gick en kurs på S.A.F.E. (Scandinavian Academy of Fitness Education). Jag tog teoridelen. För att få ett intyg som gör att du kan kalla dig för PT ska du gå tre kurser. Men jag gick alltså endast en. Den teoretiska. Det var hösten 2005. Jag hade då tränat på gym i 34 år och tyckte att jag kunde det praktiska. Men jag ville veta vad som hände i kroppen, och varför, då man ”lyfter skrot”.

Oj! Jag borde ha lärt mig denna teori 30 år tidigare.

Allt snack i omklädningsrummet – vilket skitsnack. Med ett och annat guldkorn. Nästan alltid från tyngdlyftarna – samurajerna i gymlokalen. Okej. I nästa blogginlägg börjar lektionerna. Vi ses på tisdag! Då ska vi snacka om betydelsen av att du vet VARFÖR du vill träna. Det betyder nästan allt. Och du ska också få veta grunderna till min träning.

 

PS. Lyssna gärna på Johnny Cash i hans version av Sunday Mornin’ Comin’ Down.

Här är texten:

Well, I woke up Sunday morning
With no way to hold my head that didn’t hurt
And the beer I had for breakfast wasn’t bad
So I had one more for dessert
Then I fumbled in my closet for my clothes
And found my cleanest dirty shirt
And I shaved my face and combed my hair
And stumbled down the stairs to meet the day
I’d smoked my brain the night before
With cigarettes and songs I’d been pickin’
But I lit my first and watched a small kid
Cussin’ at a can that he was kicking
Then I crossed the empty street
And caught the Sunday smell of someone fryin’ chicken
And it took me back to something that I’d lost
Somehow, somewhere along the way
On the Sunday morning sidewalk
Wishing, Lord, that I was stoned
’Cause there’s something in a Sunday
Makes a body feel alone
And there’s nothin’ short of dyin’
That’s half as lonesome as the sound
Of a sleepin’ city sidewalk
And Sunday mornin’ comin’ downIn the park I saw a daddy
With a laughin’ little girl that he was swingin’
And I stopped beside a Sunday school
And listened to the songs they were singin’
Then I headed down the street
And somewhere far away a lonely bell was ringin’
And it echoed thru the canyon
Like the disappearing dreams of yesterday
On a Sunday morning sidewalk
I’m wishing Lord that I was stoned
Cause there’s something in a Sunday
That makes a body feel alone
And there’s nothin’ short of dyin’
That’s half as lonesome as the sound
Of a sleepin’ city sidewalk
And Sunday mornin’ comin’ down

 

 

Ja, den är smärtsam att lyssna på.

För många av oss.

 

Midsommarafton borde, naturligtvis, ha blivit Sveriges nationaldag. Ha en fin midsommar.

Av , , Bli först att kommentera 39

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Midsommar är den enda dag som medborgarna i detta land har en gemensam och positiv knytning till. Därför är midsommarafton den dag som hade varit naturlig som svensk nationaldag. Den dagen betyder verkligen något för medborgarna i Sverige. Det finns en folklig tradition av att gå ut och samlas kring midsommarstången under för- och eftermiddagen.

För många år sedan höll min pappa i lekarna kring midsommarstången i det område i Sörmjöle där vi hade stugan. Än idag går massor av människor ut – om det är bra väder – och inte corona i luften. Många går faktiskt ut ändå. Till och med om vädret är dåligt. Midsommarafton är den enda dag under året som har det som en nationaldag ska ha – en levande folklig tradition av att samlas och umgås.

Ha en fin midsommar!

Yttrandefriheten måste återställas i fullmäktige genom att alla ledamöter får närvara och tid avsätts för debatt – coronan innebär möten via nätet

Av , , Bli först att kommentera 66

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Yttrandefriheten under mötena med Umeå kommunfullmäktige måste återställas. Detta innebär att alla 65 ledamöter måste få delta, att tidsramarna återställs samt att viktiga frågor åter börjar debatteras på allvar.

Del 1
Corona-pandemin innebar att partierna i Umeå kommunfullmäktige kom överens om att göra ett undantag när det gällde antalet ledamöter som skulle närvara på mötena. Från och med i mars minskades antalet tjänstgörande ledamöter från 65 till 35. Dessutom beslutades att ersättarna (suppleanterna) inte skulle närvara. Tiden för mötena med Umeå kommuns högsta beslutande organ mer än halverades (från cirka sju timmar till cirka tre). Till detta kom att debatterna kring interpellationer och enkla frågor ersattes med skriftliga svar. Tillsammans innebär dessa förändringar en inskränkning av den fria debatten under mötena med Umeå kommunfullmäktige. Tillsammans innebar de olika besluten ett slags ”undantagstillstånd”.

Del 2
Alla partier stod bakom denna inskränkning. Så ock Arbetarpartiet. Skälet var Corona-pandemin.
Ledamöterna i kommunfullmäktige bör gå före vad gäller social distansering. Dessutom måste ledamöterna även försöka hålla sig friska. Detta för att kunna fatta de beslut som lagen kräver för att Umeå kommuns olika verksamheter ska kunna hållas igång. Eftersom årets viktigaste fullmäktigemöte – mötet om nästa års budget – kunde skjutas upp till i oktober har enigheten om detta ”undantagstillstånd” kunnat bevaras. Och enigheten är helt avgörande för att ”undantagstillståndet” ska gälla.

Del 3
”Undantagstillståndet” vilar nämligen inte på någon paragraf, varken i kommunallagen eller i någon annan lag, utan uppgörelsen är helt frivillig. Den bygger helt och hållet på att alla partier i Umeå kommunfullmäktige är eniga om exempelvis ”halveringen” av antalet ledamöter i fullmäktige. Detta innebär att om något parti inte är nöjd med överenskommelsen finns det inget som hindrar detta parti från att komma till mötet med alla ordinarie ledamöter och ersättare.

Vi i Arbetarpartiet är inte nöjda längre!

Del 4
Vi anser att ”uppgörelsen” som ingicks inför mötet med kommunfullmäktige i mars, och som gällt fram till och med fullmäktiges möte nu i juni, har varit rätt och riktigt.
Men undantagstillståndet har utgjort ett nödvändigt ont.
Undantagstillståndet är, i längden, skadligt för den fria debatten. Vi anser även att ett längre undantagstillstånd även strider mot intentionerna i kommunallagen. Arbetarpartiet föreslår därför att den fria debatten, under mötena med Umeå kommunfullmäktige, ska återfå sitt legitima utrymme. Vi vill att detta ska ske från och med fullmäktigemötet måndag den 31 augusti.

Vi föreslår därför följande:
att antalet ledamöter och ersättare ska återgå till det normala,
att interpellationer och enkla frågor åter måste få debatteras under mötena,
att mötenas längd ska återgå till det som tidigare varit brukligt.

Del 5
En sådan normalisering skulle kunna ske på följande sätt:
a. Vi fortsätter att ha 35 ledamöter i salen. Vi ansluter sedan de övriga 30 ordinarie / tjänstgörande digitalt via nätet. Även ersättarna ansluts digitalt via nätet.
b. Det är viktigt att försöka upprätthålla den sociala distanseringen. Så kan dock ske även med en mindre ökning av antalet ledamöter i salen (från dagens 35 till cirka 40). Detta innebär att endast cirka 25 -30 ordinarie / tjänstgörande skulle behöva anslutas digitalt via nätet.
c. Det är naturligtvis tänkbart att alla ledamöter, och ersättare, deltar i kommunfullmäktiges möten digitalt.

Del 6
I dagsläget är det oklart hur länge Corona-pandemin kommer att hålla i sig och hur länge det kommer att finnas en omfattande samhällssmitta i landet. Detta innebär att det kan ta lång tid innan större fysiska möten kan återupptas. Vår uppfattning är därför att Umeå kommun, under sommaren, måste förbereda ett delvis digitalt deltagande på fullmäktigemötena från och med i augusti. Vi anser att i augusti måste fullmäktigemötena ha återfått sitt normala innehåll – även om mötena delvis sker genom att vissa ledamöter deltar digitalt.

Avslutningsvis
Jag bifogar en sammanställning över ett antal kommuner och regioner runt om i Sverige som har genomfört fullmäktigemöten där vissa av ledamöterna, eller alla, har deltagit digitalt. Klicka på länkarna och ta reda på mer

 

*Borås kommun – där gjorde kommunen en stor sak av sitt första digitala möte med Svt närvarande
Genomförde sitt första digitala fullmäktigesammanträde den 29 april. Svt rapporterade om hur Borås kommunfullmäktige testade digitalt möte. Se här: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/har-testar-politiken-i-boras-distansforhallanden

Sammanträdena genomförs i Teams, som är samma programvara som Umeå kommun har. Borås kommun har även tagit fram en instruktion, både i skrift och som video, om hur detta går till som finns tillgänglig för alla på kommunens hemsida: https://www.boras.se/kommunochpolitik/kommunensorganisation/kommunfullmaktige/kommunfullmaktigessammantradenpadistans.4.2922c046170f3905086b5e7b.html

 

*Botkyrka kommun
I denna kommun har den digitala närvaron successivt ökats. Den 28 maj genomfördes det första helt digitala fullmäktigesammanträdet i Botkyrka med 75 tjänstgörande ledamöter plus ersättare.
Läs mer: https://www.botkyrka.se/arkiv/nyhetsarkiv/nyheter-startsida/2020-05-29—forsta-digitala-fullmaktige.html

 

*Värmdö kommun
Har genomfört digitala fullmäktigesammanträden sedan i april. Beslutet togs den 20 mars. 26 ledamöter deltog på plats och 48 via länk.
Läs mer: https://www.varmdo.se/arkiv/aktuellanyheter/varmdosforstadigitalakommunfullmaktige.5.63b12db61712332f8d880c0d.html

 

*Uppsala kommun
Första digitala kommunfullmäktigemötet genomfördes den 27 april. Kommunstyret har fått viss kritik för att ledamöterna har haft för lite tid till att sätta sig in i det tekniska samt att enbart 41 av 81 ledamöter får delta i mötena.
Läs mer: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Adw4Qx/kritik-mot-historiskt-kommunfullmaktige


*Täby kommun
Rapporterade i maj att nämndsmöten och kommunfullmäktige kommer att bli digitala.
Läs mer: https://www.taby.se/nyheter/2020/maj/namndmoten-och-kommunfullmaktige-blir-digitala/

 

*Norrtälje kommun
Möjlighet finns att delta på fullmäktige via länk genom Teams (samma programvara som Umeå kommun använder).
Läs mer: https://www.norrtalje.se/info/kommun-och-politik/handlingar-och-protokoll/politiska-moten-pa-distans-i-norrtalje-kommun/

 

*Region Uppsala
Denna region tillåter närvaro digitalt på fullmäktigemötena. De använder Teams, precis som Umeå kommun. Precis som Borås kommun har de även sammanställt en liten instruktion till hur deltagande via Teams går till.
Läs mer: https://www.regionuppsala.se/Global/Extran%c3%a4t/F%c3%b6rtroendevalda/Lathund%20Teams-m%c3%b6te.pdf

 

Del II: De marinofficerare som hetsade mot Olof Palme i SvD bara 3 månader före mordet är moraliskt delansvariga. Om utpekandet av Engström.

Av , , 4 kommentarer 64

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Det vars i mars 2011 som denna artikel publicerades för första gången (nr 18 / Nya Arbetartidningen). Jag har även blivit intervjuad om marinofficerarnas del av det moraliska (inte juridiska) ansvaret för modet på statsminister Olof Palme i ett poddavsnitt som ligger ute på samma tidnings hemsida. Den dagen lag läste om marinofficerarnas utspel – där det inte är alltför svårt att tolka deras deras syn på Olof Palme, Lennart Bodström och den övriga socialdemokratiska regeringen vid den tiden – som ett gäng potentiella landsförrädare. Då det som i praktiken utgjorde ledningen för ett helt vapenslag (marinen) – som dessutom var det vapenslag som ledde u-båtsjakten – kunde tag sig rätten att uttrycka sig så här grovt, helt öppet i en så tung tidning som i Svenska Dagbladet, är det inte långsökt att tro att begreppet ”landsförrädare” verkligen förekom på sina håll mellan ”skål och vägg”. Jag har aldrig trott att Olof Palme föll offer för en konspiration inom den svenska polisen (polisspåret) eller via något (marinspår). Eller via någon konspiration inom myndighets-Sverige i övrigt.

Det jag däremot har sett som mycket troligt är att en enskild labil individ, civil eller inte, som har tillgång till vapen skulle ha kunnat uppfatta det som legitimt att mörda statsminister Olof Palme.

Och skälet till detta är det oerhörda hat som piskades fram mot Olof Palme. De som inte själva var med kan helt inte förstå det förvridna och våldsamma i den hets som föreko. Varken förr eller senare har det förekommit något liknande i Sverige. I modern tid. Sådant var läget när dessa marinofficerare gjorde sitt, till deras eviga skam, utspel. I mitt föregående blogginlägg, det från igår, nämnde jag att det uteblivna, offentliga, svaret från Olof Palme och den övriga regeringen på marinofficerarna var det som gjorde mig mest besviken någonsin på Olof Palme och socialdemokratin i Sverige. Det var inte han eller regeringen som ”ägde” denna fråga. När en gren av militärmakten öppet utmanar en folkvald regeringen, vilket är att öppet utmana hela det demokratiska systemet – är det en regerings skyldighet mot medborgarna och hela det demokratiska systemet i landet – att svara snabbt och hårt. Mycket snabbt och mycket hårt. Och marinofficerarna utmanade den folkvalda regeringen och det demokratiska systemet. I detta läge var det regerings plikt mot demokratin att visa, både genom ord och handling, att det är folket som bestämmer i Sverige och inte ett gäng marinofficerare. Och där svek Olof Palme och regeringen! De svek medborgarna och det demokratiska systemet.

Det är detta som jag försöker beskriva, genom att ge exempel på tidsandan samt beskriva vilka marinofficerare som var inblandade, i artikeln nedan och i svaren på intervjun i poddavnittet. Här finns länken till detta poddavsnitt på Nya Arbetartidningens hemsida: https://arbetartidningen.se/2019/04/19/003-marinofficerare-moraliskt-ansvariga-for-mordet-pa-olof-palme/

Till sist: efter artikeln direkt nedan (från i mars 2011) kommenterar jag chefsåklagare Krister Peterssons utpekande av Stig Engström som gärningsman.

 

Artikeln från i mars 2011

” En avgörande faktor till att högern kunde erövra det politiska initiativet i Sverige under 1980-talets första hälft var u-båtsjakterna. Med hjälp av påstådda sovjetiska u-båtskränkningar piskade ett militär-medialt etablissemang – uppbackat av näringsliv och borgerliga partier – fram en hatstämning som idag är svår att föreställa sig.

Ett exempel är dåvarande utrikesminister Lennart Bodströms öde. Denne, modige, minister dristade sig till att ifrågasätta bevisen för att Sovjet verkligen bedrev ett systematiskt spioneri mot Sverige. Trots att ifrågasättandet skedde inofficiellt läckte Bodströms uppfattning ut. En närmast vanvettig kampanj drogs igång mot utrikesministern. Undertonen i denna kampanj var att Bodström var snudd på landsförrädare. De borgerliga partierna ställde ett misstroendevotum mot Bodström i riksdagen – som dock röstades ned. Men efter S-valsegern 1985 kände sig Olof Palme tvingad att ersätta Bodström. Kritiken från det militär-mediala etablissemanget gjorde det omöjligt för honom att stanna kvar. Palme offrade Bodström. Detta stärkte de högerextrema krafterna.

Bland de högerextrema utmärkte sig marinens officerare. Den 10 nov 1985 publicerade Svenska Dagbladet (SvD) intervjuer med tolv höga marinofficerare i vad som i praktiken utgjorde ett ”officersuppror” mot en folkvald regering. Ledningen för ett helt vapenslag – marinen – förklarade att den saknade förtroende för regeringen! Om något liknande hade skett, exempelvis i USA eller Frankrike, skulle regeringen omedelbart ha avskedat samtliga officerare. Dessutom skulle sannolikt den tongivande av officerarna ha ställts inför rätta för högförräderi.

Officersupproret hade inletts exakt en vecka tidigare. Detta i en debattartikel, också den i SvD, av kommendörkapten Hans von Hofsten. I sin artikel berör von Hofsten bl a diciplinen och befälsordningen inom det militära systemet. von Hofsten ställer bl a följande, i efterhand, mycket intressanta, fråga: ”Varför har då tecken på sprickor i lojaliteten (mot diciplin och befälsordning) visat sig de senaste dagarna?”. Han besvarar själv frågan: ”Omfattningen, intensiteten och allvaret i den främmande undervattensverksamheten i våra vatten förtigs, förringas eller t.o.m förlöjligas av statsminister och utrikesminister…”

Hofstens artikel innebar en upptrappning, dels av de högerextrema kretsarnas hets mot regeringen, dels av högerkrafternas strävan att ta över det allmänna politiska initiativet i Sverige. De tolv marinofficerarna backade inte bara upp von Hofsten. De gick längre i två avseenden. Vissa sa rakt ut att de saknade förtroende för regeringen. Till detta kom att flera av marinofficerarna speciellt pekade ut Olof Palme. Låt oss citera örlogskapten Leif Nylander respektive kapten Peter Nyrén: ”Regeringens reaktion är alltför lam. Den tar inte hotet på allvar. Jag litar inte på Olof Palme och regeringen i den här frågan”… ”Det kan vara personliga reflektioner från statsministern som styr utrikespolitiken. Jag litar inte på Olof Palme men på regeringen”.

Det är i diktaturer som militären förklarar om den har förtroende för en vald regering eller inte. I november 1985 utspelades, i all tysthet, en verklig konstitutionell kris i Sverige. Marinofficerarna utmanade helt öppet regeringen. I detta läge var det regeringens skyldighet att omedelbart vidta hårda diciplinära åtgärder mot de 13 officerarna. Så skedde inte. I det avgörande ögonblicket visade regeringen en farlig svaghet gentemot dessa, öppet antidemokratiska, officerare inom marinen.

Officerarna pekade offentligt ut statsministern som näst intill en landsförrädare. Om detta kunde ske offentligt i SvD behöver ingen sväva i tvivelsmål om vad som sades inofficiellt. Många militärer och poliser ansåg att Olof Palme var en spion och landsförrädare. Detta väckte den ena komponenten bakom mordet: blodtörsten. När regeringen sedan inte visade vem som bestämde, trots att den på ett öppet sätt utmanades av ledningen för marinen, kompletterades blodtörsten med den andra, nödvändiga, komponenten: ett förakt för regeringens och regeringschefens svaghet. Detta innebar att den kritiska massan uppnåddes. Kombinationen av officerarnas antydningar om landsförräderi, och regeringens tvekan att besvara denna öppna utmaning, ledde fram till mordet på Olof Palme.

Marinofficerarna är moraliskt ansvariga för mordet. Det är artikelförfattarens uppfattning. Detta innebär inte att någon av dessa officerare deltog i mordet. Den som kramade avtryckaren, kvällen den 28 februari, behövde inte ens ha tjänstgjort vid marinen – även om så naturligtvis kan ha varit fallet. Men de signaler som dessa 13 marinofficerare gav var så tydliga att såväl militärer, poliser som andra skjutkunniga högerextremister lätt kunde känna en ”kallelse” att ta saken i egna händer. Mordet behöver alltså inte ha några personliga, direkta eller indirekta, kopplingar till marinofficerarna. Men dessa 13 kan dock aldrig komma ifrån sitt moraliska ansvar för dådet. Detsamma gäller för övriga högre officerare inom marinen. Det var deras skyldighet att gå ut med en artikel där de tog tydligt avstånd ifrån von Hofsten och de övriga tolv. Men de teg, och samtyckte därmed, till skriverierna i SvD. Tre månader senare låg Olof Palme skjuten till döds på Sveavägen.

Hysterin kring u-båtsjakterna bidrog påtagligt till att högern, under 80-talet, kunde erövra det politiska initiativet. Senare utredningar, i ett annat samhällsklimat, har inte kunnat visa på sovjetiska u-båtskränkningar. Desto lättare är det att visa på effekterna av högervridningen: orimligt hög arbetslöshet, försvagad arbetsrätt, försämrad a-kassa. Mordet på Olof Palme utgör en del av detta politiska epokskifte.”

___________________

 

Min kommentar till utpekandet av Stig Engström.
Enligt min uppfattning har chefsåklagare Krister Petersson lycket peka ut Stig Engström som en trolig, eller till och med mycket trolig, gärningsman. Å ena sidan. Men det finns inte den minsta lilla chans, ingen chans alls, att Krister Petersson skulle ha kunnat få Stig Engström fälld i en rättegång. För att så skulle kunna ske måste chefsåklagaren kunna besvisa, ”bortom varje rimligt tvivel”, att Stig Engström verkligen var gärningsmannen. Och detta är något som Krister Petersson inte ens kommer i närheten av. Detta utgör den andra sidan av myntet.

Därför borde chefsåklagare Krister Petersson, och det etablissemang bestående av politiker och myndigheter som han representerar, ha haft modet att förklara att mordet – på statsministern Olof Palme, partiledaren Olof Palme och privatpersonen Olof Palme – tyvärr inte kommer att bli uppklarat.

Och sluta upp med använda begreppet ”Palmemordet”. Palme var en människa. Det begrepp som ska användas är därför ”mordet på Olof Palme”. Detta för att visa respekt mot människan Olof Palme och hans efterlevande.

Min ungdomsbild av Olof Palme – de marinofficerare som hetsade mot statsministern i SvD 1985 har ett moraliskt delansvar för mordet

Av , , Bli först att kommentera 74

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Min ungdomsbild av Olof Palme – och mordet

 
Då jag gick i högstadium och gymnasiet beundrade jag Olof Palme. Mycket. Jag riskerade betyget i samhällskunskap då jag, frenetiskt och högljutt, försvarade Palmes engagemang mot USA:s krigföring i Vietnam. En gång i åttan-nian stod jag på en stol och skrek åt den, i mitt tycke, icke-neutrala lärarinnan som röstade på Högern. Men, hon sänkte inte mitt betyg, vilket hedrar henne. Men arg blev hon, också. Palme skapade inte kontroverserna. Även om många tyckte det. Han speglade de konflikter som andra skapat genom att ta ställning då tidigare andra politiker valde att vara tysta. Paradoxen i Palmes engagemang var att han, i väldigt mångt och mycket, var ett politiskt barn av USA. Jag är personligen övertygad om att en stor del av lidelsen i hans kritik mot USA, i förhållande till Vietnam, byggde på en äkta besvikelse, kanske på ett eget uppvaknande, från en tidigare alltför positiv syn på USA. Påståendena att Palme skulle ha varit ”kommunist” är skrattretande.

Med tiden fick jag en mer nyanserad bild av Palme. Han var en splittrad person. En av de som byggde upp IB. Men då han talade, även om han såg väldigt trött ut mot slutet, så lyssnade du. Detta oavsett vad du tyckte om honom. Det gjorde nästan alla. Oavsett om han var din idol eller motsatsen.Jag var väldigt kluven till Palme. Men ända till slutet kunde jag inte låta bli att be andra vara tysta då han talade. Och när han besökte Dragonskolan, jag tror det var våren 1986, gick jag dit för att lyssna på honom. Palme berättade då att han hade gjort lumpen vid K4:a i Umeå och han berörde även behovet av att störta apartheid-regimen i Sydafrika. Han var väldigt bra, som jag minns det, den gången.

Jag minns naturligtvis även den morgon då beskedet kom.

Denna lördagsmorgon hade jag stigit upp extra tidigt. Skälet var att jag, tillsammans med några andra i den politiska organisation som jag då tillhörde, skulle hjälpa de yngre medlemmarna att göra ett Kårvalsmanifest. Och slog på radion. Det var en chock. Jag minns att jag tänkte att ”något liknande har inte hänt en svensk stats-eller regeringschef sedan Anckarström mördade Gustav den III i slutet på 1700-talet”. Sedan började jag kontakta folk:
*först väckte jag min dåvarande sambo,
*sedan ringde jag mina morgonpigga föräldrar för att de skulle få höra vad som skett, av mig, och inte via radion. Jag hann.
*jag ringde slutligen upp en i ledningen för den organisation jag då tillhörde, i Stockholm, och väckte en denne. Han blev också chockad. För att hedra Palme ställde vi in all tidningsförsäljning, runt om i Sverige, den lördagen. Det var en stor hedersbetygelse från vår sida. En medlem i Norrköping vägrade. Jag ringde personligen upp denne och förklarade att vi inte brukar ge order i vår organisation (den jag då tillhörde) men att han skulle ”djävlar i min lilla låda” göra som han blivit tillsagd. Och så blev det. En tid senare besökte jag och två till Palmes gravsten för att lägga ned blommor. Begravningståget, som så många följde via TV, var en så imponerande bild av arbetarrörelsens styrka. Det tragiska var att den sista gången som arbetarrörelsen förmådde visa denna styrka var i samband med begravningen av sin ledare. Det är omöjligt att undgå symboliken.

Nu har det svenska etablissemanget, i form av politiker och myndigheter, beslutat sig för att försöka sätta punkt. Punkt för spekulationerna kring mordet på Olof Palme. Samma etablissemang har även öppnat dörren dels för en mer saklig bedömning av politikern Palme, dels av den historiska epok under vilken Palme utgjorde en av de dominerande aktörerna i Sverige och delvis även utanför.

Chefsåklagare Krister Petersson pekar, som alla läsare vet, ut Skandiamannen Stig Engström som den som mördade Olof Palme. Chefsåklagaren riktar också, och det med rätta, stark kritik mot Hans Holmér för dennes motiv för att avskriva Stig Engström som möjlig gärningsman. Skrivbordspolisen Hans Holmér borde aldrig ha fått leda någonting – allra minst Sveriges viktigaste och svåraste mordutredning. Under presskonferensen berättade chefsåklagare Krister Petersson att Engström avskrevs för att inget skulle komma i vägen för det planerade tillslaget mot den turkiska organisationen PKK (Kurdistans arbetarparti) som år 1986 var terroristklassat i Sverige.

Själv tillhörde jag aldrig dem som lockades av att leka privatspanare.

Men jag hade, i november 1985, läst något som skakade min tro på demokratin i Sverige. Det var en debattartikel av tolv höga marinofficerare. I SvD. Denna debattartikel innebar i praktiken ett sorts ”officersuppror” – mot en folkvald regering! För mig var det ofattbart. Ledningen för ett helt vapenslag – marinen – förklarade att den saknade förtroende för den folkvalda regeringen! Och denna regering, ledd av Olof Palme, slog inte tillbaka. Detta gjorde mig oerhört upprörd. Dels för officerarnas förakt för demokratin. Dels för Palme och den övriga regeringens feghet. Det var deras skyldighet att avskeda varenda en. På den tiden sade man ”bananrepublik” om ett land där det var militären som förklarade om den hade förtroende för en folkvald regering – eller inte. Det skulle ju vara tvärtom: den folkvalda regeringen ska förklara om den har förtroende för militären eller inte.

Det var typiskt, ansåg jag 1985, att det handlade om marinofficerare.

Jag tror aldrig att detta skulle ha kunnat hända inom armén. Men det värsta var alltså att regeringen inte visade dessa marinofficerare var skåpet skulle stå. Detta var den gången då jag blev mest besviken på Olof Palme. När han mördades, 3 ½ månader senare, hade denna händelse gått och frätt i mitt medvetande. Jag höll först en inledning för mina kamrater i Umeå. Med tiden kom jag att skriva en artikel som baserade sig på denna inledning. Jag ska publicera artikeln som ett blogginlägg.

Detta var ingressen. Själva artikeln – om det moraliska, inte juridiska, ansvar som jag anser att dessa marinofficerare har för mordet på Olof Palme kommer i morgon. Söndag.

 

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

Kampen mot corona handlar främst om att masstesta, spåra och isolera – inte om nedstängning. Uppluckrade restriktioner oroar + Ny statistik

Av , , Bli först att kommentera 75

Läs serien om pandemier jag publicerat på denna blogg den 5, 11, 18, 23 och 31 maj
Vad vet Norge, Finland och Danmark om coronaviruset som inte Sverige vet?
Passa gärna på att bli medlem i Arbetarpartiet.
_________________________

 

Inledning
Det är inte rätt att beskriva valet av alternativa strategier i kampen mot spridningen av coronaviruset som om det handlade om i hur stor omfattning som samhället ”stängs ned”. Därför ska naturligtvis inte heller debatten om valet av alternativa strategier mot spridningen av coronaviruset handla om stora ”lockdowns” – som i Kinas Hubei-provins, en rad delstater i USA samt i Italien, Spanien och Frankrike –  kontra små ”lockdowns” (som i Sverige och – ursprungligen – i United Kingdom). De som försöker få debatten om alternativa strategier att handla om stora nedstängningar av samhället, kontra små, bidrar ofrivilligt till att dölja vilka de verkliga strategiska alternativen är i kampen mot spridningen av coronaviruset.

De verkliga strategiska alternativen handlar att hålla nere smittspridningen genom masstestning, smittspårning och isolering av infekterade. Eller att endast hålla antalet smittade under sjukvårdens kapacitetsgräns. Vad debatten bör utgå ifrån, enligt min mening, är vilken av dessa strategiska alternativ som politiker och myndigheter har valt i kampen mot spridningen av coronaviruset.

 

Del ett
En uppmärksammad studie från en forskargrupp vid Umeå Universitet där bland annat Joacim Rocklöv ingår visar på faran med att släppa på restriktionerna för snabbt. Forskargruppen har räknat på fem olika scenarier för smittspridning, behovet av intensivvårdsplatser samt antalet dödsfall i Sverige. De olika scenarierna beskriver utvecklingen utifrån fem olika nivåer av restriktioner och social distansering.I ett av scenarierna räknar forskarna på hur Sverige skulle ha sett ut ifall landet inte hade vidtagit några restriktioner över huvud taget. Sverige skulle då ha haft över 9 000 personer i behov av intensivvård i slutet på april. Totalt räknar gruppen med att 62 000 svenskar skulle komma att dö under perioden fram till i september, varav 21 000 på grund av brist på intensivvårdsplatser. Detta alltså om inga restriktioner alls hade vidtagits.

Det scenario som verkar stämma bäst med de åtgärder som hittills har vidtagits i Sverige innebär att antalet sociala kontakter har minskat. När det gäller personer under 60 år har de sociala kontakterna minskats med ca 50 procent. När det gäller personer över 60 år har kontakterna minskat med ca 90 procent. Om Sverige fortsätter att begränsa de sociala kontakterna, enligt detta scenario, beräknas aldrig sjukvårdens kapacitetstak komma att överskridas vad gäller behovet av intensivvårdsplatser. Däremot innebär scenariot att hela 3,2 miljoner svenskar riskerar att ha smittats med coronaviruset fram till och med september i år. Dessutom kommer nästan 9 000 personer att ha avlidit! Jag tar mig friheten att kalla detta scenario för ”Alternativ ett”.

Del två
Studien visar också att bara en blygsam ökning av antalet sociala kontakter kan få förödande konsekvenser. I ett annat scenario räknar forskarna på att de under 60 år skulle minska sina sociala kontakter med 25 procent (istället för 50 procent) och att de över 60 år skulle minska sina kontakter med 75 procent (istället för 90 procent). I detta scenario, som jag tar mig friheten att kalla ”Alternativ två”, skulle antalet smittade i slutet av september i år ligga på över 9 miljoner! Detta är nästan tre gånger så många som i ”Alternativ ett” ovan (3,2 miljoner). I ”Alternativ två” skulle sjukvårdens kapacitetstak komma att överskridas vad gäller intensivvårdsplatser. Dessutom skulle antalet avlidna uppgå till nästan 50 000 – att jämföra med 9 000 avlidna i ”Alternativ ett”.
Av dessa skulle hela 15 000 ha dött på grund av brist på intensivvårdsplatser!

Del tre
Valet av strategi – suppression eller mitigation.
Forskargruppen vid Umeå universitet har även jämfört de olika strategier som världens länder har använt sig av i kampen mot coronaviruset. En av strategierna – som använts av exempelvis Sydkorea, Kina och Nya Zeeland – kallas i forskarvärlden för ”suppression”. Enkelt sagt går denna strategi ut på att masstesta, smittspåra och isolera de personer eller grupper som bekräftas vara smittade.
I Sydkorea har denna strategi kunnat genomföras utan en nedstängning av landet (s k ”lockdown”).
Den stora fördelen är att antalet smittade och avlidna är relativt få i länder som använt sig av ”suppression”. Denna strategi innebär också att sjukvårdens kapacitetstak inte kommer att överskridas. En positiv bieffekt är att kostnadsökningen inom sjukvården p g a pandemin har varit mindre då färre personer har behövt intensivvårdas.

Problemet med denna strategi är att virusets stora spridning i världen gör att det ständigt kommer att uppstå nya smittutbrott. Länderna som använder sig av ”suppression” måste därför behålla en hög beredskap för att testa, smittspåra och isolera smittade ända tills ett effektivt vaccin har tagits fram.

Del fyra
De svenska politikerna och myndigheterna har valt en strategi som forskarna kallar ”mitigation”. Denna strategi går ut på att bara mildra smittan – inte att slå ned den. Smittan tillåts sprida sig i befolkningen men utan att kapacitetstaket i sjukvården överskrids. Om smittan tillåts att sprida sig till många människor är förhoppningen att samhället relativt snabbt kommer att uppnå s.k. ”flockimmunitet”. Umeforskarnas studie visar dock att det kommer att ta ganska lång tid innan samhället uppnår de 60–70 procent smittade som uppskattas behövas för s.k. ”flockimmunitet”. Enligt umeforskarna beräknas endast ca 30 procent av befolkningen vara smittade och därmed immuna i september i år.

Ett stort problem med denna strategi, som svenska politiker och myndigheter använder sig av, är att den hittills har inneburit mångdubbelt fler avlidna än i exempelvis de övriga nordiska länderna. Strategin riskerar dessutom att leda till en väldig ökning av vårdkostnaderna på grund av coronapandemin.

Mitigations-strategin bygger dessutom på att en infektion av coronaviruset skapar en fullständig immunitet hos den drabbade under en längre period. Men om immuniteten bara blir kortvarig (eller partiell) kan hela konceptet om ”flockimmunitet” ifrågasättas. Idag råder det inte någon enighet bland forskarna om vilken immunitet som en infektion av coronaviruset ger den som tillfrisknat.

Forskargruppen vid Umeå universitet rekommenderar att Sverige skall ta efter Sydkorea genom ökad testning, smittspårning och isolering av de smittade samt karantän för de som varit i kontakt med en smittad. Detta i väntan på ett vaccin eller andra behandlingar mot coronasmittan. Så långt forskargruppen.

 

Avslutning
Mycket talar för att ökad testning, smittspårning och isolering av de infekterade skulle kunna rädda människoliv. Det är även detta som Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar alla länder att göra.

Det som också står klart är att en fortsatt social distansering är viktigt för att begränsa smittspridningen.

Det är därför som jag oroas över att regeringen har meddelat att vissa av de restriktioner som gällt för resande ska hävas. Jag befarar att detta kommer att stärka den redan märkbara trenden att exempelvis köpcentra och pubar mer och mer fylls av människor som tänker mindre och mindre på att bibehålla det, på grund av coronapandemin, nödvändiga avståndet till sina medmänniskor.

Detta är mycket oroande.

 

 


Statistik över antalet smittade, avlidna och tillfrisknade

 

Det finns nu endast fyra länder i världen som har högre dödstal än Sverige i förhållande till storleken på landets befolkning.
Detta i förhållande till storleken på ländernas befolkning. Uppgifterna kommer från EU:s smittskyddsmyndighet ECDC. I tabellen nedan har jag räknat bort San Marino, Andorra, Jersey och Sint Maarten då dessa länder/territorier har under 100 000 invånare. Danmark, Norge och Finland har långt färre döda än Sverige. Även USA, som har flest dödsfall i världen i absoluta tal, har färre avlidna sett till befolkningens storlek än vad Sverige har.

Se nedan den tragiska listan över de stater som har flest döda i världen i förhållande till storleken på sin befolkning:

1. Belgien: 839 avlidna per 1 miljon invånare
2. United Kingdom: 609 avlidna per 1 miljon invånare
3. Spanien:
578 avlidna per 1 miljon invånare
4. Italien: 563 avlidna per 1 miljon invånare
5. Sverige:
459 avlidna per 1 miljon invånare
6. Frankrike:
436 avlidna per 1 miljon invånare
7. Nederländerna:
348 avlidna per 1 miljon invånare
8. Irland: 343 avlidna per 1 miljon invånare
9. USA: 337 avlidna per 1 miljon invånare
* Tyskland:
105 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark:
102 avlidna per 1 miljon invånare
* Österrike: 76 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 59 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge:
45 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 juni

Statistiken globalt 9 juni
* 7 069 278 människor har bekräftats smittade
* 405 587 har bekräftats avlidna
* 3 341 215 har tillfrisknat

Källa: Siffrorna för antalet bekräftade smittfall och avlidna kommer från EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 juni. Siffran för antalet tillfrisknade kommer från Johns Hopkins University 9 juni.

Sverige totalt
bekräftade smittfall: 45 924
bekräftade avlidna:    4 717

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 juni

Spridningen av coronasmittan i Västerbotten
Måndag 6 april:              123 bekräftade smittfall, 1 avliden
Lördag 11 april:              181 bekräftade smittfall, 5 avlidna
Lördag 18 april:              230 bekräftade smittfall, 10 avlidna
Lördag 25 april:              284 bekräftade smittfall, 13 avlidna
Lördag 2 maj:                 327 bekräftade smittfall, 15 avlidna
Lördag 9 maj:                 363 bekräftade smittfall, 17 avlidna
Lördag 16 maj:               413 bekräftade smittfall, 18 avlidna
Lördag 23 maj:               464 bekräftade smittfall, 23 avlidna
Lördag 30 maj:               498 bekräftade smittfall, 26 avlidna
Lördag 6 juni:                 523 bekräftade smittfall, 28 avlidna

Källa: Folkhälsomyndigheten. Statistiken börjar den 6 april då det var denna dag som den första personen i Västerbotten avled av coronasmittan.