Del II. Vad stod Palme för – vad hände med Sverige och S under Palmes ledning? Debatt är nödvändig + uppdaterad coronastatistik.

Styrkebloggen om Bänkpress måste vänta till på lördag.
Istället följer den andra och avslutande delen av en artikel om
Olof Palme som jag redan skrivit. Den heter  ”Vad stod Olof Palme
för – och vad hände med Sverige och S under hans politiska ledning?

___________

Förord
Tennisarmbågarna sätter fortfarande stopp för skrivande av nya blogginlägg rörande träning. Ironiskt! Jag som vill skriva om Bänkpress. Men försiktighet nu förkortar konvalescenstiden framöver – både för den period under vilken jag inte får träna och dito när det gäller att skriva blogginlägg. Men på lördag kommer jag att skriva om Bänkpress – om jag så ska diktera för någon annan som får stå för slagen på tangenterna. Och därmed även för korrekturfelen…

Istället bjuder jag på en uppdatering av den statistik rörande coronapandemin som jag tog med i mina blogginlägg en gång varje vecka, minst, före midsommar. Sverige ligger fortfarande på en skamlig femteplats när det gäller antalet döda i förhållande till befolkningens storlek. Du kan själv studera statistiken efter den andra och avslutande delen i min tidigare skrivna artikel om Olof Palme.

_______________

Andra delen
Vad representerade Olof Palme politiskt – och vad hände med Socialdemokratin och Sverige under hans 16 ½ år som partiledare och statsminister?
Drygt 34 år efter mordet på Olof Palme – ett mord som riktade ett slag mot demokratin i Sverige och innebar en tragedi för familjen Palme – är det angeläget att ta upp en diskussion om Palme som politiker och om vad hans ledarskap kom att betyda för Socialdemokratin och Sverige. Han var den dominerande politikern i Sverige under 16 ½ år. Under hela denna tid var han ordförande för Socialdemokraterna och under 10 ½ år var han statsminister.
Som jag skrev i den första delen av denna artikel: ”Palmes politiska personlighet kan bland annat beskrivas genom bredden på hans kontaktnät. Han spelade tennis med Volvochefen P-G Gyllenhammar, som han stod tillräckligt nära för att kalla ”Grynet”.
Han kunde också stå tillsammans med Fidel Castro, på ett podium i Kubas huvudstad Havanna, och hålla tal inför jublande kubaner. Vissa ansåg att alltså att detta var ett tecken på bredd och styrka. Andra ansåg att det var ett tecken på att Palme var politiskt schizofren och en potentiell landsförrädare med storhetsvansinne.”

 

 

Debatten kring Olof Palme, Sveriges dominerande politiker från 1969 fram till sin död, upphörde med mordet.
Detta är begripligt. Men det är både obegripligt och orimligt att debatten har lyst med sin frånvaro under nära tre-och-ett-halvt årtionde! Detta har skapat ett farligt tomrum i den svenska nutidshistorien. Skälet är att det hände så mycket under Olof Palmes tid som politiker – en tid som varade mycket längre än de 16½ år under vilka hans var partiledare och statsminister (minus sex år i opposition).

Jag tänker göra mitt för att fylla detta farliga tomrum i den svenska nutidshistorien. Håll därför tillgodo med den andra delen och sista delen av min artikel om Olof Palme och hans tid. Jag börjar med att repetera slutet av den första delen.

                                                 _______________

* IB – Palmes förbannelse
Men låt oss återvända till Palmes hårda nypor. Då journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt under hösten 1973 avslöjade den hemliga organisationen IB dömdes de till fängelse i tolv månader. För spioneri. Kritiken mot regeringen var besvärande. Och många ledande socialdemokrater trädde fram till dess försvar. En av dessa var ÖB Stig Synnergren.Men det var Olof Palme som gick hårdast fram i tidningar och TV. Han fällde bland annat följande kommentarer om IB-avslöjarna:”de här gossarna har förläst sig på indianböcker och dåliga spionromaner”. Om Peter Bratts bok ”IB och hotet mot vår säkerhet” sa Palme bl a följande: den ”ger ett otäckt intryck. Där finns en teknik i utnyttjandet av citat, påståenden och falsk bevisföring som leder tankarna till 30-talets Moskva-processer. Det är en kommunistisk inkvisitionsteknik som verkar nästan sjuklig…”.

Detta var ett svårt övertramp av Palme.

Palme mobiliserade, genom sitt utfall, hela det förtroende som hela socialdemokratin ackumulerat under så många årtionden för att begå karaktärsmord på de två IB-avslöjarna Jan Guillou och Peter Bratt. Men Palme kom, med tiden, att få mothugg inte endast från väntat håll. Utan även från det kanske allra mest oväntade hållet.

 

* Säpo-chef med dåligt samvete – under 40
Hjälpen, även om den var senkommen, kom från Olof Frånstedt! Denna var chef för Säpo då IB-avslöjandet kom och Guillou och Bratt dömdes till fängelse – skrev 2014 en både häpnadsväckande och tankeväckande debattartikel i DN. I denna argumenterar Frånstedt bland annat på följande sätt:

”… domen mot dem [Guillou och Bratt] kom att vila på en orättfärdig grund. Den beskrivning av men och den bedömning och de slutsatser som ÖB Stig Synnergren anförde om skador för riket och försvaret håller inte för en närmare granskning. Därmed borde domen undanröjas. Peter Bratt och Jan Guillou borde få resning i detta mål som vilar på bräcklig grund och ges en ny prövning”.

Det måste anses som häpnadsväckande att dåvarande chefen för Säpo Olof Frånstedt, hela 40 år efter fängelsedomen, vill undanröja densamma och ge Guillou och Bratt en ny rättegång. Detta eftersom Frånstedt anser att domen mot IB-avslöjarna ”kom att vila på en orättfärdig grund”. Skulden för detta lägger förre chefen för Säpo främst på tidigare ÖB Stig Synnergren. Det är svårt att hitta något exempel på dåliga samveten idag. Speciellt efter 40 år. Skillnaden mellan Frånstedt och dagens höga makthavare är slående.

 

* Jag har försökt visa på likheterna mellan Erlander och Palme. Men det finns även skillnader. En stor skillnad består i att Erlanders eftermäle fläckas, nästan inte alls, av hans stora ansvar för Sveriges koncentrationsläger. Men Palmes uppseendeväckande misstag, i samband med avslöjandet av IB och dess verksamhet, har överlevt honom själv. Detta visar bland annat Frånstedts debattartikel i DN 2014. Det är svårt att säga hur mycket IB-skandalen kommer att skada Palmes eftermäle. Men en sak är säker: Palmes politiska gärning kommer alltid att belastas av hans agerande i samband med IB-affären och av fängelsedomarna mot Guillou och Bratt. Detta gör det extra skrattretande då högerextrema kretsar påstår att Palme skulle ha varit kommunist. Vad IB-affären visar är att Palme, under ytan, var en gammaldags kommunistjägare!

 

* Den nya kursen och rosornas krig
Jag hade hunnit bli väldigt kluven till Palme vid mitten av 80-talet. Efter att ha återvunnit regeringsmakten 1982 påbörjade Socialdemokraterna en, visserligen försiktig, men dock omläggning av sin politik i borgerlig riktning. Detta innebar motsättningar inom och mellan partiet och fackföreningarna. Motsättningarna gav upphov till begreppet ”Rosornas krig”. Partiet försvagades. Men i valet 1985 firade socialdemokraterna, med Palme i spetsen, triumfer. Partiet tog initiativet genom att angripa Moderaterna för deras ”systemskifte”. Och S gick framåt i samband med valrörelsen. Deras andel av väljarna ökade från 39,1 procent i Sifos mätning i december 1984 till 44,7 procent i valet i september 1985. Efter valet började motsättningarna åter öka inom socialdemokratin och facket. En arbetaropposition kallad Dalauppropet såg dagens ljus. Palme verkade plötsligt väldigt trött.

Men ända till slutet kunde jag inte låta bli att be andra vara tysta då Palme talade i radio eller TV. Han fortsatte att fascinera som person. När han besökte Dragonskolan i Umeå, jag tror det var under våren 1985, gick jag dit för att lyssna på honom. Han berättade att han gjort lumpen vid K4 i Umeå. Palme tog även upp behovet av att störta apartheid-regimen i Sydafrika. Han var i god form, som jag minns det, den första och sista gången jag såg honom ”in person” den där gången på Dragonskolan.

 

* Avrundning
För att avsluta där jag började – i Olof Palmes mångfacetterade politiska personlighet. Palmes politiska personlighet kan bland annat beskrivas genom bredden på hans kontaktnät. Han spelade tennis med Volvochefen P-G Gyllenhammar, som han också stod tillräckligt nära för att kalla ”Grynet”. Han kunde också stå tillsammans med Fidel Castro på ett podium i Kubas huvudstad Havanna och hålla tal. Vissa ansåg att detta var ett tecken på bredd och styrka. Andra ansåg att det var ett tecken på att Palme var politiskt schizofren, en potentiell landsförrädare eller hade storhetsvansinne. Debatten om vilken uttolkning som var den rätta fördes under många år fram till och med mordet 1986. Nu lär debatten om vem Olof Palme egentligen var sätta ny fart.

 

Läs gärna även den första delen av artikeln som publicerades på VK blogg Jan Hägglund

____________________

Statistik över antalet smittade, avlidna och tillfrisknade

Det finns endast fyra länder i världen som har högre dödstal än Sverige
Detta i förhållande till storleken på ländernas befolkning. Uppgifterna kommer från EU:s smittskyddsmyndighet ECDC. I tabellen nedan har jag räknat bort San Marino, Andorra, Jersey och Sint Maarten då dessa länder/territorier har under 100 000 invånare.
Danmark, Norge och Finland har långt färre döda än Sverige. Även USA, som har flest dödsfall i världen i absoluta tal, har färre avlidna sett till befolkningens storlek än vad Sverige har.

Se nedan den tragiska listan över de stater som har flest döda i världen i förhållande till storleken på sin befolkning:

1. Belgien: 853 avlidna per 1 miljon invånare
2. United Kingdom: 666 avlidna per 1 miljon invånare
3. Spanien: 605 avlidna per 1 miljon invånare
4. Italien: 578 avlidna per 1 miljon invånare
5. Sverige: 532 avlidna per 1 miljon invånare
6. Frankrike: 447 avlidna per 1 miljon invånare
7. USA: 400 avlidna per 1 miljon invånare
8. Irland: 355 avlidna per 1 miljon invånare
9. Nederländerna: 354 avlidna per 1 miljon invånare
* Tyskland: 109 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark: 105 avlidna per 1 miljon invånare
* Österrike: 80 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 60 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge: 47 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 8 juli

Statistiken globalt 8 juli
* 11 801 805 människor har bekräftats smittade
* 543 902 har bekräftats avlidna
* 6 588 485 har tillfrisknat

Källa: Siffrorna för antalet bekräftade smittfall och avlidna kommer från EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 8 juli. Siffran för antalet tillfrisknade kommer från Johns Hopkins University 8 juli.

Sverige totalt
bekräftade smittfall: 73 858
bekräftade avlidna:    5 482

Källa: Folkhälsomyndigheten 8 juli

Spridningen av coronasmittan i Västerbotten
Måndag 6 april:              123 bekräftade smittfall, 1 avliden
Lördag 11 april:              181 bekräftade smittfall, 5 avlidna
Lördag 18 april:              230 bekräftade smittfall, 10 avlidna
Lördag 25 april:              284 bekräftade smittfall, 13 avlidna
Lördag 2 maj:                 327 bekräftade smittfall, 15 avlidna
Lördag 9 maj:                 363 bekräftade smittfall, 17 avlidna
Lördag 16 maj:               413 bekräftade smittfall, 18 avlidna
Lördag 23 maj:               464 bekräftade smittfall, 23 avlidna
Lördag 30 maj:               498 bekräftade smittfall, 26 avlidna
Lördag 6 juni:                 531 bekräftade smittfall, 28 avlidna
Lördag 13 juni:               572 bekräftade smittfall, 30 avlidna
Lördag 20 juni:               627 bekräftade smittfall, 30 avlidna
Lördag 27 juni:               690 bekräftade smittfall, 31 avlidna
Lördag 4 juli:                  734 bekräftade smittfall, 31 avlidna

Källa: Folkhälsomyndigheten. Statistiken börjar den 6 april då det var denna dag som den första personen i Västerbotten avled av coronasmittan.