En fransk lärare har halshuggits för att han undervisade i yttrandefrihet. Kom till Rådhustorget och försvara yttrandefriheten – på lördag kl 16.00

Av , , 2 kommentarer 54

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Ingress
Det är en fruktansvärd tragedi att den franske läraren Samuel Paty har blivit halshuggen. Det är ett fruktansvärt hot mot yttrandefriheten att han mördades för att han undervisade sina elever i yttrandefrihet.

Kom till Rådhustorget på lördag 16.00. Antingen står vi nu upp för denna grundlagsstadgade rättighet även i Sverige och i Umeå. Eller så står vi inte upp för yttrandefriheten. Det senare innebär att acceptera självcensur på grund av våld och hot om våld. Detta är ett sanningens ögonblick.

Därför tänker vi ge umeborna en chans att samlas till en partipolitiskt neutral men politiskt viktig manifestation mot terrorism och för yttrandefrihet.

Återigen: Nu på lördag kl 16.00 på Rådhustorget.

 

Del ett
Historieläraren Samuel Paty ville förklara händelseförloppet bakom terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo 2015 för sina elever. Detta som en del i sin undervisning om yttrandefrihet. Mot denna bakgrund visade han bland annat upp karikatyrbilder på profeten Muhammed hämtade från tidningen Charlie Hebdo. Före läraren visade bilderna hade han erbjudit muslimska elever att lämna klassrummet.

Det brutala mordet hade föregåtts av en sällsynt våldsam våg av hat och hot på sociala medier. I denna hatvåg hade bland annat lärarens namn samt namnet på skolan där han undervisade nämnts. Initiativtagare till denna våg av hat och hot riktad mot Samuel Paty var en förälder till en av Samuel Patys elever. Bland de elva gripna finns, förutom föräldern, även en känd islamistisk extremist.

Samuel Paty blev 47 år. Han undervisade i historia och geografi på College du Bois d’Aulne i Paris-förorten Conflans-Saint-Honorine.

 

Del två
De islamistiska riktningarna bland muslimerna har, genom våld och hot om våld, framtvingat en självcensur bland vissa journalister, författare, politiker och andra samhällsdebattörer. Detta har inneburit att det går att utnyttja den grundlagsskyddade yttrandefriheten till att driva med exempelvis kristendom och judendom. Men inte med islam. Där upphör yttrandefriheten. Denna process har pågått ända sedan 1989 då ayatollah Khomeini, Irans dåvarande religiöse diktator, utfärdade en fatwa (religiöst påbud) som uppmanade alla rättroende muslimer i hela världen att döda författaren Salman Rushdie på grund av dennes bok Satansverserna.

I praktiken har alltså att islamistiska extremister inskränkt yttrandefriheten även i länder som ska ha denna rättighet. Detta utgör ett grovt och mycket allvarligt angrepp på alla demokratiska-sekulära samhällen. Även Sverige. Å ena sidan.
Å andra sidan ska inte den majoritet av muslimer som tar avstånd från handlingar av detta slag lastas för mordet på Samuel Paty och andra liknande handlingar.

En majoritet av muslimerna i Sverige accepterar att grundlagen står över sharia. I Sverige.

 

Del tre
Den franska befolkningen sluter upp bakom lärarkåren samt yttrandefriheten som bland annat har sin grund i Frankrikes starka sekulära tradition. Detta inger hopp. Och glädjande nog träder även imamer fram och tar avstånd ifrån detta illdåd. Låt mig citera imamen Tareq Oubrou i Bordeaux:

”Målet med denna terrorakt är att splittra oss men det måste vi stå emot”

Tareq Oubrou anses vara en tolerant imam som gjort ett pionjärarbete för att anpassa muslimska lagar i syfte att muslimer ska kunna leva upp till de krav som ställs av den sekulära franska republiken.

 

Avrundning
I högtidliga sammanhang säger sig alla vara för yttrandefrihet. Särskilt då det inte kostar något att sluta upp bakom denna grundlagsfästa princip. Men nu kostar det allt oftare något att stå upp för yttrandefriheten. För allt fler vissa kostar yttrandefriheten livet.

De som inte förmår eller vågar förstå innebörden av verklig yttrandefrihet – att verklig yttrandefrihet även innebär rätten att driva med såväl hög som låg, såväl alla religioner som deras ledare även på ett hädiskt sätt – är inga försvarare av yttrandefriheten. Inte när det verkligen gäller. Inte när det verkligen kostar något.

Jag och det parti jag tillhör hädar inte någon religion. Å ena sidan. Å andra sidan står vi upp för den grundlagsfästa rätten att häda. Detta innebär att klara av göra två saker, eller tänka två tankar, samtidigt. Ungefär som att både gå och samtidigt tugga tuggummi. Det sistnämnda är inte svårt. Det kräver nämligen inget mod att både gå och samtidigt tugga tuggummi.

Men det förstnämnda – att inte häda själv men samtidigt försvara andras rätt att utnyttja den grundlagsfästa rätten att häda – har alltid visat sig vara betydligt svårare. Skälet är att det krävs mod till detta. Och mod är en bristvara i dagens Sverige. Inte minst politiskt mod.

Je suis Samuel

2 kommentarer

S måste backa upp LO och göra partiet redo för nyval på frågan om anställningstryggheten. Parti och fack måste gripa initiativet och syna C + L

Av , , 4 kommentarer 105

Ingress
Sverige befinner sig i en permanent regeringskris. Kriserna uppstår inte då Jonas Sjöstedt och V gång efter annan hotar med en misstroendeomröstning för att fälla regeringen. Regeringskrisen uppstod genom en kombination av faktorer. De två grundläggande faktorerna är att det faktiskt råder skilda politiska uppfattningar mellan partierna, på riktigt, samt att inget av de två traditionella blocken erhöll en egen majoritet för sin politik i det senaste valet.

Del ett
Låt oss titta på en tabell över fördelningen av mandaten i riksdagsvalet 2018:

Parti

Mandat

Socialdemokraterna

100

Miljöpartiet

16

Vänsterpartiet

28

144

Moderaterna

70

Kristdemokraterna

22

Centerpartiet

31

Liberalerna

20

143

Sverigedemokraterna

62

Summa

349

Kommentar: Regeringen bestående av S och MP erhöll endast 116 av riksdagens 349 mandat. Det är endast en tredjedel. Två tredjedelar av mandaten tillföll alltså andra partier än S och MP. Stefan Löfvens regering lider därför av tre inneboende svagheter. Låt oss räkna upp dessa:

* Regeringen består av en koalition. Den politik som läggs fram av en koalition är, i nästan alla viktiga frågor, resultatet av en kompromiss. Detta är den första inbyggda svagheten.

* Den andra svagheten består av att V ursprungligen räknades in i regeringsunderlaget. Det var detta som gjorde det s.k röd-gröna blocket större än de fyra allianspartierna och innebar att Stefan Löfven var den förste som fick chansen att bilda regering. Hade däremot S och MP inte kunnat räkna in V skulle de tidigare allianspartierna ha blivit det största blocket med sina 143 mandat mot S och MP:s 116. Då hade Ulf Kristersson troligen blivit statsminister. (Under valrörelsen var det inget av allianspartierna som förklarade sig vara villigt att bilda regering med stöd av SD). Idag är det uppenbart att det var förhastat att bara räkna in V i samma block som S och MP. Det är ju V som gång på gång har hotat med en misstroendeomröstning. Den politiska oenigheten mellan regeringspartierna och V stod klar redan då regeringen slöt Januariavtalet med C och L. Vänsterpartiet villkorade redan då sitt stöd till Stefan Löfven. Jonas Sjöstedt förklarade att V exempelvis inte skulle acceptera försämringar av arbetsrätten – såvida inte LO-facken själva var med och förhandlade fram försämringarna.

* Den tredje svagheten består naturligtvis i att S och MP, för att ”tolereras” som regering, bland annat måste lova Centern och Liberalerna exakt de försämringar i arbetsrätten som var och är oacceptabla för Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet.

De ständiga diskussionerna om en misstroendeomröstning i riksdagen som kan fälla regeringen beror alltså inte på något okynne från exempelvis Vänsterpartiet eller andra partier. Den permanenta regeringskrisen, som först manifesterades genom att det tog fyra månader att sluta Januariavtalet och överhuvudtaget få en regering på plats, beror på att det redan från början fanns minst tre inbyggda svagheter i regeringsbildandet. Den mest akuta är att ledarna inom S och MP inte har tagit Vänsterpartiets försvar av främst arbetsrätten på allvar. Analyserna om regeringskrisen borde handla om de motsättningar som byggdes in redan i samband med att Januariavtalet slöts. Innehållet i avtalet utgjorde en tickande bomb och det är detta som gör att vi skriver att det har funnits en permanent regeringskris ända sedan valnatten 2018.

Del två
Sanningens ögonblick för allianspartierna

Januariavtalet, tillsammans med förhandlingarna mellan de fackliga federationerna LO och PTK samt arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv, köpte tid åt Löfvens regering samt C och L som ju var med och slöt Januariavtalet. Men nu har tiden runnit ut. Redan i juni presenterades Las-utredningen med de försämringar i arbetsrätten som C och L kräver. I slutet på september bröt förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare samman. Därmed befinner sig det svenska parlamentariska systemet i stor utsträckning åter på ruta ett – d.v.s. i samma situation som dagen efter riksdagsvalet 2018.

Vi skriver ”i stor utsträckning” – men definitivt inte helt och hållet. Det har även hänt saker mellan allianspartierna. Å ena sidan blev Centern och Liberalerna samarbetspartier till regeringen. Denna roll verkar idag passa Annie Lööf och C bättre än Nyamko Sabuni och L. Vi ska återkomma till denna skillnad mellan C och L. Å andra sidan har Moderaterna och KD nu definitivt öppnat för att bilda en regering med SD:s aktiva stöd. I samband med att Januariavtalet ingicks stod de tidigare allianspartierna längre ifrån varandra än på årtionden.

När det snart har gått två år sedan Januariavtalet har Liberalerna varit fast parkerade under fyra procent och paniken över att hamna under spärren i nästa riksdagsval sprider sig inom partiet. Samtidigt finns en kritik mot Sabuni för att hon inte har lyckats ta plats i den offentliga debatten. I detta läge måste Liberalerna göra något.

Till skillnad från Annie Lööf, som förespråkar extra tid till fack och arbetsgivare (och även till Stefan Löfven) för att komma överens när det gäller arbetsrätten, uppträder Sabuni långt mer aggressivt. I en intervju i Dagens Nyheter var hennes huvudbudskap att hon längtade tillbaka till alliansens dagar. Vi tror att det just nu pågår en intern debatt inom Liberalerna om de ska ”gå över” till det läger som skulle rösta för att fälla regeringen. Och i förlängningen även för eller emot att ansluta sig till den ståndpunkt som M och KD har när det gäller att kunna bilda en regering med stöd av SD. Partierna i den forna Alliansen står inför ett sanningens ögonblick.

Del tre
Sanningens ögonblick för fackföreningarna

Grundproblemet består fortfarande i följande: Ska LO och PTK svika sina medlemmar genom att acceptera en stor maktförskjutning på arbetsplatserna via lagstiftning? En sådan maktförskjutning innebär inte enbart direkta försämringar när det gäller arbetstryggheten för nästan tre miljoner löntagare. Den innebär också en förskjutning när det gäller vem som ska utforma spelreglerna på arbetsmarknaden. Sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 har fackföreningar och arbetsgivare i stort sett fått sköta sig själva. Om det tänkta huvudavtalet mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv nu ersätts med lagstiftning har det skapats ett helt nytt prejudikat inför framtiden i form av ett ökat statligt inflytande.

Gång på gång beskrivs det som att fackföreningarna står maktlösa i denna situation. Men nu börjar de ordinarie förhandlingarna om löner och arbetsvillkor. Här förhandlar fackföreningarna utan fredsplikt. Det finns inget som förhindrar att fackföreningarna använder sin konflikträtt både för att försvara dagens anställningstrygghet och även i syfte att flytta fram sina positioner, exempelvis genom att avskaffa allmän visstidsanställning – något som ligger LO:s största medlemsförbund Kommunal särdeles varmt om hjärtat. Även fackföreningsrörelsen står alltså inför ett sanningens ögonblick.

Del fyra
Sanningens ögonblick för Socialdemokraterna

Ska S åter svika löntagarna? Stefan Löfven gjorde detta då han skrev under Januariavtalet. Han gjorde det igen i den nyss framlagda budgetpropositionen. Där lånade regeringen pengar till skattesänkningar på uppåt 30 miljarder och kallade sedan detta för ”sossepolitik när den är som bäst”. Detta trots att partiet, på sin kongress 2017, deklarerade att ”skattesänkar-eran i svensk politik är över”! Eller ska S, helt plötsligt, underkänna Las-utredningen och därmed sätta löntagarna före sin uppgörelse med C och L? En sådan omvändelse under galgen vore önskvärd. Det skulle naturligtvis kräva att S omedelbart gör partiet redo för ett extraval! För sviker S de löften partiet har gett Centern och Liberalerna i samband med Januariavtalet riskerar de att tappa stödet från dessa partier och därmed regeringsmakten.

Men låt oss påminna om det vi skrev i inledningen. Socialdemokraterna har endast 100 av riksdagens 349 mandat (och 116 tillsammans med MP). Kom även ihåg de tre motsättningar vi beskrivit tidigare. Det var aldrig självklart att S, med ett så litet parlamentariskt underlag, skulle bilda regering. Det vore bättre att gå till nyval genom att försvara löntagarnas intressen: det handlar om arbetstryggheten, kollektivavtalens ställning och att bekämpa marknadshyror. För mer än något annat parti utgör detta ett sanningens ögonblick för Socialdemokraterna.

Del fem
Sanningens ögonblick för Vänsterpartiet

Som vi skrev inledningsvis deklarerade Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ”tolererar” Löfven som statsminister så länge han inte lägger fram förslag i riksdagen om försämrad anställningstrygghet eller marknadshyror. Tiden håller på att rinna ut även för Jonas Sjöstedt. Satt under press vägrar Sjöstedt att tala om när han kommer att ta initiativ till en misstroendeomröstning i riksdagen som skulle fälla regeringen. Det går inte att undvika att ställa sig följande fråga: Ska Sjöstedt göra allvar av sitt hot – eller tänker han förhala processen till dess att han avgår som partiledare i månadsskiftet oktober-november? Detta skulle ha den fördelen att ytliga betraktare, i bästa fall, kommer att minnas Sjöstedt för två saker. Han försvarade anställningstryggheten och han släppte inte fram M, KD och SD efter att han fällt Stefan Löfvens regering!

Mindre ytliga betraktare skulle naturligtvis dra den riktiga slutsatsen av ett sådant agerande. Denna består i att Sjöstedt helt enkelt är för feg för att fatta något beslut och därför vräker över ansvaret på sin efterträdare Nooshi Dadgostar och den nyvalda partistyrelsen.

Allt detta under förutsättning att Sjöstedt inte tar initiativ till en misstroendeomröstning före sin avgång. Såväl Sjöstedt som Vänsterpartiet står inför ett sanningens ögonblick.

Avrundning
Dags för strid.
Socialdemokraterna inledde perioden efter valet 2018 genom att regera på en budgetreservation från M och KD. Partiet följde upp detta genom Januariavtalet, som förutom försämringen av anställningstryggheten även inneburit att S tagit över borgerlighetens politik med ofinansierade skattesänkningar som kommer att drabba sjukvård och äldreomsorg i ett läge när det krävs långsiktiga upprustningar av dessa verksamheter.

Arbetarpartiet vill betona att eran för reträtter måste vara slut. Fackföreningarna går in i en avtalsrörelse utan fredsplikt. De kan använda konflikträtten till att försvara anställningstryggheten och kollektivavtalens ställning samtidigt som de tar strid för anständiga löner. Socialdemokraterna måste, parallellt med detta, förbereda sina medlemmar och sidoorganisationer för ett nyval/extraval.

Det enda sättet att försvara arbetsrätt, sjukvård och omsorger är ett nyval där S backas upp av facken som använder sin konflikträtt i den nu pågående avtalsrörelsen. För S måste myglet i riksdagskorridorerna ersättas med en offensiv på arbetsplatser och i bostadsområden. För LO gäller det att förklara att det kan komma att krävas stridsåtgärder i den kommande avtalsrörelsen om arbetsrätten ska stärkas istället för försvagas.

4 kommentarer

Den 2 okt räknades 712 nya fall av coronasmittade – då besöksförbudet infördes hade antalet smittade på en och samma dag inte överskridit 475! Statistiken över döda skrämmer.

Av , , 10 kommentarer 70

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress

Regeringen har hävt besöksförbudet på särskilda boenden inom äldreomsorgen. Detta skedde den 1 oktober. Den 2 oktober rapporterade Folkhälsomyndigheten 712 nya bekräftade fall av coronasmitta i Sverige!

Detta var den största ökningen på en enskild dag sedan den sista juni.

Jämför detta med att då besöksförbudet infördes på särskilda boenden inom äldreomsorgen hade antalet smittfall – på en enda dag i landet Sverige – inte överstigit 475!

Besöksförbudet infördes den 1 april – och fick alltså verka under sex månader.

Tänk efter

* När besöksförbudet nu avskaffats sker detta i ett läge då smittspridningen ökar i stora delar av landet. Och i stora delar av världen,
* Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell säger att det internationella nödläget när det gäller coronapandemin kommer att vara över tidigast om ett år. Men att nödläget är över innebär inte att själva pandemin är över,
* I Region Dalarna har ”smittskyddet” tagit beslut om att behålla besöksförbudet tills vidare. Detta just på grund av den senaste tidens ökning av antalet bekräftade smittfall i Dalarna. ”Vi har Sveriges största smittspridning just nu och vi vill inte få in den på äldreboenden” säger smittskyddsläkaren i Region Dalarna, Anders Lindblom, till SvD.
* En annan kritiker av att besöksförbudet hävs precis i ett skede då det sker en ökning av antalet bekräftade smittfall är den tillförordnade smittskyddsläkaren i Region Stockholm. Även Sveriges kommuner och regioner (SKR) är kritiska till att besöksförbudet hävs just nu och anser att det behövs tydligare riktlinjer för personalen på de särskilda boendena inom äldreomsorgen.
* Någon flockimmunitet har inte uppnåtts – inget vaccin har framställts som myndigheterna har kunnat börja  massdistribuera.

Därför anser jag att avskaffandet av besöksförbudet är oöverlagt och ansvarslöst. Jag anser att besöksförbudet måste återinföras – i en eller annan form. Men genom att först ha avskaffat besöksförbudet har regeringen gjort det svårare att föra en ansvarsfull politik.

– – – – –

 

Det var ett tag sedan jag publicerade statistik från EU:s smittskyddsmyndighet ECDC rörande pandemin.
Tre kommentarer:

a) sedan jag senast publicerade statistik har antalet smittade och avlidna i Sydamerika och USA exploderat,
b) Sverige ligger fortfarande väldigt högt upp i jämförelse med andra länder i Europa. Det är bara i Belgien, Spanien, United Kingdom och Italien som kommer högre upp på denna skammens lista.
(Andorra, San Marino, m fl, räknar jag inte in i statistiken).
c) Sverige ligger fortfarande skrämmande högt i förhållande till länder som Danmark, Finland och Norge.
d) Antalet avlidna i dessa tre länder tillsammans blir lite mer än en femtedel av antalet avlidna i Sverige. I tabellen nedanför, där vi jämför antalet avlidna i förhållande till befolkningens storlek, kan alla se den skrämmande skillnaden.
e) Finland har exempelvis enbart en tiondel av antalet avlidna i jämförelse med Sverige  – sett till storleken på respektive lands  befolkning.

Se nedan den tragiska listan:

  1. Peru: 1018 avlidna per 1 miljon invånare
    2. Belgien: 884 avlidna per 1 miljon invånare
    3. Bolivia:
    715 avlidna per 1 miljon invånare
    4. Brasilien: 706 avlidna per 1 miljon invånare
    5. Ecuador:
    699 avlidna per 1 miljon invånare
    6. Spanien:
    696 avlidna per 1 miljon invånare
    7. Chile:
    695 avlidna per 1 miljon invånare
    8. Mexiko:
    651 avlidna per 1 miljon invånare
    9. USA:
    647 avlidna per 1 miljon invånare
    10. United Kingdom:
    639 avlidna per 1 miljon invånare
    11. Italien:
    598 avlidna per 1 miljon invånare
    12. Panama:
    580 avlidna per 1 miljon invånare
    13. Sverige:
    576 avlidna per 1 miljon invånare

* Tyskland: 116 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark:
115 avlidna per 1 miljon invånare
* Österrike: 96 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 63 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge:
52 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober

Statistiken globalt 9 oktober
* 36 583 084 människor har bekräftats smittade
* 1 062 978 har bekräftats avlidna
* 25 486 188 har tillfrisknat

Källa: Siffrorna för antalet bekräftade smittfall och avlidna kommer från EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober. Siffran för antalet tillfrisknade kommer från Johns Hopkins University 9 oktober.

Sverige totalt
bekräftade smittfall: 98 451
bekräftade avlidna:   5 894

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober

Västerbotten totalt
bekräftade smittfall: 1 108
bekräftade avlidna:       31

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober

 

10 kommentarer

Regeringen spelar rysk roulette med livet hos de äldre genom att ta bort besöksförbudet på särskilda boenden just då smittspridningen åter ökar!

Av , , 8 kommentarer 43

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Ingress
Trots rapporter om ökad spridning av coronaviruset i en rad regioner valde regeringen att ta bort besöksförbudet på ”särskilda boendeformer för äldre” i hela landet från och med den 1 oktober. Detta anser jag vara oöverlagt och ansvarslöst.

När besöksförbudet nu har hävts sker det i ett läge då smittspridningen ökar i stora delar av landet. Den 2 oktober, dagen efter att förbudet hävts, rapporterade Folkhälsomyndigheten 712 nya bekräftade fall av coronasmitta i Sverige!

Detta var den största ökningen på en enskild dag sedan den sista juni.

Då besöksförbudet infördes på särskilda boenden inom äldreomsorgen hade antalet smittfall på en enda dag inte överskridit 475!  Besöksförbudet infördes den 1 april.

Jag tillhör de som anser att hanteringen av besöksförbudet har präglats av dålig tajming – liksom många andra delar av den svenska regeringens hantering av coronakrisen. När besöksförbudet infördes i april skedde detta i ett läge då det redan förekom en omfattande smittspridning på landets särskilda boenden för äldre. I de regioner där smittspridningen på boendena var som värst hade man redan infört lokala besöksförbud då regeringen utfärdade sitt allmänna besöksförbud.

Jag och Arbetarpartiet hade då redan krävt ett lokalt besöksförbud i Umeå, två gånger, bland annat via denna blogg.

 

Del ett
Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har utfärdat riktlinjer för att undvika smittspridning då anhöriga åter kan besöka sina äldre släktingar på boendena. De anhöriga ska bland annat boka tid innan de kommer på besök. Detta för att hålla ned antalet besökare. Besökare ska också undvika att vistas i gemensamma utrymmen samt hålla avstånd till andra boende och personal. Det finns dock en oro bland personalen på vissa äldreboenden att en del av besökarna inte kommer att följa rekommendationerna.

Stephen Stenmark, smittskyddsläkare vid Region Västerbotten, säger i en intervju i Västerbottens-Kuriren att han inte ser någon risk med att häva besöksförbudet på äldreboendena i nuläget – så länge folk följer restriktionerna. Det är just detta som utgör den svaga länken i smittskyddsläkarens resonemang. För samtidigt medger nämnde Stephen Stenmark att den senaste tidens ökning av antalet smittade i Västerbotten just beror på att folk inte har följt rekommendationerna!

 

Del två
Smittskyddsläkare i andra regioner som också sett en ökning av antalet smittade är betydligt mer kritiska än smittskyddsläkaren vid Region Västerbotten. I Region Dalarna har ”smittskyddet” tagit beslut om att behålla besöksförbudet tills vidare. Detta just på grund av den senaste tidens ökning av antalet bekräftade smittfall i Dalarna. ”Vi har Sveriges största smittspridning just nu och vi vill inte få in den på äldreboenden” säger smittskyddsläkaren i Region Dalarna, Anders Lindblom, till SvD.

En annan kritiker av att besöksförbudet hävs precis i ett skede då det sker en ökning av antalet bekräftade smittfall är den tillförordnade smittskyddsläkaren i Region Stockholm. Även Sveriges kommuner och regioner (SKR) är kritiska till att besöksförbudet hävs just nu och anser att det behövs tydligare riktlinjer för personalen på de särskilda boendena inom äldreomsorgen.

 

Avslutning
Som jag sa inledningsvis tillhör jag kritikerna av att besöksförbudet på äldreomsorgens särskilda boenden hävdes den 1 oktober. Ansvariga myndigheter spelade rysk roulette med människoliv i samband med utbrottet av corona i Sverige i början av året. Och förlorade. Detta genom sin senfärdighet. Den 6 maj rapporterade en rad medier att hälften av alla över 70 år som dött i corona i Sverige bodde på äldreboende. Det är verkligen inte ansvarsfullt att spela rysk roulette en andra gång med de som bor på landets särskilda boenden för äldre.

Under de senaste månaderna har det förekommit en rad besked om coronavirusets spridning, bland annat i Sverige. Vi har hört talas om rekordlåga siffror. Vi har också fått höra om en rekordsnabb ökning. Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell säger att det internationella nödläget när det gäller coronapandemin kommer att vara över tidigast om ett år. Men att det internationella nödläget är över innebär inte att coronapandemin är över…

Till sist vill jag redovisa statistik över de länder där flest personer har avlidit till följd av coronapandemin i förhållande till storleken på respektive lands befolkning.

Statistik över antalet smittade, avlidna och tillfrisknade

Det var ett tag sedan jag publicerade statistik från EU:s smittskyddsmyndighet ECDC rörande pandemin. Först några kommentarer.

a) Sedan dess har antalet smittade och avlidna i länderna i Sydamerika exploderat. Även USA har hamnat högt upp på denna tragiska lista.
b) I Europa ligger fortfarande Sverige väldigt högt upp. Det är bara fyra europeiska länder där antalet avlidna sett till befolkningens storlek är fler än i Sverige (Andorra, San Marino, m fl, tas inte med).
c) Sverige ligger fortfarande skrämmande högt i förhållande till länder som Danmark, Finland och Norge. Antalet avlidna i dessa tre länder tillsammans blir lite mer än en femtedel av antalet avlidna i Sverige. I tabellen nedanför, där vi jämför antalet avlidna i förhållande till befolkningens storlek, kan alla se den skrämmande skillnaden. Finland har exempelvis enbart en tiondel av antalet avlidna i jämförelse med Sverige (i förhållande till respektive lands befolkningsstorlek).

Se nedan den tragiska listan:

1. Peru: 1018 avlidna per 1 miljon invånare
2. Belgien: 884 avlidna per 1 miljon invånare
3. Bolivia:
715 avlidna per 1 miljon invånare
4. Brasilien: 706 avlidna per 1 miljon invånare
5. Ecuador:
699 avlidna per 1 miljon invånare
6. Spanien:
696 avlidna per 1 miljon invånare
7. Chile:
695 avlidna per 1 miljon invånare
8. Mexiko: 651 avlidna per 1 miljon invånare
9. USA: 647 avlidna per 1 miljon invånare
10. United Kingdom:
639 avlidna per 1 miljon invånare
11. Italien:
598 avlidna per 1 miljon invånare
12. Panama:
580 avlidna per 1 miljon invånare
13. Sverige:
576 avlidna per 1 miljon invånare

* Tyskland: 116 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark:
115 avlidna per 1 miljon invånare
* Österrike: 96 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 63 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge:
52 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober

Statistiken globalt 9 oktober
* 36 583 084 människor har bekräftats smittade
* 1 062 978 har bekräftats avlidna
* 25 486 188 har tillfrisknat

Källa: Siffrorna för antalet bekräftade smittfall och avlidna kommer från EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober. Siffran för antalet tillfrisknade kommer från Johns Hopkins University 9 oktober.

Sverige totalt
bekräftade smittfall: 98 451
bekräftade avlidna:   5 894

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober

Västerbotten totalt
bekräftade smittfall: 1 108
bekräftade avlidna:       31

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober

8 kommentarer

Ulrika Edman V har inte avgått – hon har kvar alla inkomstbringande poster o fortsätter träffa ”gubbklubben”. Ett råd: Lämna posterna – behåll hedern!

Av , , 4 kommentarer 124

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Ingress:
Kommer Edman att bli en politisk vilde med pengar och poster – eller ta sitt förnuft till fånga? Dagen efter kommunfullmäktige den 28 september avsade sig Ulrika Edman rollen som gruppledare för Vänsterpartiet i Umeå kommunfullmäktige. Hennes skrivna motivering var, bland annat, följande:
”Politiken har blivit en arena där mobbaren och kvinnohataren får verka fritt, vilket har utmattat mig. Umeå kommun styrs av en gubbklubb som har mer gemensamt med varandra än de partier dem säger sig företräda…”.

Jag har själv blivit hotad – även dödshotad – sedan jag tog plats i fullmäktige 1991. Alltför många gånger. Det senaste dödshotet kom i samband med valrörelsen 2018. Det skedde ”öga mot öga” på Rådhustorget. När detta blev känt flög TV4 ned mig till huvudstaden för att jag skulle delta i deras morgonsändning – som ett exempel på vad folkvalda tvingas stå ut med. Jag hade polisanmält förövaren som senare dömdes för olaga hot. Politik handlar idag, precis som alltid, om mobbning och om hat. Jag skriver ”precis som alltid”. De hatkampanjer som riktades mot Olof Palme saknar motsvarighet i modern svensk historia. Statsministern mördades för 34 år sedan. Och för 17 år sedan mördades utrikesminister Anna Lindh. Det är både manliga och kvinnliga folkvalda som hatas. Och hotas. Jag ifrågasätter inte det Ulrika Edman skrev om hat och mobbning.

Men jag ifrågasätter att Edman skulle ha avgått i ordets fulla bemärkelse eftersom hon, en vecka efter avgången, fortfarande sitter kvar på de uppdrag hon fått som gruppledare – och därmed även fortsätter att håva in de pengar som följer med uppdragen!

Innebörden av detta är att Ulrika Edman – helt frivilligt – kommer att fortsätta att träffa just den ”gubbklubb” som styr Umeå – samma gäng som hon även, om än indirekt, pekar ut då hon talar om mobbare och om kvinnohat (se citatet ovan). Edmans ovilja att släppa sina uppdrag gör att de motiv som Edman uppger som skäl till sin avgång klingar väldigt ihåligt. I mina öron. Det jag däremot hör klinga är ljudet av pengar. Mycket pengar!

 

Del ett
Då en avgående gruppledare lämnar över denna roll till sin efterträdare (lämplig – eller olämplig) förutsätts också att den avgående gruppledaren även överlämnar de olika kommunala uppdrag som denne haft till den tillträdande gruppledaren. Då Lennart Holmlund avgick som gruppledare för socialdemokraterna överlämnade han alla viktiga uppdrag till sin efterträdare Hans Lindberg. Och Ulrika Edmans företrädare som gruppledare inom V i Umeå, Tamara Spiric, behöll inte några uppdrag efter att hon hade avgått som gruppledare. Det självklara skälet till detta är att om den avgående gruppledaren behåller sina uppdrag blir det i praktiken mer eller mindre omöjligt för den tillträdande gruppledaren att verkligen ”leda sin grupp” i kommunen.

Detta av två skäl. Ta posten i ”Kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott” (KSnau). Denna position är avgörande. Den ger en avgörande insyn i vad som händer i Umeå kommuns på ett väldigt tidigt stadium. De som sitter i KSnau har ett väldigt försprång i förhållande till representanterna för partier som endast sitter i kommunstyrelsen eller i kommunfullmäktige. Men det finns även ett annat skäl till att det, bokstavligen, är värdefullt att sitta i KSnau. Pengarna! Det är betydligt lättare att, som folkvald politiker, ägna sig åt Umeå kommun på heltid om du får ett årsarvode på strax under 700 000 kr. Som fritidspolitiker sedan 1991 vet jag hur svår gruppledarrollen är då man samtidigt ska sköta ett annat jobb – i mitt fall som ansvarig utgivare samt som redaktör för en liten men växande och mycket krävande tidning.

Strax under 700 000 kr per år. Detta är vad Ulrika Edman idag får för att sitta i KSnau. Och detta inflytelserika uppdrag, samt pengarna, är vad Edman just nu undanhåller både sitt parti och sin efterträdare. Agerandet påminner om ett rättshaveri.

Del två
Lennart Holmlund lämnade sin plats i KSnau (som då hette något annat) till sin efterträdare Hans Lindberg. Plus andra uppdrag. Inget annat handlande hade varit tänkbart. Tamara Spiric lämnade på samma sätt över till Ulrika Edman.

Men Edman, som påstår sig ha avgått, har alltså ännu INTE återlämnat sina uppdrag – i KSnau, i nämnderna, i Umeå kommunföretag (UKF) eller i Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) – till sitt parti. Detta så att partiet sedan kan lämna uppdragen vidare till Edmans efterträdare och till andra medlemmar i partiet eftersom Edman innehaft så många uppdrag.

Edmans agerande innebär tre saker:
a) Genom att inte lämna ifrån sig sina uppdrag agerar Edman som om hon fortfarande var gruppledare – genom att utestänga sin (lämpliga eller olämpliga) efterträdare från den information som gör det så mycket lättare att vara gruppledare,
b) Genom att behålla sina uppdrag fortsätter Edman, precis som förut, att träffa den ”gubbklubb som har mer gemensamt med varandra än de partier dem säger sig företräda”.
c) Genom sitt agerande fortsätter Edman att erhålla ett årsarvode på nästan 700 000 kr – enbart från KSnau – plus inkomster från en rad andra uppdrag.

Nedan finns en sammanställning över Ulrika Edmans förtroendeuppdrag.

Återigen: För en avgående gruppledare borde det vara en absolut självklarhet att återlämna alla sina uppdrag till det parti som utsett henne. Partiet ska sedan fritt kunna fördela uppdragen vidare – både till Edmans efterträdare som gruppledare och till andra partimedlemmar (även till Edman om hon fortfarande har något förtroende kvar inom V). Den väldiga ansamling av uppdrag som Edman samlat på sig framstår nämligen som omöjlig att sköta – på ett bra sätt – för en enda person.

 

Del tre
Här är sammanställningen över Edmans uppdrag.

Umeå kommun och dess bolag
– KSnau (kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott), årsarvode 697 120 kr
– För- och grundskolenämnden, ordinarie ledamot
– Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, ordinarie ledamot
– Kommunstyrelsen, ordinarie ledamot
– Kommunfullmäktige, ordinarie ledamot
– Valutskottet, ordinarie ledamot
– Krisledningsnämnden, ordinarie ledamot
– Umeå Folkets Hus-förening, ordinarie ledamot

Edman är dessutom ersättare i följande instanser:
– PLU (kommunstyrelsens planeringsutskott)
– Umeå Kommunföretag (UKF)

SKR (Sveriges Kommuner och Regioner),
– Beredning för socialpolitik och individomsorg, vice ordf, X kronor
-Huvudmannagruppen, ledamot, Y kronor

I fjol låg Edmans fastställda förvärvsinkomst på 721 196 kronor

Kommentarer:
*Ulrika Edman får ersättning från olika arbetsgivare. Det handlar om minst Umeå kommun och samt SKR. I SKR har Edman ett politiskt uppdrag som är årsarvoderat och ett annat uppdrag som ger mötesarvoden. Dessa ska läggas ovanpå hennes inkomster som politiker i Umeå kommun,

*Det är svårt att se några andra än rent ekonomiska motiv för en enda person att samla på sig alla dessa uppdrag. Inte om personen har ambitionen att verkligen ta sig tid för varje uppdrag. I rättvisans namn ska sägas att Edman definitivt inte är ensam om att samla på sig uppdrag av ekonomiska skäl. Men hon är, som jag visat, mycket ensam om att inte lämna ifrån sig uppdragen då hon lämnar rollen som gruppledare.

*Vänsterpartiet har en ”partiskatt”. Troligen är Edman en av få politiker inom V – med uppdrag inom Umeå kommun – som når upp till den inkomstnivå där ”partiskatt” ska betalas. Systemet med partiskatt går till så att en folkvald som har höga inkomster från sina fasta årsarvoden avstår en del av dessa inkomster till sitt parti. Detta ligger helt i linje med den syn som vi har inom Arbetarpartiet – fast vi är ännu ”strängare” med våra folkvalda än vad V är. Men i mina ögon är ”partiskatten” ett positivt inslag i det V jag ofta haft anledning att vara kritisk till när det gäller exempelvis hedersförtryck och religiös extremism.
Men nu uppstår frågan hur Vänsterpartiet ska behandla Ulrika Edman som – likt en s.k. politisk vilde – helt enkelt behåller de politiska uppdrag som rätteligen ska återlämnas till partiet när hon avsagt sig rollen som gruppledare.

*Att inte återlämna uppdragen innebär ett mycket större brott mot den interna partidiciplinen än att strunta i att betala ”partiskatt”. Edmans agerande måste skapa en väldigt dålig stämning inom V inför utarbetandet av partiets eget budgetalternativ för nästa år (2021). Beslut om nästa års budget ska tas den 26 okt och budgetalternativen bör vara inne i god tid före. Edmans självsvåldiga agerande kunde nästan inte komma vid en sämre tidpunkt för V.

 

Del fyra
Varför har Edman agerat på detta närmast fientliga sätt gentemot sitt eget parti?
Efter att ha läst Petter Bergners artikel i VK i går (5 okt, sid två) tror jag att det kan finnas två möjliga förklaringar:
a) Ulrika Edman accepterar inte att medlemmarna ska ha sista ordet när det gäller den politik – och det uppträdande – som Vänsterpartiet ska stå för i Umeå kommunfullmäktige. Edman har helt enkelt svårt att acceptera att medlemmarna ska ha kontroll över fullmäktigegruppens politik och uppträdande. Det hör till saken att Vänsterpartiet idag är ett mycket mer isolerat parti än vad det var för tio år sedan – vilket bland annat Edman bär ett stort ansvar för.
b) Men varför agerar Ulrika Edman lika självsvåldigt som en politisk vilde – och behåller än så länge de uppdrag som genast borde ha återlämnats till partiet då hon avgick som gruppledare? Svaret är troligen pengar. Det är möjligt att Edman har jämfört sina inkomster – som verkligen inte är dåliga – med de ännu mer generösa inkomster som kommunalråd och heltidsarvoderade politiker har i vissa andra partier i denna kommun. Där handlar det ibland om inkomster i intervallet 1 miljon – 1,5 miljoner! Och då kan Edman ha uppfattat sig själv som ”lågavlönad”. Allt beror ju på vem du väljer att jämför dig med. En undersköterska eller det kommunalråd som får långt, långt över miljonen får sina uppdrag?

 

Avrundning
Edman har kommit till ett vägskäl. Antingen måste hon ta steget fullt ut och bryta med Vänsterpartiet och ta med sig, eller återlämna, sina uppdrag och pengar? Eller så måste Edman acceptera sitt partis interna regler (inklusive ”partiskatten”) och lämna ifrån sig sina uppdrag och pengar. Om hon inte gör detta saboterar Edman alltså både för sin efterträdare och för hela V i Umeå. Speciellt nu inför budgetarbetet.

Vilket val som Edman kommer att göra är osagt.

Hon har tagit ut svängarna tidigare. Andreas Lundgren, S, har anklagat Edman för att under ett års tid ha utsatt honom och hans familj för kränkande handlingar (Folkbladet 26/3-18). Hon lade sig också, helt ogenerat, i den då pågående interna striden i MP genom att aktivt stödja en av de stridande grupperingar bland annat via inlägg på MP-Umeås egen facebook-sida.

Det är svårt att veta hur många som är inblandade i den interna strid som nu utkämpas inom V. Däremot fäster Edmans agerande, och de motsättningar som beskrivs av Petter Bergner i VK, under alla förhållanden uppmärksamheten på två saker:
-en fullmäktigegrupp får aldrig försöka göra sig oberoende av medlemmarnas politiska kontroll underifrån,
-faran i att drivkraften för folkvalda blir så beroende av höga arvoden att de tappar sin personliga och politiska kompass.

Kanske böjer sig Edman om exempelvis Jonas Sjöstedt och den centrala partistyrelsen sätter en hårdare press på henne. Kanske tar hon steget fullt ut och blir en s.k. politisk vilde – med eller utan poster och pengar? En sak är dock säker: i skrivande stund har Ulrika Edman avgått som gruppledare – utan att avgå från de uppdrag som hon har fått på grund av att hon, en gång, utsågs till gruppledare! Dagens absurda situation kan inte vara hur länge som helst.

Mitt råd till Edman är följande – lämna poster och pengar.
Försök återupprätta hedern.

 

 

4 kommentarer

V:s nye gruppledare borde avgå – efter att ha bett om ursäkt. Skölds pubertalt vulgära väggprydnad är ett arbetsmiljöproblem för kvinnor o män

Av , , 8 kommentarer 111

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Ingress
Jag har inget som helst intresse av vad olika människor, kvinnor eller män, har på väggarna i sina egna bostäder. Det är en privatsak. Men när coronapandemin leder till att det politiska arbetet till stor del sköts genom videomöten, där flera av deltagarna sitter hemma, innebär det att mötesdeltagarna bland annat tar med sig sina väggprydnader till mötet.

Och då blir dekorationerna i den enes hem den andres arbetsmijö! Deltagarnas goda eller dåliga smak kommer alltså att utgöra arbetsmiljön för övriga mötesdeltagare.

 

Del ett
Vänsterpartiets nye gruppledare i Umeå kommunfullmäktige heter Bore Sköld. Under höstens politiska arbete har Bore Sköld deltagit i flera möten som hållits via videolänk. Vissa av de personer som har deltagit i dessa videomöten har befunnit sig hemma i sin lägenhet. Till dessa hör just Vänsterpartiets nye gruppledare Bore Sköld.

På dessa videomöten har också kvinnliga tjänstemän och kvinnliga politiker deltagit. Men även män som varit vuxna nog att tänka på arbetsmiljön. Jag har, från flera olika håll, hört talas om Bore Skölds likgiltighet för att den osmakliga arbetsmiljö som han har skapar för andra. Reaktionerna kommer alltså från flera håll. Detta är skälet till att jag publicerar bilderna nedan.

Mitt motiv till detta blogginlägg är arbetsmiljön:
-för kommunens kvinnliga tjänstemän;
-för kommunens kvinnliga politiker.
-för männens arbetsmiljö.
Detta är nödvändigt eftersom Vänsterpartiets nye gruppledare inte själv är vuxen nog att förstå det ytterst olämpliga i att göra dekorationerna i sitt eget hem till sina medmänniskors arbetsmiljö.

 

Del två
Mina läsare bör titta på den pubertala och vulgära väggbonad som unge herr Sköld haft på väggen, bakom sig, i samband med de videomöten han deltagit i. Vid flera tillfällen alltså unge herr Sköld , då han kommit i bild, påtvingat övriga mötesdeltagare texten på sin väggbonad. Texten på väggbonaden går nämligen inte att undvika.

 

När jag började blogga trodde jag aldrig att jag skulle bli tvingad att använda följande ord. Men eftersom jag anser att Bore Sköld både ska avgå, omedelbart, och be om ursäkt känner jag mig tvingad att skriva ut vad som står på Skölds väggbonad. Det står alltså följande:

”En stor kuk är
en klen tröst i
ett fattigt hem”

För att ingen ska tro att bilden hör hemma någon annanstans publicerar jag först en tydligare version av väggbonaden (se ovan) och en mindre tydlig version där även Bore Sköld syns i bild (se nedan).

 

 

Del tre
Vänsterpartiet har under lång tid, speciellt sedan valet av Gudrun Schyman som partiledare 1993, på ett mycket starkt sätt betonat sin feministiska karaktär. Jag vet inte vad Vänsterpartiet menar då de kallar sig för ett feministiskt parti. För mig handlar detta om arbetsmiljön både för tjänstemän och folkvalda – både för kvinnor och för män. För mig handlar det också om vanlig anständighet när det gäller hänsynstagandet till andra människor. Alla har ett ansvar när det gäller att ta hänsyn till andra människor och deras arbetsmiljö. Men en person som är folkvald och som framträder offentligt – speciellt ledare för partier som finns representerade i kommuner, regioner och riksdag – har ett större ansvar när det gäller arbetsmiljön för exempelvis kvinnliga tjänstemän i den kommun den folkvalde är satt att leda.

Avslutning
Vänsterpartiets nye gruppledare Bore Sköld är uppenbarligen inte vuxen uppdraget som gruppledare. Det är därför jag anser att Sköld omedelbart borde avgå, efter att ha bett om ursäkt till de kvinnor och män som han förstört arbetsmiljön för, och lämna plats för någon som har en förståelse för arbetsmiljöfrågor. Till någon som inte, genom sitt eget beteende, förstör arbetsmiljön för andra.

Även för andra i sitt eget parti.

Bore Sköld är nämligen inte den ende gruppledaren i Vänsterpartiet som har utgjort ett arbetsmiljöproblem för kvinnliga tjänstemän inom Umeå kommun.

8 kommentarer

Las-förhandlingarna har spruckit. Enligt januariavtalet ska nu Las-utredningens förslag genomföras. Ska S åter svika löntagarna – eller C?

Av , , 4 kommentarer 82

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Ingress
Las-förhandlingarna har spruckit. Detta innebär ett ”sanningens ögonblick” för Socialdemokraterna. Ska de åter svika löntagarna, på samma sätt som de gjorde i den nyss framlagda budgetpropositionen där de lånade pengar till skattesänkningar på uppåt 30 miljarder och sedan kallade detta för ”sossepolitik när den är som bäst”? Eller ska S, helt plötsligt, underkänna Las-utredningen och därmed svika sin uppgörelse med Centern och Liberalerna från januari ifjol?

Ett ”sanningens ögonblick” stundar även för förhandlingsfederationerna LO och PTK. Vad ska dessa göra ifall Stefan Löfven håller sitt löfte till Centern och Liberalerna – och genomför Las-utredningens förslag? Ska de också svika sina medlemmar – arbetare och tjänstemän – genom att beklagande acceptera en stor maktförskjutning på arbetsmarknaden via lagstiftning? En maktförskjutning som inte bara innebär direkta försämringar när det gäller arbetstryggheten för nästan tre miljoner löntagare i de olika fackföreningarna utan också innebär att fackföreningar och arbetsgivare, som hittills fått sköta sig själva med jämförelsevis lite inblandning från staten, nu tappar det oberoende som många spårar tillbaka till Saltsjöbadsavtalet 1938. Eller ska LO och PTK använda sin konflikträtt i de stundande avtalsförhandlingarna för att bekämpa de försämringar som Las-utredningen skulle innebära.

 

Del ett
Några exempel på de försämringar som föreslås i Las-utredningen:

Grund för uppsägning

* Om en tvist uppstår rörande ifall en anställning ska upphöra, eller inte, ska huvudregeln i fortsättningen vara att den anställde inte får behålla sin anställning och därför inte heller sin lön under den tid som tvisten pågår.
Idag är förhållandet det motsatta! Huvudregeln är alltså att en löntagare som tar strid mot en uppsägning får behålla sin anställning och sin lön till dess att en domstol har avgjort om uppsägningen var riktig eller inte.
Skulle det nya förslaget bli verklighet kommer det alltså att bli mycket kostsamt för en löntagare att ta strid mot en verkställd uppsägning – om löntagaren anser denna vara felaktiv. Går förslaget igenom kommer det med stor sannolikhet att leda till att arbetsgivarna genomför fler tvivelaktiga uppsägningar. De vet att anställda, utan lön och anställning, tvingas söka ett nytt jobb snarast för att kunna betala mat och hyra.

* I företag med mindre än 15 anställda ska uppsägningar inte längre kunna ogiltigförklaras om de sker med någon av de två motiveringarna ovan – ”arbetsbrist” eller ”personliga skäl”. Detta innebär att en löntagare som arbetar på ett företag med färre än 15 anställda inte kan få tillbaka sin anställning! Detta även om en domstol, senare, skulle finna att uppsägningen skedde på ett otillåtet sätt (enligt Las)! Det enda som krävs är att arbetsgivaren betala ett fast skadestånd motsvarande åtta månadslöner till den anställde. Företag som klarar det ekonomiskt får det alltså enkelt att köpa sig fria.

Dessutom: förutsättningen för att den anställde ska få några pengar, överhuvudtaget, är att löntagaren orkar driva tvisten i en domstol. Utan möjligheten att få tillbaka sin anställning kommer, naturligtvis, många arbetare och tjänstemän att uppfatta det som lättare att bita i det sura äpplet och försöka hitta ett nytt jobb istället för att driva en ofta både upprivande och långdragen tvist med sin tidigare arbetsgivare. Tilläggas bör att uppsägningar som strider mot andra lagar, exempelvis ”lagen om facklig förtroendemans” ställning eller ”diskrimineringslagen”, ska kunna ogiltigförklaras även i framtiden.

Undantag från turordningsreglerna

* Antalet undantag från turordningsreglerna vid uppsägning föreslås utökas. När en arbetsgivare säger upp anställda p g a arbetsbrist gäller principen ”sist in, först ut”. Den som har varit anställd kortast tid får alltså gå först. Arbetsgivare med högst tio anställda får dock redan idag undanta två personer ”av särskild betydelse” från turordningsreglerna. Las-utredningen föreslår att antalet undantag ska utökas från två till fem. Dessa regler ska gälla för alla företag – oavsett storlek.

 

Del två
Tillsammans innebär dessa förändringar av Las (lagen om anställningsskydd) en kraftig förskjutning av styrkeförhållandena på arbetsmarknadentill arbetsgivarnas fördel. Begreppet ”saklig grund” blir kvar. Förra hösten var förslaget från både LO, PTK och arbetsgivare att detta begrepp skulle avskaffas. Men på grund av protester från fackföreningarna – Byggnads, Kommunal, Seko, Fastighets, Målarna och Pappers samt Lärarnas Riksförbund – tvingades pamparna inom LO och PTK samt arbetsgivarna att behålla begreppet ”saklig grund” vid uppsägning. Men det skydd som begreppet ”saklig grund” tidigare utgjort urholkas kraftigt genom att möjligheten att inleda en tvist om en uppsägning som anses felaktig kraftigt försvagas då huvudregeln nu blir att löntagaren förlorar anställning och lön.

 

Del tre
Som plåster på såren föreslår utredningen hårdare krav på arbetsgivarna när det gäller att erbjuda sina anställda kompetensutveckling samt att visstidsanställningar ska övergå i tillsvidareanställningar redan efter nio månader (istället för efter tolv månader som idag). Kompetensutveckling på jobbet är givetvis viktigt. Även möjligheten för visstidsanställda att snabbare få en tillsvidareanställning är viktig.

Men, den andra sidan av myntet är att ”allmän visstidsanställning” aldrig borde ha införts (av alliansregeringen). Och denna anställningsform borde ha avskaffats av Stefan Löfvens regering. Det är fackförbundet Kommunals mål att just avskaffa anställningsformen ”allmän visstidsanställning”.

 

Del fyra
Kommer Jonas Sjöstedt och V att fälla regeringen? Svaret på den frågan är Nej. För att fälla regeringen måste Sjöstedt och V få med sig 175 av riksdagens ledamöter. Och moderatledaren Ulf Kristersson säger, åtminstone för närvarande, nej till att rikta ett misstroendevotum mot Stefan Löfven.
Detta betyder att även om V skulle få med sig KD och SD samt även C och L på att försöka fälla regeringen genom ett misstroendevotum räcker inte detta. Dessa partier får endast ihop 163 av de nödvändiga rösterna. Detta vet naturligtvis C och L. Därför är det inte alls säkert att dessa vill framstå såsom vandrande i Sjöstedts och V:s ledband mot ett säkert voteringsnederlag.

Det vet även Jonas Sjöstedt. Men han vill avsluta med en radikal image.

Däremot borde Socialdemokraterna fällas ifall de, återigen, sviker löntagarna!

 

4 kommentarer