Las-förhandlingarna har spruckit. Enligt januariavtalet ska nu Las-utredningens förslag genomföras. Ska S åter svika löntagarna – eller C?

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Las-förhandlingarna har spruckit. Detta innebär ett ”sanningens ögonblick” för Socialdemokraterna. Ska de åter svika löntagarna, på samma sätt som de gjorde i den nyss framlagda budgetpropositionen där de lånade pengar till skattesänkningar på uppåt 30 miljarder och sedan kallade detta för ”sossepolitik när den är som bäst”? Eller ska S, helt plötsligt, underkänna Las-utredningen och därmed svika sin uppgörelse med Centern och Liberalerna från januari ifjol?

Ett ”sanningens ögonblick” stundar även för förhandlingsfederationerna LO och PTK. Vad ska dessa göra ifall Stefan Löfven håller sitt löfte till Centern och Liberalerna – och genomför Las-utredningens förslag? Ska de också svika sina medlemmar – arbetare och tjänstemän – genom att beklagande acceptera en stor maktförskjutning på arbetsmarknaden via lagstiftning? En maktförskjutning som inte bara innebär direkta försämringar när det gäller arbetstryggheten för nästan tre miljoner löntagare i de olika fackföreningarna utan också innebär att fackföreningar och arbetsgivare, som hittills fått sköta sig själva med jämförelsevis lite inblandning från staten, nu tappar det oberoende som många spårar tillbaka till Saltsjöbadsavtalet 1938. Eller ska LO och PTK använda sin konflikträtt i de stundande avtalsförhandlingarna för att bekämpa de försämringar som Las-utredningen skulle innebära.

Del ett
Några exempel på de försämringar som föreslås i Las-utredningen:

Grund för uppsägning

* Om en tvist uppstår rörande ifall en anställning ska upphöra, eller inte, ska huvudregeln i fortsättningen vara att den anställde inte får behålla sin anställning och därför inte heller sin lön under den tid som tvisten pågår.
Idag är förhållandet det motsatta! Huvudregeln är alltså att en löntagare som tar strid mot en uppsägning får behålla sin anställning och sin lön till dess att en domstol har avgjort om uppsägningen var riktig eller inte.
Skulle det nya förslaget bli verklighet kommer det alltså att bli mycket kostsamt för en löntagare att ta strid mot en verkställd uppsägning – om löntagaren anser denna vara felaktiv. Går förslaget igenom kommer det med stor sannolikhet att leda till att arbetsgivarna genomför fler tvivelaktiga uppsägningar. De vet att anställda, utan lön och anställning, tvingas söka ett nytt jobb snarast för att kunna betala mat och hyra.

* I företag med mindre än 15 anställda ska uppsägningar inte längre kunna ogiltigförklaras om de sker med någon av de två motiveringarna ovan – ”arbetsbrist” eller ”personliga skäl”. Detta innebär att en löntagare som arbetar på ett företag med färre än 15 anställda inte kan få tillbaka sin anställning! Detta även om en domstol, senare, skulle finna att uppsägningen skedde på ett otillåtet sätt (enligt Las)! Det enda som krävs är att arbetsgivaren betala ett fast skadestånd motsvarande åtta månadslöner till den anställde. Företag som klarar det ekonomiskt får det alltså enkelt att köpa sig fria.

Dessutom: förutsättningen för att den anställde ska få några pengar, överhuvudtaget, är att löntagaren orkar driva tvisten i en domstol. Utan möjligheten att få tillbaka sin anställning kommer, naturligtvis, många arbetare och tjänstemän att uppfatta det som lättare att bita i det sura äpplet och försöka hitta ett nytt jobb istället för att driva en ofta både upprivande och långdragen tvist med sin tidigare arbetsgivare. Tilläggas bör att uppsägningar som strider mot andra lagar, exempelvis ”lagen om facklig förtroendemans” ställning eller ”diskrimineringslagen”, ska kunna ogiltigförklaras även i framtiden.

Undantag från turordningsreglerna

* Antalet undantag från turordningsreglerna vid uppsägning föreslås utökas. När en arbetsgivare säger upp anställda p g a arbetsbrist gäller principen ”sist in, först ut”. Den som har varit anställd kortast tid får alltså gå först. Arbetsgivare med högst tio anställda får dock redan idag undanta två personer ”av särskild betydelse” från turordningsreglerna. Las-utredningen föreslår att antalet undantag ska utökas från två till fem. Dessa regler ska gälla för alla företag – oavsett storlek.

Del två
Tillsammans innebär dessa förändringar av Las (lagen om anställningsskydd) en kraftig förskjutning av styrkeförhållandena på arbetsmarknaden – till arbetsgivarnas fördel. Begreppet ”saklig grund” blir kvar. Förra hösten var förslaget från både LO, PTK och arbetsgivare att detta begrepp skulle avskaffas. Men på grund av protester från fackföreningarna – Byggnads, Kommunal, Seko, Fastighets, Målarna och Pappers samt Lärarnas Riksförbund – tvingades pamparna inom LO och PTK samt arbetsgivarna att behålla begreppet ”saklig grund” vid uppsägning. Men det skydd som begreppet ”saklig grund” tidigare utgjort urholkas kraftigt genom att möjligheten att inleda en tvist om en uppsägning som anses felaktig kraftigt försvagas då huvudregeln nu blir att löntagaren förlorar anställning och lön.

Del tre
Som plåster på såren föreslår utredningen hårdare krav på arbetsgivarna när det gäller att erbjuda sina anställda kompetensutveckling samt att visstidsanställningar ska övergå i tillsvidareanställningar redan efter nio månader (istället för efter tolv månader som idag). Kompetensutveckling på jobbet är givetvis viktigt. Även möjligheten för visstidsanställda att snabbare få en tillsvidareanställning är viktig.

Men, den andra sidan av myntet är att ”allmän visstidsanställning” aldrig borde ha införts (av alliansregeringen). Och denna anställningsform borde ha avskaffats av Stefan Löfvens regering. Det är fackförbundet Kommunals mål att just avskaffa anställningsformen ”allmän visstidsanställning”.

Del fyra
Kommer Jonas Sjöstedt och V att fälla regeringen? Svaret på den frågan är Nej. För att fälla regeringen måste Sjöstedt och V få med sig 175 av riksdagens ledamöter. Och moderatledaren Ulf Kristersson säger, åtminstone för närvarande, nej till att rikta ett misstroendevotum mot Stefan Löfven.
Detta betyder att även om V skulle få med sig KD och SD samt även C och L på att försöka fälla regeringen genom ett misstroendevotum räcker inte detta. Dessa partier får endast ihop 163 av de nödvändiga rösterna. Detta vet naturligtvis C och L. Därför är det inte alls säkert att dessa vill framstå såsom vandrande i Sjöstedts och V:s ledband mot ett säkert voteringsnederlag.

Det vet även Jonas Sjöstedt. Men han vill avsluta med en radikal image.

Däremot borde Socialdemokraterna fällas ifall de, återigen, sviker löntagarna!