Ulrika Edman V har inte avgått – hon har kvar alla inkomstbringande poster o fortsätter träffa ”gubbklubben”. Ett råd: Lämna posterna – behåll hedern!

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Ingress:
Kommer Edman att bli en politisk vilde med pengar och poster – eller ta sitt förnuft till fånga? Dagen efter kommunfullmäktige den 28 september avsade sig Ulrika Edman rollen som gruppledare för Vänsterpartiet i Umeå kommunfullmäktige. Hennes skrivna motivering var, bland annat, följande:
”Politiken har blivit en arena där mobbaren och kvinnohataren får verka fritt, vilket har utmattat mig. Umeå kommun styrs av en gubbklubb som har mer gemensamt med varandra än de partier dem säger sig företräda…”.

Jag har själv blivit hotad – även dödshotad – sedan jag tog plats i fullmäktige 1991. Alltför många gånger. Det senaste dödshotet kom i samband med valrörelsen 2018. Det skedde ”öga mot öga” på Rådhustorget. När detta blev känt flög TV4 ned mig till huvudstaden för att jag skulle delta i deras morgonsändning – som ett exempel på vad folkvalda tvingas stå ut med. Jag hade polisanmält förövaren som senare dömdes för olaga hot. Politik handlar idag, precis som alltid, om mobbning och om hat. Jag skriver ”precis som alltid”. De hatkampanjer som riktades mot Olof Palme saknar motsvarighet i modern svensk historia. Statsministern mördades för 34 år sedan. Och för 17 år sedan mördades utrikesminister Anna Lindh. Det är både manliga och kvinnliga folkvalda som hatas. Och hotas. Jag ifrågasätter inte det Ulrika Edman skrev om hat och mobbning.

Men jag ifrågasätter att Edman skulle ha avgått i ordets fulla bemärkelse eftersom hon, en vecka efter avgången, fortfarande sitter kvar på de uppdrag hon fått som gruppledare – och därmed även fortsätter att håva in de pengar som följer med uppdragen!

Innebörden av detta är att Ulrika Edman – helt frivilligt – kommer att fortsätta att träffa just den ”gubbklubb” som styr Umeå – samma gäng som hon även, om än indirekt, pekar ut då hon talar om mobbare och om kvinnohat (se citatet ovan). Edmans ovilja att släppa sina uppdrag gör att de motiv som Edman uppger som skäl till sin avgång klingar väldigt ihåligt. I mina öron. Det jag däremot hör klinga är ljudet av pengar. Mycket pengar!

 

Del ett
Då en avgående gruppledare lämnar över denna roll till sin efterträdare (lämplig – eller olämplig) förutsätts också att den avgående gruppledaren även överlämnar de olika kommunala uppdrag som denne haft till den tillträdande gruppledaren. Då Lennart Holmlund avgick som gruppledare för socialdemokraterna överlämnade han alla viktiga uppdrag till sin efterträdare Hans Lindberg. Och Ulrika Edmans företrädare som gruppledare inom V i Umeå, Tamara Spiric, behöll inte några uppdrag efter att hon hade avgått som gruppledare. Det självklara skälet till detta är att om den avgående gruppledaren behåller sina uppdrag blir det i praktiken mer eller mindre omöjligt för den tillträdande gruppledaren att verkligen ”leda sin grupp” i kommunen.

Detta av två skäl. Ta posten i ”Kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott” (KSnau). Denna position är avgörande. Den ger en avgörande insyn i vad som händer i Umeå kommuns på ett väldigt tidigt stadium. De som sitter i KSnau har ett väldigt försprång i förhållande till representanterna för partier som endast sitter i kommunstyrelsen eller i kommunfullmäktige. Men det finns även ett annat skäl till att det, bokstavligen, är värdefullt att sitta i KSnau. Pengarna! Det är betydligt lättare att, som folkvald politiker, ägna sig åt Umeå kommun på heltid om du får ett årsarvode på strax under 700 000 kr. Som fritidspolitiker sedan 1991 vet jag hur svår gruppledarrollen är då man samtidigt ska sköta ett annat jobb – i mitt fall som ansvarig utgivare samt som redaktör för en liten men växande och mycket krävande tidning.

Strax under 700 000 kr per år. Detta är vad Ulrika Edman idag får för att sitta i KSnau. Och detta inflytelserika uppdrag, samt pengarna, är vad Edman just nu undanhåller både sitt parti och sin efterträdare. Agerandet påminner om ett rättshaveri.

Del två
Lennart Holmlund lämnade sin plats i KSnau (som då hette något annat) till sin efterträdare Hans Lindberg. Plus andra uppdrag. Inget annat handlande hade varit tänkbart. Tamara Spiric lämnade på samma sätt över till Ulrika Edman.

Men Edman, som påstår sig ha avgått, har alltså ännu INTE återlämnat sina uppdrag – i KSnau, i nämnderna, i Umeå kommunföretag (UKF) eller i Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) – till sitt parti. Detta så att partiet sedan kan lämna uppdragen vidare till Edmans efterträdare och till andra medlemmar i partiet eftersom Edman innehaft så många uppdrag.

Edmans agerande innebär tre saker:
a) Genom att inte lämna ifrån sig sina uppdrag agerar Edman som om hon fortfarande var gruppledare – genom att utestänga sin (lämpliga eller olämpliga) efterträdare från den information som gör det så mycket lättare att vara gruppledare,
b) Genom att behålla sina uppdrag fortsätter Edman, precis som förut, att träffa den ”gubbklubb som har mer gemensamt med varandra än de partier dem säger sig företräda”.
c) Genom sitt agerande fortsätter Edman att erhålla ett årsarvode på nästan 700 000 kr – enbart från KSnau – plus inkomster från en rad andra uppdrag.

Nedan finns en sammanställning över Ulrika Edmans förtroendeuppdrag.

Återigen: För en avgående gruppledare borde det vara en absolut självklarhet att återlämna alla sina uppdrag till det parti som utsett henne. Partiet ska sedan fritt kunna fördela uppdragen vidare – både till Edmans efterträdare som gruppledare och till andra partimedlemmar (även till Edman om hon fortfarande har något förtroende kvar inom V). Den väldiga ansamling av uppdrag som Edman samlat på sig framstår nämligen som omöjlig att sköta – på ett bra sätt – för en enda person.

 

Del tre
Här är sammanställningen över Edmans uppdrag.

Umeå kommun och dess bolag
– KSnau (kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott), årsarvode 697 120 kr
– För- och grundskolenämnden, ordinarie ledamot
– Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, ordinarie ledamot
– Kommunstyrelsen, ordinarie ledamot
– Kommunfullmäktige, ordinarie ledamot
– Valutskottet, ordinarie ledamot
– Krisledningsnämnden, ordinarie ledamot
– Umeå Folkets Hus-förening, ordinarie ledamot

Edman är dessutom ersättare i följande instanser:
– PLU (kommunstyrelsens planeringsutskott)
– Umeå Kommunföretag (UKF)

SKR (Sveriges Kommuner och Regioner),
– Beredning för socialpolitik och individomsorg, vice ordf, X kronor
-Huvudmannagruppen, ledamot, Y kronor

I fjol låg Edmans fastställda förvärvsinkomst på 721 196 kronor

Kommentarer:
*Ulrika Edman får ersättning från olika arbetsgivare. Det handlar om minst Umeå kommun och samt SKR. I SKR har Edman ett politiskt uppdrag som är årsarvoderat och ett annat uppdrag som ger mötesarvoden. Dessa ska läggas ovanpå hennes inkomster som politiker i Umeå kommun,

*Det är svårt att se några andra än rent ekonomiska motiv för en enda person att samla på sig alla dessa uppdrag. Inte om personen har ambitionen att verkligen ta sig tid för varje uppdrag. I rättvisans namn ska sägas att Edman definitivt inte är ensam om att samla på sig uppdrag av ekonomiska skäl. Men hon är, som jag visat, mycket ensam om att inte lämna ifrån sig uppdragen då hon lämnar rollen som gruppledare.

*Vänsterpartiet har en ”partiskatt”. Troligen är Edman en av få politiker inom V – med uppdrag inom Umeå kommun – som når upp till den inkomstnivå där ”partiskatt” ska betalas. Systemet med partiskatt går till så att en folkvald som har höga inkomster från sina fasta årsarvoden avstår en del av dessa inkomster till sitt parti. Detta ligger helt i linje med den syn som vi har inom Arbetarpartiet – fast vi är ännu ”strängare” med våra folkvalda än vad V är. Men i mina ögon är ”partiskatten” ett positivt inslag i det V jag ofta haft anledning att vara kritisk till när det gäller exempelvis hedersförtryck och religiös extremism.
Men nu uppstår frågan hur Vänsterpartiet ska behandla Ulrika Edman som – likt en s.k. politisk vilde – helt enkelt behåller de politiska uppdrag som rätteligen ska återlämnas till partiet när hon avsagt sig rollen som gruppledare.

*Att inte återlämna uppdragen innebär ett mycket större brott mot den interna partidiciplinen än att strunta i att betala ”partiskatt”. Edmans agerande måste skapa en väldigt dålig stämning inom V inför utarbetandet av partiets eget budgetalternativ för nästa år (2021). Beslut om nästa års budget ska tas den 26 okt och budgetalternativen bör vara inne i god tid före. Edmans självsvåldiga agerande kunde nästan inte komma vid en sämre tidpunkt för V.

 

Del fyra
Varför har Edman agerat på detta närmast fientliga sätt gentemot sitt eget parti? Efter att ha läst Petter Bergners artikel i VK i går (5 okt, sid två) tror jag att det kan finnas två möjliga förklaringar:
a) Ulrika Edman accepterar inte att medlemmarna ska ha sista ordet när det gäller den politik – och det uppträdande – som Vänsterpartiet ska stå för i Umeå kommunfullmäktige. Edman har helt enkelt svårt att acceptera att medlemmarna ska ha kontroll över fullmäktigegruppens politik och uppträdande. Det hör till saken att Vänsterpartiet idag är ett mycket mer isolerat parti än vad det var för tio år sedan – vilket bland annat Edman bär ett stort ansvar för.
b) Men varför agerar Ulrika Edman lika självsvåldigt som en politisk vilde – och behåller än så länge de uppdrag som genast borde ha återlämnats till partiet då hon avgick som gruppledare? Svaret är troligen pengar. Det är möjligt att Edman har jämfört sina inkomster – som verkligen inte är dåliga – med de ännu mer generösa inkomster som kommunalråd och heltidsarvoderade politiker har i vissa andra partier i denna kommun. Där handlar det ibland om inkomster i intervallet 1 miljon – 1,5 miljoner! Och då kan Edman ha uppfattat sig själv som ”lågavlönad”. Allt beror ju på vem du väljer att jämför dig med. En undersköterska eller det kommunalråd som får långt, långt över miljonen får sina uppdrag?

 

Avrundning
Edman har kommit till ett vägskäl. Antingen måste hon ta steget fullt ut och bryta med Vänsterpartiet och ta med sig, eller återlämna, sina uppdrag och pengar? Eller så måste Edman acceptera sitt partis interna regler (inklusive ”partiskatten”) och lämna ifrån sig sina uppdrag och pengar. Om hon inte gör detta saboterar Edman alltså både för sin efterträdare och för hela V i Umeå. Speciellt nu inför budgetarbetet.

Vilket val som Edman kommer att göra är osagt.

Hon har tagit ut svängarna tidigare. Andreas Lundgren, S, har anklagat Edman för att under ett års tid ha utsatt honom och hans familj för kränkande handlingar (Folkbladet 26/3-18). Hon lade sig också, helt ogenerat, i den då pågående interna striden i MP genom att aktivt stödja en av de stridande grupperingar bland annat via inlägg på MP-Umeås egen facebook-sida.

Det är svårt att veta hur många som är inblandade i den interna strid som nu utkämpas inom V. Däremot fäster Edmans agerande, och de motsättningar som beskrivs av Petter Bergner i VK, under alla förhållanden uppmärksamheten på två saker:
-en fullmäktigegrupp får aldrig försöka göra sig oberoende av medlemmarnas politiska kontroll underifrån,
-faran i att drivkraften för folkvalda blir så beroende av höga arvoden att de tappar sin personliga och politiska kompass.

Kanske böjer sig Edman om exempelvis Jonas Sjöstedt och den centrala partistyrelsen sätter en hårdare press på henne. Kanske tar hon steget fullt ut och blir en s.k. politisk vilde – med eller utan poster och pengar? En sak är dock säker: i skrivande stund har Ulrika Edman avgått som gruppledare – utan att avgå från de uppdrag som hon har fått på grund av att hon, en gång, utsågs till gruppledare! Dagens absurda situation kan inte vara hur länge som helst.

Mitt råd till Edman är följande – lämna poster och pengar.
Försök återupprätta hedern.