Trump verkar befinna sig i ett tillstånd av mental upplösning som påminner om Nixons 1974. Talet att valet blev stulet då Biden vann kan leda till våld.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Ingress
Joe Biden kommer att bli USA:s nye president. Det räcker med att Biden tar hem någon av de tre delstaterna Georgia, Pennsylvania eller Nevada av de fem – i skrivande stund – ännu oräknade delstaterna nedan för att han ska vinna presidentvalet:

Georgia:           16 elektorsröster,
Nevada:              6     – ” –
Pennsylvania:   20     – ” –
Alaska:               3     – ” –
North Carolina: 15    –  ”  –

Källa: SVT

Dessa fem delstater är alltså fortfarande oklara. Just nu har Biden hela 264 elektorsröster. Han behöver endast ytterligare sex elektorsröster för nå upp till de 270 som krävs för att bli utsedd till USA:s 46 president. Det rösträkningen visar är att Joe Biden mycket sannolikt kommer att ta Georgia, Pennsylvania och Nevada. Och då når Biden upp till hela 306 elektorsröster vilket är över 50 fler än vad som krävs för att besegra Trump.

 

Del ett
Trump var först uträknad på förhand i årets presidentval. På själva valnatten verkade det däremot som om han, precis som 2016, hade en chans att vinna. Mot alla odds. Men de 100 miljoner poströster som avgivits på förhand, bl a på grund av coronaviruset, har generellt sett gynnat Biden. Denne har stadigt knappat in i de flesta av de delstater som fortfarande är oräknade.

Trenden är sådan att det ska hända någon exceptionellt för att inte Demokraterna ska ta hem segern och Joe Biden bli USA:s näste president. Den 46.

Trump har all rätt i världen att begära att rösterna ska räknas om i de delstater där valresultatet blir väldigt jämt. Faktum är att i vissa delstater räknas rösterna om, automatiskt, om resultatet blir väldigt jämt (skillnaden mellan de två kandidaterna blir under 0,5 procent). Georgia har inte denna bestämmelse. Men myndigheterna har, frivilligt, redan beslutat att räkna om rösterna för att det inte ska råda något tvivel om valutgångens legitimitet i denna delstat.

 

Del två
Trump har däremot inte rätten, moraliskt sett, att föra fram anklagelser om ett utbrett valfusk – utan bevis. Detta är att ta på sig ett enormt ansvar när det gäller risken för att våld ska bryta ut. Det är en sak att när en och annan privatperson uttalar sig utan bevis. Det är en annan sak när USA:s president kommer med anklagelserna. I den allra mest demokratiska av stater kan privatpersoner begå övertramp. Även i Sverige. Men det Donald Trump och hans närmaste påstår är att det har skett ett organiserat valfusk och detta i en sådan omfattning att det skulle kunna ändra HELA valutgången. Han talar alltså inte endast om valfusk som skulle kunna ändra valutgången i ett speciellt county eller ens i en speciell delstat. Detta blir tydligt genom att Trump bland annat sa ”they can try to steal the election from us” (L A Times) i sitt tal från Vita Huset i torsdags.

Även om Trump säger att valet ska avgöras i domstolar så riskerar effekten av hans, gång på gång, uttalade anklagelser om omfattande valfusk att leda till våld. Donald Trump kan helt enkelt inte vara omedveten om detta.

Det verkar som om Trump befinner sig i ett tillstånd av mental upplösning.

Han verkar helt enkelt inte klara av att förlora det enskilt viktigaste politiska ämbetet i världen. I vissa avseenden påminner Trumps agerande om den mentala upplösning som Richard Nixon verkar ha befunnit sig i strax före sin avgång 1974. Det finns naturligtvis även skillnader mellan Trump idag och Nixon 1974. Nixon tvingades avgå på grund av sin inblandning i Watergateaffären samt på grund av att han hade gått bakom ryggen på Kongressen genom att i hemlighet utvidga kriget i Vietnam till att även omfatta det dåvarande Kambodja. Men likheterna är tillräckligt stora. Det är sunt att vara orolig när en amerikansk president, i nederlagets stund, uttrycker sig på det sätt som Trump gör. Detta utan att presentera både många, konkreta och övertygande bevis.

 

Del tre
Men de som röstat på Trump ska inte blandas samman med Trump själv. De som röstat på honom 2016 och i år är inte alls någon ”Basket of deplorables”. Detta skandalösa och föraktfulla uttalande om Trumps väljare fälldes av det demokratiska partiets presidentkandidat Hillary Clinton under 2016 års valrörelse. Med detta menade Hillary Clinton att ”hälften” av Trumps väljare var ”rasistiska, sexistiska, homofoba, främlingsfientliga”. Det enda Clinton säger sig ångra med detta uttalande är att hon gick så högt som till ”hälften”. Det hör till saken att Trump fick 61,2 miljoner väljare för fyra år sedan och har, i skrivande stund, hela 70,5 miljoner väljare i årets presidentval!

Så varken smutskastning eller vedervärdiga uttalanden är något unikt för Donald Trump och hans närmaste. Hillary Clintons  uttalande för fyra år sedan förolämpade då alla som röstade på Trump samt deras familjer. Detta uttalande är inte glömt – liksom många andra och liknande från det politisk-byråkratisk-mediala Washington-etablissemang vars kandidat Hillary Clinton var – i presidentvalet 2016.

Men just nu framstår det, i mina ögon, som om Trump inte klarar av detta nederlag. Och jag anser att hans anklagelser om ett valfusk så omfattande att det skulle kunna avgöra hela valet riskerar att hetsa fram en situation som mycket väl kan leda till att vissa – anhängare av Trump eller inte anhängare av Trump – tar till våld på grund av dessa anklagelser.

Trumps nederlag i detta presidentval framstår som det mest ovärdiga slutet på ett presidentskap sedan Nixon tvingades att avgå för 46 år sedan.

 

Del fyra
Jag har försvarat Donald Trumps väljare mot det arbetarförakt som många av Trumps kritiker har visat. Ett av de tydligaste exemplen är Hillary Clintons uttalande om ”Basket of deplorables”. Men denna attityd av arbetarförakt har framförts av många. Både politiker, journalister och andra opinionsbildare. Och detta inte endast i USA utan även exempelvis i Sverige – oftast av folk som översätter sitt eventuella kunnande om politik i Europa till förhållandena i USA – något som inte är möjligt.

Men att vägra att stämma in i kören som vill idiotförklara de som röstar på Donald Trump är naturligtvis inte detsamma som att försvara Donald Trump och hans politik. I den onyanserade debatt som har förts, och som förs, under Trumps tid i Vita Huset verkar detta vara nödvändigt att betona. Men jag kan inte känna någon glädje över att Joe Biden, en representant för det amerikanska politiska-byråkratiska  Washington-etablissemanget, nu kommer att ta över som president. Han har definitivt rätten att ta över som president. Men jag anser inte att Biden och det demokratiska partiet har det som krävs för att på allvar ta itu med de väldiga klyftorna inom USA och den stadigt växande otryggheten för så många tio-tals miljoner amerikaner.

Låt mig påminna om att det var nära 32 procent av alla amerikaner som levde under den officiella fattigdomsgränsen under två månader eller mer åren 2009-2011. Detta under efterdyningarna av den djupa ekonomiska nedgången (recessionen) åren direkt innan. Och nu riskerar coronapandemin att åter skapa en djup ekonomisk nedgång – förutom att pandemin i sig själv har slagit hårt mot USA. Den har hittills skördat drygt 240 000 amerikaners liv.

 

Avslutning
Det är, enligt min uppfattning, politiskt oacceptabelt att låta ens motstånd mot Åkessons SD eller Marine Le Pens Nationell Samling resultera i att man stöder de politiker och partier som vill ha ytterligare EU-överstatlighet och som siktar på att bilda ett Europas Förenta Stater (exempelvis som Frankrikes president Emmanuel Macron). Ett Europas Förenta Stater kan nämligen endast bildas på ruinerna av dagens nationalstater som Sverige, Danmark, Finland, Tyskland, Italien, Spanien och Frankrike!

På samma sätt är det, enligt min uppfattning, politiskt oacceptabelt att låta ens motstånd mot Donald Trump leda till att man hamnar i knät på Washington-etablissemangets andra parti ”Demokraterna”. Det var detta parti som bland annat startade Vietnamkriget. Inrikespolitiskt har det demokratiska partiet innehaft presidentposten under totalt 28 år utan att ha tagit ett seriöst initiativ för att avskaffa den djupt anti-fackliga lagstiftning (Taft-Hartley) som röstades igenom 1946 och som partiet ursprungligen var emot!

Min uppfattning är att USA behöver en stridbar fackföreningsrörelse och ett arbetarparti baserat på denna rörelse. Bernie Sanders skulle nu kunna bryta med ”Demokraterna” och slutligen ta initiativet att bilda ett arbetarparti redan fyra år före nästa presidentval. Detta steg borde ha tagits för hundra år sedan – då det skedde i Europa.

God bless the American people.