Mer kultur för pengarna! Vi måste få fler ”skapare” av både gräsrots- och finkultur – men kulturjippon och skrytbyggen måste bekämpas. Del I

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

 

Ingress
På mötet med Umeå kommunfullmäktige den 21 december debatterades kulturpolitiken. Detta i samband med att kommunfullmäktige skulle anta ett kulturpolitiskt program för åren 2020-2030. Och i Umeå kommun behöver verkligen  diskussioner föras när det gäller kulturpolitiken. Några exempel:
* Hur mycket pengar ska satsas på kulturen,
* Vilka kulturyttringar (institutioner eller arrangemang) ska pengarna gå till,
* Vad ska satsningarna ha för målsättningar eller syften.

 

I. Det är lätt att diskussioner om kulturen vulgariseras.
Ett sätt att vulgarisera debatten om kulturen är att inte erkänna kulturens positiva betydelse och därför ställa en helt annan typ av bas- eller kärnverksamheter mot kulturen. SD:s Petter Nilsson närmar sig denna ståndpunkt då han på sin blogg den 17 december skriver följande: ”Vi menar att [ekonomiska] medel gör sig bättre i välfärden. I kommunens kärnverksamheter”.

Det Petter Nilsson SD glömmer är att även biblioteksverksamhet utgör en av de lagstadgade bas- eller kärnverksamheterna. Samtidigt utgör biblioteksverksamheten även en del av Umeås kommuns kultursatsningar. I Arbetarpartiets ögon utgör biblioteksverksamheten en av kommunens viktigaste kultursatsningar i Umeå. För oss utgör biblioteksverksamheten den kanske allra viktigaste kultursatsningen – näst skolan. Och, jag repeterar, biblioteksverksamhet utgör alltså en lagstadgad bas- eller kärnverksamhet.

Ett annat sätt att vulgarisera debatten om kulturen är att angripa alla som vill diskutera exempelvis frågor som:
* hur mycket pengar ska Umeå kommun ska satsa på kulturen,
* vad ska kultursatsningarna ska ha för målsättningar eller syfte.
Under mina nära 30 år i kommunfullmäktige har jag, och det parti jag har tillhört, blivit angripna många gånger för att vi över huvud taget har rest dessa frågor. Vi har både blivit angripna av andra partier i kommunfullmäktige och på lokaltidningarnas kultursidor.
Utgångspunkten för angreppen har inte sällan varit att alla ifrågasättanden av kulturen är närmast oanständiga. Den, mer eller mindre, uttalade ståndpunkten hos de som har stått för angreppen har varit att kulturen skulle ”stå över” futtigheter som behovet av att prioritera och utvärdera när det gäller vilken nytta som pengarna gör. Detta är alltså ett annat sätt att vulgarisera debatten.

 

II. Men frågorna måste ställas: Vad får vi för pengarna och vad är syftet med den kultur som produceras?
I ett samhälle med yttrande- och tryckfrihet måste även kultursatsningar (och kulturpolitik överhuvudtaget) få diskuteras. Hur mycket av skattemedlen ska satsas på kulturen; vad är syftet med satsningarna och vad får umeborna för pengarna? Behovet att diskutera dessa frågor är extra stort i Umeå.

Umeå tillhör nämligen de kommuner som satsar väldigt mycket på kulturen. Låt oss jämföra Umeå kommun med andra kommuner i Sverige i nedanstående tabell. Siffrorna är från år 2016. Då satsade Umeå kommun hela 2 686 kr per invånare per år. Detta var då mest i hela Sverige! Och Sverige har 290 kommuner.

Jag har inte hittat några senare jämförelsesiffror. Men jag vågar påstå att Umeå fortfarande tillhör de kommuner som satsar mest pengar på kulturen i hela Sverige.

 

III. Alltså: Hur mycket kultur produceras; vilken typ av kultur handlar det om?
Låt oss bryta ned detta på samma sätt som andra verksamheter bryts ned då de ska utvärderas:
* Vad är syftena eller målsättningarna med Umeå kommuns stora satsning på kulturen?
* Är syftena eller målsättningarna de rätta?
* Oavsett vad vi anser om målsättningarna: har satsningarna lyckats – eller inte?

 

Avslutning
Tabellen nedan visar att kommunens satsning på kulturen ställer Umeå i en särskild klass i Sverige. Och det är verkligen berättigat att ställa frågan: Vad får vi för pengarna?

 

 

Kommun

Kr per invånare

Umeå

2 686

Sundsvall

1 597

Luleå

1 519

Lund

1 348

Linköping

1 260

Örebro

1 102

 

 

3 kommentarer

  1. Oberoende Observatör

    Några siffror från 2019 enligt Regionfakta.
    Umeå 2755
    Lund 1553
    Örebro 1379
    Så Umeå kan halvera sin kostnad och ändå ligga nånstans i mitten i Sverige.

  2. Pingback: Kulturmedel gör sig bättre i välfärden | Petter Nilsson(SD)

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar på Petter Nilssons kommentar 1 jan 2021
      ALLA som har läst mina (hittills två) bloggar från den 25 och 29 december, angående Umeå kommuns kulturpolitiska program, kan ha missat att min och Arbetarpartiets (AP) uppfattning ar följande:
      1. Umeå kommun har gjort ALLDELES FÖR STORA ekonomiska satsningar på ”kulturen” i Umeå – uttryckt i antal kronor,
      2. Till detta kommer att satsningarna på kulturen har gått till FEL SAKER. Fel saker innebär bland annat jippot Kulturhuvudstadsåret 2014 och de olika skrytbyggen som följde av satsningen på kulturhuvudstadsjippot 2014 (Väven, Navet samt olika arenor),
      3. Vi har kämpat emot dessa väldiga felsatsningar under nästan tio år. Nu vill vi inte (jag och övriga i AP) att de gigantiska misstagen från åren 2010-2020 ska göras om under de kommande tio åren (2020-2030). Därför röstade vi INTE på det nya kulturpolitiska program som följande partier drev igenom: S, V, MP, C, L och KD. Istället röstade vi på ett utkast till ett EGET kulturpolitiskt program,
      Jag tror inte att du, Petter Nilsson, kan invända mot denna beskrivning.

      Det som jag anser vara fel i den METOD som du använder i debatten – i KF och med mig – är att du ställer kulturen (i allmänhet) mot det du betecknar som välfärden. Jag och AP använder istället en ANNAN metod. Vi ställer vad vi anser vara en ”BRA” kulturpolitik mot vad vi anser vara en ”DÅLIG” kulturpolitik både vad gäller antalet satsade kronor och när det gäller till VAD dessa kronor ska gå; vi använder även SAMMA metod när det gäller äldreomsorgen. Även där ställer vi det vi anser vara en BRA äldreomsorg det vi anser vara en MINDRE bra äldreomsorg (i storlek och innehåll). Detsamma gäller även för individ- och familjeomsorg samt för skolan. Jag och AP jämför äpplen med äpplen och päron med päron. Den metod som jag och AP använder kommer att ge mer pengar till äldreomsorgen. Det framgår i vårt Alternativbudget för 2021. Där hade vi dragit ned på anslagen exempelvis kulturen och ökat anslagen till bland annat äldreomsorgen.

      Det som jag anser vara ett fel i Petter Nilssons (SD) METOD består i att ställa pengarna till kulturen mot pengarna till vad han kallar ”välfärden”. Denna metod innebär att Petter Nilsson BLANDAR äpplen med päron.
      a) En BRA kulturpolitik (vad gäller storlek och inriktning) måste ställas mot DÅLIG kulturpolitik – och en BRA kulturpolitik (i storlek och innehåll) är en viktig DEL av just välfärden,
      b) Kulturen, i form folkbibliotekens verksamhet, utgör dessutom en del av den lagstadgade kärnverksamheten,
      c) Den som inte inser att en BRA kulturpolitik (vad gäller antalet kronor och inriktning) utgör en del av välfärden kommer att beröva umeborna en viktig del av just välfärden och Petter Nilssons metod innebär just att han kommer att beröva umeborna en viktig del av välfärden – den som består av en BRA kulturpolitik,
      d) Det är därför jag och AP anser att det är fel att ställa kulturen i allmänhet (som Petter Nilsson gör) mot välfärden – detta eftersom kulturen (i form av en BRA kulturpolitik) utgör en DEL av välfärden. Och dessutom en VIKTIG del av välfärden. Det är i detta som jag och AP SKILJER OSS från Petter Nilsson och SD.

      MEN, ALLA som läser mina två blogginlägg från den 25 och den 29 december, och är ärlig, måste medge att jag och AP riktar en mycket hård kritik BÅDE mot den kulturpolitiken som HAR förts under perioden 2010-2020 och mot den kulturpolitik som vi fruktar KOMMER att föras under den kommande perioden 2020-2030. Men, Petter Nilsson, kom ihåg att den kulturpolitik som har förts tidigare (och som kan befaras föras även i framtiden) inte är DEN ENDA kulturpolitik som behöver föras. Alltså: ställ inte välfärden i allmänhet mot kulturpolitik i allmänhet. Ställ en BRA kulturpolitik (i storlek och inriktning) mot en DÅLIG kulturpolitik i ett första steg; och inse sedan att en bra kulturpolitik utgör en DEL av välfärden.

Lämna ett svar till Jan Hägglund Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.