Till minnet av My. För fem år sedan tvingades vi skriva dessa smärtsamma rader. Tiden går så fort.

”My blev 30 år. Hon föddes i Umeå 1985 men var vid tidpunkten för sin bortgång bosatt i Bryssel – den stad hon huvudsakligen bott i under sina elva år i Belgien. My var illustratör och konstnär. I denna bransch kan inkomsterna vara oregelbundna. Därför arbetade My även i en affär för att trygga hyran. Liksom så många andra dagar tog hon tunnelbanan till jobbet den 22 mars i år. Tyvärr var detta ingen vanlig dag. Denna dag har redan gått till historien som den dag då Islamiska Staten genomförde ett terrorattentat mot den Europeiska Unionens huvudstad.

Det var detta attentat som ändade Mys liv. Alldeles för tidigt.

När man förlorat en när och mycket, mycket kär person och tittar ut genom fönstret kan man bli arg. Allt fortgår ju som om ingenting hade hänt. Fast för oss har livet stannat. Rent förståndsmässigt förstår man ju att det måste vara så. Men känslomässigt känns det ändå orimligt.

Alla ni som har hört av er måste få veta att det verkligen har betytt något att ni hörde av er. Med brev, blommor, mail, kort, telefonsamtal och små presenter. Dessa tecken visar på att världen inte bara rullade på som om ingenting hade hänt.

Det kom också en hälsning från regeringskansliet. Texten var undertecknad på riktigt – för hand.

”Jag beklagar den stora sorg som drabbat er familj. De fruktansvärda terrordåden slog blint mot oskyldiga och har lämnat er med en ofattbar saknad. Jag kommer att göra mitt yttersta för att bidra till ett tryggt och öppet Europa.

Men nu är mina tankar hos er som förlorat en älskad dotter. Ni har hela mitt och hela svenska folkets deltagande i denna svåra stund.

Stefan Löfven”

Många stora tidningar hörde av sig.
Bland annat Le Monde, Le Soir och New York Times Europe.

Här länkar vi till det porträtt som New York Times gjorde av My som illustratör.
www.nytimes.com/2016/03/30/international-home/johanna-atlegrim-swedish-illustrator-dies-in-brussels-attacks.html”