Påståendet att Vpk haft inflytande på S-politiken är historieförfalskning – men M och Kd kommer att tvingas ta stor hänsyn till Sd:s politik

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Inledning
Det pågår på sina håll ett försök att förfalska historien. För att legitimera bland annat Liberalernas beslut att sträva efter en borgerlig regering, även om denna blir beroende av stöd från Sd, har kända journalister fört fram påståendet att socialdemokraterna skulle ha varit beroende av Skp/Vpk under många årtionden!

Stefan Löfven och S verkar inte klara av denna debatt.Tragiskt men sant.

Socialdemokraterna verkar istället vara helt inriktade på att kritisera andra. De koncentrerar sig på att L – genom partirådets beslut – har sällat sig till M och Kd. Och visst har Liberalerna verkligen gjort en 180-graderssväng. L har övergett den hållning som partiet intog under Jan Björklunds ledarskap. Det som då vägde tyngst var att hålla Sd borta från utformandet av regeringspolitiken. Detta ledde i sin tur till att Liberalerna undertecknade januariavtalet tillsammans med S, Mp och C.

Men efter valet av Nyamko Sabuni till ny partiledare har Liberalerna gjort en radikal omsvängning – så radikal att omsvängningen har splittrat partiets medlemmar. Och efter partirådets beslut intar nu L samma hållning som M och Kd: regeringsmakten ska erövras – även om detta innebär att Sverigedemokraterna kommer att få inflytande över utformningen av den politik som en eventuell framtida borgerlig kommer att driva – bl a genom deltagande i de budgetförhandlingar som måste till vid ett regeringsskifte.

Huruvida M, Kd och L gör rätt eller fel är inte den frågeställning som jag tänker behandla här.

Men det jag verkligen anser behöver bemötas är det försök att förfalska historien som har startat. Denna går ut på att påstå att Socialdemokraterna skulle ha varit politiskt beroende av det Skp/Vpk som existerade under åren (1921-1990/91). Syftet med denna historieförfalskning är att etablera följande uppfattning:
”Det är väl inte värre att M, Kd (och L – ifall partiet överlever) blir politiskt beroende av Sverigedemokraterna än att Socialdemokraterna har varit politiskt beroende av kommunisterna under alla dessa år”.

Problemet med detta är att Socialdemokraterna aldrig var politiskt beroende av Skp/Vpk under alla dessa år.
* S tog aldrig in Skp/Vpk i någon regering.
* S lät heller aldrig Skp/Vpk vara med och utarbeta de budgetar som låg till grund för hur Sveriges regerades.

 

Del ett
Det är viktigt att inte förvirra debatten genom att inte blanda samma två jämförelser. Det går nämligen att göra två jämförelser: Den ena går ut på att jämföra de demokratiska bristerna som Skp/Vpk har haft under sin existens (1921-1990/91) med de brister som Sverigedemokraterna (1988 – ) har idag. Den andra går ut på att jämföra Socialdemokraternas tidigare beroende av Skp/Vpk med det eventuella framtida beroende av Sverigedemokraterna som M, Kd och L kommer att hamna i – om dessa partier skulle ges tillfälle att bilda regering tillsammans nästa år.

Dessa två jämförelser måste hållas isär.

Det handlar egentligen om fyra olika frågeställningar. Låt oss räkna upp dessa:
a) vilka demokratiska brister hade Skp/Vpk,
b) vilka demokratiska brister har dagens Sd?
c) hur beroende var Socialdemokraterna av Skp/Vpk,
d) hur beroende kommer M, Kd och L att bli av Sverigedemokraterna,

*Detta blogginlägg har inte ambitionen att analysera bristerna hos gårdagens Skp/Vpk och dagens Sd för att sedan jämföra dessa brister. En sådan analys skulle, för att bli rättvisande, kräva en utvärdering även av Socialdemokraterna, borgerligheten och det svenska samhället som i sin helhet, under de gigantiska händelserna som började med Första världskriget 1914 och avslutades med Sovjets sammanbrott 1991. Och denna artikel har, naturligtvis, inte denna ambition.

Men samtidigt vill vi inte hamna i en situation där slutsatsen blir denna: kan vi inte säga allt så säger vi ingenting. Det vore oacceptabelt fegt. Arbetarpartiet av idag, och de medlemmar som grundade partiet, har både möjlighet och skyldighet att säga följande: Vi alltid har varit kritiska till Skp/Vpk:s beroende av bland annat Sovjetunionen och Öst-Tyskland.

*Det har dels handlat om ett politiskt beroende. Skp/Vpk vägrade under årtionden att kritisera bristen på demokratiska fri- och rättigheter inom östblocket och den styrande byråkratins förtryck av befolkningarna i dessa länder. Det har dels handlat om ett materiellt beroende! Många av de besök som Skp/Vpk och deras ungdomsförbund KU (Kommunistisk Ungdom) har gjort i bl a Sovjetunionen har varit generösa semesterresor – eller mutresor – för att tala klarspråk. Det faktum att resorna ofta företagits under rubriker av typen ”partiskolor” eller ”ungdomsläger” förändrar inte karaktären av mutresor.

*När det gäller förhållandet till enpartistater handlar dessa även om Kina. Ett av de absolut värsta sveken från Vkp: ungdomsförbunds (KU) sida var sveket mot demokratirörelsen i Kina 1989. Denna heroiska rörelse – ledd av ungdomar, stödd av arbetare och övriga delar av Beijings befolkning samt av delar ur armén krossades – i ordets mest bokstavliga och blodiga mening – under larvfötterna på Deng Xiaopings stridsvagnar. Fyra dagar innan denna obeskrivliga massaker på Himmelska Fridens Torg i den kinesiska huvudstaden hade KU bjudit in fyra representanter för den kinesiska regimen från Kinas ambassad i Stockholm till sin Kongress. De inbjudna gästerna från ambassaden avfärdade demokratirörelsen hemma i Kina med att denna bestod av lakejer för utländsk imperialism. Enligt KU:s egen beskrivning fick dessa gäster från den kinesiska ambassaden en av KU-kongressens starkaste applåder…

 

Del två
Socialdemokratins beroende av Skp/Vpk var minimalt. Låt oss ta itu med den andra jämförelsen. Alltså: Hur beroende har  Socialdemokraterna varit av Skp/Vpk fram till sammanbrottet för Östblocket och Sovjetunionen under åren 1989-91. Och hur beroende kommer M och Kd att vara av Sd vid ett eventuellt maktskifte efter valet nästa år (detsamma gäller för L – ifall partiet överlever valet 2022)?

Socialdemokraterna har, sedan de inledde sitt långa maktinnehav 1932, fram till 1998 nästan alltid legat en bra bit över 40 procent av väljarkåren. Under Andra världskriget var socialdemokratin ännu starkare. Skp/Vpk har, med undantag för en kort period under och strax efter efter Andra världskriget varit ett mycket litet parti räknat i andel av väljarkåren liksom och i antal riksdagsmandat (partiet splittrades dessutom 1929, en splittring som varade fram till 1937). Periodvis hade dock Skp/Vpk ett stort inflytande på arbetsplatserna. Om detta vittnar inte minst Metallstrejken 1945. Men det Moskvatrogna partiet saknade förmåga att utveckla detta stöd till ett mer allmänt, och bestående, stöd i de breda befolkningsskikten.

*Men låt oss återvända till väljarkår och riksdagsmandat. Socialdemokratins styrka i förhållande till Skp/Vpk säger inte hela sanningen. Ytterligare faktorer av stor vikt måste läggas till.
För det första: Under perioden 1932-1991 (då sammanbrottet av östblocket var fullständig i och med Sovjetunionens upplösning) kunde alltid Socialdemokratin räkna med stöd från de borgerliga partierna – om det eventuellt skulle uppstå någon parlamentarisk konflikt med Skp/Vpk. Låt oss exemplifiera detta med de de två koalitionsregeringarna samt med samlingsregeringen under Andra världskriget:

-Koalitionsregering, S och Bondeförbundet (Centern): 1936 – 39,
-Samlingsregering, (S, M, C, F): 1939-45,
-Koalitionsregering, S och Bondeförbundet (Centern):1951 – 57.

För det andra: Socialdemokraterna försökte nästan alltid förankra sina reformer så brett som möjligt. Detta av flera skäl. S ville inte att reformerna som partiet kämpade för skulle rivas upp vid ett regeringsskifte. Partiet strävade också medvetet efter att splittra de borgerliga partierna. S ville, också detta medvetet, inte göra sig beroende av Skp/Vpk. ATP-striden 1958-59 utgjorde på så sätt ett undantag.

För det tredje: Från och med 1970 infördes en enkammarriksdag med en fyraprocentsspärr för att ta sig in i riksdagen. Detta innebar att Vpk (namnet Skp avskaffades 1967) från och med detta val, fram till 1991, nästan alltid var beroende av socialdemokratiska stödröster (”kamrat fyra procent”). Detta gjorde inte Vpk mer självständiga, eller krävande, i förhållande till S.

För det fjärde: I de allra flesta fall stod Socialdemokraternas politik, och förslag, i riksdagen närmare Skp/Vpk:s åsikter än vad de borgerligas förslag gjorde. Även om det fanns åsiktsskillnader mellan Socialdemokraterna och Skp/Vpk.
S kunde därför helt enkelt ställa Skp/Vpk inför fullbordat faktum: här är vårt förslag och där är de borgerligas – var så god och välj! Skp/Vpk hade nästan aldrig något annat val än att stödja Socialdemokraternas förslag. Detta var naturligtvis extra tydligt i samband med regeringsbildningarna. Skulle Skp/Vpk ha fällt en arbetarregering hade detta varit liktydigt med politiskt självmord.

*För att sammanfatta.
Socialdemokratins politiska styrka var överväldigande i förhållande till Skp/Vpk under åren 1932-91. Till detta ska läggas följande:
a) S kunde räkna med stöd från de borgerliga vid en (eventuell) konflikt med Skp/Vpk,
b) socialdemokratins medvetna strävan efter att förankra sin politik hos ett eller flera borgerliga partier (tydligt exemplifierat av koalitionsregeringarna),
c) Vpk:s beroende av stödröster från S,
d) Skp/Vpk föredrog nästan alltid Socialdemokraternas politik före borgarnas.
Lägger vi samman dessa faktorer blir det svårt att dra någon annan slutsats än att Socialdemokraternas beroende av Skp/Vpk, historiskt sett, har varit minimal.

 

Del tre
Sd:s inflytande kommer inte att bli minimalt. Sverigedemokraternas inflytande i ett nytt politiskt block, tillsammans med M och Kd, kommer inte att bli minimalt. Bara det faktum att ledarna – först Ebba Bush och sedan Ulf Kristersson – har beslutat sig för att närma sina partier till Åkesson visar på att Sverigedemokraterna redan har ett inflytande. Det var i juni 2020 som partiledningen i M slutligen fattade sitt beslut att satsa på att erövra regeringsmakten med hjälp av Sd. Då detta besked kom hade Kd-ledningen redan fattat samma beslut. Bakgrunden till besluten kan, åtminstone delvis, sammanfattas i följande två tabeller.

 

Tabell 1: Riksdagsvalet 2018

Parti	Procent	Mandat
Moderaterna	23,3	70 av 349
Kristdemokraterna	6,3	22 av 349
Liberalerna	5,5	20 av 349
Sverigedemokraterna	17,5	62 av 349
Summa	52,6	174 av 349

 

Kommentarer:
– Av tabell 1 ovan kan vi bland annat utläsa följande: Redan i valet 2018 skulle ett tänkt borgerligt alternativ ha haft en majoritet av väljarkåren bakom sig (52,6 procent) – även utan Centerpartiet !
– Däremot skulle inte samma tänkta alternativ – i form av M, Sd, Kd och L  – ha haft tillräckligt många mandat i riksdagen för att kunna bilda regering. I praktiken skulle de, med största sannolikhet, ha behövt ett (1) mandat till.
– Så länge Sverigedemokraternas andel av väljarkåren, och andelen mandat i riksdagen, i praktiken räknas bort framstår möjligheten att bilda en borgerlig regering som liten.
– Men ifall Sverigedemokraterna räknas in som en del av ett traditionellt borgerligt regeringsalternativ kommer situationen i den svenska inrikespolitiken att bli dramatiskt annorlunda.

Tabell 2: Sifo, mars 2021

Parti	Procent
Moderaterna	22,9
Kristdemokraterna	4,4
Liberalerna	2,9
Sverigedemokraterna	18,4
Summa	48,6

 

Kommentarer:
Av tabell 2 ovan kan vi bland annat utläsa att M, Kd och L kommer att hamna i ett påtagligt beroendeförhållande till Sd:
– Redan efter valet 2018 utgjorde Sverigedemokraternas väljare en tredjedel (33,3 procent) av alla som röstade på de partier som idag i praktiken håller på att formulera ett regeringsalternativ (M, Sd, Kd och L),
– I den senaste Sifomätningen (mars 2021) utgjorde Sverigedemokraternas väljare nästan 38 procent av alla som uppgett att de kommer att rösta på något av dessa fyra partier,
– Om vi åter utgår från Sifomätning i mars – men räknar med att Liberalerna åker ur riksdagen – kommer Sverigedemokraternas väljare att uppgå till över 40 procent (!) av ett regeringsalternativ som består av M, Sd och Kd.
– Om vi tittar på hur stor andel som Kd:s väljare skulle utgöra av ett block bestående av samma tre partier (M, Sd och Kd) skulle Kd:s andel uppgå till mindre än tio procent!

 

*För att sammanfatta.
a) De tre partierna Kd, M och nu även L har redan närmat sig Sverigedemokraterna. Detta i syfte att bilda en regering som kommer att bli politiskt beroende av Sd. Detta visar att M, Kd och L redan är beroende av Sd.
b) Till detta ska läggas de senaste undersökningarna som visar att Sverigedemokraterna blir ett alltmer accepterat parti bland Moderaternas, och främst bland Kristdemokraternas, väljare. Detta gäller däremot inte för Liberalernas väljare – vilket inte alls bådar gott för detta partis chanser att återväljas till riksdagen,
c) Som vi sett ovan utgjorde Sd:s väljare en tredjedel av det totala antalet väljare i ett tänkt  block bestående av M, Sd, Kd och L redan i valet 2018.
d) Utgår vi från den senaste Sifo-mätningen – och räknar med att Liberalerna ramlar ur riksdagen – kommer Sd att bidra med fyra av tio väljare i ett regeringsalternativ bestående av M, Sd och Kd.
e) Motsvarande siffra för Kd uppgår till mindre än en väljare av tio.

Mot denna bakgrund tyder allt på att Sverigedemokraterna kommer att få ett rejält inflytande i en eventuell regering som baserar sig på en framgång för de tre partierna M, Sd och Kd. Särskilt så ifall Sverigedemokraterna skulle bli större än Moderaterna. Sd:s inflytande i en regering bestående av M, Kd och Sd behöver inte nödvändigtvis inskränka sig till utformningen av en sådan regerings budget. Går Sd framåt i valet 2022 och hamnar i en position där de kan bilda regering tillsammans med M och Kd kan partiets inflytande naturligtvis även räcka för att erhålla ministerposter.

 

Avslutning
Jag började med att säga att det pågår ett försök att förfalska historien. Detta påbörjades efter beslutet på Liberalernas partiråd. Jag skrev också att det är viktigt att hålla isär de två olika jämförelser som kan göras – annars blir debatten förvirrad. Själv har jag försökt mig på frågan om det politiska beroendet.

Hur stort eller litet har var Socialdemokraternas tidigare beroende av Skp/Vpk – i jämförelse med storleken på det, eventuella, framtida beroende av Sverigedemokraterna som M, Kd och L kommer att hamna i om dessa (3 eller 4) partier skulle komma att bilda regering efter nästa år.

Och ni som har följt min analys vet att min slutsats är denna:
*Socialdemokraternas politiska beroende av Skp/Vpk har varit minimal – under åren 1921 – 1990/91,
*M, Kd och L kommer att hamna i en stark beroendeställning i förhållande till Sd – särskild om L ramlar ur riksdagen – om dessa partiers rösterna är tillräckligt många för att de ska kunna bilda regering nästa år.