Invasionen av Afghanistan var ett 20-årigt tragiskt misstag som nu avslutas med ett hotfullt fiasko – för vilket Sveriges regeringar har ett delansvar.

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

 

En första kommentar.

 

Ingress.
Talibanerna är återigen på väg att ta över huvudstaden Kabul. Detta sker JUST NU. Idag pekar allt på att talibanerna kommer att kontrollera större delen av Afghanistan inom en månad.

Varför gick detta så fort?

Jag hör frågan ställas, om och om igen, i radion av utrikes-journalister till utrikesministern. Svaren från ministern är fullständigt meningslösa. Ingen ska vara förvånad. För vilken minister vill erkänna ett tjugoårigt tragiskt misstag som nu slutar i ett hotfullt fiasko. För detta är vad invasionen av Afghanistan år 2001 har varit.

Det är inte osannolikt att talibanerna, efter ett par år vid makten, kommer att få en starkare ställning i Afghanistan än vad de skulle ha haft om USA – stödd av andra västmakter – inte hade begått misstaget att invadera landet för tjugo år sedan!

 

Del ett.
Det finns två faktorer som är så uppenbara att till och med en utrikesminister som har allt att skämmas för, och en aningslös utrikes-journalist, borde kunna beskriva. Men icke. De mumlar och de hymlar. Men återigen: Det finns två (2) uppenbara skäl till att talibanerna, just i detta nu, tar över huvudstaden Kabul och kommer att ha tagit över nästan hela landet inom en månad.

 

Del två.
Den militära faktorn. Här handlar det om att beskriva ett enkelt samband av orsak och verkan. Den första faktorn är militär. USA:s regering meddelade i april i år att man skulle dra tillbaka sina trupper från Afghanistan. Detta efter nästan 20 års militär ockupation / närvaro. (USA invaderade Afghanistan år 2001).
Under maj-juni i år har USA lämnat sina största militära baser. Och idag tyder allt på att det bara är en (kort) tidsfråga innan talibanerna åter styr Afghanistan. Senast de styrde Afghanistan var under åren 1996-2001. Då kallade talibanerna landet för ”Islamiska emiratet Afghanistan”.

Jag repeterar: Sällan eller aldrig har orsak och verkan varit mer tydlig än när det gäller talibanernas kommande maktövertagande. USA drar tillbaka sina trupper efter 20 år – och TVÅ månader senare är talibanerna på väg att ta över Afghanistan. Men utrikesministern och den ”utfrågande” utrikes-journalisten är båda fullständigt oförmögna att ge en förklaring eller ställa rätt frågor. Det hela är fruktansvärt pinsamt.

Utan USA:s trupper tar talibanerna över. Och de ministrar som är förvånade över detta borde göra sig själva en tjänst och avstå från intervjuer.

 

Del tre.
Den religiösa faktorn. Den andra faktorn till varför talibanerna nu tar över så snabbt har, naturligtvis, med religionen att göra. Visserligen blev talibanerna rejält utrustade av USA:s ledning, militärt sett, under 1980-talet. Detta för att talibanerna skulle kunna bekämpa Sovjet så effektivt som möjligt. (År 1979 hade Sovjets ledare, precis som USA:s gjorde gjorde 22 år senare, gjort det stora misstaget att invaderade Afghanistan)!
Men USA har självklart även utrustat de trupper som kontrolleras av den regim som USA:s regering själv tillsatte i Afghanistan, efter sin invasion av landet, med ännu fler och ännu modernare vapen än vad talibanerna fick under 1980-talet. (Utvecklingen går ju, som bekant, framåt). Så det väldigt snabba sönderfallet av den, av USA tillsatta, regimen i Afghanistan – och av dess väpnade styrkor – beror inte på någon brist på vapen. De beror på samhällsstrukturen. Eller bristen på en sådan.

USA:s olika regeringar, och den regim som USA har tillsatt i Afghanistan, har varken haft vilja eller förmåga att skapa ett modernare samhälle som, av en större del av Afghanistans befolkning, har uppfattats som ett alternativ till klanstrukturer och islamism. Bristen på ett alternativ till ett shariastyrt Afghanistan är en helt avgörande faktor – speciellt om vi tittar på Afghanistan som helhet.

Därför har talibanerna idag, sannolikt, ett större folkligt stöd än den av USA-tillsatta regimen. Afghanistans korrupta regim – som hela den s.k. ”västvärlden” har stött i 20 år, Sverige inkluderat – har visat sig vara ideologiskt-politiskt svagare än talibanernas medeltida religion. De ministrar som inte förmår inse och förklara detta – utan som inte såg det komma, under 20 år – borde göra sig själva en tjänst och avstå från intervjuer. Detta tål att upprepas.

 

Del fyra.
Det som hade krävts var en massiv satsning på att utveckla Afghanistan. Detta land var inte rikt då Sovjet invaderade 1979. Idag har landet befunnit sig i krig – i vilka världens starkaste militärmakter varit inblandade – under hela 42 år! För att besegra talibanerna hade det även krävts en massiv satsning på att utveckla landet. Det hade krävts en massiv satsning på Afghanistans fysiska och sociala infrastruktur bland annat i form av högre levnadsstandard, utbildning och något sorts fungerande folkstyre. Visst har det sänts stora summor av biståndspengar till Afghanistan. Men den korrupta regimen har gjort att dessa inte haft avsedd effekt. Och även om dessa pengar hade gått till avsedda ändamål måste vi stanna upp ett ögonblick och tänka efter: befolkningsgrupperna i Afghanistan har invaderats och befunnit sig i krig mer eller mindre hela tiden mellan 1979 – 2021. Det handlar om 42 år (egentligen om mer)!

Vi måste ställa oss frågan: Är det någon politisk ledare/kraft i USA eller Europa som ställt sig i spetsen för en strategi som gått ut på att bekosta den massiva biståndsinsats som hade krävts för att bygga upp samhället igen och skapa ett positivt alternativ både till talibanerna och till den korrumperade regim som USA tillsatte – och som föll direkt USA:s trupper lämnade landet? Svaret på den frågan är nej. Men det som hade krävts för att besegra talibanerna var en massiv satsning på att utveckla Afghanistan.

 

Del fem.
Den afghanska regeringens trupper vill idag sannolikt slåss lika lite som soldaterna i den av USA tillsatta regimen i Irak (det land som USA:s regering invaderade år 2003). Den irakiska lyd-regimens soldater inte bara flydde, i vild panik, inför den s.k. Islamiska Statens (Daesh) krigare. Mer än så. Många höga officerare i Irak – som tidigare hade tjänstgjort under Saddam Hussein, och kände sig förnedrade av den regim som USA tillsatt i Irak – gick över till IS (Daesh). Denna organisation kunde därmed inte endast ta över massor av USA-tillverkade och moderna vapen. De fick även tillgång till militär expertis i form av Saddam Husseins tidigare officerare.

Detta hjälpte IS (Daesh) att besegra den regim som USA hade tillsatt i Irak och denna regims trupper samt bidrog även till IS (Daesh) militära framgångar i Syrien. Även IS (Daesh) avancerade chockartat snabbt och behärskade under en period ett område som var större än Frankrike. IS (Daesh) kunde utropa sitt kalifat, som då omfattade stora delar av Irak och Syrien, år 2014. Det som händer i Afghanistan idag är ingen kopia av det som hände då IS (Daesh) tog över stora delar av Irak och Syrien. Men det finns utan tvivel många paralleller.  Talibanerna kommer, med största sannolikhet, snart att kunna utropa sin motsvarighet till ett kalifat – i Afghanistan. Förra gången talibanerna styrde kallade kallade talibanerna det för ”Islamiska emiratet Afghanistan”.

 

Del sex.
Det var ett fruktansvärt misstag, på alla sätt, av Sovjets ledning att invadera Afghanistan 1979. Det var också ett fruktansvärt misstag, på alla sätt, av USA:s ledning att invadera Afghanistan 2001 och Irak 2003.

Det som utlöste USA:s invasioner var i båda fallen (Afghanistan 2001 och Irak 2003) attackerna på bland annat World Trade Center (WTC). USA:s regering hade förklarat ”krig mot terrorismen” och att ”de som inte var med USA var emot USA”. Invasionen av Afghanistan ägde rum den 7 oktober 2001, mindre än en månad efter den 11 september-attackerna på WTC samma år.

 

Del sju.
Terrorismen ska och måste bekämpas – de som följt min blogg vet att detta är en grundtanke i det jag skriver. Men jag vill även påpeka att de som påstår sig vilja bekämpa terrorism kan begå misstag. Även STORA misstag. Vissa misstag spelar motståndarna i händerna. Invasionerna av Afghanistan var, i mina ögon, fruktansvärda misstag. Både då de utfördes av Sovjet och drygt tjugo år senare av USA.

I den stämning som rådde i USA – efter Al Qaidas skrämmande och fruktansvärda angrepp på bland annat WTC – fattades inte de mest övertänkta besluten. Tvärtom. Detta visas inte minst idag då det framgår hur extremt lite som USA:s militära (och politiska) närvaro i Afghanistan, under hela 20 år, har betytt.

Sannolikt anser sig talibanerna ha en hel del räkningar att göra upp med alla de i Afghanistan som har samarbetat med USA och ”Väst” under dessa två årtionden. Alla ”räkningar” kanske inte görs upp omedelbart. Men ”räkningarna” kommer att göras upp.

Återigen: Det är inte osannolikt att talibanerna, efter ett par år vid makten, kommer att ha en starkare ställning i Afghanistan än vad de skulle ha haft om USA (stödd av andra ”västmakter”) inte hade begått misstaget att invadera landet år 2001.

Denna seger för talibanerna kommer dessutom att fungera som en inspiration till våldsbejakande jihadister och andra islamister över hela världen. Även i Sverige. Invasionen av Afghanistan har varit ett tjugoårigt tragiskt misstag – som nu avslutas i ett hotfullt fiasko. För Sovjet blev invasionen av Afghanistan en katastrof. För USA och ”Väst” har invasionen av Afghanistan visat sig vara ett 20-årigt tragiskt misstag. Ett misstag som kan komma att följas av en ny terrorvåg bland annat i Europa.

Jag tillhörde de som tog initiativ till en demonstration mot USA:s invasionen av Afghanistan år 2001. Jag ångrar inget av det jag sade i samband med att denna manifestation avslutades inne i Mimerskolans matsal för tjugo år sedan. Tvärtom.

 

Avslutning – denna gång.
Många länder har haft en egen militär närvaro i Afghanistan. Detta för att, åtminstone symboliskt, stödja USA:s militära och politiska närvaro. När nu talibanerna tar över, bara månader efter att USA börjat dra tillbaka sina trupper, innebär detta att det tragiska misstaget att invadera Afghanistan borde diskuteras i de länder som har deltagit i invasionen. Förhoppningsvis är de ärliga politiska och mediala krafterna tillräckligt starka för att kunna åstadkomma en sådan diskussion. Sverige är ett av de länder där en sådan självkritisk diskussion skulle behövas.

Men självkritiska diskussioner är inte Sveriges starka sida. Jag hoppas därför inte för mycket på någon sådan diskussion. Tiden får utvisa hur starka de ärliga de politiska och mediala krafterna är. I Sverige och i andra länder. Tyvärr bådar de första intervjuerna med utrikesministern, och de aningslösa frågorna från utrikes-journalister i radio, inte gott.