Den 11 sept 2001 förändrades världen. För första gången genomförde en icke-stat en krigshandling mot en stat. Sedan dess råder ofred.

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

 

Lördag den 11 september

* Många av oss tänker bakåt idag.
På den 11 september 2001. Vi minns alla bilderna som visades om och om igen: på de kapade planen som flyger in i World Trade Centers båda torn, på människorna som hoppade – många hand i hand – för att dö av fallet istället för att bli lågornas rov och slutligen kollapsen för de båda tornen samt den oerhörda rökpelaren efteråt. Detta var första gången som en icke-stat hade riktat en krigshandling mot en stat. Och inte mot vilken stat som helst.

En av mina vänner, Margaret Collins, såg människorna hoppa och torn två rasa inför sina ögon. Hon bor på Manhattan. Margaret hade gått ut på Madison Avenue för att hand om en man som kom gående mitt på avenyn. Bort från World Trade Center. Han befann sig i ett chocktillstånd och visste inte vad han gjorde eller var han befann sig. Mannen hade överlevt raset av det första tornet i WTC. Skälet var att han hade kommit sent till jobbet just den dagen. Det framkom, berättade Margaret, att alla hans arbetskamrater var borta liksom hans arbetsplats.

Då Margaret hälsade på, här i Umeå, tre år senare berättade hon om den dagen och om tiden efter den 11 september. Hon berättade om vad som hände med människorna och med samhället. Det gjorde hon, bland annat, på ett mycket välbesökt medlemsmöte som vi arrangerade. Jag frågade om jag fick spela in hennes berättelse och det fick jag. Jag minns hur Margaret började gråta under berättelsen – som jag åter ska lyssna på. Idag. Hon hade då, 2004, fortfarande svårt att sova. Hon såg för sin inre syn vad som hände – gång på gång. Många som bor på, eller i närheten av, Manhattan har fortfarande svårt att sova. De som ser Manhattans förändrade skyline påminns om vad som hände varje dag.

Den 11 september, för tjugo år sedan, förändrade världen. En av de första och mest påtagliga förändringarna var de dramatiskt skärpta säkerhetsrutinerna på alla flygplatser. Det blev plötsligt väldigt mycket mer omständligt att flyga. Men ingen sade emot. Många av oss var, om inte rädda så i alla fall nervösa, i samband med flygresor under en lång tid efter september 11.

 

* USA angrep Afghanistan en mycket kort tid därefter.
De första bomberna började falla redan den 7 oktober – efter bara tre veckor och två dagar! Detta innebär att själva beslutet att anfalla Afghanistan måste ha tagits bara några dagar efter den 11 september. Tyvärr utan eftertanke. Detta var en tid då eftertanke inte stod högt i kurs. Och därmed inte på dagordningen. Däremot hade USA:s styrande ett väldigt stort behov av att visa styrka. Och av att visa sin egen befolkning att de skyldiga skulle bestraffas.

Som jag skrev tidigare: Detta var ingen terroristattack. Inte i mina ögon. Det var den första krigshandling som en icke-stat (al-Qaida) riktat mot en stat – den enda kvarvarande supermakten USA. Det som gjorde att jag skrev om angreppen på kvällen den 11 september som en krigshandling var kombinationen av tre saker:
1. antalet döda och skadade: Det dog och skadades fler den 11 september än vid Japans angrepp på USA:s flottbas Pearl Harbor i december 1941.
Antalet som dödades på grund av al-Qaidas attack för tjugo år sedan var 3000 (2996). Antalet skadade var det dubbla. Men det kunde ha dödats många gånger fler människor. Jag har varit på tunnelbanestationen / köpcentrat under WTC ett antal gånger och jag vet hur många människor som brukar vara där bara några timmar senare.
2. målen för angreppen: Förutom finansdistriktet angreps även USA:s försvarshögkvarter av al-Qaida. Terrorgruppen lyckades få ett tredje flygplan att krascha in i Pentagon varvid 125 personer dog. Ett fjärde flygplan var på väg mot Vita huset eller Kapitolium. Detta flygplan kom inte fram. Passagerarna hade lyckats övermanna flygkaparna och försökte övermanna piloten för att återta planet då det kraschade. Alla ombord dog även i detta plan.
3. De avancerade förberedelserna: Dittills hade terroristhandlingar oftast bestått av att placera ut bomber (IRA), kidnappningar av enskilda personer (Bader-Meinhof) eller av självmordsbombare (bland annat i Libanon). Men det som hände den 11 september 2001 var något helt annat. Förberedelserna i form av ekonomiska kostnader, logistik och metodik som gjorde det möjligt att ta kontroll över fyra passagerarplan inom loppet av 1 timme och 14 minuter, tillsammans med flygkunskaperna, mm, gjorde detta till en verklig krigshandling.

 

* ”War on terrorism”
Jag tror att det var den 14 september som USA:s dåvarande president George W Bush Jr. förklarade ”War on Terrorism”. Detta i samband med ett besök vid ground zero (platsen där de två tornen i WTC hade stått). Och sedan följde invasionen av Afghanistan en mycket kort tid därefter. År 2003 invaderade USA även Irak.

USA:s president hade även varit snabb med att förklara att de som inte tog USA:s sida i kriget riskerade att ses som en motståndare. Attityden var att den som inte var med USA var emot supermakten. Detta var det helt övervägande skälet till att exempelvis Sverige sände militär trupp till Afghanistan.

 

* Konspirationsteoretikerna fick luft under vingarna
Jag hade aldrig uppfattat konspirationsteoretikerna som ett politiskt problem tidigare. Men på olika håll, inte minst bland de som kallade sig för socialister och kommunister, blev politiskt aktiva mer eller mindre uppslukade av idén att USA:s ledning självt låg bakom attackerna den 11 september. Detta var företrädelsevis människor för vilket USA var en ond abstraktion. De kunde inte se skillnaden mellan befolkningen och etablissemanget i USA. Konspirationsteoretikerna har vuxit i omfattning sedan dess. Jag har själv känt mig tvingad att säga upp bekantskapen med ett par personer som jag anser har tappat kontakten med verkligheten p g a att de har vandrat vidare in i  konspirationsteoriernas fördomsfulla, och mycket ofta anti-semitiska, värld.

Ett tips: de mer drivna konspirationsteoretikerna försöker ofta tvinga dig att besvara deras frågor genom att hänvisa till fakta från mycket tvivelaktiga källor. De vill ha problemformuleringsinitiativet. Acceptera aldrig detta:
a) kräv att få veta från vilken tidning/podd/blogg de läst sina påståenden (acceptera inte att de nämner namnet på en person med en imponerande titel. Fråga efter VAR denne ”expert” har uttalat sig. Detta kommer att driva många på defensiven då deras källor ofta är extremistiska media – och konspirationsteoretikerna vill inte tala om detta för dig,
b) se till att det är DU som ställer frågorna,
c) det bästa är att inte alls ägna tid åt konspirationsteoretiker – om denna ”sjukdom” inte har drabbat medlemmar i din egen familj.

 

* Vi känner till vad som hände sedan.
Efter tjugo år av krig hade USA tänkt lämna Afghanistan, symboliskt, just den 11 september. Men sammanbrottet för den regering, armé och övriga strukturer som främst USA hade skapat gick så snabbt att kaos utbröt. Detta tvingade USA att påskynda tillbakadragandet. USA:s sista stridande soldater lämnade Afghanistan tisdagen den 31 augusti.

Därmed var ”Operation Enduring Freedom” (operation uthållig frihet) över. Namnet framstår som både smärtsamt och ironiskt.

Talibanernas styre av Afghanistan under åren 1996-2001 – som invasionen och ockupation från USA och andra ”västmakter” sida avbröt  under två decennier – är idag återupprättat. Idag heter därför landet återigen Islamiska emiratet Afghanistan.

 

* Frågorna om den 11 september och Afghanistan är ”gifta”
I USA är händelserna den 11 september för tjugo år sedan, och det lika långa kriget i Afghanistan, helt sammankopplade. Eller, som en kvinna som blev intervjuad i radions P1 ”they are married”. Idag präglas både det amerikanska samhället, och det afghanska, av smärta. På olika sätt. Och i Afghanistan kommer sannolikt denna smärta att bli bestående. Det har rått ett tillstånd av krig, eller icke-fred, där under mer än 42 år. Den insikt som invasionen, och den långvariga ockupationen, förhoppningsvis har gett olika stats- och regeringschefer är att det inte går att bomba fram de förändringar som man vill. Inte ens USA kan det.

 

*Samtidigt har rättegången mot terroristerna börjat i Frankrike.
Det kommer att bli fler rättegångar mot terrorister. Bland annat i Belgien. Kampen mot terrorismen är berättigad och måste fortsätta. Vad frågan handlar om är inte om kampen mot terrorismen ska föras eller inte. Det handlar om hur den kampen ska föras. I Sverige finns fortfarande våldsbejakande islamistiska extremister. En av de många frågor som tränger på extra starkt just idag är vilken effekt som USA:s och ”Västs” nederlag efter 20 års strider mot talibanerna kommer få på de som lever i dessa miljöer.

 

*Slå vakt om den nationella självständigheten
Kommer segern för talibanerna att öka risken för att bland annat Sverige drabbas av fler terrorattacker som den på Drottninggatan i april 2017? Denna attack tog fem människors liv. Fysiskt skadades 15 personer. Många fler psykiskt. Jag anser att ett land som Sverige kan påverka sitt eget öde i denna, och i de flesta andra, frågor. Men en av förutsättningarna är att landet slår vakt om den nationella självständigheten.

Den nationella självständigheten är något helt annat än nationalism.
Att slå vakt om den nationella självständigheten innebär att Sverige inte ska gå med i Nato – och tvingas gå i krig då andra stater så kräver. Att slå vakt om den nationella självständigheten innebär att inte ge efter för EU:s överstatlighet.
Nationalism, däremot, ligger idag nära rasismen.
Nationalism, däremot, ligger idag nära uppfattningen att vissa människor står över andra.

Jag kommer att fortsätta att skriva i syfte att bekämpa terrorism. Och fortsätta att argumentera för försvaret av den nationella självständigheten. Frågorna hänger ihop. Både idag och i framtiden. Den stat som inte står fri att, i praktiken, ens besluta självständigt i frågor som krig eller fred tappar sin moraliska kompass. Om inte Sveriges ledning, i praktiken, kan säga Nej till en stormakts krig kan denna ledning inte vinna den egna befolkningens lojalitet.

Om inte Sveriges ledning kan ena, utan istället bidrar till att splittra, den egna befolkningen kommer detta att öka utvecklingen mot parallella samhällen inom landet. Och ur denna spricka (eller sår) kommer extremismen att hämta näring. Detta kommer i sin tur att minska möjligheten att skapa en bred lojalitet mot det svenska samhället och dess institutioner. Därmed minskar även möjligheten att skapa en gemensam identitet för alla som bor i Sverige.

Detta borde vara självklart.

_     _     _     _     _

Femton år efter attacken den 11 september 2001 rapporterade tidningen The Guardian att antalet som dött, efteråt, på grund av det giftiga dammet och askan som spreds över Manhattan efter att de båda tornen rasat samman då var minst 1000 (år 2016). Dessa människor har dött av utdragna och plågsamma sjukdomar. Antalet som officiellt hade förklarats sjuka på grund av attacken var vid denna tid över 37 000. The Guardian skrev vid detta tillfälle att många som skadats den 11 september förväntades att dö under de fem åren som skulle komma.