Det krävs en ny arbetsorganisation för att ta Umeå kommun in i framtiden – detta utgör det första av fyra nödvändiga trendbrott

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

Arbetarpartiet (AP) söker umebornas förtroende för att kunna genomföra fyra nödvändiga trendbrott som kan ta Umeå in i framtiden. I denna blogg presenterar jag det första nödvändiga trendbrottet. Det handlar om arbetsorganisationen.

Det finns ett väldigt behov att öka effektiviteten hos förvaltningarna i Umeå kommun utan att pressa de anställda ytterligare. Pressen är redan alltför hård. I mitten på 1990-talet gick det 0,9 årsarbetare på varje brukare i kommunens särskilda boenden. Sedan dess har personaltätheten minskat dramatiskt. Idag så ligger antalet årsarbetare per brukar runt 0,5. Det innebär att varje anställd tvingas göra nästan dubbelt så mycket som i mitten på 90-talet! Men det finns en väg framåt som inte bara går ut på att pressa personalen ännu hårdare.

Redan 2008/2009 inleddes diskussionen om att utveckla en enda kommungemensam förvaltningsorganisation istället för de cirka tio mindre förvaltningar som då fanns – förvaltningar vars chefer ofta drog åt olika håll.

Efter nästan tio år, och ett enormt slit, var den kommungemensamma förvaltningen på plats och började visa sin kapacitet. Och den var stor. Kommunen och Umeås skattebetalare tjänade då mellan 300 – 500 miljoner, om året, i form av uteblivna kostnadsökningar! Den kommungemensamma förvaltningen byggde nämligen på en uttalad strävan efter ett gemensamt ansvarstagande för helheten, genom samarbete över verksamhetsgränserna, vilket var kärnan i dess överlägsna effektivitet. Och allt tydde på att vinsten bara hade blivit större med tiden. Om den kommungemensamma förvaltningen hade fått fortsätta att utvecklas och finslipas hade den säkert kunnat spara in kostnadsökningar på mellan 400 – 600 miljoner per år. Jag vill understryka följande: Uteblivna kostnadsökningar – trots att kommunen gör mer – är detsamma som en vinst. Den kommungemensamma förvaltningen gav alltså Umeå kommun en årlig vinst på mellan 300 – 500 kronor år 2017.

I detta läge skedde något ofattbart!

Helt plötsligt gjorde Vänsterpartiet gemensam sak med de borgerliga partierna (M, C, L och KD), varvid en majoritet uppstod för att snabbavveckla det lyckade resultatet av ca tio års hårt arbete. S och MP, som egentligen ville behålla den kommungemensamma förvaltningen, la sig efter endast en veckas motstånd. Ofattbart. Helt plötsligt stod AP ensamt kvar som försvarare av den kommungemensamma förvaltningen. I ärlighetens namn ska sägas att vi i början hade varit motståndare till denna modell. Men fakta talade sitt tydliga språk. Den kommungemensamma förvaltningen gav alltså kommunen en vinst på 300 – 500 miljoner per år. Det vore väl f-n om vi inte skulle ändra oss för detta argument. Men tyvärr struntade övriga partier i de argument som 300 – 500 miljoner kr per år – i vinst – utgjorde.

Beslutet att avveckla den kommungemensamma förvaltningen är ett av de mest ansvarslösa som någonsin tagits i kommunen. Och minst kända!

Idag står kommunen åter med ca tio förvaltningar. Vi är alltså tillbaka i samma situation som vi var 2008/2009. Inför valet 2022 vill AP nu ta steg i riktning mot att återinföra det tänkande som låg bakom den kommungemensamma förvaltningen. Låt oss upprepa vad detta bestod i: en uttalad strävan efter ett gemensamt ansvarstagande för helheten, genom samarbete över verksamhetsgränserna.

Att minska antalet förvaltningar och öka dess effektivitet behöver inte ta nästan tio år denna gång. Erfarenheterna finns redan. Detta är något som vi vill ta fasta på. Det vi också vill ta fasta på är naturligtvis möjligheten att minska kommunens utgiftsökningar med hundratals miljoner varje år. Skam de kommunpolitiker som kastar sådana, nästan ofattbara, summor i Umeälven.

På lördag kommer det andra trendbrottet som vi söker väljarnas förtroende för.
Det kommer att handla om behovet av en ny ledarskapskultur i form
av vad som brukar kallas ett processorienterat arbetssätt.