Oacceptabelt övertramp i kommunen. Tal om ”misstroendeförklaring” och ”rättssäkerhet” för att pressa politiker som träffar kritisk förälder

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Makthavare försöker pressa förtroendevalda att inte träffa medborgare.

__________________________

Bakgrunden till detta blogginlägg
En pappa som riktar kritik mot Socialtjänsten i Umeå vill träffa de olika partiernas gruppledare på fredag denna vecka. Det är självklart att folkvalda politiker ska träffa medborgare. Naturligtvis ska folkvalda politiker även träffa medborgare som är kritiska mot någon del av verksamheten i den offentliga sektorn. Denna princip gäller även i Umeå.

Men detta anser inte vissa makthavare i Umeå kommun.

I ett blixtinkallat möte igår tisdag samlade kommunstyrelsens ordförande, 1:e kommunalrådet Hans Lindberg (S), precis de gruppledare som den kritiska pappan vill träffa nu på fredag. Syftet med Hans Lindbergs blixtmöte var uppenbart. Det gick ut på att kritisera (eller skrämma) de gruppledare som tänkte träffa pappan. Hans Lindberg hade tre tjänstemän med sig som backade upp honom. Mötet uppfattades av vissa som rent kafka-itiskt. Se nedan och ta del av några av de påståenden som framfördes.

Del ett
Sagt av chefsperson till politisk gruppledare: – Jag har hört att du X har initierat till en träff med alla gruppledare med den här vårdnadshavaren. Och jag undrar lite grann vad syftet är med ett sånt möte, därför att om en klient under pågående myndighetsutövning tar kontakt med er så gör dom ju det utifrån eran maktposition och i förhoppning om att ni ska kunna påverka pågående utredning, och där ser jag stora problem med rättssäkerheten.

Kommentarer: En chef försöker alltså ta reda på vad ”syftet är” då folkvalda politiker träffar en medborgare!

Detta är helt ofattbart. Hur kan en tjänsteperson i chefsställning ha så dåligt omdöme att personen ens kan komma på idén att försöka snoka i vad folkvalda politiker har för ”syfte” med att träffa en medborgare. Detta förfarande måste vara inspirerat av de metoder som Östtyska Stasi använde (fast utan Stasis maktmedel – och tur är väl det).
Skulle medborgaren råka vara vad chefspersonen kallar för ”klient” så förändrar detta naturligtvis ingenting. Folkvalda politiker får (och bör) fortfarande träffa medborgarna. En ”klient” är såvitt jag vet inte vare sig pestsmittad eller omyndigförklarad.

Dessutom måste följande frågor ställas:
– Har chefsperson har rätt att avslöja att medborgaren som vill träffa politikerna är en ”klient” hos socialtjänsten i Umeå?
– ÄR personen verkligen en ”klient” hos socialtjänsten i Umeå?
– Begick chefspersonen ett tjänstefel som kallade medborgaren för ”klient”?
– Hur kan det hota ”rättssäkerheten” att folkvalda politiker träffar en medborgare?
– Tror chefspersonen att alla folkvalda politiker inte själva kan bedöma saker och ting,
– Vet inte chefspersonen att de flesta gruppledare redan har träffat / talat med pappan både en, två, tre eller ännu fler gånger?
– Det faktum att chefspersonen använde begreppet ”stora problem med rättssäkerheten” visar vad kommunalrådet och chefspersonens syfte var: att skrämma de folkvalda politikerna från att träffa medborgaren.
– Hur kan en medborgare i dagens Sverige bli utsatt för ett sådant maktspel från Umeås makthavare – både från höga politiker och höga chefspersoner?

Hur som helst:
-Snokandet är rent fördjävligt.
-Den som bär ansvar för träffen, och snokandet, är kommunalrådet Hans Lindberg (S). Denne verkar ha väldigt svårt att förstå signaler. Kommunalrådet Lindberg har nämligen tidigare fått skarp kritik från JO. Skälet var att han tidigare har frågat media vem av kommunens anställda som har lämnat uppgifter till dem (media). Och nu tillhör alltså kommunalrådet Lindberg de som ifrågasätter att folkvalda politiker träffar medborgare. Vad krävs det för att kommunalrådet Lindberg ska sluta snoka?

Del två
Samma chefsperson sade sedan följande till en annan gruppledare: – Och sen i samband med den här VK-granskningen, och nu pratar jag direkt till dig Y, det uttalandet … att det finns en grupp politiker som vill göra något åt det här … Tyvärr är det svårt att tolka det på något annat sätt än en misstroendeförklaring mot hela individ- och familjenämndens politiker och till oss som tjänstepersoner som jobbar med de här frågorna. Och faktiskt blir det ju också ett ifrågasättande till rättssystemet …

Kommentar: Som alla förstår blir detta bara värre och värre. Här försöker chefspersonen att trappa upp pressen på de folkvalda politikerna. En som har uttalat sig i en lokaltidning påstås ha riktat en misstroendeförklaring mot hela individ- och familjenämnden. Innebörden blir följande: ordföranden i individ- och familjenämnden får uttala sig i Västerbottens-Kuriren. Men om någon annan politiskt förtroendevald gör det så innebär det en misstroendeförklaring mot hela denna nämnd. Återigen: detta angrepp på gruppledaren utgör ett försök att skrämma. Sedan har chefspersonen helt fel i sak: Trots att de flesta gruppledare redan har träffat / talat med pappan, vissa redan för två-tre år sedan, har ingen uttalat något misstroendevotum mot ”hela” individ- och familjenämnden!

Men låt oss, rent hypotetiskt, säga att jag någon gång vill uttala mitt misstroende mot en politisk nämnd! Hur skulle detta kunna vara ”ett ifrågasättande av till [hela] rättssystemet” ?

Avslutning
Det möte som hölls i tisdags är oacceptabelt. Och Hans Lindberg – den politiker som ska leda Umeå kommun – är ansvarig för att mötet blev av. Mötet visar på en fullständig desperation både hos ansvariga politiker och hos några chefer. Det visar också att dessa inte skyr några som helst medel när det gäller att mobilisera alla resurser mot en enskild medborgare i Umeå. I denna mobilisering av resurser ingår att försöka isolera en pappa. Detta genom att försöka skrämma folkvalda politiker från att träffa någon som de flesta redan har haft kontakt med – både en, två, tre och ännu fler gånger.

Vad är det för fel på makthavarna i Umeå kommun?

Fattar ni inte att detta inte kommer att passera obemärkt – att det finns gränser. Och ni har just passerat en sådan gräns. Det handlar om Anständighetens Gräns.

Fy fan.