Reinfeldts regering 2006 blev uppmärksammad för sina ministrar. Så även Anderssons – som kanske gjort den största blundern själv?

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Det olyckliga agerandet från olika S-ministrar,
inklusive från Magdalena Andersson själv

________________

 

Ingress
Magdalena Anderssons regeringsbildning har hittills präglats av få utrop – och tre frågetecken. Jag tänker på de problem som ministrarna Annika Strandhäll och Tomas Eneroth utgör. Men framför allt på ”Magdas” eget agerande under den pågående förundersökningen rörande Eneroth.

Är detta bara skvaller.  Ska vi bara strunta i detta? Svaret på dessa frågor är Nej – vi måste bry oss om vad politiker-skrået sysslar med.

Låt oss börja med att gå tillbaka till Fredrik Reinfeldts regeringsbildning efter Alliansens segerval 2006. Aldrig har en samling nya ministrar blivit så noga granskade, och delvis så hårt kritiserade, som de ministrar som Reinfeldt utsåg under hösten detta år. Det var några som tilldrog sig ett speciellt intresse.

 

Del ett

*Tobias Billström, utsedd till Migrationsminister.
Denna hade inte betalt sin TV-avgift. Ett arv sedan tiden i moderaternas ungdomsförbund. Visserligen menade Billström att han då (2006) hörde till dem som ansåg att TV-avgiften skulle betalas. Men det hade blivit fel och han hade glömt att betala avgiften (möjligen på grund av en viss ovana sedan tiden i Muf).

*Maria Borelius, utsedd till Handelsminister.
Hon hade en svartanställd hemhjälp, betalde inte TV-avgift samt hade en del annat i bagaget.

*Cecilia Stegö-Chilo, utsedd till Kulturminister.
Betalade inte TV-avgift.

*Carl Bildt, utsedd till Utrikesminister.
Detta borde ha varit omöjligt. Bildt hade tagit steget över till det privata näringslivet i form av ett jättekliv. Han hade:
a) just avgått som ledamot i styrelsen för Lundin Oil som redan då misstänktes för kopplingar till folkrättsbrott i Sudan,
b) fått kritik för sina mycket stora affärsintressen i ryska Gazprom,
c) haft att göra med grupper som idkat lobbyverksamhet för att USA skulle invadera Irak,
d) agerat på ett försvårande sätt (för en framtida utrikesminister) i förhållande till Turkiet.
Kommentar: Då en f.d. statsminister som Carl Bildt gått över till det privata näringslivet – som velat ianspråkta det väldiga internationella kontaktnät som en tidigare statsminister kan ha skaffat sig – ska vägen tillbaka till en plats i regeringen vara stängd. Men för Carl Bildt var den inte det.

 

Del två
Effekten av denna granskning blev följande: Föga förvånande tvingades Maria Borelius och Cecilia Stegö-Chilo att avgå. Det är naturligtvis oacceptabelt för en minister att ha en svartanställd hemhjälp och (speciellt) för en kulturminister att inte betala TV-avgift.
Tobias Billström klarade sig på grund av att han framställde sig som en betalare av TV-avgiften – som bara hade glömt betala. Detta uppfattades inte som så märkvärdigt. Så Billström kunde förlåtas.

Men det värsta var att Carl Bildt tilläts att bli utrikesminister.

Det borde inte ha varit möjligt för Carl Bildt att först ta klivet från politiken till det privata näringslivet och till stormaktpolitiska lobbygrupper – för att sedan återvända till politiken tolv år efter att han avgått som statsminister. Det första steget, från politik till styrelseuppdrag i företag går att ta, men inte det andra – tillbaka till politiken. Men Carl Bildt visade sig stå över normerna. Detta var en prov på ytterst dåligt omdöme från Reinfelds sida. Men även från den politiska oppositionens och från medias sida.

Nu i dagarna förhörs Carl Bildt om vad han, som tidigare styrelseledamot i Lundin Petrolium, visste om företagets agerande i Sudan. Lägg därtill Bildts miljonaffärsintressen i ryska Gazprom … Nej, nej, nej. Carl Bildt stod över de ”lagar” som gällde för andra.

Dessa granskningar av politiker-skrået handlar inte endast om skvaller. Det handlar bland annat om ifall vissa ministrar har försatt sig i en sådan situation att de har förbrukat sitt förtroende, kan misstänkas bli utsatta för påtryckningar och – i Carl Bildts fall – ha egna intressen som borde ha diskvalificerat honom som utrikesminister.

Jag upprepar: Affärsintressen som definitivt borde ha diskvalificerat honom som utrikesminister. Idag skulle Bildts återkomst till politiken, speciellt som utrikesminister, ha varit absolut otänkbart.

 

Del tre
Låt oss nu återvända till Magdalena Anderssons regeringsbildande samt till agerande från hennes ministrar – inklusive agerandet från henne själv. Vi tänker på:

* Annika Strandhäll, tidigare Socialminister – nu utsedd till Klimat- och miljöminister,
* Tomas Eneroth, Infrastrukturminister sedan 2017,
* Magdalena Andersson, finansminister sedan 2014 – statsminister sedan november 2021.

 

Del fyra
Strandhäll klarar inte av att sköta sin personliga ekonomi. Sedan 2018 har hon lyckats dra på sig nio skulder hos kronofogdemyndigheten. Året 2015 lämnade hon in sin självdeklaration så sent att detta ledde till en avgift på 1000 kronor. Men hennes problem började ännu tidigare. År 2013 hade Strandhäll ett skuldsaldo på skattekontot på 16 000 kronor.

Innan en obetald räkning hamnar hos Kronofogden brukar det utgå flera påminnelser och inkassokrav då en vara eller tjänst inte betalats. Den nuvarande ministern måste ha ignorerat många räkningar, påminnelser och inkassokrav. Detsamma gäller för hennes göranden och låtanden med skattemyndigheten. Av offentliga uppgifter har Strandhäll inte klarat av att sköta sin privatekonomi på ett, för en ansvarskännande person med goda inkomster, tillfredsställande sätt under cirka tio år.

Problemet med detta är inte att Strandhäll ruinerar statskassan eller något företag. Problemet är att hon riskerar att sätta försätta sig i en beroendeställning där hon kan komma att utsättas för påtryckningar. ”Gör si och så, annars går vi till media”. Då jag själv arbetade inom kriminalvården fick vi inte ens handla en kvällstidning, på förfrågan av en intagen, just på grund av denna risk.

Eneroth har blivit anmäld för sexuella trakasserier på grund av det han uppges ha utsatt en kvinnlig partikamrat för i samband med en efterfest vid den senaste S-partikongressen. Det pågår för närvarande en förundersökning i syfte att utreda om något brott begåtts.

 

Del fem
Andersson har tyvärr försatt sig rejält i klistret själv. Detta i samband med ”Eneroth-affären”. Statsministern har inte haft förstånd nog att hålla armlängds lucka, eller mer, till en pågående brottsundersökning.

Hon har bland annat fällt följande kommentar: ”Jag tycker att det är bra att frågan utreds. Jag är också väldigt stolt över att vara ordförande i ett parti där medlemmar tar upp sådana här händelser och ser till att det utreds”

Så far so good. Men sedan spårade statsministern ur. Detta med följande uttalande: ”Det finns ingen tvekan om vad som hänt i det här fallet. Tomas Eneroth har bett kvinnan om ursäkt”.

Detta är ett väldigt misstag av en regeringschef.

Magdalena Andersson, statsminister, har alltså uttalat sig i själva skuldfrågan! Detta samtidigt som det pågår en förundersökning rörande ifall ett brott har blivit begånget! Hon väntar alltså inte med att ta ställning till dess att förundersökningen om brott är klar. Att Andersson verkligen har tagit ställning understryks av att statsministern uppgivit att Eneroth har kvar sin position som infrastrukturminister även i hennes nya regering, en position som Eneroth haft sedan 2017.

Det är här som Magdalena Andersson kör i diket. Ordentligt.

 

Del sex
Låt oss lyssna på juristerna:

Maria Sterup, chefsåklagare vid Särskilda åklagarkammaren, har i sin tur sagt följande: ”Jag inleder förundersökning för att kunna hämta in ytterligare material och uppgifter i syfte att bedöma om det som hänt kan vara fråga om brott”.

Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap i Örebro, har bland annat uttalat sig på följande sätt: ”Det är domstolens sak att ta ställning i skuldfrågan. Det finns ingen anledning för statsråd att uttala sig om det”,

Karin Åhman, professor i statsrätt i Stockholm, har bland annat fällt följande kommentar: ”Hon går in i skuldfrågan, som är under prövning. Man ska hålla avstånd i de situationerna”,

Tyvärr har Magdalena Andersson redan hunnit försätta sig i en svår situation. Helt på grund av egen förskyllan. Det är endast 100 av riksdagens 349 ledamöter som tillhör Socialdemokraterna. Partiet fick endast 28,3 procent av väljarna i det senaste riksdagsvalet 2018. I detta läge har hon inte råd med denna typ av misstag.

 

Avrundning
Fredrik Reinfeldt tvingades låta två ministrar avgå på grund av händelser och granskningar i samband med regeringsbildningen 2006. Det kan även Magdalena Andersson tvingas göra. Jag tänker på Tomas Eneroth. Carl Bildt borde aldrig ha kommit på fråga som utrikesminister 2006. Detta bland annat beroende på dennes affärsintressen i Lundin Oil och Gazprom, med mera. Vi får se hur det blir med Tomas Eneroth.

Men det var ett stort, och förvånansvärt nybörjaraktigt, misstag Magdalena Andersson att omedelbart ut och ställer sig bakom Tomas Eneroth – innan förundersökningen är klar. Detta kan komma att visa sig slå tillbaka mot Andersson själv. Partimedlemmar på olika håll – bland annat i Växjö, och särskilt kvinnliga partimedlemmar – har riktat stark kritik mot att Eneroth får fortsätta på sin post samtidigt som utredningen om sexuellt ofredande pågår.

Varken Fredrik eller Magdalena började bra.

Men Reinfeldt fick tid på sig att rida ut stormen. Hela fyra år. Och Bildt visade sig kunna domptera alla kritiker. Men att domptera sina kritiker kommer, under inga förhållanden, Eneroth att kunna göra. Det är inte alls osannolikt att han tvingas avgå som minister – speciellt om förundersökningen skulle visa att ett brott har blivit begånget. Statsminister Andersson har har endast någon månad på sig att rida ut denna storm. Sedan börjar valrörelsen. Och till styrkan i denna storm har Andersson själv bidragit – detta genom att inte vänta med att tala till dess att förundersökningen är klar. Detta gav SD en ursäkt för att göra en KU-anmälan mot Andersson.

En regeringschef ska inte bara veta när det är dags att ta bladet från munnen. En regeringschef ska även veta när det är dags att hålla tyst.

Knäpptyst.