Socialchefer skriver att Lundgren (S) skapar rättsosäkerhet – överlämnar samtidigt sitt ansvar för arbetsmiljön till just Lundgren! Vem ska leda soc?

De åsikter som jag framför har två syften. Dels vill jag göra
Arbetarpartiets (AP) ståndpunkter kända i Umeå, dels
vill jag bidra till en höjd politisk allmänbildning.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Ingress
Det har uppstått en fullständigt både orimlig och oacceptabel situation inom socialtjänsten inom Umeå kommun. Jag tänker beskriva denna, orimliga och oacceptabla, situation utifrån både offentliga och skriftliga material. Ni som läser vidare ska minnas en sak: Då två sidor strider om principer kan inte båda sidor ha rätt. Däremot kan båda sidor ha fel.

Del ett
Skälet till att det har uppstått en både orimlig och oacceptabel situation inom socialtjänsten är följande: Socialdirektören har, tillsammans med två andra av socialtjänstens högsta chefer, framfört en offentlig kritik riktad mot politikern Andreas Lundgren (S) – en kritik som är så fruktansvärt hård och så allvarlig att det nästan saknar motstycke. Andreas Lundgren är ordförande i Individ- och familjenämnden och därmed ytterst ansvarig för socialtjänsten i Umeå kommun.

Del två
De tre höga cheferna har alla samma uppfattning. Jag citerar socialdirektören: ”Ordförandes agerande och styrning av nämnden i enskilda ärenden under myndighetsutövning medför rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Vilket påverkar möjligheten att fullfölja socialtjänstens uppdrag…”.

Socialdirektören skriver även bland annat följande: ”Flera av riskerna har varit kända av kommunledning, förvaltning och huvudskyddsombud sedan 2019 kopplat till ordförandes ledarskap och har eskalerat under 2021 …”.

Även de andra två höga cheferna inom socialtjänsten skriver att ordförandens agerande och styrning av nämnden medför rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Men dessa två vidgar dessutom kritiken så att den drabbar fler politiker i Individ- och familjenämnden. Jag citerar en del av vad dessa båda chefer har skrivit: ”Ordförande och ledamöter i egna nämnden agerar i individärenden utanför beslutsordning (delegation). Ifrågasätter verksamhetens underlag och beslut …”

Här måste jag stanna upp och förklara varför denna kritik är så fruktansvärt hård och allvarlig så att den har lett till en situation som är både orimlig och oacceptabel.

Det har med myndighetsutövningen att göra.

Del tre
Vi i Arbetarpartiet kan ha en annan uppfattning än exempelvis Moderaterna när det gäller skatteuttaget. Vi anser att skattesänkningar skulle missgynna verksamheterna inom exempelvis skolan och omsorgerna samt när det gäller underhållet av gator och fastigheter. Därför säger vi att det vore oansvarigt att sänka skatten. Moderaterna, å sin sida, betonar att Umeå kommun har ett högt skatteuttag i jämförelse med andra kommuner. Därför säger de att det mest ansvarsfulla vore att låta umeborna behålla mer av varje intjänad hundring. Detta är ett exempel på den vanliga politiska-ideologiska debatten. De som får avgöra vem som har rätt och fel, vilka som är ansvarslösa eller ansvarsfulla, är väljarna. I kommande val. Skattedebatten handlar nämligen inte om myndighetsutövning! Den handlar om ideologi och politik. Partiernas uppfattningar och underlagen till dem är helt offentliga.

Individ- och familjenämnden har ”vanliga” politiska ärenden som handlar om att exempelvis beräkna behov och fördela pengar. Det sker i enlighet med olika politiska och ideologiska uppfattningar. Partiernas uppfattningar och underlagen till dem är helt offentliga. Precis som i skattefrågan.

Men när det gäller MYNDIGHETSUTÖVNING gäller helt andra regler. Då förvandlas den politiska nämnden, där debatten är offentlig och styrs av ideologiska samt politiska värderingar, till en myndighet. Som exempelvis polisen! Och då gäller naturligtvis sekretess. Och då ska beslut tas i enlighet med lagar som exempelvis LVU och LVM. Dessa beslut kan handla om omhändertagande av barn och unga och placering i fosterhem, eller om tvångsåtgärder riktade mot personer med missbruk.

Det är därför som kritiken från socialdirektören och de andra två höga cheferna på socialtjänsten blir så fruktansvärt hård och allvarlig; det är därför deras kritik har lett fram till en situation som är både orimlig och oacceptabel. För låt oss nu, med vår kunskap om myndighetsutövning i bagaget, återigen titta på kritiken från de tre höga cheferna. Tänk alltså på att kritiken från socialcheferna inte är någon kritik från en politiker riktad till en annan politiker. Istället handlar det om kritik från en lagstyrd verksamhet riktad mot en annan lagstyrd verksamhet. Allvaret i de tre socialchefernas kritik ska alltså jämföras med den extremt allvarliga situation som skulle uppstå ifall  ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” (MSB) skulle rikta kritiken mot ”Polismyndigheten” för att polisen systematiskt agerar på ett sätt som skapar ”rättsosäkerhet” och som innebär ”otillbörlig påverkan”. Detta skulle också leda till en både orimlig och oacceptabel situation.

Del fyra
Låt oss citera socialdirektören igen:
”Ordförandes agerande och styrning av nämnden i enskilda ärenden under myndighetsutövning medför rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Vilket påverkar möjligheten att fullfölja socialtjänstens uppdrag…”.
”Flera av riskerna har varit kända av kommunledning, förvaltning och huvudskyddsombud sedan 2019 kopplat till ordförandes ledarskap och har eskalerat under 2021 …”.
Låt oss lägga till de andra två höga socialchefernas kritik:
”Ordförande och ledamöter i egna nämnden agerar i individärenden utanför beslutsordning (delegation). Ifrågasätter verksamhetens underlag och beslut …”

Innebörden i vad dessa tre höga chefer säger, tillsammans, är bland annat följande: Ordföranden och även andra ledamöter i Individ- och familjenämnden lägger sig i enskilda ärenden, som berör individer, på ett otillbörligt sätt vilket resulterar i att beslut och verkställande av beslut kanske inte sker i enlighet med lagen! Det är till och med så illa att hela socialtjänstens arbete (uppdrag) hotas. Dessutom säger de tre cheferna att risken för otillbörlig påverkan, som hotar rättssäkerheten, har varit känt av kommunledningen, förvaltningen och huvudskyddsombudet ända sedan 2019 (i tre år). Detta utan att något har hänt !!

Avslutning
Antingen är chefernas kritik riktig…
… och då agerar en myndighet (Individ- och familjenämnden) så illa att en annan myndighet (Socialtjänsten) känner sig tvingad att ifrågasätta om verksamheten, som bland annat handlar om tvångsomhändertaganden och placering samt tvångsvård, sker i enlighet med lagen.
Är chefernas kritik riktig har även kommunstyrelsen, kommundirektören, kommunjuristerna, huvudskyddsombudet, m fl, känt till detta under tre år – men inte gjort någonting åt saken!
Är chefernas kritik riktig måste Andreas Lundgren, och även andra ledamöter inom Individ- och familjenämnden, stå till svars även juridiskt.

Men, är chefernas kritik felaktig…
… då slår de tre chefernas mycket, mycket allvarliga anklagelser tillbaka mot dem själva. Och har de tre cheferna fel måste frågan ställas: Vem kan då hysa förtroende för dessa chefer?

Det är nämligen så här:
Det som underminerar förtroendet för både socialtjänst och politiskt ansvariga är om denna typ av extremt allvarliga anklagelser tillåts uttalas utan att någon ställs till svars: Varken bland de som indirekt anklagas för att bryta mot lagen (Individ- och familjenämnden, kommunstyrelsen, kommunens högsta tjänstemän samt huvudskyddsombudet), eller de som utslungar dessa extremt allvarliga anklagelser. I detta fall blir det både orimligt och oacceptabelt att låta den vanliga, förbannade, tystnaden sänka sig över den situation som skapats av de tre socialchefernas angrepp på hela den politiska och administrativa ledningen av Umeå kommun.

Jag hoppas att alla fullt ut förstår varför kritiken är så fruktansvärt hård och allvarlig och att det uteblivna svaret från de anklagade har lett till en situation som är både orimlig och oacceptabel.

Kom ihåg vad jag sade inledningsvis: Då två sidor strider om principer
kan inte båda sidor ha rätt. Däremot kan båda sidor ha fel.
I mitt nästa blogginlägg ska jag granska de tre
chefernas agerande. Och jag ska börja
med att de frånsade sig sitt 
arbetsmiljöansvar.