Nej till skattesänkningar (M) och skattehöjningar (V). Demokratisera kommunens arbetsorganisation = mer välfärd o trivsel för skattepengarna!

Våra motståndare har infört en gräns
3 %
för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.

Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
En demokratisk arbetsorganisation och ett mindre auktoritärt ledarskap är vägen framåt – inte skattesänkning eller skattehöjning

Det finns en sak vi kan vara säkra på i samband med varje budgetdebatt i Umeå kommunfullmäktige. Moderaterna kommer att föreslå en skattesänkning, och V kommer att föreslå en skattehöjning, fast båda partierna är medvetna om att de blir nedröstade. Varje år.

Del ett
För Arbetarpartiet finns lösningen på de bristande resurserna, först och främst, i hur arbetsorganisationen fungerar. Först sedan vi arbetat bort tystnadskultur och byråkrati (onödig dokumentation, onödiga möten, mm) kommer vi att få veta hur mycket produktion av välfärd som Umeå kommun kan få för dagens skattepengar.

En sak som vi i AP är övertygade om: Dagens arbetsorganisation och ledarskap brister inom många områden. Med en personal som inte är rädd, utan som känner sig fri att ta initiativ och prata öppet om olika problem, är vi övertygade om att umeborna skulle få mer välfärd för skattepengarna; brukarna få bättre service; personalen få en ökad trivsel och en bättre hälsa. Detta skulle, i sin tur, innebära en ökad trygghet för alla anhöriga.

Del två
Individ- och familjenämndens verksamhetsområden i Umeå tilldelas ca 1 500 miljoner kr varje år.
Det är mycket pengar. Den fråga som måste ställas är denna: Hur mycket välfärd borde kunna produceras för dessa pengar? Svaret är att detta kommer att variera beroende på hur arbetsorganisationen och ledarskapet fungerar. Om arbetsorganisationen och ledarskapet präglas av uppmuntran och demokrati, delaktighet och trivsel, kommer de anställda att få en sänkt sjukfrånvaro och produktionen av välfärd att kunna öka. Kanske till att motsvara hela 2 000 miljoner kr.

Men om arbetsorganisationen präglas av ett auktoritärt ledarskap som skapar en tystnadskultur – där personalen är rädda för att ta egna och initiativ – då kommer sjukskrivningar, annan frånvaro och vantrivsel att dominera. I detta läge kommer produktionen av välfärd att minska. Kanske ända ned till att endast motsvara 1 000 miljoner (fast det satsas 1500 miljoner).

Det vi vill säga är alltså att en satsning på 1,5 miljarder både kan motsvara en produktion av välfärd på 1 miljard – eller på 2 miljarder – allt beroende på hur arbetsorganisation och ledarskap fungerar!

Det går inte att överskatta arbetsorganisationens och ledarskapets betydelse för hur personalen mår och därmed för hur mycket välfärd som produceras för varje skattekrona.

*Det är på detta som vi i AP vill rikta fokus!
*Frågor som har med arbetslivets demokratisering är vi, tyvärr, alltför ensamma om att driva idag.

 

Avslutning
Det är vår övertygelse att det finns väldiga vinster att göra genom ett bättre ledarskap och en demokratisering av arbetsorganisationen i olika verksamheter i Umeå kommun. Den turbulens som har präglat, bland annat, delar av individ- och familjeomsorgens verksamhetsområden utgör ett tydligt exempel på de vinster som finns att göra.

*Ytterst ligger ansvaret hos politikerna,
*Finns det ”omöjliga” chefer, som inte kan acceptera en nödvändig demokratisering, måste sådana kunna omplaceras.

10 kommentarer

  1. Tomas

    Bra!
    Med en auktoritär organisation kommer folk känna sig tvingade att ödsla energi på att hålla ryggen fri. Med en demokratisering kommer den energin kunna kanaliseras till att utveckla och förbättra verksamheten.

  2. Gracchus

    Jag upplever ofta i min egenskap av kommunanställd att möjligheterna att påverka sitt arbete ständigt minskar. Allt mer bestäms centralt. Om man tidigare haft ett visst utrymme att ta egna initiativ å det kommer ett direktiv från ledningen är det alltid ledningens sätt som går före. När man får påverka är det alltid symboliskt.
    Jag kommer ihåg en gång när det kom ett beslut om förändring där vissa större arbetsplatser skulle stötta närliggande mindre arbetsplatser med bemanning vid ex sjukdom. Många var oroliga när de upplevde att man aldrig kunde veta om man nästa dag skulle behöva störta iväg till en i stort sett okänd arbetsplats och stress att hinna ikapp vad den ordinarie personalen brukar hinna med i sina rutiner. Vi gavs möjligheten att påverka beslutet med ifall det skulle införas nästan direkt efter APT:n eller inom någon månad. Endast symbolisk påverkan. I slutändan sköts förändringen upp för att förändringen råkade komma under pandemin och argument för att minska risken för smittspridning bet på chefen.
    Det hade varit annorlunda, tror jag, om förlaget hade kommit från oss på golvet, då kanske vi hade haft förtroende om att ifall det inte funkar bra, tryggt och schysst kan man kanske gå tillbaka till hur det var tidigare eller förändra igen på något sätt. Det förtroendet har inte ledningen och det misstroendet är inte oförtjänt.

  3. nicke

    Bättre ledarskap skulle nog behövas här och där inom den privata sektorn också… många arbetsgivare där ute som satt i system att utnyttja ungdomar, invandrare…. vågar man säga emot chefen blir det inga fler arbetspass

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar på nickes kommentar 2 juni
      Det har du absolut rätt i. Skälet till att jag skriver om Umeå kommun är att jag hoppas kunna påverka situationen där. Arbetarpartiet sitter ju i Umeå kommunfullmäktige. Men du har helt rätt i att situationen är densamma inom den privata sektorn.

  4. Basic Rules

    Saknar att ni inte vill/vågar ta upp frågan om kostnadseffektiv användning av våra skattepengar – gör en jämförelse med ”liknande” kommuner som har 1 – 2 kronor lägre kommunalskatt.
    Konsekvensen blir då lite eller mycket obehaglig, dvs effektiviseringar, nedskärningar och sänkt skatt.
    Det är lite av la la land över kommunen.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar på kommentar från Basic Rules 2 juni
      Den typ av jämförelse som du efterlyser är inte kontroversiell. Den har gjorts sedan jag kom in i fullmäktige 1991! Detta har påverkat en rad förhållanden genom åren. Men toppstyrningen har inneburit att kommunen idag har svårt att få kvalificerad arbetskraft till bland annat äldreomsorgen. Det framstår som oklart vad du egentligen vet om det som du, nedlåtande, kallar för ”la, la land”. Men här slår du verkligen in öppna dörrar.

  5. Jonsson

    Problemet med toppstyrning har varit att facket suttit i knäet på socialförvaltningens närmste chef i äldreomsorgen (som också hade en chef etc.). Kommunal ville t ex ha tvättstugescheman. Vilket som var först i det fallet; ägget eller hönan är ovisst.
    Sen får en ung mänska – utan inblick i verksamheten – utreda med personalenkäter, som redan i förväg visar att tvättstugescheman var bra. Evt. invändningar sades bero på *personliga problem* hos de anställda.
    Förbrukningsmaterial skulle hållas på miniminivå exv. tvättlappar och inkontinenthjälpmedel. Det skulle sparas in på allt in absurdum.
    Så var det för 20 år sedan. Kanhända är det värre nu. Det fanns inte minsta smula om någon boende ville backa vid måltider.
    Skrattretande att Kommunen nu vill erbjuda sanitetsskydd i skolorna. Hur har de råd?
    Jag förstår att arbete i äldreomsorgen inte är attraktivt längre. Personalen på golvet – som inte kunde påverka något alls – fick då, och får säkert nu också ta emot skäll från anhöriga. Och chefer.
    Jag skulle inte stanna kvar och blåsa i någon visselpipa.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar på Jonssons kommentar 2 juni
      Men vi måste försöka. Inte för de politiska bossarnas skull eller för chefernas. Utan för brukarnas, personalens och de anhörigas skull.

Lämna ett svar till Tomas Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.