Underbart Är Kort, sjöng Povel Ramel. Har en vecka av semestern gått – eller är en vecka kvar? Försök göra det bästa av den tid du har.

Höga kusten är verkligen ett vackert område. Men man slås av hur jobbigt det måste ha varit att ta sig fram i dessa trakter innan det fanns motorfordon. Tänk att gå upp och nedför backarna. Eller cykla. Mördande uppförsbackar och våldsamma nedförsbackar. Ovsett om du gick eller cyklade eller tog dig fram med hjälp av en häst. Och vilket jobb att bygga alla dessa, en gång, så vackra hur så högt uppe.

Vi åt middag i Bönhamn. Fläskkarre med potatissallad. Väl tillagat kött och kapris i potatissalladen. Mycket gott. Vi tänkte att vi skulle göra en utflykt någon med regn. Fredagen var den första regniga dagen. Annars har vädret var nästan bedövande vackert. Ett tag regnade det rejält. Men landskapet var fortfarande fantastiskt med dimman som kom smygande nedför alla sluttningar.

Det är dåligt skyltat till Bönhamn inne i Nordingrå. Om man kommer från fel håll. Vi kom från Gallsäter och missade avfarten som ligger strax intill ett nedlagt hamburgerställe. Kommer du från Ullånger är det utmärkt skyltat. Men det redde upp sig. Vi träffade en person som visade oss fel väg och en annan som visade oss rätt. Båda klagade på skyltningen. Det gör vi med. Det var tur att vi for i tid. Det fanns, som tur var, mat kvar då vi kom fram.

Det blir sviter då man har opererat sig på det sätt som jag har gjort. Men igår vågade jag dyka för första gången denna sommar. Det gjorde inte ont eftersom jag dök brant. Det är djupt intill bryggan. Kallt längst ned intill botten och 24-25 grader varmt intill ytan! Otroligt varmt. Jag har tyvärr kvaddat ett revben på något sätt. Det gör, helvetiskt, ont då jag kör bänkpress. Men som tur var gick det bra att både dyka – och simma. Det är just det här med bänkpressen som är så smärtsamt.

Men skam den som ger sig. I morgon, söndag, kommer jag att köra bänk igen. I ett gym. Idag åker vi nämligen hem från denna vackra och vilsamma plats. Det är alltid sorgligt att lämna ett ställe som man tycker väldigt mycket om.

”Underbart är kort”, som Povel Ramel sjunger.

Därmed har en av semesterns två veckor kommit, och gått. Men jag har, i alla fall, en hel vecka kvar på semestern. Vad ska man betona. Att hela-halva semestern har gått. Eller att hela-halva semestern finns kvar? Det kan vara svårt. För mig i alla fall.

Jag försöker tänka så här: I januari, under en kortare period, visste jag inte alls hur sommaren skulle gestalta sig. Blir detta den sista sommaren? Sådana tankar kom, och gick. Nu är jag frisk. Men kommer att stå under kontroll under tio år. För säkerhets skull. Jag blir oändligt tacksam, för allt, då jag tänker så. Men det går så snabbt att glömma hur hemskt allt var, under en kort tid, då jag kände att hela min existens var hotad. Det går sååå snabbt att komma in i gamla (dåliga) vanor igen.

Jag måste försöka ta vara på livet så gott det går. Och inte endast leva i ”nuet” då det är svårt (för då är det lätt). Jag måste även försöka leva i ”nuet” då livet är bra.

Vi får försöka göra det bästa även av den vecka som vi har kvar.

Men, tyvärr, underbart ÄR kort.

Dock, livet kan vara bra – även om det sällan är underbart.